Glesbygden står inför stora utmaningar både ekonomiskt och resursmässigt. Men även där ska lika vård för alla erbjudas. Nya lösningar behöver därför testas. Användning av telemedicin i psykologisk behandling kan vara en möjlig lösning om det fungerar för patienter och behandlare. Syftet med uppsatsen var att undersöka hur en DBT-färdighetsträning via telemedicin upplevdes av deltagarna. Två färdighetstränare och fyra patienter som deltog i pilotprojektet DBT-färdighetsträning via telemedicin intervjuades med frågeställningen hur de uppfattade själva tekniken, hur de upplevde kommunikationen via telemedicin och om de kände sig trygga under DBT-färdighetsträningen. Sammanfattningsvis visar resultatet att DBT- färdighetsträningen via telemedicin togs emot positivt av patienterna. Användningen av telemedicin har fungerat väl för denna grupp av patienter med en emotionell instabil personlighetsstörning. Även färdighetstränarna uttrycker sig positivt till att fortsatt använda telemedicin, men man framhåller att man vill lära sig mer och förbättra sitt arbetssätt. Största orosmomentet för färdighetstränarna var deras osäkerhet om de kunde avläsa sina patienters stämningsläge tillräcklig väl, via telemedicin. För att kunna göra undervisningen mer pedagogisk och mer varierande önskas nya tekniska funktioner och lösningar.

Telehälsa är ett område som varit aktuellt i drygt 60 år. I och med Covid-19 ställdes nya krav på terapeuter att arbeta på distans.  EFT som parterapi är en upplevelse- och anknytningsbaserad metod. En kvalitativ intervjustudie genomfördes och materialet bearbetades med induktiv fenomenologisk ansats. Syftet var att undersöka sex certifierad EFT terapeuters erfarenhet och upplevelse av att bedriva EFT via skärm.  Studien visar att terapeuterna upplever att interventionerna i EFT fungerar lika bra via skärm.  Det terapeutiska rummet behöver teknik-anpassas och terapeuten modifiera sitt förhållningssätt något då det tredje rummet, som utgörs av skärmen, är ett annat rum än det fysiska rummet. Slutsatsen blev att terapeuten kan facilitera nya emotionella erfarenheter för paret via skärm om terapeuten känner sig trygg med sitt nya tredje rum- skärmen.

Den psykiska ohälsan ökar internationellt och även i Sverige, samtidigt rapporteras den psykiatriska vården vara bristfällig på grund av sin låga tillgänglighet. Ett sätt att öka tillgängligheten av vården kan vara genom en smartphone-applikation. Men oavsett hur effektiv en app är, så tillför den ingenting om den inte används. Syftet med denna studie är därmed att utreda attityder till denna typ av digitalisering samt undersöka vilka appfunktioner som skulle möta psykiatripatienters behov. Studien baseras på kvalitativa intervjuer med personer som fått vård vid psykiatrin vid Akademiska sjukhuset i Uppsala och vi analyserar sedan empirimaterialet utifrån det teoretiska ramverket Technology Acceptance Model (TAM). Studiens resultat visar på att samtliga av de deltagande psykiatripatienterna har överlag positiva attityder till konceptet att använda appar vid vård av psykisk ohälsa. De positiva attityderna grundar sig dock på förutsättningen att en sådan app ska utgöra ett komplement till den psykiatriska vård som finns idag. Slutligen presenterar studien även att det tyder på att de funktioner som lämpar sig väl för att möta psykiatripatienters behov är sådana som tillgängliggör psykiatrin genom att förmedla information snarare än att erbjuda behandling genom mobilapplikationen. / Mental illness is increasing, both globally and in Sweden. Meanwhile it is reported that the psychiatric care is inadequate because of its low availability. A solution to this problem is to increase the availability of care through a smartphone application. But no matter how effective an app might be, it will not solve anything if it is not used. The purpose of this study is therefore to investigate attitudes towards this kind of digitalization and to examine what kind of app functions that can meet patients needs. The study is based on qualitative interviews with persons that have received care from the psychiatry at Akademiska sjukhuset in Uppsala, Sweden. Furthermore, we analyze the empirical material by using the theoretical framework Technology Acceptance Model (TAM). The results show that all of the participating patients generally have positive attitudes towards the concept of using apps for mental health care. Although, these positive attitudes require that a mental health app should be complementary to the psychiatric care available today, not replace it. Finally, the study also suggests that application functions that are well suited to meet the needs of the patients are those who make the mental health care more available by providing information rather than offering treatment through the application.