Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2006.

Lic.-avh. Uppsala : Univ., 2005. / Härtill 6 uppsatser.

No description available.

No description available.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Stockholms universitet, 2008. / Härtill 5 uppsatser.

Bakgrund: Internetanvändningen har expanderat snabbt och har utifrån ett omvårdnadsperspektiv skapat stora förändringar för såväl sjukvårdspersonal som patienter. IKT (informations- och kommunikationsteknik) har gjort det möjligt att få vård och stöd på distans även för patienter med stort behov av omvårdnad. Digitaliseringen av vården som ökar kan komma att kräva mer utav patienterna. Syfte: Litteraturstudiens syfte var att beskriva möjligheter och begränsningar med distansvård utifrån ett patientperspektiv. Metod: Beskrivande litteraturstudie där både kvalitativa och kvantitativa artiklar använts. Totalt användes 14 artiklar i arbetet. Databasen Cinahl har använts för att söka fram samtliga artiklar. Resultat: Patienter upplever både möjligheter och begränsningar med distansvård. Den största möjligheten patienterna upplevde var tillgängligheten till sjukvården. Tillgängligheten ledde till en ökad känsla av trygghet hos patienterna samt att de sparade tid och pengar genom att slippa resa till sjukvården. Det som patienterna upplevde som de största begränsningarna var handhavandet av tekniken och rädslan över att förlora det fysiska mötet med sjukvårdspersonalen. Slutsats: Patienternas upplevelser av distansvård varierade mellan patientgrupperna. Att som sjukvårdspersonal bli varse om patienternas upplevelser kan hjälpa dem i steget mot utvecklingen av mer individanpassade hjälpmedel. Medvetenheten om patienternas upplevelser kan också hjälpa sjukvårdspersonalen att identifiera potentiella målgrupper för distansvård.

Bakgrund: Sociala och medicinska framsteg har resulterat i en växande andel äldre i befolkningen, vilket ställer ökade krav på hälso- och sjukvården. E-hälsa har lyfts fram som ett sätt att effektivisera vården utan att göra avkall på dess kvalitet. Digitalisering anses kunna främja en god och jämlik hälsa, samtidigt som den enskildes delaktighet och inflytande stärks. Det är dock centralt att ha ett personcentrerat förhållningssätt med fokus på den enskildes behov. Syfte: Att undersöka äldre personers erfarenhet av delaktighet vid användande av e-hälsa. Metod: Studiedesignen var allmän litteraturstudie. Inledningsvis genomfördes strukturerad databassökning, därefter kvalitetsgranskades de vetenskapliga artiklar som svarade mot syftet och slutligen genomfördes innehållsanalys av utvalda artiklar.  Resultat: I resultatet framträdde två teman med sju kategorier. Det första temat var Faktorer som främjar delaktighet (kategorier: Vården blev mer flexibel och tillgänglig, Förbättrad kontinuitet i vården, Känsla av att vara sedd och hörd samt Ökad sjukdomsinsikt och egenvårdsförmåga) och det andra temat var Faktorer som hindrar delaktighet (kategorier: Känslor av ensamhet och maktlöshet, Svårigheter att hantera det ökade ansvaret för sin vård samt Problem med tekniken). Diskussion: Resultatet visade att e-hälsa kan vara ett sätt att öka äldre personers delaktighet i vården. Äldre som grupp har gemensamma nämnare, men det är viktigt att se till individens förutsättningar och önskemål och anpassa användningen av e‑hälsa efter den enskildes digitala resurser.

Glesbygden står inför stora utmaningar både ekonomiskt och resursmässigt. Men även där ska lika vård för alla erbjudas. Nya lösningar behöver därför testas. Användning av telemedicin i psykologisk behandling kan vara en möjlig lösning om det fungerar för patienter och behandlare. Syftet med uppsatsen var att undersöka hur en DBT-färdighetsträning via telemedicin upplevdes av deltagarna. Två färdighetstränare och fyra patienter som deltog i pilotprojektet DBT-färdighetsträning via telemedicin intervjuades med frågeställningen hur de uppfattade själva tekniken, hur de upplevde kommunikationen via telemedicin och om de kände sig trygga under DBT-färdighetsträningen. Sammanfattningsvis visar resultatet att DBT- färdighetsträningen via telemedicin togs emot positivt av patienterna. Användningen av telemedicin har fungerat väl för denna grupp av patienter med en emotionell instabil personlighetsstörning. Även färdighetstränarna uttrycker sig positivt till att fortsatt använda telemedicin, men man framhåller att man vill lära sig mer och förbättra sitt arbetssätt. Största orosmomentet för färdighetstränarna var deras osäkerhet om de kunde avläsa sina patienters stämningsläge tillräcklig väl, via telemedicin. För att kunna göra undervisningen mer pedagogisk och mer varierande önskas nya tekniska funktioner och lösningar.

<p>Informationsteknologins snabba framfart har fått en allt större betydelse inom hälso- och sjukvården, vilket har  bidragit till telemedicinens utveckling. Telemedicin kan beskrivas som en teknik där sjukvården utnyttjar elektronisk kommunikation för patientrådgivning, bedömning, övervakning och specialistkonsultationer på distans. Detta kan resultera i en ökad kunskapsspridning, höjd kvalitet samt minskade kostnader. Telemedicinska samarbeten förutsätter dock kontinuerliga organisationsförändringar mellan de ingående parterna i form utav införande av ny teknik, rutiner och arbetsätt. Studier har visat att organisationsförändringar medför en osäkerhet hos individer som påverkas av förändringen, vilket i vissa fall kan resultera i motstånd.</p><p>Denna uppsats ämnar undersöka och identifiera var motstånd finns hos läkare i samband med ingående i telemedicinska samarbeten och kartlägga vilka bakomliggande osäkerhetstyper som skapar motståndet. Syftet med denna studie är att förenkla implementeringen av telemedicinska projekt i framtiden, genom att bidra med ökad kunskap om vilka hinder som finns så att strategier kan utvecklas för att överkomma dessa.</p><p>Studien grundar sig på en kvalitativ undersökning bestående av 12 respondenter. Dessa är i huvudsak utförda via personliga intervjuer och omfattar olika parter med skilda funktioner inom telemedicinska samarbeten. Resultaten av intervjuerna analyseras med hjälp av en analysmodell som har utvecklats baserad på tidigare forskning inom främst organisationsteori och sociologi. Osäkerhet delas här in i två grupper, nämligen individosäkerhet och organisationsosäkerhet.</p><p>Våra resultat visar att motstånd kan härledas från den osäkerhet som förekommer på både individ- och organisationsnivå. På individnivån finns motstånd främst på områden som handlar om tid, bekvämlighet och kunskap.  Det föreligger en osäkerhet bland användare för att ingående i ett telemedicinskt samarbete kommer medföra tidsbrist och ökad arbetsbörda samt att den nya tekniken är krävande att sätta sig in i. På organisationsnivån grundar sig motståndet framförallt i att användare inte förstår nyttan och syftet med specifika telemedicinska projekt. Enligt vår analys beror detta sannolikt på att användare saknar tillgång till erfarenhetsbaserad tyst kunskap i relation till ledning och initierare av projekten. Vi föreslår därför ett ökat fokus på att överkomma motstånd rörande dessa osäkerheter. Trots att det föreligger motstånd och osäkerheter vid ingående i telemedicinska projekt, bedömer vi dem dock vara av ringa art då samtliga intervjupersoner är mycket positiva för användningen och utvecklingen av telemedicin under den närmaste framtiden i Sverige.</p><p> </p>

Användandet av teleradiologi, elektronisk överföring av röntgenbilder mellan sjukvårdsenheter för diagnostisering och granskning, har ökat på senare år vilket kan ses som en följd av utökad användning av outsourcing i sjukvården. Huvudargumentet för teleradiologi är att det medför sänkta kostnader, dock finns det få empiriska bevis som stödjer detta. Syftet med denna studie är att på två svenska sjukhus undersöka huruvida det är kostnadsbesparande att outsourca granskningen av röntgenbilder nattetid eller ej samt att undersöka andra aspekter som påverkar beslut kring outsourcing av röntgenbildsgranskning.   I studien jämförs särkostnaderna för två alternativ; att outsourca röntgenbildsgranskningen till ett företag med svenska läkare stationerade i Sydney och att behålla granskningen in-house på sjukhuset. Studien bygger på en kostnadskalkyl för de två alternativen som kompletteras med intervjuer och en enkätundersökning. Enkätundersökningen mäter förändringsvärden för arbetsmiljö, patentsäkerhet, kvalitet, kunskap och tid vid outsourcing av röntgenbildsgranskning.   Studiens resultat visar att outsourcing av röntgenbildsgranskning kan vara ett kostnadsbesparande alternativ för svenska sjukhus, även om kostnadsbesparingen skiljer sig markant åt mellan de båda sjukhusen. Sjukhusen sparar cirka 16 000 kronor respektive 1 216 000 kronor per år genom att outsourca. Dessutom pekar enkätens resultat på att läkarnas arbetsmiljö har förbättrats då de arbetar mindre nattetid. Hur patientsäkerheten påverkas är dock osäkert. Studien tillhandahåller även en kalkylmall som kan bistå andra sjukhus i en liknande beslutssituation.