Informationsteknologins snabba framfart har fått en allt större betydelse inom hälso- och sjukvården, vilket har  bidragit till telemedicinens utveckling. Telemedicin kan beskrivas som en teknik där sjukvården utnyttjar elektronisk kommunikation för patientrådgivning, bedömning, övervakning och specialistkonsultationer på distans. Detta kan resultera i en ökad kunskapsspridning, höjd kvalitet samt minskade kostnader. Telemedicinska samarbeten förutsätter dock kontinuerliga organisationsförändringar mellan de ingående parterna i form utav införande av ny teknik, rutiner och arbetsätt. Studier har visat att organisationsförändringar medför en osäkerhet hos individer som påverkas av förändringen, vilket i vissa fall kan resultera i motstånd. Denna uppsats ämnar undersöka och identifiera var motstånd finns hos läkare i samband med ingående i telemedicinska samarbeten och kartlägga vilka bakomliggande osäkerhetstyper som skapar motståndet. Syftet med denna studie är att förenkla implementeringen av telemedicinska projekt i framtiden, genom att bidra med ökad kunskap om vilka hinder som finns så att strategier kan utvecklas för att överkomma dessa. Studien grundar sig på en kvalitativ undersökning bestående av 12 respondenter. Dessa är i huvudsak utförda via personliga intervjuer och omfattar olika parter med skilda funktioner inom telemedicinska samarbeten. Resultaten av intervjuerna analyseras med hjälp av en analysmodell som har utvecklats baserad på tidigare forskning inom främst organisationsteori och sociologi. Osäkerhet delas här in i två grupper, nämligen individosäkerhet och organisationsosäkerhet. Våra resultat visar att motstånd kan härledas från den osäkerhet som förekommer på både individ- och organisationsnivå. På individnivån finns motstånd främst på områden som handlar om tid, bekvämlighet och kunskap.  Det föreligger en osäkerhet bland användare för att ingående i ett telemedicinskt samarbete kommer medföra tidsbrist och ökad arbetsbörda samt att den nya tekniken är krävande att sätta sig in i. På organisationsnivån grundar sig motståndet framförallt i att användare inte förstår nyttan och syftet med specifika telemedicinska projekt. Enligt vår analys beror detta sannolikt på att användare saknar tillgång till erfarenhetsbaserad tyst kunskap i relation till ledning och initierare av projekten. Vi föreslår därför ett ökat fokus på att överkomma motstånd rörande dessa osäkerheter. Trots att det föreligger motstånd och osäkerheter vid ingående i telemedicinska projekt, bedömer vi dem dock vara av ringa art då samtliga intervjupersoner är mycket positiva för användningen och utvecklingen av telemedicin under den närmaste framtiden i Sverige.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Uppsala universitet, 2005. / Härtill 5 uppsatser.

<p>Allt fler organisationer väljer att förbättra sin verksamhet med hjälp av ett informationssystem. Användningen av datoriserade informationssystem ökar inom hälso- och sjukvården och sjuksköterskorna blir alltmer beroende av IT. Idag utgör telemedicinska tillämpningar en delmängd av alla de IT-tillämpningar som finns inom hälso- och sjukvården. Införandet av telemedicin bär med sig stora problem och hinder och ett av de mest kritiska problemen som bör försöka undvikas är utebliven användaracceptans. Då tidigare undersökningar inom telemedicin främst har genomförts i industriländer syftar detta arbete till att undersöka vilka faktorer som kan påverka acceptansen vid införande av telemedicin i utvecklingsländer. Genom att intervjua och observera sjuksköterskor och en systemutvecklare verksamma i ett telemedicinprojekt i Indien erhölls faktorer som har både en positivt och negativ inverkan på användaracceptansen vid införande av telemedicin. Faktorerna som framkom i resultatet var information och utbildning, upplevelsen av ny teknik, tidigare erfarenheter av datorer, inledande svårigheter vid användning av systemet, förståelsen för nyttan med systemet, användarmedverkan, användbarhet, begränsningar vid arbete med systemet, arbetsbelastning, mentala hinder, rädsla för att mista den yrkesverksamma friheten, förändringsovilja, fast i en gammal föreställning och teknikhinder.</p>

Allt fler organisationer väljer att förbättra sin verksamhet med hjälp av ett informationssystem. Användningen av datoriserade informationssystem ökar inom hälso- och sjukvården och sjuksköterskorna blir alltmer beroende av IT. Idag utgör telemedicinska tillämpningar en delmängd av alla de IT-tillämpningar som finns inom hälso- och sjukvården. Införandet av telemedicin bär med sig stora problem och hinder och ett av de mest kritiska problemen som bör försöka undvikas är utebliven användaracceptans. Då tidigare undersökningar inom telemedicin främst har genomförts i industriländer syftar detta arbete till att undersöka vilka faktorer som kan påverka acceptansen vid införande av telemedicin i utvecklingsländer. Genom att intervjua och observera sjuksköterskor och en systemutvecklare verksamma i ett telemedicinprojekt i Indien erhölls faktorer som har både en positivt och negativ inverkan på användaracceptansen vid införande av telemedicin. Faktorerna som framkom i resultatet var information och utbildning, upplevelsen av ny teknik, tidigare erfarenheter av datorer, inledande svårigheter vid användning av systemet, förståelsen för nyttan med systemet, användarmedverkan, användbarhet, begränsningar vid arbete med systemet, arbetsbelastning, mentala hinder, rädsla för att mista den yrkesverksamma friheten, förändringsovilja, fast i en gammal föreställning och teknikhinder.

No description available.

Introduction. The current age structure in Sweden is changing. At the same time, life expectancy is increasing in many parts of the world. This will lead to greater demands of accessible care resources and its application. Well implemented communication is paramount when the healthcare system is as information-intensive as it is. For maintenance of good healthcare, demands will be set on new kinds of services. With eHealth, information and healthpromotion through communication-based technology, healthcare can be performed efficiently with secure output within the healthcare sector. Aim. The aim of this study was to examine challanges for health professionals in the process of patient care through care at a distance. Method. An empirical study of six (6) people was conducted by semistructured interviews. Result. Indicated result show a result of the need of eHealth within the current use of healthcare, and that the technology can be of comparable quality to physical meetings. However, technical solutions should be seen as a complement within healthcare, and not as a substitute of physical interaction. Conclusion. eHealth services is not something that will become relevant within a timeperiod of ten to fifteen years. It is a currently usable service that can be established to be of comparable quality to the person-centered care the nursing profession is striving for. / Indroduktion. Den nuvarande Svenska åldersstrukturen håller på att förändras samtidigt som den förväntade livslängden ökar i många delar av världen. Detta kommer att ställa större krav på tillgängliga vårdresurser och dess tillämpning. God kommunikation mellan olika aktörer är av största vikt då vården är informationsintensiv. För att upprätthålla god vård kommer krav att ställas på nya tjänster. Med eHälsa, informations och hälsofrämjande insatser genom kommunikationsbaserad teknik, kan vården utföras effektivt med säkerställda insatser inom vård- och omsorgssektorn. Syfte. Syftet med denna studie var att undersöka utmaningar för vårdpersonal i arbetet med patientmöten via vård på distans. Metod. En empirisk studie utfördes och sex (6) personer intervjuades med en semistrukturerad intervjuform. Resultat. Resultat visar på ett behov inom vården av eHälsa och att tekniska lösningar kan ha en jämförbar kvalité med fysiska möten. Tekniska lösningar borde dock ses som ett komplement inom vården, och inte som en ersättning till fysiska möten. Konklusion. eHälsotjänster är inte någonting som kommer att bli aktuellt om först tio eller femton år, utan det är idag en brukbar tjänst som kan konstateras vara jämförbar med den personcentrerade vård sjuksköterskor arbetar efter.

<p>Inom området för telemedicin efterfrågas praktiska sätt för läkare att snabbt och tillförlitligt kunna ställa preliminära diagnoser. Genom att använda GPRS kan stetoskopljud överföras över långa avstånd. På så vis kan en patient bli undersökt utan att behöva träffa sin läkare. Den här rapporten förklarar arbetet med att konstruera ett trådlöst stetoskop som använder sig av GPRS. In the area of telemedicine practical methods are wantedfor a doctor to quickly and reliably be able to set a preliminary diagnose. By using GPRS stethoscope sound can be sent over long distances. In that way a patient can be examined without having to meet his or her doctor. This report explains the work of constructing a wireless stethoscope using GPRS.</p>

Inom området för telemedicin efterfrågas praktiska sätt för läkare att snabbt och tillförlitligt kunna ställa preliminära diagnoser. Genom att använda GPRS kan stetoskopljud överföras över långa avstånd. På så vis kan en patient bli undersökt utan att behöva träffa sin läkare. Den här rapporten förklarar arbetet med att konstruera ett trådlöst stetoskop som använder sig av GPRS. In the area of telemedicine practical methods are wantedfor a doctor to quickly and reliably be able to set a preliminary diagnose. By using GPRS stethoscope sound can be sent over long distances. In that way a patient can be examined without having to meet his or her doctor. This report explains the work of constructing a wireless stethoscope using GPRS.

Diss. Ronneby : Tekn. högsk., 2002.

Sammanfattning Syftet med denna studie var att undersöka kvinnors upplevelser efter digital fysioterapi via en interaktiv app (FT-app) vid smärta i rörelseapparaten. Frågeställningar: I vilken utsträckning upplever kvinnor som har fått digital fysioterapeutisk rådgivning via en interaktiv app delaktighet, information och tillgänglighet? Finns det någon skillnad i ovanstående mellan de som besökt primärvård 2016 (Nationell Patientenkät NPE) och de som fått digital fysioterapi i FT-app? Bakgrund: eHälsa har ökat allt mer i popularitet och digital teknik har potential till att öka tillgängligheten på vårdens tjänster och det finns ett behov av att utvärdera dessa tjänster. Psykologisk digital behandling används idag vid smärta i rörelseapparaten. Ett pilotprojekt (FT-app) pågick under 2014–2017 där kvinnor fick digital fysioterapi vid smärta i rörelseapparaten via en interaktiv app med funktioner som chatt med svar inom 24 timmar på vardagar, aktivitetsdagbok, filmade övningar och möjlighet för patienten att ladda upp filmer. Behandlingen baserades på beteendemedicinska teorier och varade minst 12 veckor. Kvinnorna screenades för röda och gula flaggor innan start, hade inga akuta eller nya besvär och fick avsluta tjänsten då smärtan minskat. Metod: En webbenkät med 37 frågor skickades ut till kvinnor (n=139) som fått digital fysioterapi i FT-app. En Linkertskala användes för skattning 1-4 och 1-5. Enkäten skickades ut 1–24 månader efter avslut i FT-app. Svaren jämfördes med relevanta frågor från NPE och kvinnors upplevelse av primärvård 2016. Svarsfrekvens i de respektive enkäterna jämfördes med hjälp av z-test. Resultat: Svarsfrekvensen var 52,5%. På frågorna som rörde delaktighet var en stor majoritet positiva (63,5–94,5%), de upplevde att en snabb svarstid hjälpte dem att vara delaktiga och ta ansvar för behandlingsplanen. De upplevde och att skriftlig information i FT-app fungerade väl för de instruktioner och den information de behövde (85–94% positiva svar). Även den upplevda tillgängligheten skattades högt (59–96% positiva svar). Mest positivt upplevde man att man kan anpassa vården efter sin egen vardag. I jämförelse med NPE föll FT-app ut bättre när det gällde upplevelsen av delaktighet och tillgänglighet. Slutsats: De kvinnor som svarat på denna enkät uppger att de i högre utsträckning upplevde tillgänglighet och känsla av delaktighet via FT-app jämfört med NPE 2016. Resultaten kan ej generaliseras då svarsfrekvensen var låg och eftersom enkäten ej var validerad eller reliabilitetstestad. Studien föreslår mer forskning för att utvärdera upplevelser av digital vård och fysioterapi samt för att identifiera när och för vilka patienter eller symptom som digital vård kan vara ett alternativ till traditionell vård med fysiska besök. / Abstract The aim was to explore women’s perceptions of web-based physiotherapy for musculoskeletal pain treatment delivered through an interactive application for smartphones. Questions: To what extent do women have a positive experience of participation, information and availability after web-based physiotherapy through an interactive app? Is there a difference in a-c between women who had visited primary care 2016 (NPE) and the ones who had received physiotherapeutic treatment trough the app (FT-app)? Background: The popularity of eHealth is growing both among health care innovators and media. eHealth may increase the access of health services and the evaluation of new services is important. Internet based psychological treatment for musculoskeletal pain is an alternative to traditional treatment in Sweden. A pilot with web-based physiotherapeutic treatment delivered through an interactive app (FT-app) was tested 2014-2017 for treatment in women with musculoskeletal pain. The app included a chat where the physiotherapist answered questions within 24 hours (mon-fri), an activity diary, videos of the exercises and uploaded movies from the patient doing the exercise. The treatment was based on behavioral medicine and lasted for at least 12 weeks. The women were screened for red and yellow flags before start and had no acute pain. Method: A web-based survey with 37 questions was emailed to the women (n=139) 1-24 months after finishing the treatment in FT-app. A Likert scale was used for rating the answer 1-4 and 1-5. The results were compared to results from women’s perceptions of primary health care in Sweden 2016 (NPE). The response rate in both samples were analyzed with a z-test. Results: 52,5 % answered the survey. The majority answered positively to the claim that getting answer and feedback within 24 hours made compliance to treatment plan easier (92,3%) and helped them accomplish the prescribed exercises and activity (94,5%). The written dialogue was effective for remembering the advices (93,2%) and the FT-app made it possible for the women to adjust the treatment to their everyday living (95,9%). There were significant differences between NPE and FT-app regarding explanation of the treatment (p=0,0045) information of warning signals (p=0,0002) and ways of contact (p=0,0045). Conclusion: This study shows that the FT-app women experienced a significant greater participation and access to the service compared to the primary care women in some claims. The response rate was not big enough to generalize the results to the population and the survey was not tested for validity or reliability. This study suggests more research in this field to investigate perceptions of internet-based treatment and to identify when telerehabilitation is suitable as an alternative to traditional health care.