<p>Inom hälso- och sjukvården spelar informationsteknologi en allt större roll för utvecklingen. Informationsteknologin har skapat nya förutsättningar där chansen till förbättrade vårdrutiner finns inom många områden genom att införa och utveckla användandet av telemedicin.</p><p>Då vi tror att den telemedicinska potentialen kommer att användas i större utsträckning i framtiden känner vi att det finns ett intresse för en utredning av redan existerande samarbeten inom telemedicin. Vi skrev denna uppsats med syftet att undersöka, identifiera och analysera vad som krävs för att möjliggöra ett effektivt telemedicinskt partnerskap inom sjukvården för att förbättra patientens vård, behandling och ta tillvara på de arbetsprocesser som skapas i och med ett telemedicinskt samarbete. Vi har analyserat två olika typer av telemedicinska samarbeten. Vi har genom en kvalitativ undersökning, främst genom intervjuer, grundligt undersökt två av de bestående nätverken för att sedan analysera dessa med hjälp av den modell vi har sammanställt från de teorier om nätverk som vi utgått ifrån.</p><p>Utifrån analysen om Konsensusnätverket är slutsatsen att samarbetet har lett till en förbättring av kvaliteten i behandlingarna. Utifrån detta kan det konstateras att nätverkets existens inte leder till en direkt effektivisering ur ett tidsmässigt perspektiv. Nätverket leder istället till ett optimalt patientomhändertagande som ur ett långsiktigt perspektiv leder till färre felbehandlingar och därmed indirekta kostnadsbesparingar. Slutsatsen vi dragit från Australiensamarbetena är att det främsta utbytet som ges till de medverkande parterna är en förbättrad kvalitet i arbetsförhållandena och därmed även röntgendiagnoserna.</p>

Sweden’s health care is continuously subjected to economical cutbacks, which results in enormous workloads. To prevent problems that arise in these situations, it is of great importance to take measures to increase the efficiency of the working process. This goal can be obtained by increasing our knowledge of the body, under both normal and sickly conditions. That is, by sharing knowledge of the various medical service units within Stockholm’s county council and thus elaborates diagnostics. Both clinical and scientific competence must be at hand within several medical fields, whereas the width is a condition for specialized surgery and education within different categories. The purpose of this essay is to describe the profits/advantages by using telemedicine at Karolinska university hospital in Huddinge as support service for the structural changes made by Stockholm’s county council, this from county council economics perspectives. The decision that all abdominal surgery was to be performed at Karolinska was based on the knowledge and experience that by concentrating a certain type of special care to a single location, that knowledge will be maximized (the more patients, the more practice), which will ease the prospects of high-quality health care, education as well as research. Telemedicine as a support service means specialist availability through telemedicine information technique and healthcare time efficiency. This in the form of traveling hours, new evaluation of already remitted patients and time consumption due to inferior examination. The increase in efficiency will result in cost-benefits for Stockholm’s county council and entirely new grounds fore coworkers and patients. The new system will lead to that the most highly qualified within a certain area of expertise are available through exchange of knowledge, going from specialist to doctor. As a result, the patients will faster receive the proper care. / Ekonomiska besparingar sker kontinuerligt inom sjukvården i Sverige, vilket innebär enorma arbetsbelastningar. För att förhindra problem som kan uppstå i och med detta är det viktigt med åtgärder som leder till effektivisering av arbetsprocessen. Det kan uppnås genom att öka kunskapen om vår kropp under normala och sjukliga förhållanden, dvs. genom att utveckla diagnostiken via kunskapsutbyten vid de olika sjukvårdsenheterna inom Stockholm Läns Landsting. Både klinisk och vetenskaplig kompetens måste finnas inom ett stort antal medicinska fält och bredden är en förutsättning för högspecialiserad kirurgi och utbildning inom olika kategorier. Syftet med denna uppsats är att beskriva lönsamheten, med användning av telemedicin på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge som stödtjänst till de strukturella förändringar som SLL har beslutat om (koncentration av specialistkirurgi till sjukhuset), ur ett landstingsekonomiskt perspektiv. Beslutandet om att all övre abdominell specialkirurgi skulle utföras på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge grundades utifrån kunskapen och erfarenheten om att koncentration av en viss typ av specialistvård på ett och samma ställe leder till att all specialistkunskap koncentreras och utvecklas på ett ställe (större patientmassa, ”mer träning”) vilket gör det lättare för vidare högkvalificerad vård, utbildning och forskning. Telemedicin som stödtjänst innebär specialisttillgänglighet genom telemedicinsk informationsteknik och vårdtidsvinster i form av restider, ny bedömning av redan bedömda patienter och minskad tidsåtgång pga. undermålig undersökning. Effektiviseringen leder till kostnadsbesparingar för Stockholms Läns Landsting och innebär helt andra förutsättningar för medarbetare och patienter. Det nya arbetssättet gör att de bästa inom området finns tillgängliga för de berörda sjukhusen genom kunskapsöverföring från specialisten till läkaren. På så sätt kommer patienten fortare till rätt behandling.

Inom hälso- och sjukvården spelar informationsteknologi en allt större roll för utvecklingen. Informationsteknologin har skapat nya förutsättningar där chansen till förbättrade vårdrutiner finns inom många områden genom att införa och utveckla användandet av telemedicin. Då vi tror att den telemedicinska potentialen kommer att användas i större utsträckning i framtiden känner vi att det finns ett intresse för en utredning av redan existerande samarbeten inom telemedicin. Vi skrev denna uppsats med syftet att undersöka, identifiera och analysera vad som krävs för att möjliggöra ett effektivt telemedicinskt partnerskap inom sjukvården för att förbättra patientens vård, behandling och ta tillvara på de arbetsprocesser som skapas i och med ett telemedicinskt samarbete. Vi har analyserat två olika typer av telemedicinska samarbeten. Vi har genom en kvalitativ undersökning, främst genom intervjuer, grundligt undersökt två av de bestående nätverken för att sedan analysera dessa med hjälp av den modell vi har sammanställt från de teorier om nätverk som vi utgått ifrån. Utifrån analysen om Konsensusnätverket är slutsatsen att samarbetet har lett till en förbättring av kvaliteten i behandlingarna. Utifrån detta kan det konstateras att nätverkets existens inte leder till en direkt effektivisering ur ett tidsmässigt perspektiv. Nätverket leder istället till ett optimalt patientomhändertagande som ur ett långsiktigt perspektiv leder till färre felbehandlingar och därmed indirekta kostnadsbesparingar. Slutsatsen vi dragit från Australiensamarbetena är att det främsta utbytet som ges till de medverkande parterna är en förbättrad kvalitet i arbetsförhållandena och därmed även röntgendiagnoserna.

Diss. (sammanfattning) Umeå : Univ., 2004. / Härtill 5 uppsatser.

I Sverige har en rad olika mobila applikationer vuxit fram där patienter kan ställa frågor och konsultera läkare med hjälp av videobesök. Dessa typer av tjänster är i dagsläget menat att användas som ett substitut eller komplement till traditionella vårdbesök med syfte att avlasta sjukhus och tillgängliggöra vård. ​Ökade krav och nya behov har däremot skapat nya förväntningar på hälso- och sjukvårdstjänster och hur de ska tillhandahållas. Detta har lett till en debatt kring huruvida det är positivt för vården eller ej. Syftet med denna uppsats var att undersöka sjukvårdspersonals inställning till videobesök, samt vilka faktorer som är viktiga för att sjukvårdspersonalen ska acceptera ett sådant system. För att få en förståelse för detta genomfördes totalt sex intervjuer med sjukvårdare i Stockholm, Uppsala och Norrtälje. Intervjuer utformades och analyserades med hjälp det teoretiska ramverket, TAM, som ämnar förutse och förklara användares acceptans till system innan de har utsatts för det. Resultaten av undersökningen visar att det finns en positivitet och nyfikenhet hos respondenterna till videobesök i sig men en skepsis kring hur tekniken används idag - de ansåg ​att videobesök är ett viktigt verktyg som i dagsläget används på fel sätt. Utfallet av analysen ledde dock till ett annat resultat än det som empirin visade: ​acceptans och inställning hos respondenterna visade sig bero på mer på vilken kontext det används inom än demografiska faktorer. Validiteten av det teoretiska ramverket i relation till sjukvård är något som vidare bör diskuteras i framtida forskning. / During the past few years, there has been a increase of services which provide healthcare through mobile applications. These types of services are meant to be used as a complement to traditional health care with the purpose of relieving hospitals and making health care more accessible. An increase in demand has formed new expectations in health care and the way in which health care services are carried out. This has led to an ongoing debate where some argue that this is a positive development concerning the quality of care and others argue that it is not. The purpose of this study was to examine the attitudes of health care professionals toward mobile application based health care, as well as examine which factors are important in assuring that health care professionals accept such a system.Interviews with six different health care professionals in Stockholm, Uppsala and Norrtälje were carried out to gain knowledge in this subject. The interviews were developed and analysed using the theoretical framework, TAM, which aims to predict and explain user acceptance of systems that they have not yet been exposed to. The results of this study reveal a positivity and curiosity among the respondents towards video healthcare, but a skepticism of how the technology is being used today. They felt that it is an important tool which is being used in the wrong way. The outcome of our analysis show different results than our empirics imply. The acceptance and attitude among our respondents seem to depend more on which context it is being used in rather than demographic differences. The validity of our theoretical framework in the context of healthcare is something that should be further discussed in future studies.

Den psykiska ohälsan ökar internationellt och även i Sverige, samtidigt rapporteras den psykiatriska vården vara bristfällig på grund av sin låga tillgänglighet. Ett sätt att öka tillgängligheten av vården kan vara genom en smartphone-applikation. Men oavsett hur effektiv en app är, så tillför den ingenting om den inte används. Syftet med denna studie är därmed att utreda attityder till denna typ av digitalisering samt undersöka vilka appfunktioner som skulle möta psykiatripatienters behov. Studien baseras på kvalitativa intervjuer med personer som fått vård vid psykiatrin vid Akademiska sjukhuset i Uppsala och vi analyserar sedan empirimaterialet utifrån det teoretiska ramverket Technology Acceptance Model (TAM). Studiens resultat visar på att samtliga av de deltagande psykiatripatienterna har överlag positiva attityder till konceptet att använda appar vid vård av psykisk ohälsa. De positiva attityderna grundar sig dock på förutsättningen att en sådan app ska utgöra ett komplement till den psykiatriska vård som finns idag. Slutligen presenterar studien även att det tyder på att de funktioner som lämpar sig väl för att möta psykiatripatienters behov är sådana som tillgängliggör psykiatrin genom att förmedla information snarare än att erbjuda behandling genom mobilapplikationen. / Mental illness is increasing, both globally and in Sweden. Meanwhile it is reported that the psychiatric care is inadequate because of its low availability. A solution to this problem is to increase the availability of care through a smartphone application. But no matter how effective an app might be, it will not solve anything if it is not used. The purpose of this study is therefore to investigate attitudes towards this kind of digitalization and to examine what kind of app functions that can meet patients needs. The study is based on qualitative interviews with persons that have received care from the psychiatry at Akademiska sjukhuset in Uppsala, Sweden. Furthermore, we analyze the empirical material by using the theoretical framework Technology Acceptance Model (TAM). The results show that all of the participating patients generally have positive attitudes towards the concept of using apps for mental health care. Although, these positive attitudes require that a mental health app should be complementary to the psychiatric care available today, not replace it. Finally, the study also suggests that application functions that are well suited to meet the needs of the patients are those who make the mental health care more available by providing information rather than offering treatment through the application.

Bakgrund: Vuxna rekommenderas vara fysiskt aktiva 150 min/vecka. Fysioterapeuter och arbetsterapeuter i primärvården arbetar för att främja detta. Digitala verktyg kan öka patienters fysiska aktivitetsnivå. Några digitala verktyg som kan användas är mobila applikationer, webbaserade program och textmeddelanden. Syfte: Syftet med studien var att beskriva fysioterapeuters och arbetsterapeuters erfarenheter av att arbeta med att öka fysisk aktivitetsnivå hos patienter inom primärvården samt deras tankar om hur digitala verktyg skulle kunna bidra till att öka patienters fysiska aktivitetsnivå. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes med 6 fokusgrupper innehållande fysioterapeuter och arbetsterapeuter. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Arbetssätt, Utmaningar och Digitalisering som hjälpmedel var de huvudkategorier som identifierades. Arbetssätt beskriver deltagarnas erfarenheter av att arbeta med att öka fysisk aktivitetsnivå hos patienter. Utmaningar beskriver deltagarnas erfarenheter av vilka utmaningar de möter när det kommer till att öka patienters fysiska aktivitetsnivå. Digitalisering som hjälpmedel beskriver deltagarnas uppfattningar om digitalisering som verktyg för att främja patienters fysiska aktivitetsnivå. Konklusion: Fysioterapeuterna och arbetsterapeuterna beskrev erfarenheter av att främja patienters fysiska aktivitetsnivå; genom rådgivning och användandet av olika stöd och verktyg. De beskrev utmaningar vid hälsofrämjande insatser; tidsbrist, bristande kunskap bland personal och patienter samt bristande digital utveckling. Deltagarna beskrev att digitalisering kan fungera som ett hjälpmedel för att främja patienters fysiska aktivitetsnivå; genom chattfunktioner, digitala träningsprogram och digitala påminnelser. / Background: The recommended duration of physical activity in adults is 150 minutes per week. Physiotherapists and occupational therapists in primary care work in different ways to promote this. Digital devices can be used to promote physical activity. Mobile applications, webpages and text-messages are often used in healthcare. Purpose: The purpose of this study was to describe the experiences of physiotherapists and occupational therapists promoting activity levels of patients in primary health care as well as their thoughts on using digital devices to promote physical activity to patients. Method: A qualitative interview study was performed. The study contained six focus groups of physiotherapists and occupational therapists. The interviews were analysed using qualitative content analysis. Results: Three main categories where identified: Ways of Working, Challenges and Use of digital devices. Ways of Working describes how the participants experiences the act of promoting physical activity levels in patients. Challenges describe which challenges are encountered by the participants when promoting physical activity of patients. Use of digital devices describes the participants ́ perceptions of digital devices for promoting physical activity levels of patients. Conclusion: The physiotherapists and the occupational therapists described experiences of promoting physical activity levels of patients through counselling and the use of supports and devices. They described several challenges with health promoting activities: lack of time, low digital development, and lack of knowledge among staff and patients. The participants reported that digitalization as an aid that could promote physical activity levels of patients, through messaging software, digital fitness programmes and digital reminders.

Utvecklingen av digital vård sker i en snabb takt vilket bland annat informations- och kommunikationsteknik (IKT) och Covid-19 pandemin tillsammans ligger till grund för. Litteratur inom området lyfter att digital vård ökar arbetsbelastningen inom vården då det bland annat sätter högre krav på vårdpersonals tekniska kunskap och medicinska bedömning. Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om vårdpersonals upplevelser av användningen av videosamtal i digitala patientmöten. Vi har använt en kvalitativ forskningsansats grundad i litteratur som behandlar digital vård där åtta semistrukturerade intervjuer med legitimerad vårdpersonal genomförts. I analysen av dessa åtta intervjuer framkom det fyra teman med tillhörande subteman, nämligen flexibilitet (individanpassad vård och digifysiskt arbetssätt), tillgänglighet (jämlik vård och tidsschema), effektivitet (arbetsbelastning och tid &amp; rum) och teknik (personlig inställning, användning av systemen och digital kvalitet). De fyra temana har delats in i tre kategorier av upplevelser: moraliskt ansvar, dynamisk tidsbalans och mottaglighet. Slutsatsen som denna studie drar är att vårdpersonal inte upplever att fysisk eller digital vård är optimal som solitär, utan att digifysisk vård är det mest gynnsamma alternativet för samhället i stort. Det vill säga för såväl individ i form av både patient och vårdpersonal som för organisationer. Studien bidrar därför med kunskapen om att digital och fysisk vård kompletterar varandra och att systemen bör sammanflätas för att en sådan kombination skulle vara optimal. / The development of digital healthcare is happening at a rapid pace which Information and Communication Technologies (ICT) along with the Covid-19 pandemic is the main reason for. Existing literature highlights that digital care increases the workload within health care because the demand and requirements on the healthcare workers technical knowledge and medical assessment is elevated. The purpose of the study is to contribute with knowledge of health care workers experiences in the use of video consultations in digital healthcare. This was done through a qualitative research approach based on existing litteratur where eight semi structured interviews with legitimised healthcare workers were performed. The analysis of the interviews resulted in four themes with sub themes, which were flexibility (individualised care and digiphysic work method), accessibility (equal care and time schedule), efficiency (workload and time &amp; space) and technology (personal attitude, use of systems and digital quality). The themes have been categorised into three categories of experiences: moral responsibility, dynamic time balance and receptiveness. In conclusion the health care workers do not experience either physical care or digital care to be optimal individually, but that a combination of the two would be the most favourable alternative for society as a whole. That is, for both the individual in the form of both patient and health care workers as well as health organisations. The study therefore contributes with the knowledge that digital and physical care complements each other and that the systems should be intertwined for such a combination to be possible and optimised.

Bakgrund: Dietary Approaches to Stop Hypertension (DASH) är en väletablerad icke-farmakologisk behandling vid hypertoni men används sällan inom traditionell hälso-och sjukvård på grund av tids- och resursbrist. Digitala metoder kan vara bättre lämpade för att ge långsiktigt stöd. Denna studie är den första digitala kostinterventionen med DASH-kost i en total digital vårdmiljö. Syfte: Syftet med studien är att undersöka följsamhet till DASH-kost samt upplevelse av digital kostbehandling vid hypertoni. Material och metod: Studien har en experimentell design och utgick från den digitala vårdgivaren Blodtrycksdoktorns plattform. Nitton patienter med lätt förhöjt blodtryck fick digital kostbehandling utifrån DASH-kost under 8 veckor utöver standardbehandling. Videosamtal i kombination med asynkron textkommunikation användes som kommunikationsverktyg. Kostförändring mättes via livsmedelsfrekvensformulär (FFQ) före och efter behandling och sammanställdes i ett DASH-index. Patientupplevelse mättes via enkät efter behandling. Studien undersökte även förändring av vikt, BMI, midjemått och blodtryck. Statistisk analys genomfördes med Parat t-test samt Wilcoxons ranksummetest. Resultat: DASH-index förbättrades med 1,4 poäng (p = &lt;0,001). Patienterna hade i genomsnitt haft diagnosen hypertoni under 6 år ± 8 SD (median 2 år) där endast 2 av 19 tidigare fått kostråd för hypertoni. Patienterna hade överlag en positiv upplevelse av digital kostbehandling. Vikt och BMI minskade med 1,9 kg (p = &lt;0,001) respektive 0,7 kg/m2 ( p = &lt;0,001). Midjemåttet minskade med 3,2 cm för manliga patienter (p = 0,007) och 4 cm för kvinnliga patienter (p = 0,027). Systoliskt blodtryck (SBT) minskade med 8,7 mmHg (p = &lt;0,001) och diastoliskt blodtryck (DBT) med 4,6 mmHg (p = 0,004). Slutsats: Den 8 veckor långa digitala kostinterventionen förbättrade kostvanor hos patienter med hypertoni samt ledde till minskad vikt, BMI, midjemått och blodtryck. Patientupplevelse av behandlingen var god. Digital kostbehandling kan utgöra ett alternativ till traditionell kostbehandling för patienter med hypertoni. / Background: Dietary Approaches to Stop Hypertension (DASH) is a well-established non-pharmacological treatment for hypertension but is rarely used in traditional health care due to lack of time and resources. Digital methods may be better suited to provide long-term support. This study is the first digital nutrition intervention with DASH diet in a total digital health care environment. Aim: The purpose of the current study is to investigate adherence to DASH diet and self-reported experience of a digital nutrition intervention for patients with hypertension. Material and methods: The study has an experimental design and was based on the platform of the digital healthcare provider “Blood Pressure Doctor”. Nineteen patients with primary hypertension received digital nutrition therapy based on the DASH diet for 8 weeks in addition to standard care. Video calls in combination with asynchronous text communication were used as communication tools. Dietary change was measured by food frequency questionnaire (FFQ) at baseline and after treatment and compiled in a DASH index. A questionnaire was used to assess patient experience. Secondary outcomes were changes in body weight, BMI, waist measurement and blood pressure. Statistical analysis was performed with Pared t-test and Wilcoxon signed rank test. Results: DASH index improved by 1,4 points (p = &lt;0,001). The patients had on average been diagnosed with hypertension for 6 years ± 8 SD (median 2 years) where only 2 of 19 had previously received dietary advice for hypertension. The patients generally had a positive experience of the digital nutrition intervention. Body weight and BMI decreased by 1,9 kg (p = &lt;0,001) and 0,7 kg / m2 (&lt;0,001), respectively. Waist decreased by 3,2 cm for male patients (p = 0,007) and 4 cm for female patients (p = 0,027). Systolic blood pressure (SBP) decreased by 8,7 mmHg (p = &lt;0,001) and diastolic blood pressure (DBT) by 4,6 mmHg (p = 0,004). Conclusion: The 8-week digital nutrition intervention improved dietary habits, body weight, BMI, waist and blood pressure of patients with hypertension. Patients were overall satisfied with the treatment. Digital nutritional therapy can be an alternative to traditional nutritional therapy for patients with hypertension.

Utvecklingen av digitala kontaktvägar har ökat inom primärvården i Sverige. Detta har lett till att antalet digitala vårdbesök har stigit där fler vårdgivare erbjuder möjligheten för patienter att söka vård digitalt. Telemedicin, medicinsk vård på distans, ökade under Covid-19-pandemin och har visat sig kan hjälpa med förkortning av vårdköer och minska spridning av virus, vilket kan minska belastningen på vården. Samtidigt visar forskning att kommunikation mellan patient och vårdpersonal försvåras vid videosamtal samt att videosamtal kan försvåra diagnossättning för vårdpersonal. Denna studie syftar till att genom åtta semi-strukturerade intervjuer med svenska allmänläkare vidare utforska deras upplevelser och attityder av hur digitala vårdbesök påverkar mötet och relationsbyggandet mellan läkare och patient samt hur det påverkar allmänläkares möjligheter till diagnossättning och upprätthållande av patientsekretess. Resultatet av de transkriberade intervjuerna visar att digitala patientmöten inte kan mäta sig med fysiska när läkare ska bygga en relation med nya patienter samt att fysiska patientmöten ger läkare mest information att använda sig av vid diagnossättning. Det framgår även att läkare upplever att de kan hantera och upprätthålla patientsekretessen vid digitala vårdbesök lika bra som vid fysiska vårdbesök och att den tillgänglighet som digitala patientmöten erbjuder kan användas som komplement till traditionella, fysiska möten. / The development of digital contact routes has increased within primary healthcare in Sweden. This has led to an increase in the number of digital healthcare visits, where more healthcare providers offer the opportunity for patients to seek healthcare digitally. Telemedicine, the provision of remote clinical services, increased during the Covid-19 pandemic and has been shown to help shorten healthcare waiting time and reduce the spread of viruses, which can reduce the burden on healthcare. Simultaneously, research shows that communication between patient and healthcare staff is made more difficult during video calls and that video calls can make diagnosis difficult for healthcare staff. This study aims to, through eight semi-structured interviews with Swedish general practitioners, further explore their experiences and attitudes of how digital healthcare visits affect the meeting and relationship building between doctor and patient, as well as how it affects general practitioners' opportunities for diagnosis and maintaining patient confidentiality. The results of the transcribed interviews show that digital patient meetings cannot measure up to physical ones when doctors have to build a relationship with new patients and that physical patient meetings give doctors the most information to use when making a diagnosis. It also appears that doctors feel that they can manage and maintain patient confidentiality during digital healthcare visits as well as during physical healthcare visits and that the accessibility that digital patient meetings offer can be used as a supplement to traditional, physical meetings.