Utvecklingen av digital vård sker i en snabb takt vilket bland annat informations- och kommunikationsteknik (IKT) och Covid-19 pandemin tillsammans ligger till grund för. Litteratur inom området lyfter att digital vård ökar arbetsbelastningen inom vården då det bland annat sätter högre krav på vårdpersonals tekniska kunskap och medicinska bedömning. Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om vårdpersonals upplevelser av användningen av videosamtal i digitala patientmöten. Vi har använt en kvalitativ forskningsansats grundad i litteratur som behandlar digital vård där åtta semistrukturerade intervjuer med legitimerad vårdpersonal genomförts. I analysen av dessa åtta intervjuer framkom det fyra teman med tillhörande subteman, nämligen flexibilitet (individanpassad vård och digifysiskt arbetssätt), tillgänglighet (jämlik vård och tidsschema), effektivitet (arbetsbelastning och tid & rum) och teknik (personlig inställning, användning av systemen och digital kvalitet). De fyra temana har delats in i tre kategorier av upplevelser: moraliskt ansvar, dynamisk tidsbalans och mottaglighet. Slutsatsen som denna studie drar är att vårdpersonal inte upplever att fysisk eller digital vård är optimal som solitär, utan att digifysisk vård är det mest gynnsamma alternativet för samhället i stort. Det vill säga för såväl individ i form av både patient och vårdpersonal som för organisationer. Studien bidrar därför med kunskapen om att digital och fysisk vård kompletterar varandra och att systemen bör sammanflätas för att en sådan kombination skulle vara optimal. / The development of digital healthcare is happening at a rapid pace which Information and Communication Technologies (ICT) along with the Covid-19 pandemic is the main reason for. Existing literature highlights that digital care increases the workload within health care because the demand and requirements on the healthcare workers technical knowledge and medical assessment is elevated. The purpose of the study is to contribute with knowledge of health care workers experiences in the use of video consultations in digital healthcare. This was done through a qualitative research approach based on existing litteratur where eight semi structured interviews with legitimised healthcare workers were performed. The analysis of the interviews resulted in four themes with sub themes, which were flexibility (individualised care and digiphysic work method), accessibility (equal care and time schedule), efficiency (workload and time & space) and technology (personal attitude, use of systems and digital quality). The themes have been categorised into three categories of experiences: moral responsibility, dynamic time balance and receptiveness. In conclusion the health care workers do not experience either physical care or digital care to be optimal individually, but that a combination of the two would be the most favourable alternative for society as a whole. That is, for both the individual in the form of both patient and health care workers as well as health organisations. The study therefore contributes with the knowledge that digital and physical care complements each other and that the systems should be intertwined for such a combination to be possible and optimised.

Bakgrund: Nationellt eftersträvas en digital omställning där digital och fysisk vård integreras inom hälso- och sjukvården. Incitament för denna omställning är att ge invånare ökad tillgänglighet till vård men också att nå en ökad delaktighet för invånare. Den digitala omställningen av vården och därmed integrering av digitala vårdkontakter är inom regionalt driven psykiatri ännu i sin linda. Detta trots växande evidens, framsteg i utveckling och tillgång till digitala verktyg, en pandemi som forcerat barriärer och ökad samhällelig acceptans för vård på distans. En förutsättning för att digitala vårdtjänster integreras som en legitim del av vård och behandling vid psykisk ohälsa är att vårdpersonal integrerar digitala arbetssätt och vårdkontakter i yrkesvardagen.  Idag är lite känt om hur vårdpersonal inom specialiserad öppenvårdspsykiatri i Sverige uppfattar en sådan omställning.   Syfte: Studiens huvudsyfte är att undersöka möjligheter och hinder som vårdpersonal inom regionalt driven öppenvårdspsykiatri upplever vid omställning där patienter erbjuds kombination av fysisk och digital vård.  Metod: Ett webbaserat frågeformulär med öppna och slutna frågor utformades. Insamlade data analyserades med kvalitativ innehållsanalys utifrån en deduktiv ansats utifrån Theoretical Domains Framework (TDF). Deltagare i studien var vårdpersonal verksamma i regionalt driven psykiatrisk öppenvård för vuxna i en region i Södra Sverige. Resultat: Baserat på TDF ramverket identifierades områden som påverkar vårdpersonalen genom att utgöra möjligheter eller hinder för att använda digitala vårdformer som arbetssätt.  Resultatets höga överensstämmelse med tidigare forskning antyder att identifierade TDF- domäner kan användas för att stärka acceptansen och implementeringen av digitala vårdformer inom ramen för psykiatrisk öppenvård. / Background:  In Sweden, a digital transition is sought where digital and physical care, Digi-physical healthcare, are integrated into public health care. A digital transition is one approach to meet the increasing need for health services that significantly challenges the health system but also aims to achieve increased patient participation. The digital transformation of care and the integration of e-mental health is still in its infancy in public psychiatry. This is despite growing evidence, progress in development, and access to digital tools, a pandemic that has pushed through barriers and increased acceptance of Digi-physical healthcare. A prerequisite for the integration of Digi-physical healthcare as a routine in public psychiatry depends on the acceptance of health care professionals. Aim: This study aims to investigate barriers and facilitators, as perceived by health care professionals, for implementing a combination of physical and digital care in Swedish public psychiatry.   Methods: Participants were health care professionals active in public outpatient psychiatry in a region in Southern Sweden. A web-based questionnaire with open and closed questions was designed. Collected data was analyzed with qualitative content analysis based on a deductive approach using the Theoretical Domains Framework (TDF). Results: Based on the TDF framework, barriers and enablers that influence mental health care professionals to apply the distance format as a way of working were identified. The result`s high agreement with previous research, suggests that identified TDF domains can be used to strengthen the acceptance and implementation of Digi-physical healthcare within psychiatric outpatient care.