The spatial frequency doubling illusion (FDI) occurs when the contrast of a low spatial frequency sinusoidal grating is modulated at high temporal frequencies – its apparent spatial frequency increases. Earlier suggestions were that the FDI is generated by a specific class of retinal ganglion cells, which are preferentially lost in the early stages of glaucoma. Based on this linking theory, frequency doubling perimetry (FDP) was developed and several clinical reports confirmed its high efficiency in diagnosing early glaucomatous vision loss. However, this linking theory is not universally accepted and newer suggestions posit that the illusion arises because of temporal frequency related difficulties in temporal phase encoding ability. This thesis psychophysically examines the spatiotemporal characteristics of both the FDI and temporal phase encoding ability with achromatic and equi-luminant (both red-green (RG) and blue-yellow (BY)) gratings at a range of spatiotemporal parameters including those eliciting the FDI. (For complete abstract open document)

<p>Studien undersökte om de personer som anser sig vara minst sårbara för att bli manipulerade är de som främst manipuleras av reklam. En experimentell design användes där 204 studenter bedömde sitt intryck av en reklam, vars manipulationsgrad varierade. Ett frågeformulär som mätte upplevd osårbarhet mot manipulation fylldes även i. Deltagarna ansåg att de var relativt osårbara mot att manipuleras samt att andra påverkades mer av reklam än de själva. Hypotesen att de personer som anser sig vara minst sårbara för att bli manipulerade är de som främst manipuleras bekräftades inte. Studien lyckades dock inte manipulera reklamernas manipulationsgrad på ett tillfredsställande sätt, därav bör framtida forskning utveckla ett reliabelt mätinstrument innan de undersöker sambandet mellan illusionen av osårbarhet och att manipuleras.</p>

<p>Individer har olika grad av Preference for consistency (PFC) och är en bidragande orsak till hur man uppfattar och agerar i konsumentsammanhang. Studien undersökte om höga PFC- individer var mer positiva till ”ett erbjudande” med hög konsekvenskänsla. Tre betingelser med varierande manipulationsgrad användes och data samlades in från 74 studenter. Ett frågeformulär med tillhörande erbjudande presenterades för deltagarna som fyllde i ett antal frågor och en PFC-B skala. Studien lyckades inte ge stöd åt hypotesen. Däremot förekom en illusion av osårbarhet och en tredjepersoneffekt. Studien lyckades troligtvis inte konstruera ett tillräckligt bra instrument som skapade rätt konsekventkänsla vilket bidrog till att deltagarna inte blev påverkade av erbjudandet i den grad som var förväntat.</p>

<p>Tidigare forskning har visat att människor överskattar chanserna för att positiva händelser ska inträffa dem och underskattar riskerna för att negativa händelser ska inträffa dem jämfört med genomsnittet. Detta kallas orealistisk optimism (OO). En faktor som påverkar detta är grad av upplevd kontroll. Studiens huvudsakliga syfte var att undersöka sambanden mellan upplevd kontroll och OO. I en enkätstudie undersöktes OO och upplevd kontroll för diverse händelser. Deltagarna fick t ex svara på hur sannolikt det är att de utsattes för vissa händelser jämfört med genomsnittet. Händelserna var bl a hälsorelaterade. Deltagarna var studenter från en högskola i Mellansverige, 18 män och 109 kvinnor. OO uppstod för alla händelser utom två. Det fanns vissa samband mellan OO och upplevd kontroll. Nytt med studien är att vissa händelser som i tidigare undersökningar skattats som okontrollerbara i själva verket kan upplevas som delvis kontrollerbara. Sambanden mellan OO och upplevd kontroll bör vidare undersökas.</p>

Devant une œuvre d'art qui porte sur l'art, le spectateur peut soit l'appréhender comme une œuvre d'art, soit l'appréhender comme un document portant sur l'art. En effet, l'imbrication existant entre l'art et le méta-art rend trop complexe l'appréhension simultanée des deux niveaux. Pourtant, si l'œuvre porte sur elle même en tant qu'œuvre d'art, le spectateur peut la considérer en un seul mouvement comme une œuvre d'art méta-artistique. Ce type de méta-articité suscite un sentiment spécifique, le sublime catastrophique. Ce sentiment est dû à l'ouverture infinie séparant le niveau imbriqué du niveau imbriquant et au passage de l'un à l'autre. Il semblerait que la logique soit apte à rendre compte de ces jeux de niveaux, elle s'avère pourtant stérile : une approche cognitive se révèle plus pertinente. Ainsi, si le méta-art plaît aisément c'est peut-être parce que sa structure complexe sans ordre arrêté est en accord avec la structure de pensée de l'Homme.

<p>Affective forecasting refers to the process of predicting future emotions in response to future events. The overall aim of the present thesis was to investigate, by applying the framework of Affective forecasting, how car users predict their satisfaction with public transport services. Study 1, Part 1 revealed a satisfaction gap between users and non-users of public transport, whereby non-users reported lower satisfaction than users, in overall satisfaction as well as in two quality factors resulting from a factor analysis of a major survey on satisfaction with public transport. It was hypothesized that non-users were biased in their satisfaction reports, something which was subsequently investigated in Study 1, Part 2, where a field experiment revealed that car users suffer from an impact bias in their predictions about future satisfaction with public transport due to being more satisfied with the services after a trial period than they initially predicted they would. Addressing the question of whether or not a focusing illusion is the psychological mechanism responsible for the impact bias, two experiments containing critical incidents were conducted during Study 2, in order to investigate whether or not car users exaggerate the impact of specific incidents upon their future satisfaction with public transport. For car users with a stated intention to change their current travel mode, in Study 2, Part 1, as well as for car users with no stated intention to change their travel mode, in Study 2, Part 2, the negative critical incident generated lower predicted satisfaction with public transport, in support of the hypothesis that the impact bias in car users’ predictions about future satisfaction with public transport is caused by a focusing illusion.</p>

Individer har olika grad av Preference for consistency (PFC) och är en bidragande orsak till hur man uppfattar och agerar i konsumentsammanhang. Studien undersökte om höga PFC- individer var mer positiva till ”ett erbjudande” med hög konsekvenskänsla. Tre betingelser med varierande manipulationsgrad användes och data samlades in från 74 studenter. Ett frågeformulär med tillhörande erbjudande presenterades för deltagarna som fyllde i ett antal frågor och en PFC-B skala. Studien lyckades inte ge stöd åt hypotesen. Däremot förekom en illusion av osårbarhet och en tredjepersoneffekt. Studien lyckades troligtvis inte konstruera ett tillräckligt bra instrument som skapade rätt konsekventkänsla vilket bidrog till att deltagarna inte blev påverkade av erbjudandet i den grad som var förväntat.

Studien undersökte om de personer som anser sig vara minst sårbara för att bli manipulerade är de som främst manipuleras av reklam. En experimentell design användes där 204 studenter bedömde sitt intryck av en reklam, vars manipulationsgrad varierade. Ett frågeformulär som mätte upplevd osårbarhet mot manipulation fylldes även i. Deltagarna ansåg att de var relativt osårbara mot att manipuleras samt att andra påverkades mer av reklam än de själva. Hypotesen att de personer som anser sig vara minst sårbara för att bli manipulerade är de som främst manipuleras bekräftades inte. Studien lyckades dock inte manipulera reklamernas manipulationsgrad på ett tillfredsställande sätt, därav bör framtida forskning utveckla ett reliabelt mätinstrument innan de undersöker sambandet mellan illusionen av osårbarhet och att manipuleras.

Les jeux vidéos, les comics américains, les séminaires ludiques de créativité, leszombie walks, ou encore les phénomènes d'effervescences prennent de plus en plus deplace dans les sociétés contemporaines. Ce travail de recherche s'interroge sur cettedimension ludique de l'existence qui façonne de nouvelles manières d'être-ensemble.Si ce travail s'apparente à la sociologie du jeu, il n'envisage pas le jeu comme undomaine spécifique, comme une sphère particulière de la vie sociale. Notre réflexions'attache à replacer le jeu comme forme de socialisation. Un peu à la manière deHuizinga qui voyait le jeu comme ce qui fait culture, nous envisageons ici le ludiquecomme ce qui fait société.Trois expressions de cette forme ludique de socialisation sont abordées dans cetravail de recherche : 1. Le bovarysme, tout d'abord, qui interpelle les modalités deconstruction de l'identité, ainsi que les rapports entre réalité et irréalité. Le bovarysme,expression contemporaine de l'enromancement médiéval, suggère que l'être-ensemblerepose sur un certain type de fiction. 2. Les itinéraires mnémoniques, ensuite, quidécoulent des fictions bovaryques et qui manifestent la mutation de notre rapport àl'espace et au territoire communautaire. Les lieux communs, territoires de la mémoirecollective, ne s'expriment plus simplement dans un rapport au souvenir, mais aussi dansun cheminement, un voyage, des itinéraires. L'être-ensemble se territorialise dansl'usage de la métaphore que se proposent de faire les sociétés contemporaines. 3.L'esprit d'aventure, enfin, expression de l'amour du risque qui lutte contre l'ennui. Si lafiction identitaire et les itinéraires mnémoniques nous proposent de nouveaux voyagescommunautaires, l'esprit d'aventure et d'exploration se trouve certainement à leurorigine. L'ennui provoqué par un certain désenchantement du monde trouve icil'expression de sa vivante part maudite.Au travers de l'étude de ces trois dimensions des comportements ludiquescontemporains, le jeu apparaît comme expression ambivalente des anomiescontemporaines. Anomie destructrice de la société moderne, d'un côté, anomie créatricedes sociétés en gestation, de l'autre.

Kant attributes the power to awaken one from dogmatic slumber to skepticism and to the antinomy of pure reason; in his accounts of his own awakening and the origin of the critical philosophy, he credits the antinomy and his memory of David Hume. This essay suggests that Kant’s primary aim in the first Critique was to find a resolution to the antinomy; an examination of this resolution shows Kant’s memory of Hume critical to Kant’s enterprise. Kant’s resolution to the antinomy exploits metaphors of war, jurisprudence, slumber, and historical development, as well as his Transcendental Deduction and explanation of transcendental illusion, to unravel the riddle of metaphysics and provide for both the possibility of objective knowledge and the possibility of freedom.