Introduction: OA of the knee and/or hip is a common joint disease where the first line treatment is physical activity and exercise, weight management and patient education. Previous research has shown that digital aids and product can be used as support for exercise. VITALA is a new digital app under development. Aims: The purpose of this study was to evaluate the effectiveness of VITALA regarding joint pain, opinion about the knee and/or hip and lower extremity function in people with OA of the knee and/or hip and whether signs of altered pain processing affected the effect.                                                   Methods: In a prospective cohort study, 17 participants with clinically diagnosed OA of the knee and/or hip exercised with the support of VITALA for three months. Outcome measures were Numerical Pain Rating Scale, Knee Injury/Hip disability and Osteoarthritis Outcome Score and 30 Second Chair Stand Test. Hierarchical regression analyses were used to see if the effect on the outcome measures was affected by pressure pain thresholds, neuropathic pain symptoms or central nervous symptoms.                 Results: No significant effect was seen on any of the outcome measures. Central Sensitization Inventory did as an individual variable in a regression model with age and gender have a significant effect on change in Knee Injury/Hip disability and Osteoarthritis Outcome Score. Apart from this, no pain type affected the results. Conclusion: Three months of exercising with the VITALA app did not influence the outcome measures. The pain characteristic variables did generally not affect the results. This specific app requires further development and evaluation before it can be recommended to people with OA / Introduktion: Artros i höft och/eller knä är vanliga ledsjukdomar där första ledets behandling är fysiskt aktivitet och träning, viktkontroll och utbildning. Tidigare forskning har visat att digitala tjänster och produkter kan användas som stöd för träning. VITALA är en ny digital tjänst under utveckling. Syfte: Syftet med denna studie var att utvärdera effektiviteten av VITALA vad gäller ledsmärta, åsikt om knät/höften, och funktion i nedre extremitet samt huruvida tecken på förändrad smärtmodulering påverkade effekten. Metod: I en prospektiv kohortstudie tränade 17 deltagare med klinisk artros med stöd av VITALA i tre månader. Utfallsmått var Numerical Pain Rating Scale, Knee Injury/Hip disability and Osteoarthritis Outcome Score och 30 Second Chair Stand Test. Hierarkiska regressionsanalyser användes för att mäta om effekten på varje utfallsmått påverkades av smärttrösklar, neuropatiska smärtsymtom eller centralnervösa symtom.                  Resultat: Ingen signifikant effekt sågs avseende något av utfallsmåtten. Central Sensitization Inventory hade som individuell variabel i en regressionsmodell med ålder och kön en signifikant effekt på förändring av Knee Injury/Hip disability and Osteoarthritis Outcome Score. I övrigt påverkade inte smärttyp resultaten. Slutsats: Tre månader av träning med appen VITALA påverkade inte utfallsmåtten. Smärttypsvariablerna verkade generellt inte påverka resultaten. Denna app kräver fortsatt utveckling och utvärdering innan den kan rekommenderas till personer med artros.

Bakgrund: Ländryggssmärta är ett stort folkhälsoproblem med ökande prevalens, troligtvis på grund av en växande population och stigande genomsnittlig ålder. Studier visar att individer med ländryggssmärta ofta har nedsatt motorisk kontroll i ländryggsregionen, vilket kan vara en bidragande faktor till smärtan och behovet av träning för att förbättra kontrollen har ett starkt evidensstöd. Syfte: Syftet med studien var att utvärdera den subjektivt visuella mätmetoden med hjälp av objektiva mått. Detta för att validera den subjektiva mätmetodens användning vid bedömning av motorisk kontroll i ländryggsregionen. Metod: Studien jämförde objektiv mätning med rörelsesensorer mot subjektiv visuell bedömning under motoriska kontrolltester i ländryggen för att kontrollera validiteten hos den subjektivabedömningen. Resultat: Resultaten visade att det alltid fanns en varierande grad av ländryggsrörelse i utförda övningar hos samtliga deltagare. ”Sittande knäextension” visade sig ha bäst samstämmighet mellan subjektiv och objektiv bedömning. Konklusion: Det skedde alltid någon form av rörelseutslag i ländryggen vid motoriska kontrollövningar, även om det subjektivt bedömdes som att ingen rörelse skedde. Vidare forskning behövs för att undersöka rörelseuttagen hos generell population samt för att fastställa mätkriterier för rörelse i övningarna.

Bakgrund: Fysisk yoga är globalt populärt. Denna yoga har flera fysiologiska effekter, bland annat smärtlindring. Yogans effekt på neuropatisk smärta är inte tydlig. Enstaka studier visar positivt utfall för smärtlindring i yogagruppen i jämförelse med kontroll. Syftet med studien var att undersöka om och i så fall hur yoga ger en effekt på nociceptiv och neuropatisk smärta. Metod: Studien är en litteraturöversikt. Sökningarna utfördes i PubMed, Scopus samt AMED. Bara RCT-studier inkluderades. PICO formatet formade inklusionskriterierna, patienten skulle ha nociceptiv smärta och/eller neuropatisk smärta, interventionen skulle vara yoga, kontrollen skulle vara ingen eller andra behandlingar och utfallsmått skulle vara VAS smärtskattningsskala eller motsvarande. De inkluderade studierna granskades med PEDro-Scale och skulle vara över 6 poäng totalt. Resultat: Sökningen resulterade i 396 träffar, varav 71 var relevanta. Åtta studier inkluderades i den slutgiltiga granskningen. Fem av studierna visade statistisk signifikant smärtlindring i yogagruppen i jämförelse med kontrollgruppen, två av dem studerade exklusivt neuropatisk smärta och en exkluderade neuropatisk smärta. Sex av de totala studierna exkluderade ej radikulopati. Sju av studierna utfördes på patienter med ländryggssmärta. Konklusion: Yoga visade en smärtlindrande effekt vid neuropatisk och nociceptiv smärta i denna studie. I denna studie var yogans smärtlindrande effekt kortsiktigt och upp till ett halvår. Neuropatisk smärta studeras exklusivt med låg frekvens inom området. Därav krävs vidare forskning inom området för att säkerställa vilken effekt yoga har på neuropatisk smärta över lag.

Bakgrund: Menstruationscykelns lutealfas är den fas i menscykeln som på senare tid uppmärksammats mer. I lutealfasen höjs progesteronivåerna och livmodern förbereds för att ta emot ett befruktat ägg, det är även i denna fasen premenstruellt syndrom (PMS) är förekommande. PMS har visats kunna bero på känslighet för de neurosteroider som bildas när progesteronet bryts ner. Det har också visats att symtom på detta som kan förekomma är förändrad koordination, ökat posturalt svaj och försämrad ledstabilitet. Idag finns det fortfarande oklarheter kring hur många idrottande kvinnor som upplever en påverkan på balans/koordination under lutealfasen. Syftet med studien var att identifiera om det är förekommande att kvinnliga idrottare upplever försämring av balans och koordination under lutealfasen i menscykeln. Material och metod: Idrottande kvinnor, med en regelbunden menstruationscykel i åldrarna 15-25 år tillfrågades att besvara en enkät innehållande 13 frågor om lutealfasen och upplevda symtom. Resultat: Det framkommer att det till viss del förekommer balans/koordinationsförändringar under lutealfasen hos dem som upplever PMS. Idrottande kvinnor upplever även förändring av prestation i idrottandet under lutealfasen. Konklusion: Eftersom det visats förekomma förändring av balans/koordination under lutealfasen är det en viktig aspekt för fysioterapeuter, tränare och idrottare att veta om när det gäller träning.

Syfte: Att utvärdera effekten på gripstyrkan hos äldre vuxna personer med demens som har genomgått ett träningsprogram och jämföra med en kontrollgrupp som har gjort en sittande gruppaktivitet. Delsyften varatt jämföra om det finns skillnader i effekten mellan olika demenstyper och om mängden deltagande har betydelse för effekten på gripstyrkanDeltagare: Personer över 65 år med demens som bor på äldreboende och har behov av hjälp med aktiviteter i dagliga livet (ADL). Det var 93 st i träningsprogrammet och 93 st i kontrollgruppen.Intervention: Fyra månaders High-Intensity Functional Exercise (HIFE) program, med fokus på nedre extremitet, balans och rörelse. Kontrollgruppen bestod av ett sittande socialt program med sång,konversation, bildspel, musik och högläsning.Metod: Data har analyserats med programmet Jamovi. Ett icke-parametriskt one-way ANOVA (KruskalWallis) test användes för att fastställa om resultatet av skillnaden i förändring i gripstyrkan över tidmellan sociala och träningsgruppen var statistiskt signifikant eller inte. Resultat: Det fanns ingenstatistiskt skillnad mellan grupperna i förändring i gripstyrka när alla deltagare inkluderades, varkendirekt efter interventionen (p=0,214) eller 3 månader efter interventionens slut (p=0,397). Med en deltagningsprocent på 75 % ökade gripstyrkan med 1 kg i median direkt efter interventionen för träningsgruppen och sjönk för sociala gruppen med 1 kg, vilket var ett statistiskt signifikant fynd(p=0,036). För icke-Alzheimers gruppen med 75% närvaro ökade gripstyrkan med 1 kg i median för träningsgruppen och sjönk med 1 kg för sociala gruppen direkt efter interventionen vilket var ett statistiskt signifikant fynd (p=0,015). Övriga jämförelser gav ingen statistisk signifikans.Slutsats: Med tillräckligt mängd deltagande kan ett träningsprogram öka gripstyrkan för personer med demens. Effekten förefaller större för personer med icke-Alzheimer typ av demens än för dem medAlzheimer typ av demens.

Bakgrund: Osteoartrit (OA), även kallat artros, är en av de vanligaste ledsjukdomarna i världen. Sjukdomen innebär för individen inskränkt rörlighet, smärta och stelhet till följd av en förlust och degeneration av lednära strukturer. Artrosskolan tillhandahåller grundbehandling för sjukdomen vilket innebär patientutbildning och träning med stark evidens gällande effekter på smärta och funktion. Egenvård är den hantering av sjukdomsförloppet som sker dag till dag av individen, detta är en viktig del för patientgruppen då sjukdomen är kronisk och livslång. Svenska artrosregistret för statistik på patienterna från artrosskolan och jämför de med Socialstyrelsens kliniska riktlinjer och de personcentrerade och sammanhållna vårdförloppens uppsatta mål för patientgruppen. Utöver enkätformulär från artrosskolan finns det ingen studie i Sverige som ger en nyanserad bild av patienters erfarenheter av egenvård flera månader efter deltagande i artrosskolan. Syfte: Syftet med studien var att beskriva upplevelser och erfarenheter av egenvård hos patienter med osteoartrit 9 månader efter deltagande i artrosskola. Metod: Åtta patienter med OA rekryterades från en rehabenhet i region Östergötland där de tidigare genomgått artrosskolan. Informanterna intervjuades individuellt med en semistrukturerad intervjuguide och innehållsanalys med induktiv ansats användes som analysmetod. Resultat: Informanternas svar delades in 16 subkategorier och följande 5 huvudkategorier: erfarenheter som främjar egenvård, föreställningar om effekter av egenvård, negativa upplevelser av egenvård, egna strategier för egenvård i vardagen samt tankar och upplevelser av artrosskolan. Konklusion: En ökad förståelse för sjukdom och behandling, en personlig och social motivation, samt egna strategier i vardagen men även negativa upplevelser som hindrande faktorer eller dålig behandlingseffekt var erfarenheter av egenvård vid OA som informanterna beskrev.

Syfte: Syftet var att sammanställa evidens och bedöma evidensstyrka för effekter av muskelstärkande träning på smärta hos individer med osteoporos och kotkompressioner.  Metod: En systematisk sökning genomfördes i de valda databaserna Cohrane Liberly, CINAHL, PubMed, Pedro och Scopus. Nio studier uppfyllde samtliga inklusions- och exklusionskriterier. Studiernas kvalitet bedömdes med granskningsmall av Fowkes & Fulton (1991) med tillägg av två områden ifrån SBU:s metodbok, och bedömningen av den sammanställda evidensen utfördes med stöd av GRADE.  Resultat: Smärta undersöktes i de två dimensionerna kroppsfunktion (smärtintensitet) och aktivitet-/delaktighetsnivå. Resultatför kroppsfunktion visade en signifikant förbättring i interventionsgruppen jämfört med kontrollgruppen i två av fyra studier. Resultat för aktivitet/delaktighet visade en signifikant förbättring i interventionsgruppen jämfört med kontrollgruppen i fyra av åtta studier. Den sammanställda metodologiska kvalitet och evidensstyrkan bedöms däremot ha för låg tillförlitlighet gällande resultaten för effekten av muskelstärkande träning på smärta i båda dimensionerna hos individer med osteoporos och kotkompression.         Konklusion: Denna systematiska kritiska litteraturöversikt visade låg evidensstyrka för att muskelstärkande träning påverkar smärta hos individer med osteoporos och kotkompression, trots att några studier enskilt presenterar en signifikant skillnad mellan interventionsgrupp och kontrollgrupp rörande minskning av skattad smärta.

Yes / /Aims: This research explored the reasons why patients with low back pain chose not to return to physiotherapy following an assessment. Methods: Qualitative, semi-structured interviews were conducted using five participants with low back pain. Data were analysed to produce codes, categories and themes. Findings: Data analysis produced expectations, communication and satisfaction as key themes. Findings suggest that expectations may and may not be linked to previous physiotherapy experience, with no clear link between expectations and satisfaction. Communication including sufficient time, listening skills, empathy, and caring qualities were highly regarded. Satisfaction levels were rated highly, despite not returning to physiotherapy. Participants reported pain resolution and personal choice as reasons for not returning. Conclusions: Findings support previous research suggesting expectations are multifaceted and individualised and not always linked to previous experience. Findings suggest the physiotherapist's excellent communication skills ensured an overall positive patient experience, maintaining high satisfaction levels.

Yes / Physiotherapy is a dynamic profession that employs various therapeutic strategies to help people regain movement and function in their bodies. Physiotherapists provide comprehensive care for patients with different medical and surgical conditions. This study aimed to assess the perceptions regarding physiotherapy among the general population of Gujrat, Pakistan. Methodology: This descriptive cross-sectional survey was carried out among the general population of Gujrat from March to June 2021. Non-probability sampling technique was used to select the 126 participants >20 years of age. A self-structured Likert scale questionnaire was developed to collect data. The responses were analyzed through Statistical Packages for Social Sciences (SPSS). P-value less than 0.05 was considered as level of significance. Results: Majority of participants (75.4%) were from the age group 20–29 years and 90(71.4%) of the participants had either undergraduate or postgraduation education. Out of 126 participants, 103(81.75%) participants were highly aware and had adequate awareness regarding physiotherapy, whereas 20(50.9%) participants showed moderate awareness and 3(2.4%) of participants showed a deficient level of awareness. No association was seen between awareness and variables including age, gender, socioeconomic status, and education. Conclusion: General population of Gujrat were highly aware of physiotherapy. Education plays an impactful role in better understanding of physiotherapy, so further steps should be taken to increase positive perception in different socioeconomic statuses, including advertisements, social media campaigns and seminars.

Thesis (PhD)--Stellenbosch University, 2013. / ENGLISH ABSTRACT: Background: On average one in three patients following lumbar surgery (LS) for radiculopathy experience persistent pain and disability following surgery. No perioperative treatments have shown any ability to decrease this persistent pain and disability. In another challenging low back pain (LBP) population, chronic LBP, pain education focusing on the neurobiology and neurophysiology of pain, has shown an ability to reduce reported pain and disability. The purpose of this research study was to develop and test a preoperative neuroscience education program for LS and determine its effect on pain and disability following LS. Research Design and Methods: After a series of studies, a newly designed preoperative neuroscience educational tool (PNET) was developed. Eligible patients scheduled for LS for radiculopathy participated in a multi-center study where they were randomized to either receive usual care (preoperative education), or a combination of usual care plus one session covering the content of the PNET, as delivered by a physiotherapist in a one-on-one verbal session. Prior to LS, and one, three and six months after LS, 67 patients completed a series of self-report outcome measures consisting of LBP and leg pain rating (Numeric Rating Scale), function (Oswestry Disability Index), fear avoidance (Fear Avoidance Beliefs Questionnaire), pain catastrophization (Pain Catastrophization Scale), pain knowledge (Pain Neurophysiology Questionnaire), various beliefs and experiences related to LS (Likert Scale), and post-operative utilization of healthcare (Utilization of Healthcare Questionnaire). Results: At six month follow up there were no statistical difference (p <0.05) between the experimental and control groups in regards to the primary outcome measures of function (p = 0.296), LBP (p = 0.077) and leg pain (p = 0.074). The experimental group scored significantly better on various questions regarding beliefs and experiences having undergone LS, compared to the control group indicating a more positive surgical experience. Analysis of healthcare utilization showed that patients who received the preoperative neuroscience educational program had dramatically less health care utilization (medical tests and treatments) in the six months following LS (p = 0.001), resulting in a 38% savings in healthcare cost. Conclusion: The addition of a preoperative neuroscience educational program to usual care for LS for radiculopathy resulted in a profound behavioral change leading to a more positive surgical experience, decreased healthcare utilization and resultant savings, despite persistent pain and disability. / AFRIKAANSE OPSOMMING: Agtergrond: Gemiddeld een uit elke drie pasiënte ervaar volgehoue pyn en gestremdheid na lumbale chirurgie (LC) vir radikulopatie. Geen peri-operatiewe behandeling het al getoon dat dit die vermoe het om hierdie volgehoue pyn en gestremdheid te verminder nie. In nog 'n uitdagende lae rug pynbevolking, naamlik chroniese lae rugpyn, het pyn-onderrig, wat fokus op die neurobiologie en neurofisiologie van pyn, getoon dat dit kan lei tot verminderde rapportering van pyn en gestremdheid. Die doel van hierdie navorsingstudie was om 'n preoperatiewe neuro-onderrig program vir lumbale chirurgie te ontwikkel en te toets, en die uitwerking daarvan op pyn en gestremdheid na LC te bepaal. Navorsingsontwerp en Metodiek: Na 'n reeks studies is 'n nuwe preoperatiewe neuroonderrig hulpmiddel (PNET) ontwikkel. Geskikte pasiënte wat geskeduleer was vir LC weens radikulopatie, het deelgeneem aan 'n veelvuldige- sentrum studie. Deelnemers is lukraak in een van twee groepe ingedeel om of gewone sorg (preoperatiewe onderrig), of 'n kombinasie van gewone sorg met een sessie wat die inhoud van die PNET gedek het. Laasgenoemde sessie is aangebied deur 'n fisioterapeut in 'n een-tot-een verbale sessie. Voor die LC, en een, drie en ses maande na LC, het 67 pasiënte 'n reeks van selfverslaggewende uitkoms metings voltooi, wat insluit: Lae Rug- en beenpyn gradering („Numeric Pain Rating Scale‟), Funksie („Oswestry Disability Index‟), Vrees-vermyding („Fear Avoidance Beliefs Questionnaire‟), Pyn-katastrofering („Pain Catastrophization Scale‟), Pynkennis („Pain Neurophysiology Questionnaire‟), verskeie oortuigings en ervarings wat verband hou met LC („Likert Scale‟), en postoperatiewe Gesondheidsorg-benutting („Utilization of Healthcare Questionnaire‟). Resultate: Tydens die ses-maande-opvolg was daar geen statistiese verskil (p <0,05) tussen die eksperimentele- en kontrolegroepe met betrekking tot die primêre uitkoms metings van Funksie (p = 0,296), Lae rug Pyn (p = 0.077) en beenpyn (p = 0,074), nie. Die eksperimentele-groep het betekenisvol beter gevaar met verskeie vrae oor oortuiging en ervarings na afloop van LC. Ontleding van gesondheidsorg benutting, het getoon dat pasiënte wie die preoperatiewe neuro-onderrig program ontvang het, dramaties minder Gesondheidsorg (mediese toetse en behandelings) in die ses maande na LC benodig het, (p = 0,001), wat gelei het tot 'n 38% besparing in gesondheidsorgkoste. Gevolgtrekking: Die byvoeging van 'n preoperatiewe neuro-onderrig program, tot die gewone-sorg vir LC weens radikulopatie, het „n noemenswaardige gedragsverandering veroorsaak wat tot n meer positiewe chirurgiese ervaring, verminderde gesondheidsorg benutting en finansiele besparing gelei het, ten spyte van volgehoue pyn en gestremdheid.