Background: After pregnancy and childbirth the female body goes through changes in both body and mind. Inadequate research has been done in the field of physical activity and exercise in postpartum women. Swedish counties has not formed a cohesive plan of antenatal care which creates variations throughout the country. Purpose: The aim for this study was to investigate how women are being informed about physical activity and exercise postpartum by Swedish healthcare. Method: To complete this study a survey was made and via a snowball sampling distributed throughout social media. Participants; 1023 women whom represented each county of Sweden. Inclusion criteria; to have given birth in Sweden the last 5 years and understand the Swedish language. Results: Women get limited oral and written information about physical activity and exercise. The information is mainly distributed by a midwife and women rarely get to meet a physiotherapist postpartum. Half of the women that did meet with a physiotherapist used the information but was in general not satisfied with its content. Conclusion: Postpartum activity and exercise is an individual process that should be exerted in consultation with a physiotherapist and the field of physiotherapy should be utilized to a greater extent in Swedish antenatal care.

Bakgrund Det finns ett intresse i samhället för både fysisk aktivitet och stress. Fysisk aktivitet och stress har ett komplext samband och de inverkar ömsesidigt på varandra. Fysisk aktivitet innefattar alla rörelser med kroppen som förbrukar energi och stress är en obalans mellan resurser och belastning.    Syfte Syftet med studien var att undersöka sambandet mellan självskattad fysisk aktivitetsnivå och upplevd stress hos fysioterapeutstudenter samt skillnaden mellan kvinnor och män.   Metod Denna studie har en kvantitativ design med enkätundersökning som datainsamlingsmetod. Enkäterna som användes var International Physical Activity Questionnaire Short Form (IPAQ-SF) och Perceived Stress Scale (PSS-10). Insamlad data analyserades i IBM SPSS Statistics Version 24. Studien har totalt 71 respondenter, 40 kvinnor och 31 män. Medelåldern bland kvinnor var 26,5 år och 25,6 år bland män.    Resultat Resultatet visade ingen signifikant skillnad mellan könen gällande självskattad fysisk aktivitetsnivå. Dock gällande den upplevda stressnivån sågs en signifikant skillnad mellan kvinnliga och manliga fysioterapeutstudenter där kvinnor skattade högre upplevd stress. Ett svagt samband sågs mellan fysisk aktivitet och upplevd stress hos både kvinnor (r=0,13) och män (r=0,23).    Konklusion En könsskillnad sågs gällande upplevd stress däremot inte gällande självskattad fysisk aktivitetsnivå. Det sågs ett svagt samband mellan fysisk aktivitet och stress. / Background There’s an interest in society in both physical activity and stress. Physical activity and stress have a complex relationship and interact on each other. Physical activity involves all movement with your body that consume energy and stress is an imbalance between resources and strain.     Objective The intention with this study was to examine the relationship between self-assessed physical activity and perceived stress in physiotherapy students and the difference between men and women.   Method This is a quantitative study using questionnaires for collecting data. Questionnaires used in this study were International Physical Activity Questionnaire Short Form (IPAQ-SF) and Perceived Stress Scale (PSS-10). Collected data was processed in IBM SPSS Statistics Version 24 and then discussed and analyzed based on previous studies. This study has a total of 71 respondents, 40 women and 31 men. Average age of women was 26,5 years and 25,6 years for men.    Results No significant difference between genders was found in self-assessed physical activity. A significant difference was found in how male and female physiotherapy students perceive their stress level. There’s a weak relationship between physical activity and perceived stress among both male (r=0,23) and female (r=0,13) physiotherapy students.    Conclusion A difference between the genders was observed with perceived stress but not with self-assessed physical activity. A weak relationship was found between physical activity and stress.

Background: An aging population and longer heath care waiting times has led to the emerging of digital heath care options on the market. Which support for behavioral change patients has experienced has however not been researched at great lengths. Aim: The aim of this study was to investigate which support for behavioral change osteoarthritis patients are experiencing using digitally based physiotherapy treatment. Method: This is a qualitative interview study with an inductive approach. Six informants participated in the study where a semi structured interview guide was used and the data that was extracted from the interviews was analyzed with a qualitative content analysis. Result: The study resulted in 17 subcategories which then was divided into 4 main categories. The main categories were: The physiotherapist’s work, the functions of the application, unsatisfying outcome and a knowledge enhancing work approach. Conclusions: The result indicates that the informants experienced that the digital platform’s functions as well as the physiotherapist via the digital platform has been able to offer support regarding establishing and sustaining physical activity and exercise. Besides practical reasons that supports behavioral change, prompts/cues, increase in self-efficacy and reinforcement could be observed as contributing factors. It has been observed that the informants have experienced support in multiple areas regarding health related behavioral change via this digital platform. Keywords: Digital Physiotherapy, E-Health, Experience, Behavior, Osteoarthritis. / Bakgrund: En åldrande befolkning och längre vårdköer har lett till att digitala vårdalternativ har börjat dyka upp på marknaden. Vilket stöd patienterna i fråga upplever sig få för att genomföra en hälsorelaterad beteendeförändring har däremot ej fastställts.  Syfte: Att undersöka vilket stöd till hälsorelaterad beteendeförändring artrospatienter upplever sig få genom fysioterapeutisk behandling via en digital plattform. Metod: Denna studie är en kvalitativ intervjustudie som genomförts med induktiv ansats. Sex informanter deltog i studien där en semistrukturerad intervjuguide användes och den extraherade data från intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Studien resulterade i 17 underkategorier som sedan delades in i 4 huvudkategorier. Huvudkategorierna var: fysioterapeutens arbete, applikationens egenskaper, otillfredsställande utfall och kunskapsfrämjande arbetssätt. Slutsatser: Resultatet indikerar att informanterna upplever att den digitala plattformens funktioner och fysioterapeuten via den digitala plattformen har kunnat erbjuda stöd för att påbörja och bibehålla fysisk aktivitet och träning. Utöver praktiska anledningar som är främjande för beteendeförändring, kunde påminnelser, ökning av self-efficacy och förstärkning observeras som påverkande faktorer. Det har framgått att informanterna upplevt att de fått flera olika typer av stöd för hälsorelaterad beteendeförändring genom denna digitala plattform. Nyckelord: Digital Fysioterapi, E-Hälsa, Erfarenhet, Beteende, Artros.

Bakgrund Basal kroppskännedom (BK) används idag inom fysioterapin som behandlingsmetod för att öka kroppsmedvetenhet bland patienter. Det råder brist på solid kunskap om BK som behandlingsform samt fysioterapeuters erfarenheter kring hur interventionen används.  Syfte Att undersöka fysioterapeuters uppfattningar och erfarenheter av metoden BK och hur de använder sig av BK i sin kliniska vardag.   Metod Studie är av kvalitativ design. Fem fysioterapeuter intervjuades genom enskilda semistrukturerade intervjuer. Kvalitativ innehållsanalys användes för bearbetning av data. Resultat Utifrån insamlade data identifierades tre huvudkategorier: (1) Patienter som har svårt att vara i sin kropp gynnas av metoden, (2) fysioterapeuten och patienten gör övningarna tillsammans och (3) ökad medvetenhet om sambandet mellan kropp och sinne.  Konklusion: Studiens resultat visar att fysioterapeuterna uppfattar att metoden BK används för i princip alla tillstånd men är särskilt gynnsam för personer som lider av psykisk ohälsa och långvarig smärta. Fysioterapeuterna anser att det krävs mycket av både patienten och fysioterapeuten vid denna metod och att den därför skiljer sig från andra behandlingsmetoder. Målet med behandlingen är att skapa en balans mellan kropp och sinne. Fysioterapeuterna använder BK i huvudsakligen för att de har goda kliniska erfarenheter från metoden. / Background Basic body awareness therapy (BBAT) is used today in physiotherapy as a treatment method to increase body awareness among patients. There is a lack of solid knowledge about BBAT as a form of treatment and physiotherapists' experiences of how the intervention is used. Purpose Physiotherapist understandings and experiences with BBAT and how they use it in their clinical practices. Method The study is of a qualitative design. Five physiotherapists were interviewed separately. Qualitative content analysis was used for analyzing the data. Results Based on the collected data, three main categories were identified: (1) Patients who have difficulty being in their body benefit from the method, (2) The physiotherapist and the patient do the exercises together and (3) Increased awareness of the connection between body and mind. Conclusion The results of the study showed that the physiotherapists perceived that the BBAT method is used for basically all conditions, but is particularly favorable for people suffering from mental illness and long-term pain. The physiotherapists believe that this method requires a lot from both the patient and the physiotherapist and that it therefore differs from other treatment methods. The goal of the treatment is to create a balance between body and mind. The physiotherapists use BBAT mainly because of their good clinical experience from the method.

Sammanfattning  Bakgrund: Duchennes muskeldystrofi (DMD) är en ovanlig genetisk muskelsjukdom som beräknas drabba cirka tio pojkar i Sverige per år. Sjukdomen påverkas av en brist på proteinet dystrofin, vilket leder till en progressiv nedbrytning av skelett- och respiratoriska muskler samt myocardium. Detta leder till en successiv försämring av muskelstyrka samt ledrörlighet. Fysioterapeutiska åtgärder vid arbete med patientgruppen är framförallt inriktade mot att fördröja försämringen av sjukdomsförloppet. Syfte: Syftet med denna studie var att ge ökad förståelse för hur den fysioterapeutiska behandlingen ser ut för patienter med DMD, samt hur fysioterapeuter upplever arbetet med patientgruppen.  Metod: Fyra semistrukturerade intervjuer genomfördes med fysioterapeuter som hade erfarenhet av arbete med patientgruppen. Materialet från intervjuerna analyserades därefter med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman. Resultat: Analysen resulterade i tre huvudkategorier: “Mångfacetterad fysioterapeutisk behandling”, “Samarbete för att bidra till ett normalt liv” och “Komplex diagnos påverkar fysioterapeutens upplevelser”. Slutsats: Fysioterapeuterna uttryckte att huvudmålet för den fysioterapeutiska behandlingen var att ligga steget före med insatser samt att fördröja försämring. Att stötta patienten till ett delaktigt och självständigt liv ansågs som en nyckelkomponent i behandlingen. Arbetet med patientgruppen kunde stundom upplevas som svårt och sorgsamt, men också fridsamt och positivt. Fysioterapeuters upplevelser kan ge en inblick i vårdprocessen och därav bidra till utveckling av en bättre vård.

Bakgrund Patienter med neurologiska sjukdomar är ofta i behov av rehabiliterande insatser för att kunna bibehålla kroppsliga funktioner och klara av dagliga aktiviteter. I vissa fall får dessa patienter möjlighet att delta i rehabiliteringsperioder i ett varmt klimat (klimatvård). En rehabiliteringsperiod pågår oftast i 3-4 veckor och inkluderar multidisciplinär vård med bland annat fysioterapi. Det finns en begränsad kännedom gällande upplevelser av fysioterapeutiska insatser vid klimatvård och dess effekter. Syfte Syftet med denna intervjustudie var att undersöka och beskriva erfarenheter och upplevelser av fysioterapeutiska insatser vid klimatvård bland patienter med neurologiska sjukdomar. Design och metod Studien var kvalitativ med en explorativ design där data inhämtades genom fem semistrukturerade intervjuer. Vid databearbetning användes kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat Studiens resultat tyder på att den fysioterapeutiska behandlingen var central och att individanpassad intensivträning upplevdes som fördelaktigt av studiens deltagare. Ett patientcentrerat arbetssätt framkom som viktigt för rehabiliteringens resultat. Andra faktorer som beskrevs som värdefulla och påverkade den totala rehabiliteringen var det varma klimatet, det sociala utbytet med andra deltagare samt att komma ifrån sin vardagliga kontext. Ökad motivation till fysisk aktivitet framkom som en viktig effekt av att få klimatvård. Konklusion Socialt stöd, det varma klimatet och lyhörd rehabiliteringspersonal bidrog till en positiv upplevelse av de fysioterapeutiska insatserna vid klimatvård. Upplevelser av ökad motivation till fysisk aktivitet och fler positiva hälsoeffekter innebär att klimatvård skulle kunna betraktas som ett värdefullt komplement till rehabiliterande vård. / Background Patients with neurological diseases are often in need of rehabilitative medical care in order to sustain body-function and manage activities in daily life. In some cases, rehabilitation in a warm climate is offered to patients within this group. The rehabilitation period often includes multidisciplinary medical care and will go on for 3-4 weeks. Physiotherapy is commonly a central part of the period. There is limited knowledge in regard to the experiences of receiving physiotherapy during a rehabilitation period in a warm climate and its effects. Purpose/Aim of the study The aim of the present study was to explore and describe experiences of receiving physiotherapy during a rehabilitation stay in a warm climate among patients with neurological diseases. Design & Method This study had a qualitative and exploratory design were data was collected through five semi-structured interviews. To analyze the data a qualitative, inductive approach was used. Result The result of this study suggest that physiotherapy was a central part of the rehabilitation stay and that intensive and individually designed exercise programs were beneficial. Patient-centered care was described as important to the result of the stay. Factors such as the warm climate, social support and being away from one’s daily environment were reported to be crucial in regard to the total rehabilitation experience. An enhanced level of motivation to physical activity was described as an important effect of receiving medical care in a warm climate. Conclusion Social support, a warm climate and responsive health care professionals contributed to a positive experience of receiving physiotherapy as a part of a rehabilitation stay. Experiences of enhanced motivation towards physical activity and more positive health outcomes suggest that a rehabilitation stay in a warm climate could be considered as a medical care complement.

Bakgrund: Förekomsten av psykisk ohälsa så som depression, ångest och stress (DÅS) är vanligt förekommande bland unga vuxna, framförallt hos kvinnor. Evidensen för att fysisk aktivitet har en reducerande effekt på DÅS är stark. Forskning visar också på en variation i stress och psykosomatiska besvär relaterat till typ av program på gymnasiet.    Syfte: Att undersöka tänkbara samband mellan nivå av fysisk aktivitet och upplevd DÅS hos 18-åringar som läser naturvetenskapligt program. Samt undersöka eventuella könsskillnader inom upplevd DÅS och självrapporterad nivå av fysisk aktivitet.   Metod: Studien var en kvantitativ, icke-experimentell tvärsnittsstudie med komparativ design. Vid datainsamling användes två självskattningsformulär (IPAQ-SF och DASS-21). Genomförandet skedde inom Uppsala kommun på fyra gymnasieskolor med naturvetenskapligt program. Totalt deltog 35 elever från nio klasser.   Resultat: Samtliga deltagare översteg rekommendationer för fysisk aktivitet. Inga signifikanta könsskillnader förekom. Majoriteten av deltagarna visade på ingen eller låg nivå av DÅS. Resultatet visade på skillnader i nivå av ångest, där kvinnorna rapporterade en högre nivå. Ett negativt samband mellan uppskattad fysisk aktivitet och DÅS gick att se hos gruppen som helhet, samt hos männen. Konklusion: Majoriteten av de 18-åriga män och kvinnor som undersökts i denna studie rapporterade höga nivåer av fysisk aktivitet och ingen eller låg nivå av DÅS. Kvinnorna rapporterade dock högre nivåer av ångest. Studien fann inget samband mellan självrapporterad fysisk aktivitet och DÅS för kvinnor men ett starkt samband för män. Dessa könsskillnader bör undersökas vidare. / Background: The presence of mental illness, like depression, anxiety and stress (DAS), is common among young adults, especially among females. There is strong evidence of physical activity having a reducing effect on DAS. Furthermore, research shows variation in stress and psychosomatic disorders related to different programs in high school.   Purpose: To investigate possible correlations between level of physical activity and experienced DAS among 18-year olds, studying natural science programme. Also, to investigate possible gender differences regarding experienced DAS and self-reported level of physical activity.   Method: The study consisted of a quantitative, non-experimental cross section study with comparative design. For data collection, two self-administered forms (IPAQ-SF and DASS-21) were used. The implementation took place at four high schools that had natural science programs within Uppsala municipality. A total of 35 students from nine classes attended.   Results: All participants exceeded recommendations for physical activity. There was no significant difference between the sexes. Most of the participants showed none, or low levels of DAS. The results showed differences in level of anxiety, where females reported a higher level. A correlation between DAS and physical activity was detected among males and females together as a group, as well as among the males.   Conclusion: Most of the 18-year old males and females investigated within this study reported high levels of physical activity, and none or low levels of DAS. The females reported higher levels of anxiety. Among the females, no correlation was found between level of physical activity and perceived DAS, but a strong correlation was found among the males. These gender differences should be further investigated.

Bakgrund: Artros är en av de vanligaste muskuloskeletala sjukdomarna i västvärlden. Artrosskolan är en behandlingsmetod uppdelad i teori och praktik, som skall erbjudas alla patienter med artros. Detta för att ge patienten kunskap om sin sjukdom, smärthanteringsstrategier samt träning. Artrosskolan utvärderas i frågeformulär som registreras i Bättre omhändertagande av patienter med artros (BOA)som är ett kvalitetsregister för bättre omhändertagande av artrospatienter. Syfte: Att undersöka knä-och höftartrospatienters erfarenheter av artrosskolan, i form av upplevd kvalitet, lärdomar och upplevda effekt på besvären. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes i fokusgrupper med sammanlagt 14 deltagare. En semistrukturerad intervjuguide användes och data analyserades genom innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Analysen ledde fram tillfyrakategorier med 3-5tillhörande subkategorier. Kategorierna var Artrosskolans utformning och innehåll, Information som kunde fördjupats, Tillämpning av ny kunskap och Upplevda fysiska och psykiska effekter av artrosskolan. Konklusion: Deltagarna nämner flera positiva upplevelser, lärdomar och effekter efter genomgången artrosskola. De anser att kvaliteten är god på den artrosskola de genomgått. Även områden där patienterna önskar mer information har synliggjorts.

Bakgrund: Fysisk inaktivitet och mental ohälsa ökar bland barn och ungdomar i Sverige. Forskning visar att beteenden som barn har ofta fortsätter i vuxen ålder, och att fysisk aktivitet är positivt för både hälsan och studieresultat. Trots detta finns det nästan inga fysioterapeuter i den svenska skolan. Av denna anledning intervjuades de som arbetar i elevhälsoteamet.   Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur de professioner som ingår i elevhälsoteam på kommunala grundskolor tänker kring behov av och möjligheter för att inkludera fysioterapeut i elevhälsoteamet. Metod: Kvalitativ design, gjord med intervjuer och analyserad med induktiv ansatts. Urvalet var åtta personer som representerade fyra av de professioner som arbetar inom elevhälsoteamet.   Resultat: Fyra kategorier och tio underkategorier utformades. Kategorierna var: Kunskap om fysioterapi, Elevhälsoteamets uppdrag, behov av kompetens och Styrande faktorer. Dessa kategorier talar om informanternas förkunskap om fysioterapeuter, vad elevhälsoteamet gör idag, vad de ser för kompetensbehov och vad som styr ifall fysioterapeuter skall komma in i skolan.   Slutsatser: Informanterna såg positivt på att ta in fysioterapeuter i skolan. Hinder identifierades i form av ekonomi och lagstadgad styrning. Det finns ett behov av att marknadsföra vad fysioterapeuter kan göra för skolan till de som tar beslut kring elevhälsoteamet. / Background: Physical inactivity and mental illness is growing among children and youths in Sweden. Research shows that the behaviours that children have often continue in adulthood, and that physical activity is good for both general health and academic results. Despite this, there are almost no physiotherapists in Swedish schools. Because of this those who work in the student health team were interviewed.   Aim: The aim of this study is to survey what professions that are included in the student health teams in municipality schools think about the need of and possibilities for physiotherapists to be included in the student health team.   Method: Qualitive design conducted with interviews and analysed with inductive approach. The included participants were eight persons who represented four of the professions that work within the student health team.   Result: Four categories and ten subcategories were formed. the categories were: knowledge of physical therapy, the student health teams mission, need for competence and controlling factors. These categories convey the informant’s knowledge about physiotherapists, what the student health team does today, their need for additional competence and what determines whether physiotherapists can work within schools.   Conclusion: The informants were positive towards possibly having physiotherapists in schools. Hurtles were identified as economic and law. There is a need for physiotherapists to market what they can contribute to the school to those in power over the student health team.

Bakgrund: Stroke drabbar miljontals människor världen över varje år och medför ofta ensidiga motoriska nedsättningar som allvarligt reducerar förmågan till självständighet i vardagen. Fysioterapin efter stroke sker därför vanligen genom uppgiftsorienterad träning riktad mot att rehabilitera den motoriska förmågan på den affekterade sidan så att patienten kan återgå till ett självständigt liv. Men processen ställer stora krav på patienten som inte alltid kan förväntas uppnå bästa resultat med sin rehabilitering. Därför forskas det alltmer på innovativa teknologiska hjälpmedel med potential att assistera strokepatient såväl som fysioterapeut i rehabiliteringen. Exoskelett och hjärndatorgränssnitt (BCI) är två sådana hjälpmedel som undersöktes i denna studie. Syfte: Studien hade syftet att sammanställa det vetenskapliga stödet för tillämpning av BCI-styrda exoskelett (BCI-Exo) vid rehabilitering av motorisk arm- och handfunktion efter stroke i dess subakuta samt kroniska fas. Metod: Litteratursökningar utfördes i databaserna PEDRO, PUBMED, AMED och CINAHL vilket gav 22 träffar som efter granskning och sållning resulterade i att fyra artiklar inkluderades i studien. Resultat: Samtliga studier redovisade statistiskt signifikanta förbättringar av motorisk handfunktion i interventionsgruppen jämfört med kontrollgruppen utifrån de utfallsmått som tillämpades. Konklusion: Resultatet indikerade att BCI-Exo kan främja återhämtning och neuroplasticitet för strokepatienter oavsett vilken fas de infinner sig i. Dock är teknologin fortfarande relativt ny varvid fler studier behöver utföras för att bättre specificera och förstå för- och nackdelar jämfört med konventionella behandlingsmetoder. / Background: Stroke affects millions of people around the world each year and often results in unilateral motor impairments that severely reduce the ability for independence in everyday life. Physiotherapy after stroke is therefore usually performed through task-oriented training aimed at rehabilitating the motor functional ability of the affected side so that the patient can return to an independent life. But the process places great demands on the patient who cannot always be expected to achieve the best results from their rehabilitation. Therefore, innovative technologies are increasingly being researched with the potential to assist stroke patients as well as physical therapists in the rehabilitation process. Exoskeletons and brain-computer interfaces (BCI) are two such rehabilitative tools that were investigated in this study. Objective: The study aimed to compile the scientific support for the use of BCI-controlled exoskeletons (BCI-Exo) in motor functional arm and hand rehabilitation after stroke in its subacute and chronic phase. Method: Literature searches were conducted in the databases PEDRO, PUBMED, AMED and CINAHL, which resulted in 22 hits which, after review and screening, resulted in four articles being included in the study. Results: All studies reported statistically significant improvements regarding motor function in the hemiplegic hand in the intervention group compared to the control group based on the outcome measures used. Conclusion: The results indicated that BCI-Exo can promote recovery and neuroplasticity after stroke regardless of its phase. However, the technology is still in its early stages and more studies need to be performed to better specify and understand the advantages and disadvantages compared to conventional treatment methods.