Bakgrund: Lateral epikondyalgi är en vanlig åkomma hos den allmänna befolkningen, ofta med långvarig smärta och funktionsnedsättning som följd. I dagsläget finns ingen konsensus om vilken behandling som är bäst vid epikondyalgi, men tejpning anses minska smärtan och underlätta rehabiliteringen. De senaste åren har ny forskning publicerats på tejpning vid epikondyalgi men få systematiska litteraturstudier finns. En sammanställning av den nya litteraturen på tejpning kan leda till tydligare riktlinjer för behandling vid epikondyalgi. Syfte: Systematiskt identifiera, granska och värdera evidensen gällnade tejpnings effekt på smärta vid epikondyalgi. Metod: Systematisk litteraturstudie. Sökningen genomfördes i databasen PubMed. Artiklarna granskades med PEDro-skalan samt GRADE från Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU). Resultat: Åtta artiklar inkluderades i studien, med totalt 279 deltagare. Studierna fick mellan fem och åtta poäng på PEDro-skalan. Evidensgradering enligt GRADE visade på begränsat underlag för kinesiotejp (KT) avseende smärta, men otillräckligt underlag identifierades för samma metod gällande pain-free grip strength (PFGS) och pressure pain threshold (PPT). Otillräckligt underlag identifierades även för diamanttejp och biomekanisk tejpning på smärta, PFGS och PPT. Det är överlag motstridiga resultat för om de olika tejpningsteknikerna förbättrar smärtan hos patienter med epikondyalgi. Konklusion: Evidensen för tejpning vid epikondyalgi är överlag lågt. Fler välutförda studier med liknande frågeställning och metod är av vikt för att möjliggöra förtydligande av evidensen och användningsområdet för de olika tejpningsteknikerna. / Background: Lateral epicondylalgia is a common injury, with a long period of pain and disability as symptoms. At present there is no consensus on which treatments are the best for epicondylalgia, but taping is considered to reduce pain and facilitate rehabilitation. In recent years, new research has been published on taping in epicondylalgia, but few systematic reviews are available. A compilation of the new literature on taping may lead to a clarification in the guidelines for treatment of epicondylalgia. Objective: Systematically identify, review, and examine evidence regarding the effects of taping on pain in individuals with epicondylalgia. Methods: Systematic review. The search was conducted in the database PubMed. The studies were assessed according to PEDro scale and GRADE from Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU). Results: Eight articles were included in the study, with a total of 279 participants. The studies received between five and eight points on the PEDro scale. According to GRADE there were limited evidence for kinesiotape (KT) being able to reduce pain and insufficient evidence for KT having any effect on pain-free grip strength (PFGS) and pressure pain threshold (PPT). Insufficient evidence was also identified for diamond tape and biomechanical tape for pain, PFGS and PPT. Conclusion: The evidence for taping in epicondylalgia were in general low. Further well-conducted studies with similar issues and methods are important to clarify the evidence and the use of the different taping techniques.

Bakgrund: Långvarig smärta antas drabba var femte person i Sverige och bland dem är rörelserädsla vanligt. Rörelserädsla är komplext och kan påverka en person biomedicinskt, psykologiskt och socialt, varför fysioterapeuten bör använda ett beteendemedicinskt arbetssätt. Forskning har visat att fysioterapeuter har svårt att identifiera psykosociala faktorer kopplade till rörelserädsla. Syfte: Att studera hur fysioterapeuter beskriver sitt arbete med patienter med rörelserädsla relaterat till långvarig smärta. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes. Sju fysioterapeuter från olika typer av verksamheter rekryterades genom ett ändamålsenligt bekvämlighetsurval. Data analyserades manifest med en induktiv ansats. Resultat: Analysen resulterade i fem kategorier med tre till fem underkategorier vardera: “Uppfattning om utmärkande drag och beteenden hos patienter med rörelserädsla”, “Grundförutsättningar för ett framgångsrikt arbete”, “Identifiera och skapa förståelse för patientens rörelserädsla”, “Strategier för att förändra tankar och känslor i samband med rörelse” och “Omständigheter som kan göra arbetet utmanande eller svårt”. Slutsats: Ett biopsykosocialt och beteendemedicinskt arbetssätt beskrevs användas vid arbetet med dessa patienter. Arbetet beskrevs som komplext och utmanande för en fysioterapeut att hantera ensam. Teamarbete, tydliga målsättningar och en god relation mellan parterna uttrycktes vara viktigt för att lyckas. / Background: Chronic pain is assumed to affect every fifth person in Sweden and fear of movement is common. Fear of movement is complex and affects a person biomedically, psychologically and socially, why physiotherapist's should use a behavioral medicine approach. Research has shown that physiotherapist's have difficulty identifying psychosocial factors involved in fear of movement. Aim: To study how physiotherapist's describe their work with patients with fear of movement related to chronic pain. Method: A qualitative interview study was conducted. Seven physiotherapist's were recruited through a purposive convenience sample. Data was analyzed manifestly with an inductive approach. Result: The analysis resulted in five main categories: “Perception of distinguishing features and behaviors in patients with fear of movement”, “Essential prerequisites for successful work”, “Identify and create understanding of the patient's fear of movement”, “Strategies for changing thoughts and emotions related to movement” and “Circumstances that can make the work challenging or difficult”. Conclusion: A biopsychosocial and behavioral medicine approach was described to be used when working with these patients. The work was described as challenging for physiotherapist's to handle alone. Teamwork, clear goal setting and a good patient-therapist relationship were expressed to be important.

Bakgrund: Subacromiell smärta är vanligt hos idrottare med repetitivt arbete ovan axelhöjd, vilket kan orsakas av obalans i muskulatur, förändrad position eller inskränkt rörlighet av scapula. Nedsatt funktion av scapula och dess stabilitet kan leda till minskad axelledsrörlighet och försvagad muskultur i området. Träning är förstahandsalternativet för minskad smärta, förbättrad funktion och ökad rörlighet vid subacromiell smärta. Behandling med scapulafokuserad träning har i dagsläget otillräcklig evidens. Mer studier behövs för att avgöra vilken nedsättning av scapula som den typ av träning påverkar och hur olika scapula fokuserade interventioner påverkar subacromiell smärta. Syfte: Syftet med studien var att undersöka effekten av kombinationsövningen ”shoulder dislocations” vad gäller scapulakontroll, aktiv utåtrotation i axelled och smärta hos crossfitutövare med subacromiell smärta. Metod: Single-subject metod med AB design användes till studien. Tre baslinjemätningar och fyra mätningar under interventionsfasen gjordes, där scapulakontrollen och aktiv utåtrotation i axeln mättes samt smärtskattning utfördes. Deltagarna var sin egen kontroll. Populationen var personer som tränade crossfit vid minst tre tillfällen per vecka med subacromiell smärta. Under interventionen utför deltagarna ”shoulder dislocation” tre gånger per vecka med doseringen tio repetitioner i tre set. Resultatet presenterades i grafer och analyserades visuellt. Resultat: Fyra deltagare inkluderades i studien varav en med bilaterala besvär. Samtliga deltagare förbättrade scapulakontrollen, fyra av fem deltagare förbättrade den aktiva utåtrotationen i axelled. Tre av fem deltagare upplevde minskad smärta under träning och vid mättillfället. Slutsats: ”Shoulder dislocation” tycks förbättra scapulakontrollen, aktiv utåtrotation i axelleden hos crossfitutövare med subacromiell smärta och tendens till minskad smärta. / Background: Subacromial pain is common among overhead athletes, which can lead to muscular imbalance, changed position or decreased mobility of scapula. Reduced function and stability of scapula could lead to decreased shoulder mobility and weakened musculature in the area. Exercise is first hand choice to reduce pain, improve function and increase range of motion at subacromial pain. Treatment with scapular focused exercise is today limited. More studies are needed to determine what kind of reduction of scapula this exercise influences and how different scapular focused interventions affect subacromial pain. Aim: The purpose of the study was to examine the effect of the combination exercise ”shoulder dislocations” in terms of scapula control, active external rotation in the glenohumeral joint and pain in crossfit athletes with subacromial pain. Method: Single-subject method with AB design was used in the study. Three baseline measurements and four measurements during the intervention phase was collected, where control of scapula, active external rotation and pain was measured. Participants were their own control. The population was individuals who trained crossfit at least three times a week and had subacromial pain. During the intervention the participants performed ”shoulder dislocations”. Performing three sets of ten repetitions three times a week. The results were presented in graphs and visually analyzed. Results: Four participants were included in the study whereof one had bilateral disorders. All participants increased control of scapula, four out of five increased active external rotation of the glenohumeral joint. Three out of five participants experienced pain reduction during exercise and at the time of measurement. Conclusion: ”Shoulder dislocations” seems to improve control of scapula and active external range of motion of the glenohumeral joint in crossfit athletes with subacromial pain.

Bakgrund: Ländryggssmärta är en av de vanligaste typerna av muskuloskeletal smärta och den ledande formen av nedsatt funktion världen över. Styrketräning (ST) är en av de vanligaste formerna av konservativ behandling vid kronisk ospecifik ländryggssmärta (CNSLBP). Det saknas rekommendationer för dosering av ST och effekten av olika doseringar är oklar. Syfte: Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att kartlägga rapporterade träningsdoseringar vid CNSLBP samt att jämföra effekten av olika doseringar. Metod: En systematisk granskning av randomiserade kontrollerade studier publicerade de fem senaste åren genomfördes efter sökningar i databaserna MEDLINE, CINAHL och PEDro. En kvalitetsbedömning av studierna genomfördes och träningsdosering av styrketräning som behandling vid CNSLBP kartlades och kategoriserades. I inkluderade studier där liknande träningsupplägg med olika dosering jämförts, utvärderades doseringarnas effekt avseende smärtintensitet och funktion. Resultat: Totalt inkluderades sex artiklar. Risken för systematiska fel bedömdes som genomgående låg till medelhög. Träningsdoseringarna kategoriserades som moderata till medelhöga. Enbart en av de sex inkluderade studierna jämförde olika träningsdosering där komponenten intensitet varierats i två grupper. Högintensiv styrketräning uppvisade signifikanta förbättringar avseende funktion och små ickesignifikanta förbättringar avseende smärtintensitet jämfört med den medelintensiva träningsgruppen. Slutsats: Den här litteraturstudien visade att få studier anger träningsdosering av styrketräning som behandling för patienter med CNSLBP. De kartlagda träningsdoseringarna var moderata till medelhöga och liknar doseringarna som rekommenderas för motionärer. Inga slutsatser kunde dras avseende doseringarnas effekt. Framtida kliniska studier med träning som intervention bör definiera styrketräningsdosering vilket anses relevant för såväl forskare som fysioterapeuter i praktiken. / Background: Low back pain is one of the most common musculoskeletal disorders and the leading cause of disability worldwide. Resistance training (RT) is an effective therapeutic modality for the treatment of patients with chronic non-specific low back pain (CNSLBP). However, recommendations of RT dosages is lacking and the effects of different dosages remains unclear. Objective: The objective of this review was to map and evaluate the effectiveness of reported RT dosages for the treatment of CNSLBP. Method: A systematic search for literature was conducted in the databases MEDLINE, CINAHL and PEDro. Dosages were mapped and categorized. Effect sizes of pain intensity and disability were extracted from articles with comparisons between dosages. The risk of bias was judged for the articles, respectively. Results: A total of six articles were included. The dosages were categorized as moderate to medium high. Comparison between dosages was made in one of the included articles. Significant improvements in pain intensity and non-significant improvements in disability in favour of a high intensity group compared to a low intensity training group was found. The risk of bias was consistently judged as low or moderate. Conclusion: This study showed a lack of correctly reported RT dosages. The mapped dosages where corresponding to the recommendations for a healthy population. No conclusions could be drawn upon the effect of different dosages. A clear definition of the RT dosage in future trials is of importance to further investigate the effect of RT as an intervention for the treatment of CNSLBP.

Philosophiae Doctor - PhD / Community Based Rehabilitation (CBR) is used internationally, to address the lack of access of People with Disabilities (PwD) to rehabilitation services. Physiotherapy is one of the rehabilitation services offered to PwDs at community level, through CBR. In Sudan, Ahfad University for Women (AUW) offers a Bachelor degree in Physiotherapy, which integrates a CBR module into the curriculum, since 2007. The aim of this current study was to investigate the CBR components of the current physiotherapy curriculum at AUW, to determine whether they should, and could be expanded. The Mix method study design was employed, with a mixed research methodology, containing both qualitative and quantitative approaches for data collection. The components of CBR, present in the current physiotherapy curriculum at AUW were identified, using the constructive alignment framework, and content analysis for data analysis. The PWD’s needs of rehabilitation services in Sudan were established, using a questionnaire survey among users at various rehabilitation centres in Khartoum State. The CBR components that needed to be adapted in the physiotherapy curriculum at AUW were identified, using focus group discussions and in-depth interviews with AUW physiotherapy students and a CBR expert. Finally, the CBR components were revised and adapted, using a collaborative approach during workshops with AUW staff and clinicians. It was concluded that, in order to address the rehabilitation needs of PwDs, the CBR module needed to include additional components, to align the course content, teaching and learning techniques, as well as assessment tasks, with the intended learning outcomes of physiotherapy students. The components in the CBR matrix, such as livelihood and empowerment, were deemed important to provide students with knowledge, skills and competence. Additionally, providing information about assistive devices was deemed vital in rehabilitation. A significant relationship (P<0.05) was observed between the provision of information on assistive devices, and the maintenance thereof, as well as the benefits to users, respectively. Ultimately, commencing CBR placements in the fourth year, as is currently the norm, was deemed too late; therefore, it was suggested that community visits in the first and second years of physiotherapy studies, be included in the CBR course curriculum.

Bakgrund: The High Intensity Functional Exercise (HIFE) program har visats ha goda effekter på fysisk funktionsförmåga och ADL-förmåga för äldre personer boende på äldreboende och hjälpberoende i ADL. Det finns dock begränsat med kunskap om fysioterapeuters upplevelser och erfarenheter av att använda sig av HIFE på äldreboende. Denna studie kan bidra till förståelse för hur fysioterapeuter kan utföra högkvalitativ träning för denna population.   Syfte: Att undersöka fysioterapeuters upplevelser och erfarenheter av att använda sig av HIFE för äldre personer boende på äldreboende.    Metod: För att besvara syftet valdes en kvalitativ design och fem fysioterapeuter som har arbetat enligt HIFE på äldreboende i Sverige intervjuades genom enskilda semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys.   Resultat: Utifrån insamlade data identifierades fyra kategorier med sammanlagt 17 underkategorier. Kategorierna var: Framgångsrik implementering kräver mångas engagemang, Viktigt att göra ett aktivt val av deltagare, Utmana deltagarna nära sina gränser och Effekter av träningen på många plan.   Konklusion: Samtliga fysioterapeuter gav uttryck för att det finns ett stort behov av HIFE på äldreboenden. HIFE ansågs lämpligt för många boende och möjliggör att utmana deltagarna till en hög intensitet så att de kan få en god effekt av träningen. För att lyckas krävs mångas engagemang innan, under och efter träningsperioden. / Background: The High Intensity Functional Exercise (HIFE) program has been shown to have good effect on physical function and ADL in elderly people living in nursing homes and dependent on assistance with activities in daily living (ADL). However, there is limited knowledge regarding physiotherapists' experiences of using HIFE in nursing homes. This study can help to understand how physiotherapists can perform high-quality training with this population.    Aim: To investigate physiotherapists' experiences of HIFE with elderly people living in nursing homes.    Methods: To achieve the objective of this study a qualitative design was chosen and five physiotherapists that have worked according to HIFE in nursing homes in Sweden were interviewed using a semi-structured approach. The interviews were analyzed using qualitative content analysis.    Results: Based on the collated data, four categories were identified with a total of 17 subcategories: Successful implementation requires the commitment of many, Important to actively choose participants, Push the participants close to their limits and Effects of the training seen on many levels.   Conclusion: All physiotherapists expressed a great need for HIFE in nursing homes. HIFE was considered suitable for many of the residents and made it possible to challenge the participants to a high intensity and thus saw a greater effect. In order to succeed, commitment is required from a number of people before, during and after the training period.

Bakgrund: Fall hos äldre personer är vanligt förekommande och får ofta allvarliga konsekvenser för individen såsom svårigheter att bo kvar sin bostad, sjukdom och död. Fall hos äldre innebär också stor belastning på sjukvården och stora samhällskostnader. I den kommunala hemsjukvården arbetar fysioterapeuter med att förebygga fall genom olika åtgärder i hemmet.  Syfte: Att beskriva hur fysioterapeuter upplever att de arbetar vid fallförebyggande hembesök för äldre i hemsjukvården. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ design och induktiv ansats. Sex fysioterapeuter rekryterades till individuella intervjuer genom ett ändamålsenligt bekvämlighetsurval från en kommun i mellersta Sverige. Materialet från intervjuerna analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet delades upp i fem kategorier med tillhörande underkategorier, två respektive fem. Informanterna belyste hur de identifierade individens egna behov och resurser, skapade ett förtroende, identifierade individens omgivningsfaktorer, informerade om fallförebyggande och identifierade svårigheter och hinder vid hembesök. Slutsats: Fysioterapeuterna beskrev att genom att ta hänsyn till fysiska, psykologiska faktorer och omgivningsfaktorer hos individen möjliggörs genomförandet av fallförebyggande åtgärder.

Introduction:  Migraine is a chronic neurological disease, partly hereditery. One non-pharmacological alternative treatment is yoga, whose effects have been investigated in a few scientific studies. No one has in a scientific studie investigated the effect of medical yoga for patients with migraine. Aim: The primary aim was to investigate if medical yoga in combination with pharmcological treatment could have an effect on headache frequency, intensity, and/or duration for patients with episodic and chronic migraine. Method: A pilot study, with SSED-design, with seven patients. Everyone had different long baselines before intervention. The intervention was a period of sex weeks of medical yoga. A headache diary with frequency, intensity and duration was conducted throughout the study period. Results: For two patients (patient two and six) the number of days with migraine reduced, effectsize (ES) 0,50 and 0,39 respectively. For four the freguence increased. The experience of pain decreased for two patients, increased for three and unchanged for one. The duration of migraine is reduced for one patient (patient seven) and increased for five. Some are improved in secondary outcome measures. Conclusion: At present, the intervention can possibly be used for patients who are similar to the individuals who had effect of the intervention and are interested in medical yoga as a self-care, but further studies are needed, as well as larger studies to be able to generalize to the migraine group. / Introduktion: Migrän är en kronisk neurologisk sjukdom, delvis ärftlig. En icke farmakologisk alternativ behandling är yoga, vars effekter har undersökts i några få vetenskapliga studier, men ingen har i en vetenskaplig studie undersökt effekten av MediYoga för patienter med migrän. Syfte: Primärt syfte var att undersöka om MediYoga i tillägg till farmakologisk behandling kunde ha effekt på huvudvärksfrekvens, intensitet och/eller duration hos patienter med episodisk och kronisk migrän. Metod: Pilotstudie med SSED-upplägg, och multipel baslinjedesign med totalt sju patienter. Alla hade olika långa baslinjer innan intervention. Interventionen var sex veckors Mediyoga. Huvudvärksdagbok med frekvens, intensitet och duration fördes under hela studietiden. Rultat: För två patienter (patient två och sex) minskade antalet dagar med migrän, effektstorlek (ES) 0,50 respektive 0,39. För fyra ökade frekvensen. Upplevelsen av smärta minskade för två patienter, och ökade för tre samt oförändrad för en. Durationen av migrän minskade för en patient (patient sju) och ökade för fem. Några förbättrades i sekundära utfallsmått. Slutsats: I dagsläget kan interventionen möjligen nyttjas för enstaka patienter som liknar de individer som haft effekt av interventionen och är intresserade av MediYoga som egenvård, men det behövs ytterligare, samt större studier för att kunna generalisera till gruppen migräniker.

Background: Ruptures in the pelvic floor muscles is the most common childbirth injury. It affects 70 – 85 percent of the Swedish women who gives birth every year. Childbirth injuries can cause lack of motor control of the pelvic floor muscles, decreased participation and activity in the womens every day life. It also can affect the qualilty of life. The physiotherapists role in care for these patients is to examine and treat the patients problems in a biopsychosocial way to work for health benefits and provide further injuries. Purpose: The purpose is to examine physiotherapists experience of examination and rehabilitation of women with ruptures in the pelvic floor muscles caused by childbirth injuries. Method: In a qualitative descriptive interview study with a appropriate selection, interviews was done with six physiotherapists who is operative in womens health. A semi structured interview guide was used and then a manifest qualitative analysis was done with an inductive approach. Result: The analysis process showed five main categories in terms of the physiotherapists experience of examine and treat women with muscle ruptures in the pevic floor caused by childbirth injuries: ’Examination and treatment in body structure and body function level’, ’to build trust between therapist and patient’, ’work with the patients fear-avoidance behaviour’, ’work in team with other professionals’ and ’inform the patient about the injury in early state’. Two of the five main categories were divided into under categories associated to the main categories. Conclusion: The informants in the study experienced that there is a necessity to examine and rehabilitate patients out of their individual needs. They experienced that it was important to talk about the worry a lot of the patients with injuries in the pelvic floor feel and to build trust to avoid catastrophizing and fear-avoidance behaviour. / Bakgrund: Bristningar i bäckenbotten till följd av förlossning drabbar 70 - 85% av kvinnorna som föder barn i Sverige varje år. En förlossningsskada kan leda till försämrad motorisk bäckenbottenkontroll, nedsatt aktivitets- och delaktighetsförmåga samt sänkt livskvalité. Fysioterapeutens roll är att undersöka och behandla patienterna med ett biopsykosocialt synsätt för att verka hälsofrämjande och skadeförebyggande. Syfte: Att undersöka fysioterapeuters erfarenheter av undersökning och behandling av kvinnor med förlossningsskada i bäckenbotten. Metod: I en kvalitativ beskrivande intervjustudie med ändamålsenligt bekvämlighetsurval intervjuades sex fysioterapeuter/sjukgymnaster verksamma inom området kvinnohälsa utifrån en semistrukturerad intervjuguide. En manifest kvalitativ dataanalys med induktiv ansats genomfördes. Resultat: I analysprocessen framkom fem huvudkategorier om informanternas erfarenheter av undersökning och behandling vid förlossningsskador i bäckenbottenmuskulaturen: undersökning och behandling på kroppsstruktur- och kroppsfunktionsnivå, att bygga förtroende mellan fysioterapeut och patient, arbeta med rädsla och undvikandebeteende hos patienten, samarbete med andra professioner och informera om skadan i ett tidigt skede. Två av de fem huvudkategorierna delades in i underkategorier. Slutsats: Utifrån studiens resultat visade informanternas samlade erfarenheter att behovet är stort att undersöka, individanpassa behandling och bemöta oro hos den berörda patientgruppen som drabbas av bäckenbottenskada. Även att bygga förtroende för att undvika katastroftankar och eliminera rädsla-och undvikande beteende hos patienterna.

Bakgrund: Fotboll är en av dom största sporterna i världen och en av de främsta i Sverige. Skador är relativt vanligt inom sporten där knäskador är en av de mest förekommande. Det finns mycket forskning som visar på att skadeförebyggande träning minskar skadeincidensen men få studier är gjorda på svenska fysioterapeuters syn gällande skadeförebyggande träning inom fotboll. Syfte: Syftet var att undersöka fysioterapeuters syn och erfarenheter av skadeförebyggande träning för knäskador inom fotboll hos fysioterapeuter anställda av svenska fotbollslag. Metod: En kvalitativ design användes. Fem semistrukturerade intervjuer genomfördes. Kvalitativ innehållsanalys användes vid bearbetning av data. Resultat:  Studiens resultat visar att deltagarna har en varierad syn på skadeförebyggande träning.  Fysioterapeuterna beskriver vikten av en god träningsplanering, träning av stabilitet och kontroll, neuromuskulär påkoppling samt tid till återhämtning. Vidare bör kunskap förmedlas till spelare och tränare kring skadeförebyggande träning för att öka implementeringen.  Mental förberedelse ses också som en viktig faktor för att minska risken för skador. Fysioterapeuterna i studien kände alla till knäkontroll programmet och ansåg att det är ett väl utformat program med bra och lätta övningar men att det dock kan förkortas. Konklusion: Knäkontrollprogrammet, neuromuskulär uppvärmning och att spelarna har en god knäkontroll ses som viktiga aspekter inom skadeförebyggande träning. Fysioterapeuterna belyste mental förberedelse som en viktig faktor, vilket inte belysts i tidigare studier. Vidare studier behövs för att ytterligare undersöka betydelsen av mental förberedelse. / Background: Soccer is one of the largest sports in the world and one of the foremost in Sweden. Injuries are common in the sport where knee injuries are one of the most common. Research shows that injury prevention reduces the injury incidence, but few studies have explored Swedish physiotherapists views on injury prevention in soccer. Purpose: The purpose was to investigate physiotherapists views and experiences of injury prevention for knee injuries, among physiotherapists employed by Swedish soccer teams. Method: A qualitative design was used. Five semi-structured interviews were conducted. Qualitative content analysis was used in data processing. Results: The result shows that the participants have a varied view of injury prevention. The physiotherapists describe the importance of good training planning, training of stability and control, neuromuscular control and time for recovery. Furthermore, knowledge should be communicated to players and coaches about injury prevention to increase implementation. Mental preparation is also seen as an important factor in reducing the risk of injury. The physiotherapists in the study all knew about the knee control program and felt that it is a well-designed program with good and simple exercises, but the program can be shortened. Conclusion: The knee control program, neuromuscular warm up and that players have good knee control are an important aspects of injury prevention. The physiotherapists emphasized mental preparation as an important factor, which was not emphasized in previous studies. Further studies are needed to investigate the importance of mental preparation.