Bakgrund: Akupunktur är en mångtusenårig kinesisk behandlingsform som går ut på att man sticker ett antal tunna nålar i särskilda punkter på kroppen. Den får i Sverige användas av legitimerad personal under förutsättning att den används i områden med god evidens. Syfte: Syftet med studien är att utforska och beskriva de erfarenheter fysioterapeuter i primärvård har av akupunktur. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ ansats där fyra fysioterapeuter inom primärvården intervjuades. Intervjumaterialet transkriberades och analyserades sedan med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre huvudkategorier: Användningsfrekvensen påverkas av patientunderlaget och rehabiliteringstrender, Akupunktur är ett användbart verktyg när inga andra behandlingsalternativ är tillämpbara, och Utökandet av kunskap begränsas av tid och kommunikation. Totalt blev det nio underkategorier fördelade på tre i vardera huvudkategori. Konklusion: Det förekommer variationer i användningen av akupunktur, delvis beroende på mänskliga faktorer så som patientunderlag och personliga erfarenheter, delvis beroende på vilket fokus den aktuella forskningen har. Akupunktur är ett värdefullt verktyg som uppskattas av de fysioterapeuter som använder det när andra behandlingsmetoder inte är tillgängliga eller i kombination med exempelvis träning och hemövningar för att optimera rehabiliteringseffekten av dessa. Ofullständig evidens, bristfällig kommunikation och tidsbrist försvårar och begränsar användningen.

Bakgrund: Fotledsdistorsioner är en vanligt förekommande skada inom fotbollen. När fotledsdistorsioner sker blir proprioceptionen oftast nedsatt. Fotledsdistorsioner kan ha en påverkan på fotledens proprioception två år efter att skadan har skett och risken för att skada sig igen är större. Proprioceptionen är förmågan att kunna avgöra kroppens position och rörelse i rummet och kan delas in i tre undergrupper: Kraft-, rörelse- och positionssinne. Ankelns rörelseförmåga och förmåga att positionera sig med hjälp av proprioceptionen är viktig för att kunna utföra komplexa motoriska uppgifter. Genom träning går det att förbättra proprioceptionen. Proprioceptionsträning kan delas in i implicit respektive explicit träning. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om fyra veckor med implicit och explicit proprioceptionsträning påverkar fotledens ledpositionssinnet hos manliga elitfotbollsspelare med tidigare fotledsdistorsion. Metod: Fem elitfotbollsspelare rekryterades till studien med medelåldern 23 år. Deltagarna tränade proprioceptionsträning tre gånger i veckan i fyra veckor. Resultatet mättes med ledpositioneringstest (Joint position sense test, JPS-test) både före och efter intervention. Resultat: Resultatet av mätningarna visar att tre av fem deltagare fick en förbättring av höger respektive vänsters ankelleds positionssinne efter interventionen samt att det främst är personer med redan nedsatt proprioception som kan antas förbättras av träningen. Konklusion: Studien visade på att ett fyra veckors träningsprogram med implicit och explicit proprioceptionsträning verkar ge positiva resultat på ledpositionssinnet för professionella fotbollsspelare med tidigare fotledsdistorsion. Dock behövs det mer forskning inom detta område för att säkerställa detta mer noggrant, förslagsvis studier med fler deltagare och längre interventionstid, samt långtidsuppföljningar.

Bakgrund: Långvarig ländryggssmärta är den vanligaste orsaken till funktionsnedsättning hos människor i åldrarna 45–65 år. Orsaken till långvarig ländryggssmärta varierar men individuella faktorer som ålder, fysisk aktivitet samt psykologiska faktorer som ångest, stress och depression kan vara faktorer som kan bidra till besvären. Bemötandet i vårdens definieras som hur vårdgivaren tar emot sin patient, detta kan vara genom kroppsspråk, hur man hälsar och hur man för samtalet gentemot sin patient. Bemötande har visat sig vara viktigt vid långvarig ländryggssmärta där patienter lätt blir misstrodda. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva patienters upplevelser av fysioterapeuters bemötande vid långvarig ländryggssmärta. Metod: Sex semistrukturerade intervjuer genomfördes digitalt på distans. Insamlad data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Kategorierna vilket uppkom från innehållsanalysen var: Vikten av fysioterapeutens intresse och engagemang, fysioterapeutens kommunikation spelar stor roll, att får vara delaktig, förtroendet sviktar vid sviktande kompetens. Konklusion: Patienter med långvarig ländryggssmärta uppskattar en fysioterapeut som är intresserad, lyssnar, kommunicerar, låter patienten vara delaktig och är kunnig. I grunden handlar ett gott bemötande om att välkomna patienten och se personen bakom smärtan.

Bakgrund: Provocerad vulvodyni är ett smärttillstånd som innebär smärta vid provokation av vaginan, exempelvis beröring eller penetration. Fysioterapi är förstahandsvalet vid behandling. Det saknas forskning kring vilken fysisk aktivitetsnivå (FA) de drabbade kvinnorna har och vilken tilltro de har till sin förmåga att vara fysiskt aktiva. Syfte: Undersöka och kartlägga underlivssmärta, FA och tilltro till sin förmåga att vara fysiskt aktiv hos en grupp med provocerad vulvodyni och jämföra resultatet med en kontrollgrupp. Även undersöka om det finns något samband mellan kvinnor med provocerad vulvodynis skattade underlivssmärta och FA samt FA och tilltro till sin förmåga att vara fysiskt aktiv. Metod: Tvärsnittsstudie med icke-experimentell design. Deltagarna var kvinnor mellan 18–40 år. De med provocerad vulvodyni inkluderades i undersökningsgruppen (n=29) och de utan inkluderades i kontrollgruppen (n=32). Deltagarna rekryterades via enkätutskick i fem facebookgrupper. Resultat: Undersökningsgruppen ägnade mindre tid åt vardagsmotion jämfört med kontrollgruppen, men det var ingen signifikant skillnad avseende fysisk träning samt den sammanlagda fysiska aktiviteten en vanlig vecka, skattat med Socialstyrelsens indikatorfrågor för fysisk aktivitet. Undersökningsgruppen hade en lägre tilltro till sin förmåga att vara fysiskt aktiv skattat enligt Swedish Exersice Self-Efficacy Scale jämfört med kontrollgruppen. I undersökningsgruppen fanns ett signifikant samband mellan FA och tilltro till sin förmåga att vara fysiskt aktiv men inte mellan skattad underlivssmärta och FA. Slutsats: Resultatet antyder att kliniska insatser bör fokusera på att undersöka och stärka kvinnornas tilltro till sin förmåga att vara fysiskt aktiv i syfte att öka deras FA. Vidare forskning behövs på ämnet. / Background: Provoked vulvodynia (PV) is a condition involving pain upon provocation of the vagina, for example touch or penetration. Physiotherapy is the first choice for treatment.There is a lack of research on the physical activity level (PA) of the affected women and their self-efficacy of being physically active (SE-PA). Aim: To investigate vulva pain, PA and SE-PA in a group with PV and compare the results with a control group. Also investigate whether there is any relationship between women with PV estimated vulva pain and PA as well as PA and SE-PA. Method: Cross-sectional study with non-experimental design. The participants were women between 18–40 years old. Those with PV were included in the study group (n=29) and those without were included in the control group (n=32). The participants were recruited by posting a survey in five Facebook groups. Results: The study group spent less time on everyday exercise compared to the control group, but there was no significant difference regarding physical exercise and total amount of physical activities during a normal week, estimated with the National Board of Health and Welfare's indicator questions for physical activity. The study group had a lower SE-PA asassessed according to the Swedish Exercise Self-Efficacy Scale, compared to the controlgroup. In the study group, there was a significant relationship between PA and SE-PA, but not between estimated vulva pain and PA. Conclusion: The result suggests that clinical interventions should focus on investigating and strengthening women's SE-PA in order to increase their PA. Further research is needed.

Bakgrund: Postural kontroll är en komplex process där flertalet faktorer inverkar, men är central för en individs alla dagliga aktiviteter. Nedsatt postural kontroll kan resultera till skador och begränsad rörelseförmåga. Adekvata fysioterapeutiska interventioner är i och med detta nödvändiga för att förbättra den posturala kontrollen. Ett sett att utföra detta skulle kunna vara träning med slutna ögon. Träning med slutna ögon syftar till reducera den visuella informationen och träna de övriga sensoriska systemen. Detta är en metod som inte är välstuderad idag. Syfte: Syftet med studien är att kartlägga den vetenskapliga litteraturen avseende effekterna av träning med slutna ögon och dess påverkan på balans. Metod: En litteraturstudie genomfördes för att kartlägga inom aktuellt område med hjälp av databaserna: Pubmed, Scopus och google scholar. Mesh-termer i kombination med fritextord nyttjades för att få fram relevanta artiklar. PEDRO-scale användes för att kvalitetsgranska de inkluderade artiklarna. Resultat: Totalt inkluderades åtta artiklar i denna litteraturstudie som studerade träning med slutna ögon och dess effekt på balans. Tre studier undersökte kategorin idrott och tre studier undersökte neurologisk problematik. En annan studie undersökte den äldre människan och den sista artikeln studerade människor med avsaknad av hörsel. Två av artiklarna i studien visade på signifikanta skillnader gentemot kontroll grupperna. De övriga sex studier påvisade en förbättring, men påvisade ingen skillnad i jämförelse med kontrollgrupp. Konklusion: I denna kartläggning finns det indikationer till att träning med slutna ögon skulle vara gynnsamt inom vissa områden. I nuläget visar det dock att träning utan visuell input inte har några större fördelar gentemot träning med öppna ögon. Vidare forskning behövs.

No description available.

Bakgrund: Allt fler blir sjukskrivna på grund utav utmattningssyndom och det finns inga rekommendationer om huruvida träning så som yoga, kan vara en del av behandlingen. Bland tidigare studier har visats att yoga kan ha effekt som behandling vid utmattningssyndrom hos hälso- och sjukvårdspersonal. Det finns ingen systematisk litteraturgranskning från de senaste tio åren med det bredare perspektivet oavsett arbete. Syfte: Att sammanfatta och värdera det vetenskapliga underlaget och evidensen för yoga som behandling på sjukdomsgrad och hälsorelaterad livskvalitet vid utmattningssyndrom hos vuxna. Metod: En systematisk litteraturöversikt genomfördes där databaserna Cinahl, Pubmed och Pedro användes. Studierna granskades med stöd av Fowkes & Fultons granskningsmall samt bedömdes enligt GRADE för evidensvärdering.  Resultat: Studierna var heterogena utifrån yogainterventionens innehåll, dosering och längd samt utvärderingsinstrument. Nio av femton studier påvisade signifikanta resultat inom minst en komponent av sjukdomsgrad samt två av tre studier påvisade signifikanta resultat inom utfallsmåttet hälsorelaterad livskvalitet. Den metodologiska kvaliteten varierade med både mindre och större problem inom olika områden. Totalt bedömdes underlaget ha mycket låg tillförlitlighet i båda utfallsmåtten enligt GRADE. Konklusion: Det vetenskapliga underlaget för yoga som behandling vid utmattningssyndrom avseende att minska sjukdomsgrad och öka hälsorelaterad livskvalitet bedöms som låg. Främsta anledningen är det begränsade underlag av studier av god kvalitet samt heterogeniteten inom studierna.

Bakgrund: De flesta elitidrottare drabbas någon gång under sin idrottskarriär av en skada och är då i behov av en fysioterapeut. För att uppnå en så lyckad rehabilitering och återgång som möjligt kan fysioterapeutens roll komma in. Enligt tidigare studier har fysioterapeuten stor betydelse vad gäller vissa faktorer. Fysioterapeutens kunskap, planering och sociala stöd var några viktiga delar men även att de bidrar till ökad motivation. Enligt studieförfattarna saknas det kvalitativa studier för att djupare förstå elitidrottarnas egna upplevelser kring anledningarna till fysioterapeutens betydelse. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka elitidrottares upplevelser vad gäller fysioterapeutens betydelse för deras återgång till idrott efter en långvarig skada. Metod: En kvalitativ intervjustudie med en semistrukturerad intervjuguide har använts. Tre elitidrottare, en truppgymnast, en alpinåkare och en hockeyspelare rekryterades genom ett strategiskt samt ett snöbollsurval och deltog i varsin intervju via Zoom. Materialet analyserades sedan enligt en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysprocessen resulterade i fem kategorier, en god relation är viktig, fysioterapeuten bidrar till ökad motivation, fysioterapeutens fysiska närvaro är betydelsefull, positivt att fysioterapeuten ser hela människan och fysioterapeutens kunskap är av stor betydelse. Konklusion: Elitidrottare som var frånvarande från sin idrott minst sex månader upplevde det betydelsefullt att ha en fysioterapeut under återgången till idrotten. De största områdena som det trycktes på från elitidrottarna var relationen sinsemellan, motivationen, fysioterapeutens fysiska närvaro och kunskap samt att fysioterapeuten ser hela människan.

Increasing access to and improving knowledge of rehabilitation strategies is essential to address the adverse health outcomes related to the increased prevalence of multimorbidity with our aging population. Physical literacy is emerging as a strategy to increase lifelong participation in physical activity, however, there is limited research exploring how physical literacy can support optimal aging for adults with functional decline associated with chronic conditions. This thesis investigated how to frame physical literacy for adults through a rehabilitation lens and explored outcomes related to function, mobility, and health awareness as a result of a novel physical literacy intervention. The first study was an integrative review examining what is known about physical literacy for adults. Thirteen new physical literacy constructs emerged, that differed from the current physical literacy definition and addressed the needs of aging adults. Purposeful activities, knowledge of age-related changes, and social interaction were identified as the top three. The objective of the second expert consensus study was to understand what components are required when acquiring physical literacy as an adult from the perspectives of healthcare professionals and researchers in optimal aging. The third qualitative study explored how adults with multimorbidity describe physical literacy for adults while considering barriers and facilitators associated with fluctuating health status. The findings from the preceding qualitative studies helped inform the program development of the fourth physical literacy intervention study and fostered a new rehabilitation-focused Physical Literacy framework for Adults and adults with Chronic Conditions (PLACC). A pre-post study involving 20 adults with 2 or more conditions (95% female, 59 + 6 years) participated in a 5-week multi-component, virtually delivered physical literacy group intervention. Post-intervention significant improvements were found for physical function (p=<0.001; cohen’s D=0.90), as measured by the patient specific functional scale, mobility with the 4-meter walk test at self-selected speed (p=0.03, cohen’s D=0.53) and all 3 physical literacy awareness questions (p=0.001, p=<0.001, p=0.001). The results of this program of research can inform future public health interventions, involving rehabilitation-focused physical literacy programs, designed by physiotherapists, and aimed at improving function and mobility for adults with chronic conditions. / Thesis / Doctor of Philosophy (PhD) / In Ontario, almost 80% of adults over the age of 45 are living with at least one chronic condition, such as diabetes, high blood pressure or arthritis. These conditions require on-going management and can cause challenges with one’s function and mobility. Physical literacy is a term that is used commonly in schools and sports to describe the basic movement skills that children need to be active for life. It is unknown how physical literacy can help support adults with chronic conditions to improve their overall health. This thesis explored how physical literacy could improve function and mobility for adults and older adults with chronic conditions. The first study examined all the existing literature on adults and physical literacy. The second and third studies asked physiotherapy researchers and adults with chronic conditions what physical literacy means to them. The results of these studies found that there are different skills needed to become physically literate as an adult than what is needed to become a physically literate child. A new physical literacy model for adults was developed that guided an intervention study for adults with chronic conditions. Results of this intervention study found that a 5-week education program delivered virtually by a registered physiotherapist could improve adults’ awareness of what physical literacy is, improve function and mobility outcomes and positively impact behaviours. The results of this thesis have provided a new way of thinking about physical literacy for adults and older adults. Physical literacy for adults involves self-monitoring movement, having knowledge of age-related changes, participating in meaningful, safe, and social movement activities, and understanding the benefits of physical activity for the management of chronic conditions.

Bakgrund: Ett upplevt stöd från sin omgivning har visats gynna återhämtning och öka sannolikheten att återgå till sin idrott efter skada. Elitsatsande idrottande ungdomar i Sverige har tidigare vittnat om att de mår sämre i samband med skada, att rehabiliteringen inte alltid anpassas efter deras livssituation och att det upplevda stödet varierat. Syfte: Syftet var att undersöka hur fysioterapeuter upplever att de kan ge stöd till elitsatsande idrottande ungdomar under rehabiliteringsprocessen Metod: Kvalitativ intervjustudie. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med tio verksamma fysioterapeuter som dagligen arbetar med elitsatsande idrottande ungdomar. Intervjuerna spelades in och transkriberades. Kvalitativ innehållsanalys genomfördes på insamlat material. Resultat: Resultatet redovisas i ett övergripande tema; ”Att låta ungdomar växa som individer”, samt fyra huvudkategorier; 1) Att få förståelse för idrottarens livssituation och nätverk för att ge rätt typ av stöd. 2) Viktigt att vara lyhörda och fånga upp känslor och tankar som kan uppstå vid skada. 3) Vårdorganisationens ramar påverkar omhändertagande. 4) Att inge förtroende och skapa delaktighet i rehabiliteringen är centralt i fysioterapeutens roll. Slutsats: Fysioterapeuter upplever att de har möjligheter att ge stöd till elitsatsande ungdomar men att det förekommer utmaningar med att bygga broar mellan vården och föreningslivet. Genom att se till ett större perspektiv och resultatets övergripande tema, ”att låta ungdomarna växa som individer” anses fysioterapeuter kunna bidra till att få ungdomar och växa och utvecklas som individer vilket bidrar till såväl hållbarhet som en förbättrad ungdomshälsa.