I denna uppsats har det utretts hur Stockholm, Göteborg och Malmö har betonat cyklism och tagit fram riktlinjer för framtida utveckling. För att möjliggöra en utvärdering av deras arbeten sattes i forsknings- och kunskapsöversikten upp riktlinjer som berör cykelns fördelar, vad som påverkar trafikvalet samt cykeln ur ett planeringsperspektiv där det bland annat utreds hur internationellt framgångsrika cykelstäder förhåller sig till cyklism. Med översikten som grund blev det därmed möjligt att analysera hur väl och på vilket sätt de tre svenska städerna planerar för cyklar. Examensarbetet har bedrivits som en flerfallsstudie där de undersökta fallen har analyserats och satts i relation till varandra för att därmed möjliggöra en identifiering av likheter och skillnader. Den applicerade metoden har varit innehållsanalys, empirin har därmed djupgranskas.I fallstudien identifierades att alla städerna planerar för en ökad cykeltrafik med flera av de strategier som applicerats i cykelframgångsrika länder. Malmö som har en längre cykeltradition har kommit längre i arbetet än Stockholm och Göteborg. Alla städerna har dock som mål att en större andel av resorna i framtiden ska ske med cykel. För att uppnå detta mål ska både hårda och mjuka åtgärder vidtas i form av fysisk planering samt beteendeförändringar. Inte förrän detta sker kommer resmönstren att förändras.

I denna studie har det utretts hur Lund respektive Umeå kommun arbetar med cykelplanering utifrån sina kommunala styrdokument och övrig relevant fakta de tillhandahåller som berör cykelplanering genom en komparativ fallstudie. De två kommunerna valdes ut med motiveringen att de demografiskt sett liknar varandra men geografiskt ligger i två olika delar av landet och således har olika geografiska och klimatmässiga förutsättningar. Den möjliga skillnaden mellan städernas arbete med cykelplanering med hänsyn till de geografiska och klimatmässiga förutsättningarna ansågs vara intressant att undersöka djupare genom en komparativ fallstudie. Båda kommuner har som mål att öka andelen cyklister och har tagit fram välarbetade program och strategier som ska uppnås genom både hårda och mjuka åtgärder. Strategierna och arbetet med cykelplanering i de båda  städerna liknar varandra, även om Lund har en längre cykeltradition än Umeå och i vissa fall kommit längre i arbetsprocessen än Umeå har. En forsknings- och områdesöversikt har tagits fram utifrån olika myndigheters lagar och regler och fungerar som ett ramverk till fallstudien. I analysen vägs ramverket mot resultatet av fallstudierna och möjliggör för en god analys, slutsats och diskussion.

The transport sector currently accounts for a third of climate-affecting emissions in Sweden, which must be reduced in order for the government's target for climate emissions to be reduced by 70 percent by 2030 and for zero emissions to be achieved by 2045. This is done by encouraging sustainable modes of transport. This paper aims to investigate which policy instruments Malmö and Gothenburg use to encourage sustainable mobility. This is done on the basis of five qualitative interviews with the municipalities and the Swedish Transport Administration, as well as document analyzes of the municipalities traffic strategies. The results show that the main instruments focus on providing more space for cycling, walking and public transport, as well as reducing opportunities for car use, which is mainly done by limiting parking opportunities for cars. However, there are differences in the municipalities ability to implement sustainable mobility, which depends on the municipalities transport history and urban design, but also the ability to change their citizens' travel behavior.

Trafikplanering har stor och direkt påverkan på människan och därmed den sociala dimensionen. Trots den mänskliga faktorn har de sociala faktorerna hamnat i bakgrunden då det inom trafikplanering traditionellt, främst fokuserats på de ekonomiska och tekniska delarna. Syftet med uppsatsen har därför varit att undersöka hur Norrköpings kommun och Malmö stads trafikstrategier förhåller sig till social hållbarhet och att föra en diskussion kring begreppet social hållbarhets definition. Studien utgår från en dokumentanalys av respektive kommuns trafikstrategi och policydokument som kompletterats med kvalitativa intervjuer med tjänstepersoner från kommunernas infrastruktur- och mobilitetsenheter. Studien genomför en kartläggning av det befintliga forskningsfältet kring social hållbarhet som begrepp, men även inom samhällsplanering och trafikplanering. Slutsatsen visar att det i en trafikstrategisk kontext, kan finnas behov av att bryta ner och definiera social hållbarhet till mindre konkreta faktorer. Detta för att enklare och tydligare kunna diskutera hur trafikstrategierna ska främja den sociala hållbarheten. Studien visar även att social hållbarhet i respektive kommuns trafikstrategi främst kretsar kring att skapa rättvisa, och att tillgänglighet därför blir en grundläggande faktor. Därför fokuserar åtgärderna främst på gång-, cykel- och kollektivtrafik samt olika metoder för kartläggning av barriärer, fysiska och sociala / Transport planning has a major and direct impact on people and thus the social dimension. Despite the human factor, the social aspect has been overlooked as traffic planning has traditionally focused mainly on the economic and technical aspects. The purpose of the paper has therefore been to investigate how Norrköping municipality and Malmö city's traffic strategies relate to social sustainability. The study is based on a document analysis of each municipality's traffic strategy and policy documents, supplemented by qualitative interviews with officials from the municipalities' infrastructure and mobility unit. The study conducts a mapping of the existing research field on social sustainability as a concept, but also in urban planning and traffic planning. The conclusion shows that in a traffic strategy context, there may be a need to break down and define social sustainability into more specific factors. This would make it easier and clearer to discuss how traffic strategies should promote social sustainability. The study also shows that social sustainability in each municipality's transport strategy mainly revolves around creating justice, and that accessibility therefore becomes a fundamental factor. Therefore, the measures focus mainly on walking, cycling and public transport as well as different methods for mapping barriers, both physical and social.