No description available.

Bakgrund: Stroke är ett snabbt påkommande neurologiska bortfallssymtom med eller utan medvetandessänkning. Sedan införandet av multidetektor CT med kortare undersökningstider har CT blivit en lämplig metod för att utreda akut strokefall. Perfusions CT utförs med intravenös kontrast och tekniken kartlägger det cerebrala blodflödet och den cerebrala blodvolymen. Syfte: Syftet med den här studien är att se hur användbar Perfusions CT kan vara när det gäller misstänkt ischemisk stroke och trombolysbehandling. Metod: Studien är en litteraturstudie där två olika sökningar genomfördes i databaserna Pubmed och Medline. Till resultatet valdes åtta stycken artiklar ut efter att det kontrollerats att de blivit peer reviewed och var relevanta för studiens syfte. De sökord som användes var Perfusion CT, thrombolytic och Ischemic stroke. Kriterierna för artiklarna var att de skulle vara engelskspråkiga studier som publicerats mellan åren 2007 och 2012 och även vara humanförsök. Resultat: Resultatet visar att Perfusions datortomografi (PCT) guidad trombolys är patientsäker och två av de artiklar som inkluderas i studien visar att PCT är signifikant bättre än datortomografi när det gäller att identifiera tidig stroke tecken. Vidare så visade det sig att patienter med större mismatch områden på PCT har en större chans att få ett gynnsamt utfall.  Konklusion: Resultatet i den här uppsatsen visar att PCT är en användbar teknik när det gäller att utvärdera strokepatienter inför en möjlig trombolysbehandling. Men att det behöver bedrivas fler studier för att avgöra hur användbar tekniken är för detta syfte.

No description available.

Inledning: Stroke är den näst vanligaste dödsorsaken i världen. I Sverige drabbas omkring 25 000 personer varje år av stroke. Ett förekommande problem är att patienter inte når sjukhuset tillräckligt snabbt för att diagnostiseras och behandlas inom det smala terapeutiska fönstret, vilket leder till dödlighet, långvariga funktionshinder och behandlingskomplikationer. En mobil strokeenhet är en specialdesignad ambulans med en mobil datortomograf och utrustning avsedd för undersökningar, diagnos och behandling av stroke redan på händelseplatsen. Syfte: Att undersöka användningen av mobil strokeenhet för diagnostik och behandling av strokepatienter i akutvården. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturöversikt där 10 vetenskapliga artiklar från databaserna PubMed och Cinahl valdes ut för kvalitetsgranskning och analys. Resultat: Användningen av mobil strokeenhet minskar tiden från symtomdebut till behandling och ökar tillgång till trombolysbehandling inom den gyllene timmen. En mobil strokeenhet bemannas av olika yrkeskategorier, vanligtvis av neurolog, ambulanssjukvårdare och röntgensjuksköterska. Granskning av bilder utförs av personal på händelseplatsen eller via telemedicin. Slutsats: Ytterligare forskning inom området behövs. Användning av mobila strokeenheter kan vara fördelaktigt för patienter och samhället.

Stroke är den näst vanligaste dödsorsaken i världen och den tredje vanligaste orsaken till funktionshinder. I Sverige drabbas cirka 25 000 personer årligen. Patienter med stroke är den enskilda sjukdomsgrupp som står för flest vårddagar på svenska sjukhus. I akut behandling av stroke används termen ”Time is Brain”, då det dör cirka två miljoner hjärnceller vid varje minuts fördröjning. Det har utförts stora ansträngningar i två decennier för att effektivisera akuta vårdkedjan vid stroke. Endast två till 13 procent av patienterna får möjlighet till behandling på sjukhus med trombolys och antalet trombektomi är mycket lägre. Av de patienter som får trombolys är det cirka en till tio procent som får trombolys inom en timme efter symtomdebut. Främsta orsaken till underbehandling är att patienter inte når sjukhuset tillräckligt snabbt för att undersökas och behandlas inom det smala terapeutiska fönstret. I Sverige år 2016 anlände 33 procent av patienterna med stroke inom tre timmar till sjukhus och antalet har inte ökat sedan 2011. Det var angeläget att beskriva befintlig kunskap om hur ambulanspersonal kan påskynda behandlingen för patienter med stroke. Syftet var att belysa ambulansteamets betydelse för att minska tiden från symtomdebut till behandling av stroke Metoden för studien var en litteraturöversikt med 16 vetenskapliga artiklar publicerade mellan åren 2012 och 2017. Artiklarna söktes i databaserna PubMed och Cinahl. Resultatet som framkom av de valda artiklarna kunde sammanställas genom två huvudkategorier och fem underkategorier. Den ena huvudkategorin handlade om ambulanspersonalens omhändertagande av patienter med stroke. Den andra huvudkategorin handlade om ambulanspersonalens kunskap. Resultatet visade att ambulanspersonal kunde genom teamarbete i ett ambulansfordon med en inbyggd röntgenapparat, kallad Mobile Stroke Unit (MSU), förkorta tiden från symtomdebut till behandling. MSU var mellan 25 till 81 minuter snabbare, jämfört med konventionell ambulans. Dörr-till-nål tiderna (tiden från det att patient ankommer till sjukhus till start av trombolys) förbättrades med fem minuter när ambulanspersonal förvarnade sjukhusen med strokelarm. Ambulanspersonal förbättrade inte akuta vårdkedjan med hjälp av telemedicin. Patienter med stroke i bakre cirkulationen hade en timmes prehospitala fördröjningar jämfört med patienter med stroke i främre cirkulationen. Akuta vårdkedjan förbättrades inte när ambulanspersonal fick en timmes föreläsning om stroke. Slutsatsen var att ambulansteamet förkortade tiden från symtomdebut till behandling genom teamarbete i Mobile Stroke Unit. Ambulansteamet förbättrade inte akuta vårdkedjan med hjälp av telemedicin. Det skedde prehospitala fördröjningar för patienter med stroke i bakre cirkulationen. Ytterligare forskning av MSU behövs. Framtida randomiserade studier bör undersöka kliniskt utfall och kostnadseffektivitet. Det bör även forskas i området om hur ambulansteamet kan minska tiden från symtomdebut till behandling av stroke i en konventionell ambulans. Nyckelord: stroke, ambulanspersonal, tid, prehospital trombolys, Mobile Stroke Unit. / Stroke is the second most common cause of death in the world and the third most common reason cause for disability. In Sweden approximately 25000 people are affected annually. Patients whit stroke are the group that accounts for most care days in Swedish hospitals. In acute stroke treatment, the term "Time is Brain" is used, as about two million brain cells die at every minute delay. Despite two decades of substantial efforts to streamline systems of care in stroke, only two to 13 percent of patients receive the treatment thtombolysis in a hospital and the rates of delivery of thrombectomy are far lower. Of the patients who are treated with thrombolysis, approximately one to ten percent receives thrombolysis within one hour after symptom on set. The main reason for such undertreatment is that patients do not reach the hospital quickly enough to be assesed and treated within the narrow therapeutic window. In Sweden 2016, only 33 percent of patients with stroke arrived to the hospital within three-hours after symptom on set and the rates has not increased since 2011. It was important to describe existing knowledge about how the ambulance staff can shorten the time from symptom on set to treatment for stroke patients. The aim was to highlight the importance of the ambulance staff to reduce the time from symptom on set to stroke treatment. The method of the study was a literature review of 16 scientific articles published between the years 2012 and 2017. The articles were searched in the PubMed and Cinahl databases. The results obtained from the selected articles were compiled by two main categories and five subcategories. One main category was about the care of ambulance staff in patients with stroke. The second main category was about the ambulance staff's knowledge. The result showed that ambulance staff can shorten the time from symptom on set to treatment though teamwork in an ambulance with an inbuilt CT-scan, called Mobile Stroke Unit (MSU). MSU was between 25 minutes and 81 minutes faster, compared to conventional ambulance. Door-to-Needle time (time from patient arriving to hospital until start of thrombolysis) improved with five minutes when ambulance staff warned the hospital with a strokealarm. Ambulance staff did not improve the system of care using telemedicine. Patients with stroke in the posterior circulation had one hour of prehospital delays compared with patients with stroke in the anterior circulation. The system of care did not improve when ambulance staff received an hour's lecture on stroke. The conclusion was that ambulance staff shortened the time from symptom on set to treatment through teamwork in the Mobile Stroke Unit. Ambulance staff did not improve the system of care using telemedicine. There where prehospital delays for patients with stroke in the posterior circulation. Further research of MSU is required. Further randomized studies should investigate clinical outcome and cost-effectiveness. It should also be researched in the area of how the ambulance staff can shorten the time from symptom on set to treatment in a conventional ambulance Keywords: stroke, emergency medical service, time, prehospital thrombolysis, Mobile Stroke Unit.

Akut ST-höjningsinfarkt (STEMI) är ett livshotande tillstånd som kräver snabbbedömning och behandling. Tid till behandling av STEMI är den viktigaste faktorn för att minska skada på hjärtat och tidig död. Hälso-och sjukvården ska kunna erbjuda fibrinolysbehandling om direkt perkutan kranskärlsintervention inte är tillgänglig inom 120 minuter. För att administrera fibrinolys i så tidigt skede som möjligt behöver behandlingen kunna ges prehospitalt. Att utföra god omvårdnad och ge en säker vård är av betydelse, därför är det viktigt att fördjupa kunskapen om sjuksköterskors upplevelser vid prehospital fibrinolysbehandling. Syfte: Syftet med studien var att beskriva specialistsjuksköterskors upplevelser av prehospital fibrinolysbehandling vid STEMI. Metod: Designen som har valts är kvalitativ. Datainsamlingen gjordes via åtta individuella intervjuer. Till analys användes kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Analysen resulterade i ett tema: Den långa vägen under beredvillig press och fem subteman: Akut beredskap med ansvar från ankomst till framkomst, Meningsfull behandling under vidsträckta transporter med mångfacetterade känslor, Sjuksköterskors erfarenheter och tydliga rutiner är gynnsamt vid långa avstånd till vårdenhet, Värdefullt kollegialt stöd under många mil. Bristande stöd och utbildning ger otrygghet vid prehospital fibrinolysbehandling. Slutsats: Prehospital fibrinolysbehandling upplevdes som en beredvillig press under lång tid. Ansvar och akut beredskap togs från det att larm inkom till att patienten lämnades till annan vårdenhet. Att ge denna behandling genererademångfacetterade känslor hos specialistsjuksköterskorna. Resultatet visar att det finns brist på utbildning och stöd från verksamheten. Det finns ett stort behov av ytterligare forskning inom detta område för att främja patienten, sjuksköterskan, verksamheten samt samhället. Klinisk implikation: Kliniska implikationer som kan tillföra verksamheten är att fibrinolysbehandling ingår i veckoövningar, att kamratstödjare utbildas samt avlastningssamtal för att lindra stress och oro.

Introduktion: Ischemisk stroke är en av de vanligaste folksjukdomar och kan leda till funktionsnedsättning och mortalitet. Diagnostisering och tid är faktorer som spelar en avgörande roll inför behandling och prognos av ischemisk stroke. Trots att DT idag anses vara förstahandsval vid diagnostisering, har den lägre sensitivitet än MR att upptäcka ischemi. Även om MR med DWI anses ge ökade möjligheter vid diagnostisering av ischemisk stroke, varierar idag användningen mycket i Sverige. Syfte: Att sammanställa kunskap om diffusionsviktade sekvensers användbarhet inom magnetresonanstomografi för att diagnostisera och behandling av ischemisk stroke. Metod: En allmän litteraturstudie genomfördes i enlighet med Friberg (2017), där tolv artiklar från PubMed och Cinahl with fulltext analyserades och granskades. Resultat: Resultatet visar att DWI har hög sensitivitet att diagnostisera lesioner, men vid vissa fall detekteras inga lesioner trots att patienten har typiska symtom. DWI är även bra på att utvärdera om trombolys är säkert att administrera upp till tolv timmar efter symtomdebut, samt kan användas för att beräkna trombektomins förväntade resultat utifrån lesionens storlek. Slutsats och kliniska implikationer: MR med DWI kan komma att ha en betydande roll i framtiden för att förbättra diagnostisering och behandling av patienter med akut ischemisk stroke. Fler patientgrupper kommer att få möjligheten till behandling som tidigare exkluderades, vilket minskar både dödlighet och funktionsnedsättning. Effektivare protokoll behövs för att införa MR med DWI i en större skala för att diagnostisera patienter med ischemisk stroke, vilket kommer att vara en stor utmaning som kräver fler MR apparater, röntgensjuksköterskor med specialistkompetens, multiprofessionellt arbete och mer forskning.