Bakgrund: Barn med typ 1-diabetes är generellt mindre fysiskt aktiva än andra barn. Bidragande faktorer kan vara rädsla för hypoglykemi och bristande kunskap hos vårdnadshavare. Att vara vårdnadshavare till ett barn med kronisk sjukdom kan medföra många svårigheter och forskning har visat minskad livskvalité. Fysioterapeutens roll i diabetesvården är idag begränsad. Syfte: Att undersöka vårdnadshavares tankar om fysisk aktivitet hos deras barn med typ 1- diabetes. Metod: Kvalitativ semistrukturerad intervjustudie med deskriptiv design. En induktiv ansats användes för kvalitativ innehållsanalys av materialet. Resultat: Materialet delades in i fyra huvudkategorier och elva underkategorier efter dataanalysen. Resultatet beskriver vårdnadshavares tankar och upplevelser kring hur deras barn påverkas av fysisk aktivitet, vilken möjlighet barnen har att utföra aktiviteter, vilken kunskap de har idag och vad de saknar samt hur de ser på pressen de upplever i relation till fysisk aktivitet. Slutsats: Att vara vårdnadshavare till barn med typ 1-diabetes väcker många tankar och känslor kring fysisk aktivitet. Svårigheter med att kontrollera barnets blodsocker och vara med vid aktiviteter ledde i många fall till känslor av misslyckande och stress. Bristfällig kunskap om fysisk aktivitet ses som en förklaring till osäkerhet som kunde hindra barnet att vara fysisk aktiv. Nyckelord: Fysioterapi, Kronisk sjukdom, Rädsla-undvikande modellen, Socialkognitiv teori, Upplevelse / Background: Children with type 1-diabetes are generally less active than other children. Contributory reasons could be caregivers’ fear of hypoglycemia and lack of knowledge. To be a caregiver with a child with chronic disease causes of difficulties and science has shown reduced quality of life. The role off the physiotherapist in the care of diabetes is today limited. Aim: To explore caregivers’ thoughts about their children with type 1-diabetes and physical activity. Method: A qualitative semi-structured interview study with descriptive design. An inductive approach was used for the qualitative content analysis of the material. Result: The data analysis resulted in four main categories and eleven subcategories. The result describes caregivers’ thoughts and experiences about how physical activity affect their children, which possibility children had to perform activities, their knowledge and what they are missing and their experience of pressure to manage physical activity. Conclusion: To be the caregiver to a child with type 1-diabetes raises many thoughts and feelings about physical activity. Difficulties to control the child’s blood sugar and to be able to participate in the child’s activities, often led to feelings of failure and stress. Lack of knowledge about physical activity may be an explanation to insecurity that may hinder the child to be physical activity. Keywords: Chronic disease, Experience, Fear-avoidance model, Physiotherapy, Social cognitive theory

Examensarbetet redogör för hur diabetes fungerar allmänt och specifikt under träning. Det redogör också för vilka ansvar och möjligheter skolan, läraren och andra runt omkring en elev med typ 1-diabetes har för att inkludera dem i undervisningen. Samt hur verkligheten för en elev med typ 1-diabetes i svensk skola idag ser ut. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur verkligheten i svensk grundskola för en elev med typ 1- diabetes, med särskilt fokus på idrottsundervisningen, ser ut. Frågeställningarna som arbetet utgår ifrån är följande: Hur ska man förstå de skyldigheter enskilda lärare har för egenvård och inkludering och uppfylls dessa i idrottsundervisningen? Och Hur ser möjligheterna för inkludering av elever med typ 1-diabetes ut? För att hjälpa till vid analysen så valdes det kompensatoriska perspektivet och Orems egenvårdsteori ut som teoretiska perspektiv. Under tidigare forskning hittas både nationell och internationell forskning kring mina frågeställningar. Metoden som använts i arbetet har varit en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att det finns skillnader mellan de undersökta skolorna när det kommer till hur de uppfyller de skyldigheter som de har. Resultatet gav också många förslag på möjligheter för lärare att inkludera elever med typ 1-diabetes i undervisningen. / This master thesis describes how diabetes works in general and specifically during exercise. It also describes what responsibilities and opportunities the school, the teacher and others around a student with type 1-diabetes have to include them in the teaching and how the reality of a student with type 1-diabetes in the Swedish school looks today. The purpose of this master thesis is to investigate how the reality in Swedish school for a student with type 1 diabetes, with a particular focus on sports education, looks like. The issues on which the work is based are as follows: How should one understand the obligations of individual teachers for self-care and inclusion and are these fulfilled in sports education? And What are the possibilities for inclusion of students with type 1 diabetes? To help with the analysis, the compensatory perspective and Orem's self-care theory were chosen as theoretical perspectives. In previous research, both national and international research on my issues is found. The method used in the work has been a qualitative method in the form of semi-structured interviews. The result shows that there are differences between the schools studied when it comes to how they fulfill the obligations they have. The result also gave many suggestions for opportunities for teachers to include students with type 1-diabetes in the teaching.

Typ 1 diabetes (T1D) är en kronisk autoimmun sjukdom som drabbar barn och ungdomar 0–18 år världen över. Ett annat vanligt tillstånd som drabbar barn och unga är Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder (ADHD). Vården kring T1D är krävande och ADHD försvårar exekutiva förmågor. Därför har barn och ungdomar med T1D och ADHD ett ökat behov av insatser från vården där sjuksköterskor har en viktig roll vid vårdandet.  Motiv: Det saknas idag studier som lyfter fram sjuksköterskors erfarenhet av att vårda barn och ungdomar med en kombination av diagnoserna T1D och ADHD. Föreliggande studie kommer att skapa förståelse för sjuksköterskors erfarenheter av att vårda barn och ungdomar med båda diagnoserna.   Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda barn och ungdomar som drabbats av T1D och ADHD.     Metod: Individuella semistrukturerade intervjuer har genomförts med sjuksköterskor (n=9) som arbetar på diabetesmottagning och vårdar barn och ungdomar med både T1D och ADHD. Intervjuerna spelades in och transkriberades ordagrant. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera insamlade data.    Resultat: Sjuksköterskornas erfarenheter av att vårda barn och ungdomar med T1D och ADHD handlade om att individanpassa vården, att skapa yttre förutsättningar och att samverka för god vård. För att individanpassa vården var det viktigt ge stöd med egenvård och rutiner, samt visa tålamod och engagemang. Att skapa yttre förutsättningar handlade om att förmedla diabeteshjälpmedel samt hantera stress i arbetet. Sjuksköterskorna samverkade med olika aktörer för barnets bästa, exempelvis är samarbetet mellan sjuksköterskan och barnens föräldrar, barnkliniken och andra professioner viktigt.      Konklusion: Studien klargör att sjuksköterskans målsättning bör vara att sträva efter att ge en god och anpassad vård till barn och ungdomar med en kombination av diagnoserna T1D och ADHD. Studiens resultat kan ligga till grund för fortsatt forskning och utveckling av vården.

Bakgrund Typ 1-diabetes (T1D) är en av de vanligaste kroniska sjukdomar som drabbar barn över hela världen. Det är inte bara barnet som påverkas utan hela familjen påverkas när barn får T1D. T1D innebär livslång egenvård och det är föräldrarna som har det största ansvaret när det gäller barn. Sjuksköterskan har ett ansvar att stödja, vägleda samt ge information kring hanteringen av sjukdomen till både barnet och föräldrarna. Syfte Syftet är att beskriva hur livet för föräldrarna påverkas av att ha ett barn diagnostiseratmed typ 1-diabetes. Metod Denna studie har genomförts som en strukturerad litteraturstudie med inslag av den metodologi som används vid systematiska översikter. 13 kvalitativa artiklar har analyserats. Resultat Resultatet delades in i fyra huvudkategorier och tolv underkategorier som besvarade studiens syfte; Behov av kunskap och stöd, Förtroende och ansvar saknas, Leva med konstant oro och beredskap genom barnets uppväxt och Anpassning till den nya verkligheten. Slutsats Resultatet visade en brist på stöd och information från sjukvården. Denna studie ger en ökad förståelse för hur föräldrarnas liv påverkas när barnet diagnostiseras med T1D. För att sjuksköterskan ska kunna ge en bra omvårdnad är förståelse och empati av vikt för attbarnet skall uppnå en optimal hantering av T1D. / Background Type 1 diabetes (T1D) is one of the most common chronic diseases affecting children worldwide. It is not only the child who is affected, but the whole family is affected when children get T1D. T1D involves lifelong self-care and it is the parents who have the greatest responsibility when it comes to children. The nurse has a responsibility to support, guide and provide information about the management of the disease to both the child and the parents. Aim The aim is to describe how the lives of the parents are affected by having a child diagnosed with type 1 diabetes. Method This study has been conducted as a structured literature review with elements of the methodology used in systematic reviews. 13 qualitative articles have been analyzed. Results The results were divided into four main categories and twelve subcategories that answered the purpose of the study; Need for knowledge and support, Trust and responsibility are lacking, Living with constant worry and preparedness through the child's upbringing and Adaptation to the new reality. Conclusions The results showed a lack of support and information from the healthcare system. This study provides an increased understanding of how the parents' lives are affected when the child is diagnosed with T1D. In order for the nurse to be able to provide good care, understanding and empathy are important for the child to achieve optimal handling of T1D.

Bakgrund: Typ 1-diabetes är en kronisk autoimmunsjukdom som ofta drabbar barn, där kroppens egen insulinproduktion är delvis eller helt nedsatt. I Sverige insjuknade 979 barn med typ 1-diabetes år 2021 och insjuknandet ökar för varje år. Insjuknandet sker snabbt och vägen till diagnos kan se olika ut. När ett barn insjuknar drabbar det även föräldrar som ofta är närvarande och delaktiga i sitt barns vård. Syfte: Att beskriva föräldrars upplevelse i samband med sitt barns typ 1-diabetesdiagnos. Metod: Denna beskrivande litteraturstudie har baserats på tolv studier med kvalitativ ansats och sammanställts enligt Aveyards tematiska analys. Huvudresultat: Utifrån syftet identifierades fyra teman: Känslor relaterat till diagnos, Relationer till sjukvårdspersonalen, Information och utbildning på sjukhuset, Ökat ansvar i föräldraskapet. Majoriteten av föräldrar upplevde chock vid diagnos, andra känslor som framkom var sorg över förlusten av sitt barns hälsa och att bristande kunskaper om sjukdomen kunde ge skuldkänslor. Föräldrarnas upplevelse av sjukvården skiljde sig åt, där vissa föräldrar beskriver vårdtiden som trygg medan andra upplevde brist på stöd och empati från vårdpersonal. Utbildningen om diabetes upplevdes olika, dock framkom det att flertalet föräldrar kände en informationsöverbelastning. Under tidsperioden på sjukhuset beskriver föräldrar ett förändrat ansvar i deras roll som förälder. Slutsats: Om vårdpersonal bistår föräldrarna med individanpassad information, är närvarande och ger stöttning kan det skapa förutsättningar som kan bidra till att föräldrarna lättare kan förstå och hantera sjukdomen. / Background: Type 1-diabetes is a chronic autoimmune disease that often affects children, where the body's own insulin production is partially or completely impaired. In the year 2021, 979 children were diagnosed with type 1-diabetes in Sweden, and the incidence increases every year. The disease occurs quickly and the path to diagnosis can look different. When a child falls ill, it also affects parents who are often present and involved in their child's care. Aim: To describe parents' experience in relation to their child's type 1-diabetesdiagnosis. Method: A descriptive literature study based on twelve qualitative studies and was assembled with Aveyards thematic analysis. Main results: Based on the aim four themes were identified: Feelings related to diagnosis, Relations with the healthcare staff, Information and training at the hospital, Increased responsibility in parenthood. The majority of parents experienced shock at diagnosis and other emotions that emerged were sadness at the loss of their child's health, feelings of guilt and also a lack of knowledge about the disease. The parents’ healthcare experience varied, some parents described the time in hospital as safe, while others experienced a lack of support and empathy with healthcare staff. Education about diabetes was experienced differently, however, it appears that the majority of parents felt an overload of information. During the period in the hospital, parents describe a changed responsibility in their role as a parent. Conclusion: If healthcare professionals assist the parents with individually tailored information, are present and provide support, it can create conditions that can contribute to the parents being able to understand and manage the disease more easily.

No description available.

Bakgrund: Under år 2021 levde omkring 8000 barn och ungdomar med typ 1-diabetes i Sverige och varje år ses en frekvent ökning av antal barn och ungdomar som insjuknar.Vid typ 1-diabetes uppstår det en insulinbrist vilket innebär att kroppen inte själv kan producera insulin. Diabetesbehandling innefattar till stor del egenvård vilket inkluderar blodsockerkontroller, insulintillförsel, kosthantering och fysisk aktivitet. Sjuksköterskan har en betydelsefull roll i att förmedla kunskap och information till barn och ungdomar med typ 1-diabetes. Syfte: Att beskriva barn och ungdomars upplevelser av utmaningar som kan uppstå vid typ 1-diabetes. Metod: En beskrivande litteraturstudie som inkluderade 12 kvalitativa vetenskapliga artiklar för att besvara syftet. Sammanställning av resultatet utgick från tre steg som innefattade identifiering, sammanfattning och kodning samt kategorisering. Huvudresultat: Resultatet presenterades i fyra kategorier samt två subkategorier. Barn och ungdomar med typ 1-diabetes upplevde många olika typer av utmaningar. Det var utförandet av egenvård, känslan av att vara annorlunda samt att andra såg dem som annorlunda. De upplevde information som bristfällig både från vården och till människor i deras närhet. Ungdomar upplevde dessutom utmaningar i processen att bli självständig. Slutsats: Studien visade att barn och ungdomar med typ 1-diabetes upplevde olika utmaningar kopplade till sjukdomen. Sjuksköterskan har en viktig roll i att tillgodose dessa individer med rätt information och kunskap för att en god hälsa ska kunna uppnås. Sjuksköterskan behöver anpassa sin kommunikation för att barn och ungdomar ska förstå innebörden med sin behandling och i hur egenvården ska utformas

Introduktion: Typ 1-diabetes innebär ett betydande behov av egenvård, där hantering avhypoglykemi utgör en central del. För att underlätta denna egenvård ges patienter med typ 1-diabetes tillgång till kontinuerlig glukosmätning (CGM), där diabetessjuksköterskan spelar enviktig roll genom att erbjuda relevant undervisning och stöd. Syfte: Syftet med studien var att utforska upplevelser och hantering av hypoglykemi hospersoner med typ 1 diabetes som använder kontinuerlig glukosmätning. Metod: Kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats valdes för att besvara syftet. Åttasemistrukturerade intervjuer genomfördes antingen på plats eller via telefon på två olikadiabetesmottagningar. Intervjuerna transkriberades ordagrant och analyserades med hjälp avkvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre huvudkategorier samt sex subkategorier, därhuvudkategorierna var: “Hypoglykemi- en del av vardagen”, “Hantering av hypoglykemi”och “Integrering av CGM i vardagen”. Det framkom att samtliga deltagare hade erfarenheterav hypoglykemi, och hade hittat olika strategier för att hantera detta. CGM upplevdes som enstor hjälp i vardagen samt vid hypoglykemihantering, och stödet från sjukvården samtnärstående var också väsentligt för att känna sig trygg i sin hantering. Slutsats: Deltagarnas varierande upplevelser av hypoglykemi resulterade i olika strategier förhantering i vardagen. Kontinuerlig glukosmätning utgör ett värdefullt stöd vid hanteringen avdiabetes och kan bidra till att upptäcka hypoglykemi innan den blir allvarlig. / Introduction: Type 1 diabetes is a disease that places great demands on self-care, wherehypoglycemia and its management are included. To help manage self-care, patients with type1 diabetes are offered continuous glucose monitoring (CGM), where the diabetes nurseshould offer relevant education and support. Aim: The aim of the study was to explore the experiences and management of hypoglycemiain people with type 1 diabetes using continuous glucose monitoring. Methods: Qualitative interview study with an inductive approach was chosen to answer thepurpose. Eight semistructured interviews were conducted on site or via telephone at twodifferent diabetes clinics. The interviews were transcribed verbatim and analyzed usingqualitative content analysis. Results: The analysis yielded three main categories and six subcategories. These maincategories included: "Hypoglycemia - a facet of daily life," "Management of hypoglycemia,"and "Integration of CGM in daily life." It was evident that all participants had experiencedhypoglycemia and had adopted various strategies to cope with it. CGM was experienced as agreat help in everyday life and in hypoglycemia management, and the support from thehealthcare system and relatives was also essential to feel confident in their management. Conclusion: The diverse experiences of hypoglycemia among participants have led to thedevelopment of various strategies for coping with hypoglycemia in their daily lives.Continuous glucose monitoring serves as a valuable tool in diabetes management and can aidindividuals with type 1 diabetes in detecting hypoglycemia before it becomes severe.

No description available.

Aims: The Childhood Diabetes Registry in Saxony, Germany, examined the incidence and metabolic characteristics of childhood diabetes. Methods: In the federal state of Saxony, newly diagnosed cases of diabetes in children and adolescents aged less than 15 years were registered continuously from 1999 until 2008. Family history, date of diagnosis, clinical and laboratory parameters were obtained. Reported cases were ascertained by public health departments as an independent data source and verified using the capture- recapture method. Results: A total of 865 children and adolescents with newly diagnosed diabetes were registered in Saxony. About 96% of them were classified as having type 1 diabetes, 0.6% had type 2 diabetes, 2.4% had maturity-onset diabetes of the young (MODY), and 1.4% had other types of diabetes. The age-standardized incidence rate of type 1 diabetes was estimated at 17.5 per 100,000 children per year. Completeness of ascertainment as calculated by the capture-recapture method amounted to 93.6%. At the time of diagnosis, 27.1% of children with type 1 diabetes had ketoacidosis, 1.5% had a blood pH <7.0, and 1.1% were unconscious. Conclusion: The registry provided data about the incidence rates and clinical presentation of childhood diabetes in a defined German population. We observed higher incidence rates compared to previous surveys. / Dieser Beitrag ist mit Zustimmung des Rechteinhabers aufgrund einer (DFG-geförderten) Allianz- bzw. Nationallizenz frei zugänglich.