No description available.

Tidigare forskning visar att vara förälder till ett barn med typ 1-diabetes är krävande på många olika sätt. Många föräldrar till barn med typ 1-diabetes blir utbrända på grund av den stress och oro som följer. Hur klarar en förälder det egentligen? Forskning kring föräldrars oro och stress är omfattande, men studier som fokuserar på föräldraskapet ur ett mer positivt perspektiv är mer sällsynta. Avsikten med denna undersökning var att få en inblick i vad som krävs av föräldrar till barn med typ 1-diabetes. Hur gör de för att inte bli utbrända? Hur gör de för att hantera all stress och oro? Kan det komma några positiva aspekter av detta? Följande frågeställning formulerades: Vilka coping-strategier använder sig föräldrar av för att klara av den omställning som följer av att ha ett barn med typ 1diabetes? Undersökning genomfördes kvalitativt med 25 semi-strukturerade intervjuer samt upplevelsesampling. Urvalet var 20 mödrar och 5 fäder till barn med typ 1-diabetes. Undersökningens kvalitativa ansats möjliggjorde försöket att förstå och tolka det unika och specifika, likaså upplevelsesampling. Empiridriven tematisering tillämpades. Det viktigaste resultatet som framkom ur analysen var föräldrarnas syn på sjukdomen. En viktig coping strategi som framkom var att acceptera, och att försöka på alla sätt få vardagen så normal som möjligt för barnen. För föräldrarna var det viktigt att släppa andra måsten och att vara i nuet hos barnen, samt att inte anklaga sig själva för sämre blodsockerdagar. Att finna en tillit och en ny form av ödmjukhet inför livet. Resultaten i denna studie bekräftar tidigare forskningsresultat kring de negativa aspekterna. Studiens resultat ger förhoppningsvis en ökad förståelse för vad det innebär att vara förälder till ett barn med typ 1 diabetes, och ger ny kunskap från det positiva perspektivet. / Previous research shows that being a parent of a child with type 1 diabetes is challenging in many ways. Many parents of children with type 1 diabetes are burned out due to the stress and anxiety that ensues. How does a parent manage it? Research on parents' anxiety and stress are extensive, but studies that focus on being a parent to a child with type 1 diabetes, from a more positive perspective are more rare. The focus of this study is to see what is required of parents of children with type 1 diabetes. How do they not get burned out? How do they handle all the stress and worry? Can any positive aspects come out of this? The following question is formulated: What coping strategies do parents use to cope with the change that comes from having a child with type 1 diabetes? The survey was conducted qualitative with 25 semi-structured interviews and experience samplings. The sample included 20 mothers and 5 fathers of children with type 1 diabetes. The qualitative approach of the study enabled the attempt to understand and interpret the unique and the specific, and the same with experience sampling. The results were based on empirically driven thematization. The most important result that emerged was the parent's view of the disease. An important coping strategy for the parents was to accept and to try to make everyday life as normal as possible for the children. For the parents, to let go of other things they must do and be present with the children, and to not accuse themselves of bad blood sugar-days. Finding trust and a new humility for life. The results of the study confirm previous research findings on the negative aspects. The results of this study will hopefully give you an increased understanding of what it means to be a parent to a child with type 1 diabetes, and provide new knowledge from the positive perspective.

Bakgrund  Diabetes typ 1 är en kronisk autoimmun sjukdom. Tillståndet kräver ständiga kontroller och administrering av insulin. Vid dåligt behandlad sjukdom riskerar personen att drabbas av allvarliga komplikationer. I majoriteten av fallen med pediatrisk diabetes är det barnets föräldrar som får ansvaret att sköta barnets egenvård. Det utökade ansvaret att vårda ett kroniskt sjukt barn kan innebära en stor press för föräldrarna och påverka deras liv på flera plan. Därför anses det viktigt att beskriva föräldrars upplevelse av att vårda ett barn med diabetes typ 1.  Syfte Syftet var att belysa hur föräldrar till barn med typ 1 diabetes upplever sin livssituation. Metod En icke-systematisk litteraturöversikt baserat på 16 vetenskapliga artiklar med kvalitativ och kvantitativ ansats. Urvalskriterierna var att artiklarna skulle beröra föräldrar till barn mellan 1-18 år som hade diabetes typ 1. Artiklarna blev kvalitetsgranskade utifrån Sophiahemmets bedömningsmaterial för vetenskaplig klassificering och kvalitet. Resultaten i de vetenskapliga artiklarna kategoriserades och analyserade med en integrerad dataanalys.  Resultat Utifrån den integrerade dataanalysen kunde tre huvudkategorier identifieras: Livsförändringar kopplat till en allvarlig och livslång sjukdom, Kontrollbehov och upplevelsen av skifte i ansvaret samt livshantering och behov. Det uppdagades att barnets sjukdomstillstånd hade en stor påverkan på föräldrars ekonomiska, sociala, emotionella och fysiska liv. Vidare framkom det att föräldrarna utarbetade flertalet copingstrategier för att hantera situationen, men att det fortfarande föreföll sig finnas icke bemötta behov från sjukvården.  Slutsats Litteraturöversikten påvisade flertalet aspekter rörande föräldrars upplevelse av sitt barns diabetes och hur dessa påverkar föräldrarnas hälsa. Samtidigt framkom det uttryckta behov hos föräldrarna rörande vården kring barnet. Med det som bedömningsgrund kan hälso och sjukvården börja implementera mer insatser riktade åt föräldrarna, vilket skulle gynna föräldrarnas hälsa men också barnets vård. / Background Type 1 diabetes is a chronic autoimmune disease. The condition demands frequent controls and insulin administrations. If the demands are not met, the individual is at risk of developing serious complications. In most cases with paediatric diabetes, the child’s parents are responsible for the treatment. The additional responsibility of caring for a child with a chronic illness might put a strain on the parents and interfere with multiple dimensions of their lives. Therefore, it is considered important to explore parents' experience of caring for a child with type 1 diabetes. Aim The aim was to shed a light on how parents with children diagnosed with type 1 diabetes experience their life situation.  Method A nonsystematic review based on 16 scientific articles with qualitative and quantitative approaches. The selections criterion was that the article should refer to parents of children diagnosed with type 1 diabetes, aged 1-18 years old. The articles underwent a quality review based on Sophiahemmets university assessment basis for scientific classification and quality. The findings in the articles were categorised and analysed using an integrated data analysis.  Results From the integrated data analysis three main categories were identified: Life changes connected to a serious and lifelong disease, Control needs and the experience of transitioning in responsibilities and life management and needs. The child's illness had a major impact on the parents' financial, social, emotional and physical life. Furthermore, it was shown that the parents developed several coping strategies to deal with the situation, but that there still appeared to be unmet needs from the healthcare. Conclusions The literature review demonstrated several aspects concerning parents' experience of their child's diabetes and how these affect the parents' health. At the same time, the expressed needs of the parents concerning the care of the child emerged. With that as a basis for assessment, the health care system should implement more initiatives aimed at the parents, which would benefit the health of the parents but also the care of the child.

Bakgrund: Med bättre behandlingar och en förlängd livslängd i samhället ökar antalet äldre personer med typ 1 diabetes. En god metabol kontroll och undvikande av låga och höga glukosvärden kan resultera i minskad risk för fall, malnutrition, nedsatt kognition och även diabeteskomplikationer hos äldre, vilka alla är kostsamma för såväl individen som för samhället. Avancerade hjälpmedel som insulinpumpar med integrerad kontinuerlig glukosmätning kan underlätta för äldre som lever med typ 1 diabetes och leder till förbättrad metabol kontroll. Syfte: Att beskriva upplevelsen av att leva med avancerad insulinpump och tillhandahållet stöd för äldre personer med typ 1 diabetes. Metod: Denna uppsats har utförts med kvalitativ, induktiv ansats och med semistrukturerade intervjuer med tio deltagare. Resultatet har förankrats teoretiskt med personcentrerad vård. Resultat: Deltagarna hade övervägande positiva upplevelser av behandlingen med avancerad insulinpump. De såg systemet som god hjälp och ett användbart verktyg för att bibehålla en god glukoskontroll och för att minska bördan av diabetes. De hade en lång erfarenhet av att leva med diabetes och insulinpump och upplevde relativt få praktiska svårigheter. Det kunde vara utmaningar att införliva ny kunskap och att släppa på kontrollen, samtidigt som deras erfarenheter till stor del underlättade hanteringen av insulinpumpen. Många var nöjda med det stöd de fick från vårdpersonal och ansvarigt företag, men efterlyste tätare uppföljning och enklare teknisk support. Slutsats: Äldre personer med typ 1 diabetes upplever behandlingen med avancerad insulinpump som oumbärlig. De har god hjälp av sin tidigare erfarenhet, de löser behandlingen på ett ändamålsenligt sätt och kan bibehålla en god metabol kontroll. Det är av stor vikt att diabetessjuksköterskan har kunskap om diabetesteknik och genom personcentrerad vård möjliggör för äldre personer med typ 1 diabetes att fortsätta använda avancerad insulinpump. / Background: With better treatments and an extended lifespan in society, the number of elderly people with type 1 diabetes is increasing. Good metabolic control and avoidance of low and high glucose levels can result in a reduced risk of falls, malnutrition, impaired cognition and diabetes complications in the elderly, all of which are costly for both the individual and society. Advanced devices such as insulin pumps with integrated continuous glucose monitoring can help seniors living with type 1 diabetes and has led to improved metabolic control. Purpose: To describe the experience of living with an advanced insulin pump and the provided support for older people with type 1 diabetes. Method: The present academic essay was conducted with a qualitative, inductive approach and with semi-structured interviews with ten participants. The result has been grounded theoretically with person-centered care. Results: The participants had predominantly positive experiences of the advanced insulin pump treatment. They saw the device as good help and a useful tool to maintain adequate glucose control and to reduce the burden of diabetes. They had a lifelong experience of living with diabetes and an insulin pump and experienced relatively few practical difficulties. Incorporating new knowledge and to let go of control could be challenging, while their experiences greatly facilitated the management of the insulin pump. Many were satisfied with the support they received from healthcare professionals and the supporting company but called for closer follow-up and easier technical support. Conclusion: Older people with type 1 diabetes find treatment with an advanced insulin pump to be indispensable. They have good help from their previous experience, they solve the treatment in an effective way and can maintain an adequate metabolic control. It is of great importance that the diabetes nurse has knowledge of diabetes technique and through person-centered care make it possible for older people with type 1 diabetes to continue using advanced insulin pumps.

No description available.

Bakgrund Ungdomstiden är en utmanande period då identiteten skapas. Att leva med typ 1 diabetes (T1D) och utföra egenvård under denna period i livet kan upplevas påfrestande. Sjuksköterskan har således en betydande roll som stöd för ungdomar vid egenvård. Syfte Att beskriva ungdomars upplevelse av egenvård vid typ 1 diabetes. Metod Litteraturöversikten har baserats på tolv vetenskapliga artiklar hämtade från databaserna CINAHL och PubMed. Artiklarna har kvalitetsgranskats enligt granskningsmall och dataanalys har genomförts. Analysen resulterade i två huvudkategorier; Att utföra egenvård självständigt; Omgivningens påverkan på egenvård. Resultat Ungdomar upplever att utförandet av egenvård ofta resulterar i psykiska och fysiska påfrestningar. Egenvård är speciellt utmanande i sociala kontexter då de är rädda för omgivningens reaktioner. Ungdomar vill ta ansvar och utföra egenvård självständigt utan hjälp från familjen och sociala nätverk. Dock uppskattar de att få stöd vid speciellt utmanande situationer. Slutsats Ungdomar upplever en konstant rädsla för att anses vara ”onormal” vilket är en stor anledning till att egenvården brister. Ungdomar vill utföra egenvård självständigt men upplever att de behöver mer kunskap. Omgivningen behöver skapa sig en uppfattning om ungdomens livssituation för att kunna ge stöd och främja god egenvård. / Background The adolescence is a challenging period in life when the personal identity is created. To live with type 1 diabetes and practice self-management of blood sugar levels during this period can be stressful. Nurses therefore plays an important role as support for adolescents’ when practicing self-management. Aim To describe adolescents’ experience of self-management in type 1 diabetes. Method The result of this literature review is based on twelve scientific articles downloaded from the databases CINAHL and PubMed. Article underwent a quality assessment before dataanalysis took place. The analysis resulted in two main categories; To practice selfmanagement independently; Relationships influence on self-management. Results Adolescents’ experience psychological and physical distresses when practicing selfmanagement. Practicing self-management in social contexts are especially challenging since adolescents might fear the reactions from the surroundings. Adolescents’ wants to take responsibility and practice self-management independently, although they appreciate support from their social network during challenging situations. Conclusions Adolescents´ lives with a constant fear of being different, which is a significant reason why self-management fails. Adolescents´ wants to practice self-management independently but experiences that they need more knowledge. Surrounding people need to get informed of the adolescents’ life circumstances to be able to support and promote self-management.

Using data from a purposive sample of 78 parents of children with type 1 diabetes, relationships were examined between the level of metabolic control of the child with diabetes (as measured by the HbA1c percentage), parents' marital conflict, caregiver burden, and use of psychological control. Also explored were family income and the education levels of mothers and fathers. Differences between mothers and fathers were also considered. Better metabolic control (lower HbA1c) was related to lower levels of fathers' caregiver burden. Marital conflict was also associated with mothers' and fathers' caregiver burden. Finally, mothers' caregiver burden predicted mothers' use of psychological control, and fathers' caregiver burden predicted fathers' use of psychological control. Fathers' paths were stronger from marital conflict to caregiver burden and from caregiver burden to psychological control than the mothers' paths. Only fathers had a significant path from HbA1c to caregiver burden.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ-1 är en autoimmun sjukdom som varje år kräver människors liv. Att undersöka unga vuxna personer med typ-1 diabetes erfarenheter av diabetesvården kan bidra till att identifiera problemområden som kan förbättras, samt stärka relevansen för redan insatta behandlingsmetoder.  Syfte: Studiens avsikt var att beskriva unga vuxna personer med typ-1 diabetes erfarenheter av diabetesvården. Metod: En allmän litteraturöversikt enligt Polit och Becks niostegsmodell. Elva artiklar inhämtades från databaserna PubMed och CINAHL. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalysmetod av Graneheim och Lundman.  Resultat: I studien identifierades två kategorier och fyra underkategorier. Personen i fokus utgjorde en kategori med underkategorierna: att klandras och att inte få tillräckligt med stöd. Tillgänglighet utgjorde den andra kategorin med underkategorierna: att ställas inför förändring och behov av kontinuerlig samverkan. Resultatet visar att erfarenheter talar för en undermålig diabetesvård.  Slutsats: Diabetes typ-1 är en omställning i livet som innebär stora påfrestningar och krav på patienten, men också för vården i hantering av patienten i förhållande till behandlingsstrategier och den personcentrerade vården. Det krävs mer forskning för att få ett bredare perspektiv på den individuella patienten i förhållande till den skildring som ska förändra vårdstrategier på en global nivå. / Background: Diabetes mellitus type-1 is an autoimmune disease that claim lives every year. Investigating the experiences of diabetes care, can identify problem areas and improve them to strengthen already implemented treatment methods.  Aim: The purpose of the study was to describe the experiences of young adults with type-1 diabetes of diabetes care. Method: A general literature review according to Polit and Beck's nine-step model. Eleven articles were retrieved from the databases PubMed and CINAHL. The data was analyzed using the qualitative content analysis method by Graneheim and Lundman. Results: In the study two categories and four subcategories were identified. The person in focus constituted the first category, with subcategories: to be blamed and not receiving enough support. Availability formed the second category with the subcategories: to be faced with change and need for continuous collaboration. The results speak for a substandard diabetes care. Conclusions: Diabetes type-1 entails great stress and demands on patients and the healthcare system in relation to treatment strategies and the person-centered care. Further research is needed to gain a broader perspective in relation to the portrayal that will change care strategies on a global level.

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en vanlig sjukdom bland unga. Föräldrarna bär det största ansvaret över vården och behandlingen av sjukdomen vilket medför många utmaningar. Sjuksköterskan har därför en stor roll i att hjälpa och vägleda föräldrarna genom den förändrade vardagen. Syfte: Att belysa föräldrars erfarenheter av att ta hand om sitt barn med diabetes typ 1. Metod: En kvalitativ litteraturstudie där nio studier har granskats och analyserats. Databassökningarna gjordes i fyra olika databaser. Vid analys användes beskrivande metasyntes. Resultat: Resultatet bestod av tre kategorier med nio tillhörande subkategorier. Kategorierna som framkom var “behov av stöd och förståelse”, “att utföra egenvård” och “att skapa tillit”. Konklusion: Att ta hand om sitt barn med diabetes typ 1 var utmanande för föräldrarna och de krävde mycket stöd för att klara av vardagen. De hade dock svårt att lita på att någon annan kunde ta hand om barnet. Framtida forskning kan ge ökad kunskap till sjukvården om hur man bör bemöta drabbade familjer samt skapa en förståelse för vilket stöd som behövs för att ge familjen en förbättrad livskvalité. Nyckelord: Barn, diabetes typ 1, egenvård, erfaren / Background: Type 1 diabetes is a common disease among young people. The parents bear the greatest responsibility for the care and treatment of the disease, which entails many challenges. The nurse has a great role in helping and guiding parents through the changing everyday life. Aim: To highlight parents' experiences of caring for their child with type 1 diabetes. Methods: A qualitative literature study in which nine studies have been reviewed and analyzed. Database search was done in four different databases. In analysis, descriptive metasynthesis was used. Result: The result consisted of three categories with nine associated subcategories. The categories that emerged were "need for support and understanding", "to perform self-care" and "to create trust". Conclusion: Caring for a child with type 1 diabetes was challenging for parents and they required a lot of support to cope with everyday life. They had difficulty trusting that someone else could take care of the child. Future research can provide increased knowledge to the health care system on how to respond to affected families and create an understanding of what support is needed to give the family an improved quality of life.

Background: Type 1 Diabetes mellitus (TIDM) is a chronic disorder in which the insulin producing beta cells are selectively self-destroyed. Although the etiology of the disease has not been determined, genetic dispositions such as SLC11A1 polymorphism in suffering patients have been reported. The role of pathogenic microorganisms such as Mycobacterium avium subspecies paratuberculosis (MAP) in TIDM has also been recently debated. MAP is already known to cause paratuberculosis in cattle and now it is a strong suspect of causing autoimmune diseases in humans such as Crohn’s disease, multiple sclerosis, autoimmune Thyroiditis, rheumatoid arthritis and autoimmune diabetes. We hypothesis that molecular mimicry between MAP Heat shock protein 65K (Hsp65) and human Glutamic Acid Decarboxylase 65K (GAD65) can be the trigger which leads to the autoimmune destruction of beta cell in patients exposed to MAP . Method: To test the hypothesis, peptide sequences of MAP Hsp65 and human GAD65 were investigated using BLAST and PyMOL bioinformatics tools. Moreover, 18 blood samples from humans with TIDM and controls, and 100 sera samples from cattle with paratuberculosis and controls were evaluated for the presence of MAP, MAP DNA and its antibodies. Glucose, insulin and GAD65 antibodies were also determined in some of the clinical samples. Results: Peptide BLAST analysis revealed 44% identity between the two proteins with 75% positive identities in a 16 amino acid region. PyMOL structural analysis identified possible shared epitope regions of the proteins in its 3D conformation. Immunoblot analysis revealed a strong cross reactivity between lysate of E.coli recombinant of MAP Hsp65 and plasma from human subject with TIDM. A weak cross reactivity was also observed between healthy rat pancreatic homogenate and rabbit anti MAP IgG. Nested PCR using IS900-specific iv oligonucleotide primers did not detect MAP DNA in peripheral blood from 18 subjects with Type I Diabetes, Type II Diabetes and non-diabetic controls. Long term culture of leukocytes from blood samples from same subjects resulted in the presence of MAP in 3/10 (30%) TIDM and 4/8 (50%) control subjects. However anti MAP IgG were detected in 5/10 (50 %) TIDM samples compared to 3/8 (37.5 %) controls. Insulin level was measured in sera from paratuberculosis cattle and controls. In MAP infected cattle, insulin level ranged from below 0.1ng/ml to 2.456 ng/ml with an average of 0.36 +/- 0.57ng/ml compared to below 0.1ng/ml to 13.47ng/ml with an average of 2.86 +/- 3.00ng/ml in healthy cattle. Conclusion: Bioinformatics analysis between MAP Hsp65 and human GAD65 through BLAST and PyMOL analysis revealed a homology of 16 amino acid motif and possible shared epitope regions; immunohistochemistry analysis revealed a cross reactivity between rabbit antiMAP IgG and pancreatic cell homogenate from a healthy rat. Moreover, plasma from patient with TIDM (TD8), who was confirmed to be positive for MAP DNA and MAP IgG, reacted strongly with MAP Hsp65 in MAP protein lysate and MAP Hsp65 recombinant clone pmptb20. Culture of MAP from human leukocytes is significant despite the lack of correlation between MAP in samples from TIDM and controls. It is worth noting that some of the control subjects have not been evaluated for other autoimmune diseases possible MAP role. Additionally, antiMAP IgG levels in TIDM subjects compared to controls have raised a suspicion on the involvement of MAP in TIDM. The poor correlation of MAP in blood versus either the antiMAP IgG or the insulin level may be related with the fastidious nature of MAP and in vitro cultivation. Since MAP is the sole causative agent of Johne’s disease, it is significant that the insulin level is 8 folds less in MAP infected cattle compared to MAP free cattle. Overall, the data v is mixed and suggest that further study is needed to investigate the intriguing question to whether MAP is involved in TIDM or not.