Syften med studien var att undersöka och få en fördjupad förståelse kring socialsekreterares kompetens i arbetet med ensamkommande barn, detta utifrån socialsekreterare och HVB- personalens perspektiv. Studien undersökte även vikten av kulturkompetens och hur samarbetet fungerade mellan aktörerna. I denna kvalitativa studie har nio intervjuer genomförts, med fyra HVB-personal och med fem socialsekreterare. En semistrukturerad intervju valdes eftersom en semistrukturerad intervju har fler öppna frågor och bredare tema, vilket ledde till att respondenterna hade möjlighet att påverka intervjuns innehåll. Vi strävade efter ett resultat och en analys där respondenternas egna ord och upplevelser stod i centrum. Studiens teoretiska utgångspunkter postkolonialism och intersektionalitet gav studien de perspektiv som möjliggjorde en analys av den insamlade empirin. Slutsatsen utifrån studiens syfte och frågeställningar tydde på att socialsekreterare behöver mer erfarenhet i arbetet med just ensamkommande då utbildningen inte sträcker sig över ämnet ensamkommande och migration. Kulturkompetens visade sig vara av stor vikt i arbetet med ensamkommande för att kunna förstå deras kultur och bakgrund samt vad individen bär med sig. Samarbetet mellan aktörerna fungerade bra men kunde förbättras, aktörerna var dock oense om vem som oftast tog initiativet till kontakt. Det som försvårade för aktörerna var att rollerna kunde uppfattas som otydliga och brist på resurser. / The purpose of the study was to investigate and gain an in-depth understanding of the municipal social workers competence in the work with unaccompanied children, this from the perspective of the municipal social workers and the HVB-staff. But also the importance of cultural competence and how the cooperation between the authorities worked. In this qualitative study, nine interviews were conducted, with four HVB-staff and five municipal social workers. A semi- structured interview was chosen to be conducted because it has more indefinite questions and a broader theme, which led to the respondents having the opportunity to influence the content of the interview. We strived for a result and an analysis where the respondents’ own words and experiences were in focus. The study’s theoretical starting points postcolonialism and intersectionality gave the study the perspectives that enabled an analysis of the collected empirical data. The conclusion based on the purpose of the study and issues indicated that municipal social workers need more experience in working with unaccompanied children as the education does not extend to the subject of unaccompanied children and migration. Cultural competence proved great importance in the work with unaccompanied minors in order to clearly understand their culture and background, what the individual carries with them. The cooperation between the authorities worked well but could be improved, however, the respondents disagreed on who most often took the initiative to contact. What made it difficult for the respondents was that the roles could be perceived as unclear and lack of resources.

With the increase in unaccompanied children in 2015, it has become common to discuss the legal status of unaccompanied children. By the Swedish law persons under the age of 18 are considered to be minors and therefore have no ability to make decisions in personal matters with legally binding effects. A childs case does not always require the same seriousness as adult cases to be able to obtain a residence permit. This leads to at different asylum process for unaccompanied children who lack guardians upon arriving to Sweden. Various assessments are made for unaccompanied children that adults do not need to undergo for a residence permit. Through the legal dogmatic method, an analysis and report has been made in relation to the EU law, current Swedish laws and international commitments that affect unaccompanied childrens rights within Swedish legislation. The courts way of assessing grounds for protection, as well as how these are tried has been analyzed. The concept of unaccompanied children has been defined, but the focus on their rights in Sweden has also been reported. / I samband med ökningen av ensamkommande barn under år 2015 har det blivit ofta förekommande att diskutera ensamkommande barns rättsliga ställning. Personer som är under 18 år betraktas enligt svensk rätt som omyndiga och har därför ingen förmåga att med rättslig bindande verkan fatta beslut i personliga angelägenheter. Ett barns ärende behöver inte alltid ha samma allvar och tyngd som krävs för att vuxna personer ska kunna få uppehållstillstånd vilket leder till en annorlunda asylprocess för ensamkommande barn som saknad vårdnadshavare vid ankomsten till Sverige. Det görs olika bedömningar för ensamkommande barn som vuxna inte behöver genomgå för uppehållstillstånd. Genom den rättsdogmatiska metoden har det gjorts en analys och redogörelse i relation till EU-rätten, gällande svenska lagar och internationella åtaganden som påverkar ensamkommande barns rättigheter inom den svenska lagstiftningen. Domstolarnas sätt att bedöma skyddsgrunder samt hur dessa prövas inför domstolar har bedömts och analyserats. Begreppet ensamkommande barn har definierats men även fokus på deras rättigheter i Sverige har redogjorts.