Denna rapport behandlar en undersökning vars syfte var att finna en ersättande kemikalie ellermetod till den nu använda metoden för att bryta ner magnetitpartiklar i ett vattenprov för attanalysera dess järnhalt. I den nuvarande metoden används tioglykolsyra för att lösa uppmagnetiten innan analys i ICP-MS (induktivt kopplat plasma – masspektrometer).Tioglykolsyra är giftig och dessutom påfrestande för analysinstrumenten och därmed inteönskvärd. Försöken i denna utredning utfördes genom att byta ut tioglykolsyran mot saltsyra,svavelsyra eller EDTA, samt att ändra temperatur eller tid i uppvärmning av provet.Utredningen visade att saltsyra inte är en fungerande ersättande kemikalie, att svavelsyramöjligen kan fungera, även om vidare utredning krävs för att finna de optimala förhållandenamellan tid, temperatur och koncentration av syran, samt att EDTA kanske också kan fungera.Utredningen visade även att istället för att analysera i en ICP-MS verkade det som att detskulle kunna fungera att analysera färskvattenprover (prover utan förbehandling) i en AAS(atomabsorptionsspektrometer) med grafitugn. För att veta med säkerhet ifall tioglykolsyragår att ersätta behövs vidare utredning för AAS med grafitugn, svavelsyra och EDTA. Någrametoder som inte testades, men som kan vara av intresse är: integrerad metod, LIBS (laserinducedbreakdown spectroscopy) och XRF (X-ray fluorescence). Dessa skulle kanske kunnafungera som ersättande metoder vid analys av järnhaltiga prover. / Program: Kemiingenjör - tillämpad bioteknik

Vi har gjort en fallstudie på ett företag som jobbar i projektform, den normala definitionen på projekt är att det har tidsram och när tiden för projektet tagit slut tar även relationer som skapats i projektet slut. Vi har undersökt vad som händer efter projektets slut och vad det kan finnas för motiv för ett företag att investera vidare i en kundrelation efter det att tiden för projektet tagit slut. Syftet med vår uppsats var att undersöka varför vissa relationer som skapats mellan företag och kund under ett projekt överlever efter att tiden för projektet tagit slut. För att besvara vårt syfte har vi gjort intervjuer med tre personer som jobbar på fallföretaget och två kunder till fallföretaget. Genom vår studie visar vi att det i vissa situationer kan föreligga motiv för ett företag att upprätthålla en kundrelation efter projektets slut. Motiv för att upprätthålla en kundrelation är bland annat lönsamhet och kundens potential att bidra till företagets värde och rykte. Studien visar också att strategi för upplösning av en kundrelation kan vara viktig och att det är av stor vikt för företaget att veta vilka relationer som bör upplösas och vilka de bör försöka upprätthålla efter projektets slut.

Examensarbetet har gjorts utifrån Arkitektkopia AB:s vägnar för att undersöka gränsvärden för bildupplösning inom digi-taltryck med bibehållen bildkvalitet. Detta för att om möjligt höja produktionshastigheten då en lägre bildupplösning ger en mindre filstorlek som går fortare att cmykseparera i RIP:en. Dessutom behövde Arkitektkopia AB en korrigering och uppdatering av sin dåvarande tabell för kundrekommendationer beträffande bildupplösning för olika format och betrakt-ningsavstånd. En visuell undersökning med Arkitektkopias kunder och privatpersoner har gjorts för att kunna fastställa riktvärden för bildupplösning och utröna toleransen för en godtagbar bildkvalitet. Resultaten utifrån kundundersökningen har legat till grund för den nya tabellen med kundrekommendationer som examensarbetet resulterat i. Undersökningen omfattade tre provgrupper i formaten A4, 70x100cm och 70x100cm (motsv. 135x180cm) med betrakt-ningsavstånden 30cm, 2m och 5m. Dessutom innefattade de tre provgrupperna två olika typer av bildmotiv. Endast färg-bilder ingick i undersökningen.Resultaten utifrån undersökningen visar på att bildupplösningen kan sänkas avsevärt jämfört med tidigare kundrekommen-dationer. Störst variationer återfanns för formatet A4 med ett betraktningsavstånd på 30cm (läsavstånd). Där var toleransen för en godtagbar bildkvalitet något högre för privatpersonerna än för kundgruppen.

Streaming is currently the main method used to watch videos, and with this a significant portion of all Internet traffic is occupied by streaming. In order to efficiently store and transfer this large quantity of data, compression is necessary for the streaming services. This compression causes loss of information, which could have detrimental effects on the experienced quality of the video. In this study, in order to examine how quality of video is experienced, 14 participants were asked to grade the visual quality of several clips of two different scenes. The varying factors within the clips were set to two different parameters: bitrate, and image resolution. Two different types of scenes were examined: one being still, and the other being more dynamic with plenty of movement and cuts within the scene. Depending on the scene, the two different parameters were shown to have different impacts on the perceived image quality of the clips. The video clips with higher resolution performed better during still scenes, while bitrate contributed more to the perceived quality during dynamic scenes. The compression method that was used proved to be rather effective at compressing the data with relatively small losses in experienced image quality, which was true for both scenes. / Videostreaming är den primära metoden för att titta på videor för många människor, vilket medför att streaming idag utgör en signifikant andel av världens totala internettrafik sett till mängden överförd data. För att effektivt förvara och överföra dessa stora mängder data, blir komprimering ett nödvändigt krav för distribueringstjänsterna av video på marknaden. Denna videokomprimering orsakar förluster av information i videon, vilket kan ha en negativ påverkan på den upplevda kvaliteten. I denna studie, i syfte att undersöka hur videokvalitet upplevs, och vad som påverkar detta, fick 14 deltagare subjektivt betygsätta den visuella kvaliteten hos flera videoklipp innehållandes två olika scener. De varierande faktorerna inom videoklippen begränsades till två parametrar: bitrate, och bildupplösning. Två olika scener undersöktes: en stillsam, och en dynamisk med mycket rörelse i bilden. Beroende på scen visade sig de två parametrarna ha varierande inflytande på den upplevda videokvaliteten. Resultaten visade på mönster där framförallt upplösning hade en avsevärd påverkan på den upplevda videokvaliteten under stillsamma scener, medan bitrate bidrog mer till tittarupplevelsen vid dynamiska scener. Den komprimeringsmetod som användes visade sig vara väldigt effektiv på att komprimera data till relativt små förluster i den upplevda bildkvaliteten, någonting som gällde för båda scenerna.

Studien behandlar möjligheten att konstruera en kemiskupplösbar eller nedbrytbarsytråd. Tanken är att sytråden ska underlätta separation av olika material, genom ett mer tidseffektiv sprättningssystem. Valt namn i denna studie för denna funktion är kemisksprättning. Genom litteraturstudier har kunskaper om; processer som våtspinning, stapelgarnsspinning, konstruktionskriterier för sytrådar, egenskaper för kitosanfibrer, katalysering med enzym och upplösning genom protolys hämtats. Praktiska labbförsök för torr- våtspinning av kitosan utförs. De spunna fibrerna karakteriserades genom dragprovning och termogravimetrisk analys. Upplösning av den spunna fibern utförs i en låg koncentrerad ättiksyralösning. Resultaten från de praktiska försöken visar att de spunna kitosanfibrerna inte uppfyllde de krav på mekaniska egenskaperna som ställs på sytrådar. Däremot kunde en snabb upplösning av fiberna i ättiksyra noteras. Enligt den studerade litteraturen går det att uppnå de mekaniska egenskaper som krävs för att spinna sytråd från kitosan. Däremot är det inte möjligt att erhålla lika hög brottstyrka som en universalsytråd. / Program: Textilingenjörsutbildningen

The research question was whether there are differences in parentadolescentconflict across the domains of governance transfer betweenCanada and Sweden. Participants were students in classes 7 – 9, aged 13 –16 years old. Results show that the amount of conflict differed acrosscultures, across domains, and across genders. Parent-adolescent conflict isnot universal, but instead rather dependent on context. The Swedishadolescents´ reported significantly more conflict-level discussions than theCanadian adolescents´. Regarding the same issue that the Swedishadolescents reported having a lower conflict resolution, suggesting thathaving a conflict-level discussion makes it harder to reach a conflictresolution. The results of this research suggests that conflict among parentand adolescents is uncommon. What was more common was discussionsabout issues across the domains of governance transfer. / Forskningsfrågan var om det fanns skillnader i konflikt mellan föräldrar ochungdomar över domänerna i governance transfer i Kanada och Sverige.Deltagare var studenter i klasserna sju till nio, som var 13 till 16 år gamla.Resultat visade att mängden konflikt varierade över kulturer, över domäner,och mellan könen. Konflikt mellan förälder och ungdom är inte universell,utan istället beroende på kontext. De svenska ungdomarna rapporteradesignifikant fler diskussioner på konfliktnivå än de kanadensiskaungdomarna. Rörande samma fråga som de svenska ungdomarnarapporterade färre diskussioner med en konfliktlösning, vilket tyder på att haen konflikt gör det svårare att nå en konfliktlösning. Resultaten visar attkonflikt är ovanligt. Vad som är vanligare är diskussioner om frågor idomänerna av governance transfer.

Bor tillförs stålet för att förbättra härdbarheten. Vid borering av rostfri ståltråd (0,5mm) har borsyra och bortribromid använts. Dessa borhaltiga ämnen har använts vid olika tillstånd, dvs. borsyra har tillförts i fast form och bortribromid som vätska, vilken förångats med hetvattenbad. Borsyra har i form av granuler placerats i reaktorn under ståltråden. Vid höga temperaturer på ståltråden har borsyran därvid upphettats direkt av tråden och bor har överförts till denna. Med båda borhaltiga ämnena har ståltråden impregnerats med två försök vardera, genom att ståltråden upphettats elektriskt med två olika spänningar, 4 resp. 5 volt. Efter detta har upplösning av trådarna skett med elektrolys med svavelsyra under ett dygn. Spektrofotometrisk analys har därefter genomförts för att bestämma mängden bor som tillförts de rostfria ståltrådarna. Med hjälp av en kalibrerkurva framtagen med kända bormängder har detta möjliggjort vidare bestämning av mängderna bor i de, med bortribromid och borsyra behandlade trådarna. I rapporten framgår hur mycket bor som tillförts från de borhaltiga ämnena till ståltrådarna. Mängderna bor visade sig vara mellan 0,025 – 0,050 vikts - %. Vid högre spänning, dvs. högre temperaturer blir mängderna bor högre och reaktionstiden kortare (den tid det tagit för ståltråden att brännas av har bestämt reaktionstiden). Proverna som genomförts vid 5 volt har kortare reaktionstid och mängderna bor är något högre än vid proverna med 4 volt.

Detta examensarbete är en del av CelluFil-projektet och syftar till att optimera förhållandena för upplösning av cellulosa i vattenlösning av natriumhydroxid följd av regenering i form av ett garn. Tidigare arbeten har visa tatt cellulosa kan lösas i vattenlösning vid -10°C, men sådana förhållanden är inte tillämpliga i industriell skala. Målet med detta projekt är att arbeta vid rumstemperatur.  För detta kommer karboxylgrupper att införas i cellulosakedjorna för att öka cellulosans lighet i ett alkaliskt vattenbaserat medium. Därefter kommer cellulosan att fällas ut igen i en sur lösning. Natriumperjodat gör det möjligt att oxidera alkoholgrupperna i cellulosakedjan på C2- och C3- positionerna genom att öppna glukosenheterna för att skapa två karbonylfunktioner (aldehyde) som sedan lätt kan oxideras till karboxylgrupper med överoxidering med natriumklorit.  Den första delen av rapporten är tillägnad litteraturöversikten om ämnet med focus på natriumperjodat oxidation. Därefter föreslås ett allmänt protokoll från natriumperjodat oxidation till regenering av cellulosa till garn i en svavelsyralösning. Flera förhållanden för natriumperjodat oxidationen testas vid olika temperaturer, med eller utan metallsalter och med olika oxidationsdoser.  Upplösningsutbytet är direkt kopplat till karboxylinnehållet infört i cellulosakedjorna. Periodatoxidationen leder också till minskningen av polymerisationsgraden men cellulosas DPv förblir tillräckligt hög med det riktade COOH-innehållet och för textilapplikationer. Den möjliga produktionen av hydroxylradikaler under natriumperjodat oxidationen har undersökts med EPR/Spin-trapping. Endast försök gjorda med UV-strålning visade OH°. Således förklaras fortfarande inte depolymerisationen av cellulosa under perjodat oxidation framställd under mörka förhållanden. Eftersom, konsumtion av natriumperjodat är låg under oxidationen är dess återvinning en nyckelfråga för en industriell applikation. Det har visat sig att oxidationsfiltraten kan återanvändas flera gånger före total konsumtion av periodat. Kvaliteten på celluloser oxiderade med återvunna filtrat, särskilt deras upplösningsförmåga, bör kontrolleras. / This master thesis is part of the Cellufil Project and aims to optimize the conditions for dissolving cellulose in aqueous sodium hydroxide solution followed by regeneration it in the form of a yarn. Previous works have shown that cellulose could be dissolved in soda at -10°C, but such conditions are not applicable at industrial scale. The objective of the present project is to work at room temperature.  For that, carboxyl groups will be introduced in the cellulose chains in order to increase cellulose solubility in an alkaline aqueous medium, after this it is reprecipitated it in acidic solutions. Periodate makes it possible to oxidize the alcohol groups of cellulose on C2 and C3 positions by opening the glucose units to create two carbonyls functions (aldehyde) which can then be easily oxidized into carboxylic groups with overoxidation using sodium chlorite. A first part of the report is dedicated to the literature review on the subject, focusing on periodate oxidation. Then, a general protocol is proposed from the periodate oxidation to the regeneration of cellulose into yarn in sulfuric acid solutions. Several conditions for the periodate oxidation are tested, at different temperatures, with or without metal salts and with different oxidant dosages.  The dissolution yield is directly linked to the carboxyl content introduced in the cellulose chains. The periodate oxidation also leads to the decrease of the cellulose degree of polymerization but cellulose DPv still remains sufficiently high in the case of the targeted COOH contents and for textile applications. The possible production of hydroxyl radicals during the periodate oxidation has been investigated by EPR/Spin-trapping. Only trials made with UV radiations showed OH°. Thus, cellulose depolymerization during periodate oxidation made in dark conditions is still not explained. Because the periodate consumption is low during the oxidation, its recycling is a key issue for an industrial application. It has been shown that the oxidation filtrates could be reused several times before total oxidant consumption. The quality of celluloses oxidized with recycled filtrates, especially their dissolving ability, should be checked.

Den vanligaste biopolymeren på jorden är cellulosa och det är ett viktigt material i utvecklingen mot ett hållbart samhälle. Cellulosan och dess egenskaper kan modifieras genom kemiska reaktioner. Reaktiviteten hos cellulosans OH-grupper är låg på grund av en tät kristallstruktur, men kan förbättras genom t.ex. svällning eller upplösning följt av utfällning. I det här projeket kommer cellulosa från tre källor, microkristallin cellulose (Avicel), lövedsmassa (björk och asp) och barrvedsmassa (tall och gran) att lösas upp i natriumhydroxid och sedan fällas ut med två olika syror och ett organiskt lösningsmedel. Syrorna som användes var ättiksyra och svavelsyra och det organiska lösningsmedlet var etanol. Därefter jämfördes utbytet av den utfällda cellulosan.  Upplösning av Avicel 2.5 viktprocent gjordes i natriumhydroxid-lösning (10%) vid 5 oC och fälldes ut med de tre fällningsmedlen för att bestämma vilket som gav högst utbyte. Ättiksyra gav de bästa resultaten och användes i följande experiment på massa. Massornas löslighet var låg och den olösta massan var tvungen att separeras genom centrifugering innan utfällning av lösningen kunde göras. Hydrolys av massorna utfördes för att öka lösligheten och utfällningsutbytet. Upplösning av Avicel i kall natriumhydroxid och utfällning var framgångsrik. Utbytet vid utfällning med syror var högt. Det fanns ingen topp för maximalt utbyte när syrorna användes som antilösningsmedel, men etanol hade ett maximalt utbyte men lägre än för syrorna. Resultaten med massa var inte lika bra som för Avicel. De separerade olösta delarna var stora för båda massorna, men HW hade större del olöst material. Utbytet av fällning var lågt eftersom det fanns mindre cellulosa upplöst som kunde fällas ut. Hydrolysen av HW och SW var framgångsrik. Detta gjorde det möjligt att lösa upp och fälla ut mer cellulosa från massan. / Cellulose is the most abundant biopolymer on earth and is an important material in developing a sustainable society. The properties of cellulose can be modified by chemical treatment or reactions. The reactivity is fairly low in crystalline cellulose but can be increased if the dense crystal structure is disrupted by e.g. swelling or dissolution followed by precipitation. Dissolution of cellulose is difficult and this project aims to dissolve cellulose from three sources (Avicel and two sulfate pulps). One of the pulps had a tiny fraction of softwood and mostly birch and aspen, hardwood pulp (HW). The other of the pulps was made of pine and spruce, softwood pulp (SW). The raw materials were dissolved in sodium hydroxide (NaOH) and then precipitated with two acids and an anti-solvent (acetic acid (HOAc), sulfuric acid (H2SO4), or ethanol (EtOH)). The yields of the precipitated products were compared. Avicel 2.5 wt% was dissolved in NaOH solution (10%) at 5 oC and precipitated with the two acids and EtOH to determine the highest yield. HOAc gave the best results and was used in the following experiments on pulp. The solubility of pulps was low and the undissolved pulp had to be separated by centrifugation before precipitation of the solution. Hydrolyzation of the pulps was performed to increase the solubility and the precipitation yield. Dissolution of Avicel in cold NaOH and precipitation was successful. The yield at precipitation with acids was high. There was no peak of maximal yield when the acids were used to precipitate, but EtOH had a maximal yield but lower than for the acids. The results with pulp were not as good as for Avicel. The separated undissolved parts were big for both pulps, but HW was the worst. The yield of precipitation was low as there was less cellulose dissolved that could be precipitated. The hydrolysis of HW and SW was successful. This made it possible to dissolve and precipitate more cellulose from the pulp.

Förbrukat kärnbränsle är mycket radioaktivt och behöver därför lagras i djupa geologiska förvar i tusentals år innan det säkert kan återföras till naturen. På grund av de långa lagringsperioderna görs säkerhetsanalyser av de djupa geologiska förvaren. Under säkerthetsanalyserna görs upplösningsexperiment på förbrukat kärnsbränsle för att utvärdera konsekvenserna av att grundvatten läcker in i bränslet vid barriärbrott. Dessa experiment är både dyra och tidskrävande, varför beräkningsmodeller som kan förutsäga förburkat kärnbränsles upplösningsbeteende är önskvärda. Denna avhandling fokuserar på att samla in tillgängliga experimentella data från upplösningsexperiment för att uppdatera och utöka en databas. Med hjälp av databasen har upplösningsbeteendet för varje radionuklid utvärderats och jämförts med tidigare kunskap från befintlig litteratur. Även om det var svårt att vara avgörande om beteendet hos element där en begränsad mängd data fanns tillgänglig, motsvarar de upplösningsbeteenden som hittats för olika radionuklider i denna avhandling inte bara tidigare studier utan ger också ett verktyg för att hantera och jämföra förbrukat kärnbränsles upplösningsdata från olika utgångsmaterial, bestrålningshistorik och betingeleser under upplösning. Dessutom gjorde sammanställningen av en så stor mängd experimentella data det möjligt att förstå var framtida experimentella ansträngningar bör fokuseras, exempelvis finns det en brist på data under reducerande förhållanden. Dessutom utvecklades och kördes maskininlärningsmodeller med hjälp av Artificial Neural Network (ANN), Random Forest (RF) och XGBoost-algoritmer med hjälp av databasen, varefter prestandan utvärderades. Prestanda för varje algoritm jämfördes för att få en förståelse för vilken modell som presterade bäst, men också för att förstå om dessa typer av modeller är lämpliga verktyg för att förutspå förbrukat kärnbränsles upplösningsbeteende. Den bäst presterande modellen, med träning och test R2 resultat nära 1, var XGBoost-modellen. Även om XGBoost hade en hög prestanda, drogs slutsatsen att mer experimentell data behövs innan maskininlärningsmodeller kan användas i verkliga situationer. / Spent nuclear fuel (SNF) is highly radioactive and therefore needs to be stored in deep geological repositories for thousands of years before it can be safely returned to nature. Due to the long storage times, performance assessments (PA) of the deep geological repositories are made. During PA dissolution experiments of SNF are made to evaluate the consequences of groundwater leaking into the fuel canister in case of barrier failure. These experiments are both expensive and time consuming, which is why computational models that can predict SNF dissolution behaviour are desirable.  This thesis focuses on gathering available experimental data of dissolution experiments to update and expand a database. Using the database, the dissolution behaviour of each radionuclide (RN) has been evaluated and compared to previous knowledge from existing literature. While it was difficult to be conclusive on the behaviour of elements where a limited amount of data was available, the dissolution behaviours found of different radionuclides in this thesis not only correspond to previous studies but also provide a tool to manage and compare SNF leaching data from different starting materials, irradiation history and leaching conditions. Moreover, the compilation of such a large amount of experimental data made it possible to understand where future experimental efforts should be focused, i.e. there is a lack of data during reducing conditions. In addition, machine learning models using Artificial Neural Network (ANN), Random Forest (RF) and XGBoost algorithms were developed and run using the database after which the performances were evaluated. The performances of each algorithm were compared to get an understanding of which model performed best, but also to understand whether these kinds of models are suitable tools for SNF dissolution behaviour predictions. The best performing model, with training and test R2 scores close to 1, was the XGBoost model. Although XGBoost, had a high performance, it was concluded that more experimental data is needed before machine learning models can be used in real situations.