I augusti 2021 infördes ett lagförtydligande i socialtjänstlagen kring nämndens ansvar förutövare av våld i nära relationer. Denna studie syftade till att undersöka socialarbetareserfarenheter av förtydligandet kring socialnämndens ansvar för våldsutövare, utifrån deraspraktiska arbete med våld i nära relationer. Föreliggande kvalitativa studies empiriskamaterial samlades in genom en webbenkät som besvarades av 15 socialarbetare. Resultatetvisade svårigheter i implementeringen av lagen i de verksamheter där respondenterna arbetaroch att de inte upplevde att lagförtydligandet hittills lett till några förändringar i det praktiskaarbetet. Socialarbetarna efterfrågade centrala riktlinjer, vägledning och andra beskrivningarav hur arbetet bör bedrivas.

Arbetet med våldsutövare har utvecklats från att tidigare betrakta partnervåld som ett problem som skulle hanteras inom familjen till att män idag kan få stöd i form av behandling. Socialnämndens uppdrag med våldsutövare regleras i Socialtjänstlagens 5 kap 11 §, då socialnämnden ska verka för att våldsutövare ska ändra sitt beteende. Genom en fokuserad litteraturöversikt syftar studien till att bidra med utökad kunskap om de behandlingsmetoder för våldsutövare som Socialstyrelsen rekommenderar för svenska socialtjänsten. Därtill syftar uppsatsen till att undersöka hur olika typer av våld beaktas i de rekommenderade behandlingsmetoderna, vilka komponenter som kan identifieras samt dess forskningsstöd. Socialstyrelsen lyfter fram metoderna Samtal om våld, Alternativ till våld, Icke-våldsgrupp och IVIN i arbetet med våldsutövare. Föreliggande studies resultat är att metoderna inte anses ha tillräcklig evidens. Centrala behandlingskomponenter som identifieras i behandlingsmetoderna är MI, KBT och Psykodynamisk terapi, några av komponenterna har evidens. Behandlingsmetoderna utger sig för att rikta in sig på olika typer av våld, det framkommer dock inte hur behandlingarna riktar in sig på de olika typerna av våld. Studiens resultat analyseras i ljuset av begreppen coping, maskulinitetsnormer, makt och utifrån tidigare forskning. Studiens slutsatser synliggör behovet av tydliga och vetenskapligt grundade riktlinjer för behandling av våldsutövare utifrån rådande kunskapslucka.

Syftet med denna kvalitativa studie har varit att undersöka hur olika socialarbetare uppleverbehandlingsarbetet med våldsutövare samt vad socialarbetare tolkar som lyckat resultat vidbehandling av våldsutövare som använder våld i nära relation. För att besvara syftet harkvalitativa semistrukturerade intervjuer med socialarbetare som arbetar med våldsutövaregenomförts. Intervjuerna analyserades genom en tematisk analys där tre teman genererades.Dessa teman är: Motivation, skam och arbetsmetoder. Studiens teoretiska perspektiv byggerpå socialkonstruktivism, Webers modell om byråkrati och Webers teori om sociala handlingar. Skam har identifierats som en av de stora svårigheterna i arbetet med våldsutövare då dethindrar våldsutövare att söka stöd, samt att våldsutövare till följd av skam har svårt atterkänna sig själv som våldsutövare. Skillnader har även identifierats i hur olika svenskakommuner arbetar med våldsutövare i bland annat antalet socialarbetare som arbetar medvåldsutövare i varje given kommun och vilka behandlingsmetoder som kommunernaanvänder sig av. Genom resultatet identifieras två punkter som hade gjort det enklare attutföra behandling av våldsutövare, den ena är mer riktlinjer i hur arbetet ska utföras samt närbehandling är färdig. Den andra punkten som identifierats är att det behövs mer resurser tilldenna typ av arbete då det i många kommuner är ett lågt antal personer som arbetar medbehandling samt att det inte sker samma satsningar på utbildningar som det görs med andraavdelningar inom socialtjänst.

Syftet med denna studie var att med utgångspunkt i ett fall där socialtjänsten fått kännedom om att en tidigare våldsutövare skaffat ny familj, undersöka och problematisera socialsekreterares förutsättningar, bedömningar och förhållningssätt i ärenden där barn riskerar att uppleva våld i nära relation. Genom detta ville vi få inblick i hur principen om barnets bästa tillämpas gentemot familjens rätt till privatliv. Detta undersöktes med hjälp av kvalitativa intervjuer med sex socialsekreterare på några olika socialtjänstenheter för barn och unga. I intervjuerna användes en fallbeskrivning. Studien har en ansats som utgår från grundad teori och analysen gjordes med hjälp av den ständigt jämförande metoden. I resultaten framkom att arbetsbelastningen är ett problem, men att socialsekreterarna i stort menade sig ha tillräckliga kunskaper om våld i nära relation och tillräckligt handlingsutrymme, med några undantag. Brister rörande rutiner gällande våld i nära relationer framkom. Resultatet av studien visar även vissa skillnader mellan socialsekreterare samt en motsägelsefullhet i fråga om anmälningsbenägenhet och syn på våld. Vidare belyses och diskuteras också hur våldsutövaren ofta kommer undan ansvar och konsekvenser, medan den våldsutsatta ofta får hela ansvaret att skydda barnet/barnen från att uppleva mer våld.

Våld i nära relation förekommer i alla samhällsklasser. Syftet med studien var att få fördjupad kunskap kring olika samhällsinstansers arbete i närområdet kring våldsutövare och våldsutsatta i våld i nära relation, samt hur de arbetar med att minska våldet. Intervjuer genomfördes med åtta olika samhällsaktörer för att få reda mer och undersöka våld i nära relation. Genom att använda normkritiska glasögon vill studien undersöka om resultatet stöder antagandet att ett samhällsnormbrytande beteende härstammar från normer. Intervjuerna var semistrukturerade med en intervjuguide med öppna frågor. Det empiriska materialet analyserades med tematisk analys. Resultatet visar på att våldet i nära relation är fysiskt våld som ofta är kombinerat med andra olika former av som sexuellt och psykiskt våld. Våldet i våld i nära relation leder förutom fysiska skador och psykiska besvär, till långsiktiga konsekvenser för de enskilda individerna, samhället och familjen. Våld i nära relation anses som ett stort samhällsproblem både internationellt och i Sverige ochär en kränkning mot de mänskliga rättigheterna. Det svenska samhällets ansvar är arbeta förebyggande mot våld i nära relation och samtidigt stödja de medborgare som är och varit utsatta för våld i nära relation. Resultatet visat att Trollhättans stad samarbetar med flera olika samhällsinstanser för att motverka mäns våld i nära relation och de ligger i framkant i Sverige när det gäller att förebygga och samtidigt minska konsekvenserna som uppstår i våld i nära relation och samtidigt sänka samhällskostnaderna / Violence in close relationship occurs in all social classes. The purpose of the study was to gain in-depth knowledge of the work of various social institutions concerning violence and particularly violence in close relationships, as well as how they work to reduce violence. Interviews were conducted with eight different actors in society to find out more and to investigate violence in close relationships. Using a norm-critical perspective, the study investigated whether the results support the assumption that a society-breaking behavior stems from norms. The interviews were semi-structured with an open-ended interview guide. The empirical material was analyzed with thematic analysis. The result shows that the violence in close relationship is physical violence, often combined with other forms of sexual and psychological violence. The violence in close relationships leads in addition to physical injuries and mental disorders, to long-term consequences for the individual individuals, society and the family. Violence in close relationship is considered a major social problem both internationally and in Sweden and is an infringement of human rights. The responsibility of Swedish society is to work against violence in close relation while supporting the citizens who are and have been exposed to violence in a close relation. The result showed that Trollhättan's city collaborates with several different social institutions to counter men's violence in close relationships and that they are at the forefront in Sweden in preventing and at the same time reducing the consequences of violence in close relationships while reducing social costs.

Bakgrunden till denna studie är för att ett av de stora folkhälsoproblemen globalt såväl nationellt är mäns våld mot kvinnor. Att utöva våld mot en annan människa kränker de mänskliga rättigheterna, samtidigt som våldet kan orsaka ekonomiska, fysiska och psykiska konsekvenser för individen och samhället. Syfte var att öka kunskapen om vilka preventiva åtgärder som behövs för att hindra män att utöva våld i nära relation, på individnivå och samhällsnivå utifrån behandlares perspektiv. Metoden var kvalitativ som analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats, genom sju semistrukturerade intervjuer av behandlare som arbetar inom frivillig sektor, inom frivården samt på anstalt med män som utövat våld i nära relation. Resultatet visade på fyra teman; kompetenser, uppmärksamma beteendemönster, uppmärksamma relationsmönster och samverkan. Alla fyra teman delades upp på individuell nivå och samhällsnivå. Resultatet visade att insatser behöver göras tidigt i livet. Att se och fånga upp signaler på att vara utsatt för våld inom skola och barnomsorg är av största vikt. Att som barn vara utsatt för våld för med sig ett destruktivt beteende över tid som är en riskfaktor. Våldsutövare behöver hjälp och stöd för att förändra det våldsamma beteendet. Slutsatsen i denna studie är att samverkan mellan myndigheter är viktigt för att uppmärksamma våldet och på så sätt förhindra våldets uppkomst. Ökad kunskap och kompetens inom alla myndigheter, för att tidigt upptäcka signaler på utsatthet är andra sätt att förhindra att våldet fortsätter. / <p>Betyg i Ladok 211205.</p>

Syftet med uppsatsen har varit att analysera hur representationen av män som utövar partnervåld förändrats över en trettioårig tidsperiod i riktlinjer gällande socialnämndens arbete med våld i nära relationer. Genom en kvalitativ dokumentstudie undersöktes 12 dokument rörande riktlinjer för socialnämndens arbete med våld i nära relationer från tidsnedslagen 1990-1998, 2005-2009, 2014-2016 samt 2020-2022. Tre dokument per tidsnedslag. Studien undersökte på vilket sätt våldsutövande män identifieras i riktlinjerna, vilka diskurser som kan utläsas ur riktlinjerna gällande våldsutövande män samt om representationen av våldsutövande män förändrats i riktlinjerna över tid. Uppsatsen har haft en abduktiv ansats tillsammans med en ontologisk utgångspunkt i det socialkonstruktivistiska perspektivet. Riktlinjerna analyserades utifrån Bacchis policyanalys “What’s the problem represented to be?”, som är en form av kvalitativ diskursanalys, samt utifrån tidigare forskning och valda teoretiska ramverk. Ett första resultat har visat på att våldsutövande män identifierats som “problemet” i riktlinjerna. Genom att identifieras som orsaken till våldet tilldelas männen även en maktposition där de har makten att upprätthålla våldet. Männen beskrivs utöva våldet i syfte att uttrycka en “manlig identitet”. Ett andra resultat har visat att diskurser som kunnat utläsas handlar om könsroller där männen beskrivs som “starka” och kvinnorna som “svaga”. Detta stärks genom hur insatserna är utformade och vem som anses ha rätt till stöd. Genus har därmed spelat en stor roll kring att förklara grunden till de diskurser gällande våldsutövande män, som kunnat utläsas ur riktlinjerna. Ett tredje resultat har även visat att representationen av våldsutövande män i riktlinjerna förändrats över tid. I de tidigare dokumenten används könsmaktsperspektivet som förklaringsmodell och våldsutövare beskrivs som en homogen grupp. I de senare dokumenten beskrivs våldsutövare som en heterogen grupp, där vikt läggs vid individuella orsaker snarare än kön.

Men's violence against women is a constant problem in today’s society but is mainly looked upon from the perspective of victims of the violence. This essay aims to widen the perspective and look at the perpetrators as the cause of the problem. From a comparative perspective this essay aims to analyze the social service’s municipal guidelines for the work with perpetrators of intimate partner violence. This will be done through a thematic document analysis. The essay uses Carol Bacchi's theory “What’s the problem represented to be?” alongside prior research to analyze social service’s written documents on how to work with perpetrators of intimate partner violence and its representation. The lack of existing research on successful work methods makes it hard to get a complex idea of the problem and its significance, which this study hopes to expand. The work with perpetrators is vital in the fight against men's violence against women. Overall, our conclusion is that solutions to the problem are determined by how the problem is represented. Meaning, men’s violence against women needs more attention in the guidelines for it to ever see an end.

In this phenomenographic study of social workers’ experiences regarding working with perpetrators of intimate partner violence (IPV), three focus areas were covered; causes of the use of violence in IPV relationships, effective strategies in the work with perpetrators of IPV, and the perpetrators’ justification of their use of violence in their intimate partner relationships. The experiences regarding causes of use of violence in intimate partner relationships comprised own experiences of abuse from IPV, mental health causes, toxic masculinity, and childhood negligence. These described causes were connected to a structural perspective, a structural societal perspective, a social psychologic perspective, and an individual psychologic perspective. The experiences regarding effective strategies in the work with perpetrators of IPV comprised the establishment of a good work alliance with the perpetrator, to acknowledge the perpetrator’s person, and to promote the perpetrator’s full undertaking of the responsibility for the violence. Lastly, the experiences regarding the perpetrators’ justification of their use of violence in their intimate partner relationships comprised shifting of the responsibility for the violence, impuissance, and an undertaking of the responsibility for the violence. The justification of the violence was connected to how the perpetrators did not want to identify themselves as perpetrators of IPV. / I denna fenomenografiska studie av socialarbetares uppfattning om arbetet med utövare av våld i nära relation speglas tre områden; orsaker bakom våldsutövande, verksamma strategier i arbetet med våldsutövare samt våldsutövares rättfärdigande av sitt våldsutövande. Uppfattningarna kring orsaker bakom våldsutövare innefattade erfarenheter av våldsutsatthet, påverkan av psykisk ohälsa, maskulinitetsfällan och försummelse i barndomen. Rötterna till dessa orsaksförklaringar kunde ses i kopplingar till strukturellt perspektiv, strukturellt samhällsperspektiv, socialpsykologiskt perspektiv samt individualpsykologiskt perspektiv. De uppfattningar som lyftes gällande strategier informanterna har i arbetet med våldsutövare innefattade en betoning av att etablera en god arbetsrelation med våldsutövaren, att bekräfta våldsutövaren som person och att främja ansvarstagande. Informanterna beskrev en balansgång där etablerande av en tillitsfull allians med våldsutövaren är avgörande, samtidigt som det är av största vikt att lyckas förhålla sig fördömande gentemot de handlingar våldsutövaren utfört. Slutligen handlade uppfattningarna bland informanterna kring våldsutövarnas rättfärdigande av sitt våldsanvändande om ansvarsförskjutning, maktlöshet samt ansvarstagande återspeglas. Våldsutövarna tenderade enligt informanterna att förlägga ansvaret utanför sig själva och uttrycka en upplevelse av maktlöshet inför det egna våldsutövandet. Informanternas uppfattningar uttryckte att våldsutövarnas rättfärdigande var ett tecken på det starka motstånd de bar mot att acceptera sig själva som våldsutövare.

Titel:” To Save a Perpetrator”  An interview study about domestic violence and the treatment of the perpetrator The purpose of this study was to investigate the treatments available to perpetrators of domestic violence. The study is based on qualitative interviews with four people who all work with perpetrators of domestic violence in some way. The result has been analyzed with the help of attachment theory, behaviorism, violence - dominance and masculinity. The results show that there are various forms of treatment for the perpetrators. According to the interviewees there is no follow-up on whether the efforts help. The interviewees also described that these treatments are all individually adapted to the perpetrator's needs and that there is a resistance among the perpetrators to be included in group treatments. In addition, the treatments were described as often related to volunteerism under some constraint. The lack of attachment and the complexity of the treatment are discussed.