Denna uppsats analyserar och prövar den ledningsteori som är framlagd av Martin vanCreveld i boken ”Ledning i krig”. Prövningen tar sin utgångspunkt i Poppers metod omteoriprövning. Van Crevelds slutsatser testas först internt och sen överses teoribilningenslogiska form. Slutligen jämförs slutsatserna med andra teorier om ledning ochorganisation. Resultatet visar att Crevelds teorier har sämre intern korrelation än extern.Orsaken bedöms främst vara hans fria hållning och låg precision i egen metod.

No description available.

Professionella militärer menar att logistik har en avgörande roll för krigföringen. Trots detta är det få forskare som studerat logistikens betydelse. Fram till 1900-talets senare hälft var området i stort sett outforskat men sedan dess har fler och fler intresserat sig för logistiken. Jämfört med exempelvis strategi är det få, och relativt små, studier som genomförts men alla är överens om att området är dåligt utforskat. De få teorier som utvecklats om logistikens betydelse har prövats av respektive författare men ingen har jämfört och ställt teorierna mot varandra. I en studie av Falklandskriget 1982 kommer därför logistikens roll för utgången av konflikten att undersökas ur två teoretiska perspektiv. Thomas M. Kanes teori om logistiken som skiljedomare och Mark Erbels & Christopher Kinseys teori om det logistiskstrategiska navet kommer båda att appliceras på fallet och resultatet användas för att jämföra teoriernas skillnader i syfte att visa på möjligheter för framtida teoriutveckling. Resultatet visar att logistik spelade en avgörande roll för utgången av Falklandskriget och att den sida som hade de bästa logistiska förutsättningarna segrare. De båda teorierna visar sig kunna förklara detta men de skiljer sig åt. Dessa skillnader och de frågor som skapas visar på behovet av ytterligare forskning om logistik och dess relation till strategi.

In 1994, military historian Martin Van Creveld presented his hypothesis about the future of modern military conflicts. He argued that these conflicts primarily would involve non-state actors or state actors employing unconventional means and methods. Thirty years later, his hypothesis appears more relevant than ever. He claims that his theory of maneuver warfare should be able to explain success against this type of adversary.  This thesis aims to test whether Van Creveld's theory of maneuver warfare can lead to success when a conventional actor faces an unconventional opponent. The purpose of this thesis is to contribute to the current research regarding maneuver warfare and increase understanding of whether his theory can be applied against an unconventional adversary.  The theory has been applied on the U.S. lead coalition during Operation Anaconda and Operation Phantom Fury, from early 2000s. The result of the thesis implies that Van Creveld's theory of maneuver warfare can explain the outcome of both operations and should therefore be considered as valid. However, several circumstances are identified that should be considered in modern military conflicts in the future.