Bakgrund: Hopphöjden är en viktig faktor inom volleyboll och kan vara direkt avgörande i spelsituationer. Drop jump (DJ) är en vanligt förekommande plyometrisk övning som används för att förbättra hopphöjden. Ett fåtal studier har påvisat den omedelbara effekten utav att implementera DJ i ett träningsupplägg. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om ett set med fem repetitioner av DJ kan förbättra hopphöjden efter tre minuters aktiv vila. Avsikten med studiens upplägg var att det med enkelhet ska kunna implementeras i en matchsituation. Metod: Nio kvinnliga volleybollspelare på elitnivå deltog i studien i åldern 25±7 år, med vikt 73±6 kg och längd 172±8 cm. Deltagarnas hopphöjd testades med tre countermovement jump (CMJ) och 72 timmar senare utfördes fem DJ innan liknande CMJ utfördes. Hopphöjden uppmättes med Ivar jump system.   Resultat: Resultatet påvisade ingen signifikant förbättring i hopphöjd (p = 0,6) efter utförandet av fem DJ. Dock noterades en positiv trend då åtta av nio deltagare förbättrade sin hopphöjd med ±1,6 cm. Slutsats: Utförandet av fem DJ före en hopprestation kan ge positiv effekt. Ytterligare forskning krävs dock för att kunna fastställa slutsatsen och hur länge effekten håller i sig.

<p>Background and purpose: Volleyball requires a lot of the human body, and</p><p>effective core stability is necessary for the athlete. Our muscles cooperate as a</p><p>chain of motions and core stabilization is the base for the moving muscles.</p><p>The most well-known stabilization muscle is m.transversus abdominis (TrA).</p><p>The purpose of the present study was to evaluate the function of TrA in</p><p>Swedish female elite volleyball players and to observe the influence of eight</p><p>weeks of stabilization exercise on the TrA. Method: 10 female elite</p><p>volleyball players (mean age 24,7 years, range 18-31 years) participated in</p><p>the study. TrA was measured in supine position with a pressure biofeedback</p><p>unit. Subjects were instructed to draw in the abdominal wall without moving</p><p>the pelvis and hold for 10 seconds. After eight weeks of stabilization exercise</p><p>the same test was repeated. Results: 40 % of the subjects had an insufficient</p><p>function of TrA in the initial test. In the second test 78 % had improved their</p><p>results. Conclusion: Stabilization exercise improves the function of TrA and</p><p>should be included in elite practise.</p>

Background and purpose: Volleyball requires a lot of the human body, and effective core stability is necessary for the athlete. Our muscles cooperate as a chain of motions and core stabilization is the base for the moving muscles. The most well-known stabilization muscle is m.transversus abdominis (TrA). The purpose of the present study was to evaluate the function of TrA in Swedish female elite volleyball players and to observe the influence of eight weeks of stabilization exercise on the TrA. Method: 10 female elite volleyball players (mean age 24,7 years, range 18-31 years) participated in the study. TrA was measured in supine position with a pressure biofeedback unit. Subjects were instructed to draw in the abdominal wall without moving the pelvis and hold for 10 seconds. After eight weeks of stabilization exercise the same test was repeated. Results: 40 % of the subjects had an insufficient function of TrA in the initial test. In the second test 78 % had improved their results. Conclusion: Stabilization exercise improves the function of TrA and should be included in elite practise.

No description available.

No description available.

Syfte Syftet med denna studie var att undersöka om det finns någon skillnad i förekomsten av riskfaktorer för Patellar Tendinopati (PT) mellan volleybollspelande ungdomar med PT och utan PT. Metod Målpopulationen som valdes i studien var 59 elever på volleyboll Riksidrottsgymnasiet. Eleverna var mellan 15 och 19 år. Den elektroniska webbenkäten bestod av 43 frågor uppdelade i 3 huvudområden; icke-träningsrelaterade variabler, träningsrelaterade variabler, och psykologiska variabler användes. Oberoende T-test och Mann-Whitney U-test användes för analys av skillnaden mellan gruppen av individer drabbade av PT (PTG) och kontrollgrupp (KG). Resultat Av alla deltagare som svarat på enkäten led 40 % av PT. Resultatet från enkäten visar att det finns skillnader mellan PTG och KG för faktorerna; BMI (PTG=23,1 ± 1,5 jämfört med KG= 21,7 ± 2.1, P=0,01), vikt (PTG=78,81 ± 6,5, KG= 71,6 ± 10,7, P=0,01), brist på återhämtning och sömn (P=0,001), acceptansen av smärta som en del av elitidrott (P=0,006), samt deltagarnas inställning att träna trots smärta (P=0,006). Resultatet visar ingen skillnad mellan PT-gruppen och kontrollgruppen med avseende på träningsrelaterade variabler. Slutsats BMI, vikt, brist på sömn, acceptansen av smärta samt deltagarnas inställning att träna trots smärta är riskfaktorer som skiljer sig mellan volleybollspelande elever drabbade av PT och elever som inte är drabbade av PT.

Bakgrund Volleyboll är en fysiskt ansträngande idrott som framför allt ställer höga krav på utövarens explosivitet, snabbhet och styrka, där behovet av förmågorna varierar beroende på spelarposition. Med beaktande av den begränsade mängd studier som undersöker olika prestationsförmågor mellan spelarpositioner hos kvinnliga volleybollspelare finns det ett behov av ytterligare studier som undersöker dessa aspekter. Syfte Undersökningens primära syfte var att statistiskt analysera fysiska prestationsförmågor under säsong hos kvinnliga volleybollspelare på semi-elitnivå med målet att identifiera lämpliga tester för populationen. Det sekundära syftet var att kartlägga och beskriva de fysiska prestationsförmågorna hos populationen. Metod Tvärsnittsundersökning med kvantitativ ansats. Datainsamlingen bestod av fem fältbaserade fysiska tester samt tre maximala styrketester. Tio (n=10) aktiva kvinnliga volleybollspelare på semi-elitnivå deltog i undersökningen. Resultat I analysen noterades vissa signifikanta korrelationer mellan testerna. 3 RM Squat korrelerade statistiskt med Vertikal Hoppförmåga (r= 0,668, p= 0,035) samt 3 RM Hip Thrust (r= 0,721, p= 0,019). 3 RM Hip Thrust korrelerade inte mot något av hopptesterna. För Standing Long Jump (SLJ) noterades ingen signifikant korrelation mot övriga tester. Ett starkt signifikant samband konstaterades mellan Sittande Stöt Med Medicinboll (SMBT) och 3 RM Bänkpress (r= 0,775, p= 0,008). RAST och Beep-testet korrelerade signifikant mot varandra (r= 0,690, p= 0,040), dock inte mot övriga tester. I kartläggningen noterades skillnader i prestationsförmåga hos populationen, där de största skillnaderna observerades hos centerspelarna i styrketesterna och VJT.  Slutsats VJT och 3 RM Squat tycks vara de mest lämpliga testerna för utvärdering av hopp och styrkeförmåga hos kvinnliga volleybollspelare under säsong. Även SMBT och 3 RM Bänkpress verkar vara lämpliga test för utvärdering av prestationsförmåga för övre extremiteterna. RAST-testet var inte ett användbart test för populationen, Beep-testet kan dock användas för att kartlägga konditionsnivån. Med beaktning till resultatet av undersökningen förefaller kartläggning av kvinnliga volleybollspelares prestationsförmågor under säsong genom lämpliga tester vara viktigt för att kunna identifiera skillnader i prestationsförmågor mellan olika spelarpositioner och inom samma spelarposition. / Background Volleyball is a physically demanding sport which puts a high demand on the player's anaerobic, speed, and muscular capabilities, where the requirement for these capabilities is dependant on the player's position. Considering the small number of studies examining physical capabilities in various player positions in female volleyball, more studies examining these aspects are needed.  Aim The primary aim of the study was to statistically analyze physical capabilities during the season in female volleyball players at the sub-elite level to identify appropriate tests for the population. The secondary aim was to map and describe the physical capabilities of the population. Method A Cross-sectional study with a quantitative approach was conducted. The subjects performed five field-based physical tests and three maximal muscular tests. Ten (n=10) female volleyball players at the sub-elite level participated in the study. Results Significant correlations were noted between some of the tests. 3 RM Squat correlated significantly with Vertical Jump Test (VJT) (r= 0,668, p= 0,035) and 3 RM Hip Thrust (r= 0,721, p= 0,019). 3 RM Hip Thrust did not correlate with any of the jump tests. No significant correlation was noted between the Standing Long Jump (SLJ) and other tests. A strong correlation was observed between the Seated Medicine Ball Toss Test (SMBT) and 3 RM Bench press (r= 0,775, p= 0,008). The RAST and Beep-test correlated significantly but not against any other test. (r= 0,690, p= 0,040). Differences in physical capabilities were observed in the mapping, where the largest differences were noted in the middle-blocker position for the maximum strength tests and VJT. Conclusion VJT and 3 RM Squat seem to be the most appropriate tests for evaluating jump and strength capabilities in the lower extremities. In addition, the SMBT and 3 RM Bench press both seem to be appropriate tests for evaluating performance in the upper extremities. The RAST-test does not seem to be a useful test for the population, the Beep-test however can be used to evaluate aerobic performance. Based on the findings of this study, mapping physical capabilities in female volleyball players through appropriate tests during the season seems to be important in order to detect differences in physical capabilities between player positions and within player positions.