Autobiographical life-writing as literary métissage about cool through stories grounded in auto-ethnographic reflection as a|r|t|ographer. An act of literary sharing. A past to present summed up as parts, as portraits or vignettes, building towards an attempted understanding of cool. Introspective reflection on cool supported by photographs, drawing, paintings, and poetry. A consideration of Franco Ontarian minority language secondary school population adolescent conceptions and notions of cool (Drolet et al, 2009). An inquiry into cool presented as a bioecological album (Urie Bronfenbrenner, 1979, 1994). A life-long journey from developing childhood cool to middle school cachet cool to high school contrarian cool to old school cool. Childhood to contrarian to cachet to Bieber’d [fucked] to adult cool. Historical cool. What is cool?

Den här uppsatsen undersöker experimenterande danspraktiker med ett- och tvååringar i förskolan, praktiskt och teoretiskt, vilket hittills endast studerats i ett fåtal studier och aldrig tidigare i ett empiriskt och praxisnära projekt med förskolans yngsta barn. Syftet är att undersöka hur danspraktiker kan göras möjliga och kommer till uttryck i experimenterande dans tillsammans med de allra yngsta barnen i förskolan när de görs till aktiva deltagare i danshändelsernas processer, utformning och innehåll i förskolan. I den tre månader långa praktiknära, empiriska studien experimenterar forskaren ihop med en grupp barn 1–2,5 år på en förskoleavdelning, vilket dokumenteras med film- och stillbildskameror av forskaren och barnen. Metodologiskt tar genomförandet stöd och inspiration i a/r/t-ografin som är en praxisnära och estetik-baserad forskningsmetod där forskaren använder den egna kroppen som forskningsverktyg. Analyserna av datamaterialet, vilket består av filmer, foton och processanteckningar, är genomförda med stöd av immanensfilosofisk teoribildning, främst med texter från Gille Deleuze och Felix Guattari samt Erin Manning och begreppet som metod, som analysmetod. Resultaten visar att när förskolans yngsta barn får möjlighet att experimentera i dans ihop med en initierad och deltagande forskare blir danspraktiken mycket varierad och dynamisk i sitt förlopp. Den tar även andra uttryck till innehåll, form och rörelse, gruppkonstellation, materialval och tidslängd än vad som vanligtvis beskrivs om dans i litteratur och forskning. Ett ytterligare kunskapsbidrag är att visa hur tillgången till immanensfilosofi kan producera nya sätt att göra och tänka om danspraktiken och den dansande kroppen och alternativa sätt att arrangera dans med förskolans yngsta barn. Studien erbjuder även förskoledidaktiska kunskaper om hur pedagoger i förskolan kan arrangera kreativa danspraktiker för de yngsta barnen i den dagliga verksamheten. / This essay examines experimental dance practices with one- and two-year-olds in preschool, both practically and theoretically, a topic which has up until now only been examined in a few studies and never before in an empirical and praxis-oriented project with the youngest children of preschool. The purpose of the study is to investigate how dance practices can be made possibleand what comes to expression in experimental dance practices with the youngest children in a preschool environment when they are made to be active participants in the content and execution of experimental dance in a preschool environment. During the three months long practice-based empirical study, the researcher experiments in participation with a group of 1-2,5-year-olds at their preschool department. This work is documented with still image and film camera by the researcher and the children. Methodologically, the study has been conducted through support and inspiration from a/r/t-ography, a practicebased and arts-based research method wherein the researcher uses her own body as an instrument of research. The analysis of the data material, which consists of films, photographs and process notes, is carried out using the concepts of immanence-philosophy, mainly through texts by Gille Deleuze and Felix Guattari and of Erin Manning, and the concept as method, as a method of analysis. The results show that when the youngest children are given the opportunity to experiment in dance together with an initiated and participating researcher, the dance practice becomes varied and dynamic during its course of events. The dance practice also shows novel expressions of form and movement, group constellations, and choices of material and duration than what is commonly described of dance when discussed in literature and research. Furthermore, this essay contributes additional knowledge to the field by showinghow the access to the philosophy of Gille Deleuze and Felix Guattari can produce new ways of doing and thinking about dance practice and the dancing body and alternative ways to arrange dance with the youngest children of the preschool. The study also offers didactical knowledge of how teachers in a preschool environment can arrange creative dance practices for the youngest children in everyday activities.