Syftet med mitt arbete är att undersöka lärares och elevers syn på laborativ matematik samt hur stämningen i klassrummen förändras vid dess nyttjande. Genom personliga intervjuer och observationer av lärare och elever besvarar jag mina frågeställningar. De elever jag har intervjuat som är vana vid laborativ matematik har en betydligt mera positiv syn på ämnet matematik och tycker i högre grad att ämnet är stimulerande än elever som är präglade av den gängse traditionella undervisningen. Dessa elever är inte rädda för att svara fel på lärarens frågor och har lättare för att se matematik i vardagen. De är präglade av en matematikundervisning som grundar sig på samarbete, diskussion och kritisk granskning snarare än enskild mekanisk räkning av tillrättalagda klassrumsproblem. / The purpose of my work is to investigate teachers and pupils view of experimental working in mathematics and how the atmosphere changes in the classroom with experimental working. By personal interviews and observations do I come to an answer to my investigation. I have come to realize that pupils that are used to working experimentally in mathematics are more positive towards mathematics compared to pupils that learn mathematics by adding in their books. These pupils are also unafraid of answering the teachers questions and finds it easily to see mathematics in their surrounding environment.

Denna studie fokuserar på inlärningsprocessen rörande böjningstoner på diatoniskt munspel. Studien är grundad i tidigare forskning om munspel och munspelares kunskapsutveckling och har genomförts med en fenomenografisk ansats. Det empiriska materialet består av intervjuer med tre munspelare: en lärare, en elev och en frilansmusiker. De frågor som ställdes till informanterna fokuserar på hur de lärde sig tekniken att böja toner, och hur specifika speltekniska framsteg samt andra erfarenheter påverkade dem i inlärningsprocessen. Undersökningens resultat visar att böjningstoner på diatoniskt munspel är en teknik som kan beskrivas, av till exempel lärare, men som fram för allt måste kännas fram av den som lär sig för att effekten ska uppkomma och utvecklas till en färdighet. I samband med att någon lär sig böjningstoner samverkar flera aspekter, som munspelarens förmåga att experimentera själv och att imitera andra. En annan aspekt som kan påverka är hur den lärande uppfattar och tolkar beskrivningar från andra. Dessutom har det betydelse i vilken position på ett diatoniskt munspel som en ton böjs då förutsättningarna för att böja toner skiljer sig mellan olika positioner. Undersökningen visar också att böjningstoner på diatoniskt munspel bidrar till att instrumentet får större möjligheter, inte bara tonmässigt och harmoniskt utan även konstnärligt uttrycksmässigt.

Vi verkar i en musikindustri där de med makt får mer makt och de utan makt får ännu mindre makt. Musiker och producenter är vårdslösa i sitt medskapande av industrin genom att jaga kändisskap och uppmärksamhet vilket skapat kryphål för affärsverksamheter att ta etiska ställningar om de vill utnyttja det eller inte. Dessa socialkulturella normer och moralstrukturer kommer till ytan genom att ifrågasätta bland annat när en musiker “lyckats” och vad en musiker är och ställa sig frågan varför. På så sätt utforskar vi gråzoner i våra kulturella värdegrunder. Eftersom musikindustrin växer rhizomatiskt kommer jag kartlägga och synliggöra vad som utgör de maktstrukturer som existerar, därefter kommer jag med rhizomatik och experimenterande design som metod utforska flyktlinjer i form av en musikproduktion där vi rör oss mellan maktstrukturer i alla dess former. / We operate in a music industry where the ones with power get more power and those with  less power gets even less of it. Musicians and producers are reckless in their co-creation of the industry by hunting attention and fame which have created loopholes for businesses to make ethical decisions if they want to exploit it or not. These social-cultural norms and moral structures floats to the surface by questioning, among other things, when a musician have “succeded” and what we define as a musician. In that way we explore the grey areas in our cultural values. Since the music industry grows rhizomatically, I will map and highlight what constitutes the power structures that exist, therefore I will use rhizomatics and experimental design as methods by exploring lines of flight in the form of a music production where we move through power structures in all of its forms.

I detta kandidatarbete undersöker vi hur projection mapping (projicering på en yta) kan användas för att skapa en rumslig berättelse eller upplevelse. Utifrån vår egna tolkning av calm technologys (lugn teknologi) principer har vi skapat ett designperspektiv som syftar till att göra designen lugn, genom att teknologin inte ska bli störande för åskådaren. Till vår hjälp har vi använt oss utav Keri Smiths metoder till att utforska och experimentera med omgivningen och material. För att sedan kunna utöka kreativiteten och hitta nya idéer inom projection mapping har vi använt oss av metoder såsom brainstorming, moodboards och skisser. Vi har även utgått från Stolterman och Löwgrens syn på en designprocess. Detta resulterade till tre gestaltningar där alla utgår från naturens lugna atmosfär. Under detta arbete har vi kommit fram till att det finns många olika sätt att berätta med ytor, det behöver inte bara vara ett fysiskt rum med väggar och tak. Ytor kan bli rum genom att manipulera fysiska föremål med projektorer. Genom att lägga på ett extra lager på objekten som till exempel en animation så kan det förstärka objektet i sig eller få en helt ny karaktär. Med enkla medel som olika mönster, färger och ljus. / In this bachelor thesis we will examine how projection mapping (projection on a surface) can be used as a spatial experience. From our own interpretation of calm technology’s principles, will we create a design perspective that could keep the design calm with respect to the technology, and not be a disturbing moment for the viewer. To guide us through this we have taken Keri Smith’s methods to explore and experiment the environment and different materials. To expand the creativity to find new possibilities in projection mapping, we have used methods like brainstorming, moodboards and sketches. To help our process we based our project on Stolterman and Löwgren’s view of the design process. This led to a result of three figurations where all of them are inspired by the atmosphere of our nature. Through this project we have reached that there’s a lot of ways you can narrate with spaces, it doesn't need to be a physical room where you can stand in. Spaces can transform by manipulating physical artifacts. By adding an extra layer onto these artifacts like an animation it can amplify it’s meaning or give it a new character. Only with simple means like different patterns, colors and light.

Den här uppsatsen undersöker experimenterande danspraktiker med ett- och tvååringar i förskolan, praktiskt och teoretiskt, vilket hittills endast studerats i ett fåtal studier och aldrig tidigare i ett empiriskt och praxisnära projekt med förskolans yngsta barn. Syftet är att undersöka hur danspraktiker kan göras möjliga och kommer till uttryck i experimenterande dans tillsammans med de allra yngsta barnen i förskolan när de görs till aktiva deltagare i danshändelsernas processer, utformning och innehåll i förskolan. I den tre månader långa praktiknära, empiriska studien experimenterar forskaren ihop med en grupp barn 1–2,5 år på en förskoleavdelning, vilket dokumenteras med film- och stillbildskameror av forskaren och barnen. Metodologiskt tar genomförandet stöd och inspiration i a/r/t-ografin som är en praxisnära och estetik-baserad forskningsmetod där forskaren använder den egna kroppen som forskningsverktyg. Analyserna av datamaterialet, vilket består av filmer, foton och processanteckningar, är genomförda med stöd av immanensfilosofisk teoribildning, främst med texter från Gille Deleuze och Felix Guattari samt Erin Manning och begreppet som metod, som analysmetod. Resultaten visar att när förskolans yngsta barn får möjlighet att experimentera i dans ihop med en initierad och deltagande forskare blir danspraktiken mycket varierad och dynamisk i sitt förlopp. Den tar även andra uttryck till innehåll, form och rörelse, gruppkonstellation, materialval och tidslängd än vad som vanligtvis beskrivs om dans i litteratur och forskning. Ett ytterligare kunskapsbidrag är att visa hur tillgången till immanensfilosofi kan producera nya sätt att göra och tänka om danspraktiken och den dansande kroppen och alternativa sätt att arrangera dans med förskolans yngsta barn. Studien erbjuder även förskoledidaktiska kunskaper om hur pedagoger i förskolan kan arrangera kreativa danspraktiker för de yngsta barnen i den dagliga verksamheten. / This essay examines experimental dance practices with one- and two-year-olds in preschool, both practically and theoretically, a topic which has up until now only been examined in a few studies and never before in an empirical and praxis-oriented project with the youngest children of preschool. The purpose of the study is to investigate how dance practices can be made possibleand what comes to expression in experimental dance practices with the youngest children in a preschool environment when they are made to be active participants in the content and execution of experimental dance in a preschool environment. During the three months long practice-based empirical study, the researcher experiments in participation with a group of 1-2,5-year-olds at their preschool department. This work is documented with still image and film camera by the researcher and the children. Methodologically, the study has been conducted through support and inspiration from a/r/t-ography, a practicebased and arts-based research method wherein the researcher uses her own body as an instrument of research. The analysis of the data material, which consists of films, photographs and process notes, is carried out using the concepts of immanence-philosophy, mainly through texts by Gille Deleuze and Felix Guattari and of Erin Manning, and the concept as method, as a method of analysis. The results show that when the youngest children are given the opportunity to experiment in dance together with an initiated and participating researcher, the dance practice becomes varied and dynamic during its course of events. The dance practice also shows novel expressions of form and movement, group constellations, and choices of material and duration than what is commonly described of dance when discussed in literature and research. Furthermore, this essay contributes additional knowledge to the field by showinghow the access to the philosophy of Gille Deleuze and Felix Guattari can produce new ways of doing and thinking about dance practice and the dancing body and alternative ways to arrange dance with the youngest children of the preschool. The study also offers didactical knowledge of how teachers in a preschool environment can arrange creative dance practices for the youngest children in everyday activities.