No description available.

Ett fåmansföretags delägare beskattas i enlighet med speciella skatteregler vid utdelning och försäljning i 56 och 57 kap. Inkomstskattelag (1999:1229) (IL). Detta beror på att lagstift- ningen vill hindra att inkomster som egentligen är tjänsteinkomster beskattas i inkomstsla- get kapital, vilket kan hänföras den nära anknytning som delägarna anses ha med företaget. Dessa regler har kompletterats med stopplagsbestämmelser, vilka har som syfte att hindra att fåmansföretagsreglerna på olika sätt kringgås. Ett exempel på en stopplagsbestämmelse är den karensregel vilken återfinns i både 57 kap. 4 § IL och i 57 kap. 6 § IL. Karensregeln stadgar att om ett bolag har upphört att vara ett fåmansföretag eller då dess verksamhet har flyttats och bedrivs i ett annat fåmansföretag, skall bolagen omfattas av en karenstid om fem beskattningsår då fåmansföretagsreglerna fortsatt skall gälla. Angående 57 kap. 4 § IL har ett i år utkommet rättsfall, RÅ 2010 ref. 11, tolkat bestämmelsen. Syftet med uppsatsen är att utreda huruvida 57 kap. 4 och 6 §§ IL uppfyller de ändamål som bestämmelserna har getts. Slutsatsen om 57 kap. 4 § IL är att bestämmelsen har ansetts uppfylla de ändamål vilka be- stämmelsen getts. Det föreligger dock osäkerheter kring tolkningen av 57 kap. 4 § IL, vilket kan härledas dess otydliga utformning. Emellertid har Regeringsrätten i RÅ 2010 ref. 11 tolkat bestämmelsen på så sätt att det får anses att bestämmelsen numera uppfylla sitt syfte. Slutsatsen om 57 kap. 6 § IL är att bestämmelsen inte längre uppfyller det syfte som den hade vid införandet. Detta på grund att den träffar företag som på grund av företagseko- nomiska grunder inte längre anses som ett fåmansföretag. I dessa fall finns det inget kring- gående syfte bakom dessa förfaranden, vilket bestämmelsen är tänkt att stoppa upp.

<p>I uppsatsen utreds om det utländska institutet trust kan vara ett skattesubjekt inom den svenska skatterätten. I sitt eget hemland är truster ofta inte att betrakta som ett eget skattesubjekt utan där behandlas trusters förvaltare som dess ägare och därmed även som skattesubjekt vid beskattning av trustinkomst, förmögenhet m.m.</p><p>När truster figurerat i svenska rättsfall har ofta trusten, utan närmare motivering, liknats vid en stiftelse. Regeringsrätten har ansett en utländsk stiftelse vara en utländsk juridisk person och en i Sverige begränsat skattskyldig person. Kan även trusten vara ett skattesubjekt? Genom att undersöka det civilrättsliga stiftelsebegreppet har upptäckts att stiftelsebegreppet är långt ifrån enhetligt. Vid en genomgång av stiftelsebeskattningspraxis framkommer att stiftelsebeskattning har tillgripits även på förordnanden som inte är stiftelser i strikt mening och att hänsyn måste tas till hur en rättsfigur ser ut och inte hur den benämns. En diskussion förs även kring ur vilken rättsordnings perspektiv som trusten skall granskas.</p> / <p>This essay deals with the question whether a trust can be recognizable for tax purposes in Sweden. In its home state it is often the trustee, and not the trust itself, who is regarded as the owner of the fund and therefore also liable to income tax etc.</p><p>Trusts have often, and without any explanation, been compared to a foundation when it has appeared in Swedish legal cases. The Swedish Supreme Administrative Court has considered a foreign foundation to be recognizable to tax in Sweden. Could that be indicating that also a trust could be recognizable? By examining the concept of foundation it is found that it is far from being uniform. Going through case law regarding foundations and tax one can see that in the assessing of taxes no strict line has been upheld for what is a foundation and what is not. One has to take more into consideration than just the name of a legal figure. The question from what legal system a foreign legal figure, such as the trust, is to be viewed is also brought up to discussion.</p>

<p>Aktiebolagets uppkomst går att härledas ända tillbaka till medeltidens handelsliv, främst i Italien. Möjligheten att bedriva verksamhet genom att satsa kapital, där kapitalet utgjorde säkerheten i bolaget, samt att delägarnas egna förmögenheter skiljdes från detta kapital var en nyhet på den tiden. Än idag är aktiebolaget en viktig del av affärslivet. Det andra bolagsdirektivet bygger på en kapitalkonstruktion, det vill säga ett kapitalsystem som skall skydda bolagets borgenärer genom att ställa upp regler för att se till att bolaget alltid har något slags kapital, ett så kallat minimikapital. Artikel 17 i det andra bolagsdirektivet tar sikte på villkor då bolaget måste träda i likvidation. Tanken är att ett bolag inte skall kunna ha möjlighet att göra så pass dåliga affärer att bolagets kapital helt går förlorat. Det övergripande syftet med min uppsats är att se hur harmoniseringen av det andra bolagsdirektivet, och då framför allt artikel 17, skett i svensk respektive norsk rätt. Utgångspunkten ligger i den historiska utvecklingen av bolagsrätten samt det nordiska samarbetet. Vidare är syftet att, genom ett komparativt angreppssätt, jämföra dessa lösningar för att se vad de har gemensamt och vad som skiljer dem åt. Mina frågeställningar är bland annat: Vad innebär det andra bolagsdirektivet, artikel 17? Hur ser Sveriges respektive Norges lagstiftning ut utifrån denna artikel? Vilka gemensamma drag respektive olikheter har de olika lagstiftningarna vid en komparation av § 3-4 respektive § 3-5 aksjeloven/allmennaksjeloven samt 13 kap. 12 § aktiebolagslagen?</p> / <p>The origin of the limited company can be traced back to the medieval trading life, mainly that in Italy. The possibility to operate a business by investing capital, where the capital represented security for the company and the fact that the shareholder’s own fortune was separated from this capital, were news at the time. The limited company still today constitutes an important part of modern business life. The Second Company Law Directive is based on a construction of capital, that is, a system of capital that is to protect the company’s creditors by setting rules to ensure that the company has some capital at all times, a so called minimum capital. Article 17 in the Second Company Law Directive aims at conditions when the company must go into liquidation. The idea is that a company should never be able to do so bad that the company’s capital will be entirely lost. The main purpose of my thesis is to see how the harmonisation of the Second Directive, mainly article 17, has taken place within Swedish and Norwegian law respectively. The thesis begins with the historical development of company law and the co-operation of the Nordic countries. Further, my purpose, using a comparative approach, is to analyse the differences and the similarities in the harmonisation process. My questions are, among others: what does the Second Directive, article 17 mean? What does the legislation in Sweden and Norway look like on the basis of this article? What common features and differences do the different legislations have when comparing § 3-4 and § 3-5 in the Norwegian Company Law and chapter 13 § 12 in the Swedish Company Law?</p>

<p>Den traditionella transport- och speditionsnäringen har utvecklats till en logistiknäring där allt mer allomfattande tjänster erbjuds av logistikföretagen. Förutom de traditionella transport- och speditionstjänsterna erbjuder logistikföretagen även tjänster som enklare tillverkning, montering, utbildning etc. Köparen av den traditionella transportjänsten efterfrågar idag helhetslösningar och långsiktiga samarbeten, när det gäller materialflöden, snarare än enstaka transporter eller speditionstjänster. Rättsutvecklingen har inte följt med i den snabba utvecklingen inom logistiksektorn och frågan om hur logistikern skall betraktas juridiskt framstår som oklar i flera avseenden.</p><p>Den för uppsatsen aktuella frågan är hur ett produktansvar, dvs. ett ansvar för en produkts skadebringande egenskaper, skall fördelas mellan säljaren av produkten och logistikern. I uppsatsen undersöks dels frågan om gränsdragning mellan säljarens köprättsliga ansvar och logistikerns produktansvar som kontraktsmedhjälpare (bearbetare av produkten), dels frågan om gränsdragningen mellan köprättsligt ansvar och transportansvar med utgångspunkt från lagstiftning och rättspraxis på det transporträttsliga området. I uppsatsen uppmärksammas även frågan om synen på logistikåtagandet som ett enhetligt åtagande.</p>

<p>1994 trädde Skuldsaneringslagen i kraft och har sedan dess varit kraftigt debatterad. Vissa anser att lagen fyller sin funktion, medan andra anser att den bara utgör en möjlighet för skuldsatta att komma undan sina förpliktelser och att många skuldsaneringar är misslyckade, eftersom gäldenärerna återskuldsätter sig.</p><p>Uppsatsen syfte är att mot bakgrund av de grundläggande syftena i skuldsaneringslagen utröna vilka kriterier som kan avgöra huruvida en skuldsanering är lyckad eller misslyckad. Återskuldsättning under pågående skuldsanering diskuteras utifrån olika intressenters statistik och om återskuldsättningen är ett problem som innebär att möjligheten till skuldsanering bör avskaffas.</p><p>En misslyckad skuldsanering kan sägas föreligga när gäldenären av någon anledning inte fullföljer skuldsaneringen och det rehabiliterande syftet därför inte uppnås. Återskuldsättning kan vara orsak till att en skuldsanering inte slutförs, men utgör i sig inget hinder för skuldsaneringsinstitutet. I stället måste hänsyn tas till vilken typ av skulder det handlar om samt ur vilket tidsperspektiv som bedömningen är relevant.</p>

<p>Sammanfattning</p><p>Problemformulering: Borde, vid sakutdelning som strider mot ABL:s kapitalskyddsregler, mottagaren ekonomiskt ersätta bolaget med kontanta medel som motsvarar den ogiltiga utdelningens värde eller återlämna det mottagna objektet. Samt i viss mån, bör bolaget ha sakrättsligt skydd gentemot mottagarens borgenärer? Dessa är de grundläggande frågor som jag har för avsikt att besvara.</p><p>Syfte: Syftet med denna uppsats är att försöka framföra en nyanserad diskussion angående den aktiebolagsrättsliga återbäringsregeln och dennas tillämpning. Jag menar att den tillämpning som regeln har idag inte nödvändigtvis måste vara den mest lämpliga och det kan tänkas att en alternativ tillämpningsmetod skulle kunna vara mer lämplig.</p><p>Metod: Jag har för avsikt att tillämpa en teleologisk metod på uppsatsen för att utifrån detta kunna resonera angående vilken tillämpning som vore den lämpligaste angående den aktuella lagregeln. Uppsatsen kommer även läggas upp så att de aktuella lagreglerna beskrivs i ett tidigt kapitel, dock med ett visst mått av egen analys även i detta kapitel, för att följas av ett slutligt analyskapitel där jag har för avsikt att försöka besvara problemformuleringen.</p><p>Resultat: Efter att ha resonerat utifrån aktuell doktrin, praxis och förarbeten har jag kommit till slutsatsen att den idag tillämpade metoden vid återbäring, nämligen ogiltighet inte tillgodoser syftet med ABL och inte heller är lika effektiv som en värdeersättningsmodell.</p>

<p>De senaste årtiondena har varumärkesrättens betydelse tilltagit till följd av varumärkets ökade värde i samhället och på marknaden. En grundläggande förutsättning för att ett kännetecken ska kunna åtnjuta varumärkesrättsligt skydd, är att det kan särskilja en näringsidkares varor eller tjänster från andra näringsidkares liknande eller identiska varor eller tjänster. Särskiljnings-förmågan kan vara inneboende och framträda omedelbart vid varumärkets tillkomst, eller successivt förvärvas genom inarbetning av det aktuella varumärket. Det bör observeras att ett varumärke även kan förlora sin särskiljningsförmåga. Efter hand som särskiljningsförmågan minskar degenererar varumärket alltmer, för att till slut övergå till att utgöra en generisk beteckning. Exempel på degenererade varumärken är cellofan, termos och dynamit.</p><p>Enligt varumärkeslagen kan ett varumärke bestå av alla tecken som kan återges grafiskt, förutsatt att det aktuella tecknet kan särskilja företagets varor. Utvecklingen för varumärkesregistreringar har gått från att tidigare erbjuda skydd främst åt figur- och ordvarumärken, till att numera även tillåta färg-, ljud- och doftvarumärken i allt större utsträckning. Det första okonventionella varumärket som registrerades i Sverige var ett ljud-varumärke avseende Hemglass välbekanta melodislinga. Under våren 2005 beviljades det första svenska färgvarumärket och det avsåg den lila nyansen hos Löfbergs Lila. </p><p>Sedan 1996 finns det, parallellt med nationella varumärken, även en möjlighet att registrera så kallade gemenskapsvarumärken. Bedömningen av särskiljningsförmåga i Sverige har i stor utsträckning påverkats av vilka gemenskapsvarumärken som beviljats registrering, men den är emellertid inte helt överensstämmande med den EG-rättsliga bedömningen.</p><p>I denna magisteruppsats analyseras hur varumärkens särskiljningsförmåga bedöms vid varumärkesregistrering inom svensk rätt respektive EG-rätt, sedan införandet av gemenskapsvarumärket.</p>

I uppsatsen utreds om det utländska institutet trust kan vara ett skattesubjekt inom den svenska skatterätten. I sitt eget hemland är truster ofta inte att betrakta som ett eget skattesubjekt utan där behandlas trusters förvaltare som dess ägare och därmed även som skattesubjekt vid beskattning av trustinkomst, förmögenhet m.m. När truster figurerat i svenska rättsfall har ofta trusten, utan närmare motivering, liknats vid en stiftelse. Regeringsrätten har ansett en utländsk stiftelse vara en utländsk juridisk person och en i Sverige begränsat skattskyldig person. Kan även trusten vara ett skattesubjekt? Genom att undersöka det civilrättsliga stiftelsebegreppet har upptäckts att stiftelsebegreppet är långt ifrån enhetligt. Vid en genomgång av stiftelsebeskattningspraxis framkommer att stiftelsebeskattning har tillgripits även på förordnanden som inte är stiftelser i strikt mening och att hänsyn måste tas till hur en rättsfigur ser ut och inte hur den benämns. En diskussion förs även kring ur vilken rättsordnings perspektiv som trusten skall granskas. / This essay deals with the question whether a trust can be recognizable for tax purposes in Sweden. In its home state it is often the trustee, and not the trust itself, who is regarded as the owner of the fund and therefore also liable to income tax etc. Trusts have often, and without any explanation, been compared to a foundation when it has appeared in Swedish legal cases. The Swedish Supreme Administrative Court has considered a foreign foundation to be recognizable to tax in Sweden. Could that be indicating that also a trust could be recognizable? By examining the concept of foundation it is found that it is far from being uniform. Going through case law regarding foundations and tax one can see that in the assessing of taxes no strict line has been upheld for what is a foundation and what is not. One has to take more into consideration than just the name of a legal figure. The question from what legal system a foreign legal figure, such as the trust, is to be viewed is also brought up to discussion.

Aktiebolagets uppkomst går att härledas ända tillbaka till medeltidens handelsliv, främst i Italien. Möjligheten att bedriva verksamhet genom att satsa kapital, där kapitalet utgjorde säkerheten i bolaget, samt att delägarnas egna förmögenheter skiljdes från detta kapital var en nyhet på den tiden. Än idag är aktiebolaget en viktig del av affärslivet. Det andra bolagsdirektivet bygger på en kapitalkonstruktion, det vill säga ett kapitalsystem som skall skydda bolagets borgenärer genom att ställa upp regler för att se till att bolaget alltid har något slags kapital, ett så kallat minimikapital. Artikel 17 i det andra bolagsdirektivet tar sikte på villkor då bolaget måste träda i likvidation. Tanken är att ett bolag inte skall kunna ha möjlighet att göra så pass dåliga affärer att bolagets kapital helt går förlorat. Det övergripande syftet med min uppsats är att se hur harmoniseringen av det andra bolagsdirektivet, och då framför allt artikel 17, skett i svensk respektive norsk rätt. Utgångspunkten ligger i den historiska utvecklingen av bolagsrätten samt det nordiska samarbetet. Vidare är syftet att, genom ett komparativt angreppssätt, jämföra dessa lösningar för att se vad de har gemensamt och vad som skiljer dem åt. Mina frågeställningar är bland annat: Vad innebär det andra bolagsdirektivet, artikel 17? Hur ser Sveriges respektive Norges lagstiftning ut utifrån denna artikel? Vilka gemensamma drag respektive olikheter har de olika lagstiftningarna vid en komparation av § 3-4 respektive § 3-5 aksjeloven/allmennaksjeloven samt 13 kap. 12 § aktiebolagslagen? / The origin of the limited company can be traced back to the medieval trading life, mainly that in Italy. The possibility to operate a business by investing capital, where the capital represented security for the company and the fact that the shareholder’s own fortune was separated from this capital, were news at the time. The limited company still today constitutes an important part of modern business life. The Second Company Law Directive is based on a construction of capital, that is, a system of capital that is to protect the company’s creditors by setting rules to ensure that the company has some capital at all times, a so called minimum capital. Article 17 in the Second Company Law Directive aims at conditions when the company must go into liquidation. The idea is that a company should never be able to do so bad that the company’s capital will be entirely lost. The main purpose of my thesis is to see how the harmonisation of the Second Directive, mainly article 17, has taken place within Swedish and Norwegian law respectively. The thesis begins with the historical development of company law and the co-operation of the Nordic countries. Further, my purpose, using a comparative approach, is to analyse the differences and the similarities in the harmonisation process. My questions are, among others: what does the Second Directive, article 17 mean? What does the legislation in Sweden and Norway look like on the basis of this article? What common features and differences do the different legislations have when comparing § 3-4 and § 3-5 in the Norwegian Company Law and chapter 13 § 12 in the Swedish Company Law?