Den traditionella transport- och speditionsnäringen har utvecklats till en logistiknäring där allt mer allomfattande tjänster erbjuds av logistikföretagen. Förutom de traditionella transport- och speditionstjänsterna erbjuder logistikföretagen även tjänster som enklare tillverkning, montering, utbildning etc. Köparen av den traditionella transportjänsten efterfrågar idag helhetslösningar och långsiktiga samarbeten, när det gäller materialflöden, snarare än enstaka transporter eller speditionstjänster. Rättsutvecklingen har inte följt med i den snabba utvecklingen inom logistiksektorn och frågan om hur logistikern skall betraktas juridiskt framstår som oklar i flera avseenden. Den för uppsatsen aktuella frågan är hur ett produktansvar, dvs. ett ansvar för en produkts skadebringande egenskaper, skall fördelas mellan säljaren av produkten och logistikern. I uppsatsen undersöks dels frågan om gränsdragning mellan säljarens köprättsliga ansvar och logistikerns produktansvar som kontraktsmedhjälpare (bearbetare av produkten), dels frågan om gränsdragningen mellan köprättsligt ansvar och transportansvar med utgångspunkt från lagstiftning och rättspraxis på det transporträttsliga området. I uppsatsen uppmärksammas även frågan om synen på logistikåtagandet som ett enhetligt åtagande.

Sponsring är ett relativt nytt sätt för marknadsföring som genom åren har blivit allt vanligare för företag att använda sig av. Idag är det ett av de mest använda marknadsföringsinstrumenten. Det finns ingen särskild reglering av avdragsrätten för sponsring i skattelagstiftningen, utan utgifter för sponsring faller normalt under 16 kap. 1 § IL. Denna huvudregel är väldigt allmänt skriven vilket medfört att rättsfall står för den huvudsakliga regleringen på området. Utgifter för sponsring har i rättspraxis medgetts vara avdragsgilla som reklam- och PR-kostnader, forsknings- och utvecklingskostnader, personalkostnader och representationskostnader. Sammanfattningsvis kan sägas att följande förutsättningar skall vara uppfyllda för att avdragsrätt skall medges för sponsring: -Utgiften utgör inte gåva, -Sponsringsutgiften är avsedd att öka eller bibehålla företagets inkomster och -Sponsorn erhåller en direkt motprestation från den sponsrade som förväntas ha ett marknadsvärde som motsvarar sponsringsutgiften eller att utgiften är en indirekt omkostnad på grund av att det finns en stark anknytning mellan sponsorns och den sponsrades verksamheter. Det som framförallt ställer till problem vid avdragsbedömningen är att gränsdragningen mellan sponsring och icke avdragsgill gåva många gånger är väldigt svår att göra, framförallt då den skattskyldige erhåller indirekta motprestationer. Den nuvarande regleringen av sponsring har blivit utsatt för massiv kritik från många håll då den bl.a. anses vara oförutsägbar och alldeles för restriktiv. Det är speciellt kravet på anknytning mellan sponsorns och den sponsrade verksamhet som krävs vid indirekta motprestationer som kritiserats. Detta eftersom denna anknytning medför att det är relativt lätt att få avdrag då sponsorn erhåller direkta motprestationer men förhållandevis svårt då denne erhåller indirekta motprestationer. Från många håll krävs en ny reglering av sponsring. Regeringen och riksdagen har dock hittills menat att nuvarande regler är tillräckliga och att det i princip är omöjligt att utforma regler om avdragsrätt för sponsring som utesluter gränsdragningsproblem och samtidigt täcker in samtliga fall. Jag är av den åsikten att nuvarande reglering inte är tillfredsställande. För att komma tillrätta med detta förslår jag att det införs ny lagtext i IL som reglerar avdragsrätten för sponsring. Detta sker enligt mig bäst genom att ny lagtext införs i 16 kap. 9a § IL och att det görs ett tillägg i 9 kap. 2 § 2 st IL. / Sponsoring is a relatively new way of marketing, but has during the years become more common for companies to use and is today one of the most used ways of marketing. There is no exclusive regulation of the deduction for sponsoring, therefore expenses for sponsoring are normally regulated by Chapter 16 section 1 of the Swedish Income Tax Act (IL). This main regulation is written in a very general way and therefore cases stand for the main regulation on the area. Expenses for sponsoring have in cases been adnmitted to be deductable as advertising- and PR-expenses, research- and development expenses, personnel expenses and official expenses. To sum up the following conditions have to be fulfilled for sponsoring to be deducted: -The expense does not constitute a gift, -The sponsoring expense is meant to increase or to maintain the companys incomes and -The sponsor receives a direct return from the sponsored party that is expected to have a market value that correspond to the sponsoring expense or that the expense is a indirect expense due to that there is a strong connection between the sponsors and the sponsored partys activities. What first and foremost causes a problem when making the appraisal of deduction is that establishing a boundary between sponsoring and not deductable gift many times is very difficult to make, especially when the sponsor receives a indirect return. The present regulation of sponsoring has been the subject of a lot of criticism, among others that it is not predictable enough and much too restrictive. It is first and foremost the reguirement that there needs to be a strong connection between the sponsors and the sponsored partys activities that have been criticized. This requirement results in that it is pretty easy for the sponsor to get a deduction when he gets a direct return but pretty difficult when he receives a indirect return. Many people and organisations demand a new regulation of sponsoring. The government and parliament have so far said that present regulations are sufficient and that there almost is impossible to design regulations concerning deduction for sponsoring that exclude the establishing of a boundary and at the same time covers all situations. I think that the present regulation is not satisfactory. To cope with this I suggest that a new regulation that regulates the deduction of sponsoring is introduced into the Swedish Income Tax Act (IL). This is according to me best done through the introcution of a new regulation in Chapter 16 section 9a of the Swedish Income Tax Act (IL) and a addition in Chapter 9 section 2 para. 2 of the Swedish Income Tax Act (IL).

The purpose of this thesis is to establish whether the domestic legislation of Sweden is in tune with the OECD December 2006 report on the attribution of profits to permanent es-tablishments (December 2006 report) and if not how Sweden ought to conform. How to attribute business profits to a permanent establishment (PE) is laid down in Article 7 of the OECD Model Tax Convention on Income and on Capital. In December 2006 the OECD released a report on how profits (losses) are to be attributed to PEs. The report lays down the current approach on how Contracting States should interpret Article 7 and is referred to as the authorised OECD approach. The purpose of the December 2006 Report is to re-vise Article 7 in order ensure a common interpretation on the Article. The aim is to apply the OECD Transfer Pricing Guidelines (TP Guidelines), otherwise applicable on transac-tions between a parent company and a subsidiary, by analogy to PE situations. The profits attributable to a PE are to be decided by using a two-step analysis. Under the first step a PE is to be hypothesised as a distinct and separate enterprise. The functions performed, assets used and risks assumed are to be determined and attributed to the rele-vant parts of the enterprise. In order to do this the economic ownership of assets is to be regarded. According to the OECD the functions performed by the people working within a PE, the significant people functions (SPF), are decisive when attributing assets and risks. To support the use of assets and the assumption of risks a PE is to be provided with a proper amount of “free” capital. Under the second step of the analysis a fair share of the entire enterprise’s profit is to be attributed to the PE. The actual amount of profit is to be established by performing a comparability analysis and by thereafter applying different transaction methods, using the method that best expresses an arm’s length price to the dealing at hand. To calculate a proper profit a PE shall be allowed to deduct interest. Sweden does not have much legislation concerning transfer pricing and there is hardly any legislation concerning PEs. There are no specific provisions in Swedish law on how to at-tribute profits between a head office and a PE. Furthermore, there are only a few judge-ments and no official guidelines regarding the attribution of profits to PEs. According to the domestic legislation of Sweden the amount of attributed profit shall be determined on the basis of separate accounts. The existing guidance in Swedish case law is not in tune with the authorised OECD approach. Swedish courts have ruled contrary to the authorised OECD approach when it comes to attributing “free” capital to a PE, allowing for deduc-tions of internal royalty payments and for recognising internal interest dealings. Further-more, a transfer of assets from a Swedish head office to a foreign PE has under certain cir-cumstances not been considered a taxable event. Since Sweden has not officially imple-mented any new legislation and the courts have not Stated any new principles regarding the attribution of profits to PEs it is unlikely that new concepts as the authorised OECD ap-proach will be adhered to at present time. In order to comply with the authorised OECD approach Sweden would need to introduce some new legislation. We suggest that Sweden implement a Section in its domestic legislation based on the authorised OECD approach. If Sweden adopts our proposed Section it would provide for a more unitary and consistent international approach and a needed certainty for enterprises on the treatment of PEs for tax purposes. / Uppsatsens syfte är att utreda huruvida Sveriges lagstiftning är i linje med OECDs decem-ber 2006 rapport och huruvida eventuell anpassning av gällande lagstiftning bör företas. Hur vinster skall fördelas till fasta driftställen bestäms av artikel 7 i OECDs Modellavtal för beskattning av inkomst och kapital. I december 2006 presenterade OECD en rapport om hur vinster (förluster) bör fördelas till fasta driftställen. Rapporten beskriver hur medlems-Staterna bör tolka artikel 7 och är refererad till som den godkända OECDtolkningen. Syftet med december 2006 rapporten är att revidera artikel 7 för att få till stånd en enhetlig tolk-ning av artikeln. Målet är att OECD TP Guidelines, annars tillämpliga på transaktioner mellan moder- och dotterbolag, skulle tillämpas analogt på situationer gällande fasta drift-ställen. Vinster hänförliga till ett fast driftställe skall bestämmas genom användning av en två stegs analys. Under det första steget i en sådan analys antas det fasta driftstället utgöra ett särskilt och separat bolag. De funktioner som utförs, tillgångar som används och risker som kan tänkas uppkomma i det fasta driftstället bestäms. För att kunna göra detta skall den eko-nomiska äganderätten av tillgången bestämmas. Funktioner som är av speciellt värde och som utförs av personal som arbetar vid det fasta driftstället, så kallade betydelsefulla perso-ners funktioner, är avgörande vid en fördelning av tillgångar och risker. För att stödja an-vändningen av tillgångar och antagandet av risker skall en skälig del av företagets fria kapi-tal tilldelas det fasta driftstället. Det andra steget i analysen skall bestämma hur mycket av bolagets vinst som skall tilldelas det fasta driftstället. Den vinst som skall fördelas bestäms utifrån en jämförbarhetsanalys och genom att tillämpa olika internprissättningsmetoder. Den metod som bäst ger uttryck för ett armslängdspris skall tillämpas på den gällande ”transaktionen”. För att beräkna en skälig vinst skall det fasta driftstället få göra ränteav-drag. Generellt sett har Sverige inte mycket lagstiftning gällande internprissättning och det finns knappt någon lagstiftning gällande fasta driftställen. Svensk lagstiftning innehåller inga spe-cifika regler om hur vinster skall fördelas mellan ett huvudkontor och dess fasta driftsälle. Vidare finns endast ett fåtal rättsfall och ingen officiell vägledning av vinsters fördelning till fasta driftställen. Enligt gällande svensk lagstiftning skall summan av den vinst som skall fördelas bestämmas genom tillämpning av separata konton. Den vägledning som ges ur svensk rättspraxis är inte i linje med den godkända OECDtolkningen. Svenska domstolar har dömt i motsats till den godkända OECDtolkningen vad gäller fördelning av fritt kapital till ett utländskt fast driftställe och vad gäller tillåtenheten göra avdrag för interna royalty- och räntebetalningar. Vidare har det under vissa omständigheter inte ansetts vara en be-skattningsbar händelse då en tillgång flyttas mellan ett huvudkontor och ett fast driftställe. Då Sverige inte implementerat någon ny lagstiftning och domstolarna inte slagit fast någon ny rättspraxis gällande fördelning av vinster till fasta driftställen är det inte sannolikt att nya koncept som framgår av den godkända OECDtolkningen kommer att bli åhörda i Sverige för närvarande. För att vara i linje med den godkända OECDtolkningen skulle Sverige be-höva introducera ny lagstiftning på området. Vi rekommenderar att Sverige implementerar ny lagstiftning baserad på den godkända OECDtolkningen. Om Sverige skulle välja att implementera vårt föreslagna tillägg i lag-stiftningen skulle det bidra till en mer konsekvent behandling av fasta driftställen och en nödvändig säkerhet för bolag avseende beskattningen av fasta driftställen.

Syftet med uppsatsen är att klarlägga försäkringsförmedlarens ansvar samt att belysa de situationer där förmedlarens ansvar är otydligt. Jag ska även bedöma om dessa situationer leder till en rimlig/orimlig riskfördelning mellan berörda parter. Jag ska utreda hur dessa situationer bör lösas och vad som bör göras för att tydliggöra försäkringsförmedlarens ansvar, samt ansvarsfördelningen mellan försäkringsförmedlaren och försäkringsgivaren. Denna uppsats är ämnad att läsas av personer som kommer i kontakt med dessa frågeställningar, såväl personer som arbetar inom försäkringsbranschen som försäkringstagare. Läsaren bör inneha grundläggande juridiska kunskaper.

No description available.

No description available.

The development within the European Union is that we are heading towards a common internal market. The law has during the year become more harmo-nized within the Union in many areas. The company law within the European Union has become harmonized through several company law directives and the freedom of establishment, which is included in the EC Treaty. The aim of an internal market is about to be achieved, but there are still differences between the systems of law within the Member States. To avoid these differences within the area of company law a common European company type became reality in 2004, the European public limited-liability company. Companies within the European Union have the possibility to create a Euro-pean public limited-liability company (SE Company). The SE Company is mainly governed by the SE Regulation. The SE company has advantages like the possibility to move the registered office from one Member State to another without losing its legal personality. It can also make the company structure easier and relief administrative costs for a company with activity in the European Union. The company was supposed to be governed by one single set of rules, the SE Regulation, no matter where in the Union the company has its registered of-fice. This has not become reality since the SE Regulation on several occasions refers back to the national company law. The SE Company has not been a success, only a few SE companies have been created. The advantages do not seem to be that important reasons, the companies do not seem to think that it is worth the cost and the trouble to change type of company.

De senaste årtiondena har varumärkesrättens betydelse tilltagit till följd av varumärkets ökade värde i samhället och på marknaden. En grundläggande förutsättning för att ett kännetecken ska kunna åtnjuta varumärkesrättsligt skydd, är att det kan särskilja en näringsidkares varor eller tjänster från andra näringsidkares liknande eller identiska varor eller tjänster. Särskiljnings-förmågan kan vara inneboende och framträda omedelbart vid varumärkets tillkomst, eller successivt förvärvas genom inarbetning av det aktuella varumärket. Det bör observeras att ett varumärke även kan förlora sin särskiljningsförmåga. Efter hand som särskiljningsförmågan minskar degenererar varumärket alltmer, för att till slut övergå till att utgöra en generisk beteckning. Exempel på degenererade varumärken är cellofan, termos och dynamit. Enligt varumärkeslagen kan ett varumärke bestå av alla tecken som kan återges grafiskt, förutsatt att det aktuella tecknet kan särskilja företagets varor. Utvecklingen för varumärkesregistreringar har gått från att tidigare erbjuda skydd främst åt figur- och ordvarumärken, till att numera även tillåta färg-, ljud- och doftvarumärken i allt större utsträckning. Det första okonventionella varumärket som registrerades i Sverige var ett ljud-varumärke avseende Hemglass välbekanta melodislinga. Under våren 2005 beviljades det första svenska färgvarumärket och det avsåg den lila nyansen hos Löfbergs Lila. Sedan 1996 finns det, parallellt med nationella varumärken, även en möjlighet att registrera så kallade gemenskapsvarumärken. Bedömningen av särskiljningsförmåga i Sverige har i stor utsträckning påverkats av vilka gemenskapsvarumärken som beviljats registrering, men den är emellertid inte helt överensstämmande med den EG-rättsliga bedömningen. I denna magisteruppsats analyseras hur varumärkens särskiljningsförmåga bedöms vid varumärkesregistrering inom svensk rätt respektive EG-rätt, sedan införandet av gemenskapsvarumärket.

Problemformulering: Borde, vid sakutdelning som strider mot ABL:s kapitalskyddsregler, mottagaren ekonomiskt ersätta bolaget med kontanta medel som motsvarar den ogiltiga utdelningens värde eller återlämna det mottagna objektet. Samt i viss mån, bör bolaget ha sakrättsligt skydd gentemot mottagarens borgenärer? Dessa är de grundläggande frågor som jag har för avsikt att besvara. Syfte: Syftet med denna uppsats är att försöka framföra en nyanserad diskussion angående den aktiebolagsrättsliga återbäringsregeln och dennas tillämpning. Jag menar att den tillämpning som regeln har idag inte nödvändigtvis måste vara den mest lämpliga och det kan tänkas att en alternativ tillämpningsmetod skulle kunna vara mer lämplig. Metod: Jag har för avsikt att tillämpa en teleologisk metod på uppsatsen för att utifrån detta kunna resonera angående vilken tillämpning som vore den lämpligaste angående den aktuella lagregeln. Uppsatsen kommer även läggas upp så att de aktuella lagreglerna beskrivs i ett tidigt kapitel, dock med ett visst mått av egen analys även i detta kapitel, för att följas av ett slutligt analyskapitel där jag har för avsikt att försöka besvara problemformuleringen. Resultat: Efter att ha resonerat utifrån aktuell doktrin, praxis och förarbeten har jag kommit till slutsatsen att den idag tillämpade metoden vid återbäring, nämligen ogiltighet inte tillgodoser syftet med ABL och inte heller är lika effektiv som en värdeersättningsmodell.

<p>Sponsring är ett relativt nytt sätt för marknadsföring som genom åren har blivit allt vanligare för företag att använda sig av. Idag är det ett av de mest använda marknadsföringsinstrumenten. Det finns ingen särskild reglering av avdragsrätten för sponsring i skattelagstiftningen, utan utgifter för sponsring faller normalt under 16 kap. 1 § IL. Denna huvudregel är väldigt allmänt skriven vilket medfört att rättsfall står för den huvudsakliga regleringen på området.</p><p>Utgifter för sponsring har i rättspraxis medgetts vara avdragsgilla som reklam- och PR-kostnader, forsknings- och utvecklingskostnader, personalkostnader och representationskostnader. Sammanfattningsvis kan sägas att följande förutsättningar skall vara uppfyllda för att avdragsrätt skall medges för sponsring:</p><p>-Utgiften utgör inte gåva,</p><p>-Sponsringsutgiften är avsedd att öka eller bibehålla företagets inkomster och</p><p>-Sponsorn erhåller en direkt motprestation från den sponsrade som förväntas ha ett marknadsvärde som motsvarar sponsringsutgiften eller att utgiften är en indirekt omkostnad på grund av att det finns en stark anknytning mellan sponsorns och den sponsrades verksamheter.</p><p>Det som framförallt ställer till problem vid avdragsbedömningen är att gränsdragningen mellan sponsring och icke avdragsgill gåva många gånger är väldigt svår att göra, framförallt då den skattskyldige erhåller indirekta motprestationer.</p><p>Den nuvarande regleringen av sponsring har blivit utsatt för massiv kritik från många håll då den bl.a. anses vara oförutsägbar och alldeles för restriktiv. Det är speciellt kravet på anknytning mellan sponsorns och den sponsrade verksamhet som krävs vid indirekta motprestationer som kritiserats. Detta eftersom denna anknytning medför att det är relativt lätt att få avdrag då sponsorn erhåller direkta motprestationer men förhållandevis svårt då denne erhåller indirekta motprestationer. Från många håll krävs en ny reglering av sponsring.</p><p>Regeringen och riksdagen har dock hittills menat att nuvarande regler är tillräckliga och att det i princip är omöjligt att utforma regler om avdragsrätt för sponsring som utesluter gränsdragningsproblem och samtidigt täcker in samtliga fall. Jag är av den åsikten att nuvarande reglering inte är tillfredsställande. För att komma tillrätta med detta förslår jag att det införs ny lagtext i IL som reglerar avdragsrätten för sponsring. Detta sker enligt mig bäst genom att ny lagtext införs i 16 kap. 9a § IL och att det görs ett tillägg i 9 kap. 2 § 2 st IL.</p> / <p>Sponsoring is a relatively new way of marketing, but has during the years become more common for companies to use and is today one of the most used ways of marketing. There is no exclusive regulation of the deduction for sponsoring, therefore expenses for sponsoring are normally regulated by Chapter 16 section 1 of the Swedish Income Tax Act (IL). This main regulation is written in a very general way and therefore cases stand for the main regulation on the area.</p><p>Expenses for sponsoring have in cases been adnmitted to be deductable as advertising- and PR-expenses, research- and development expenses, personnel expenses and official expenses. To sum up the following conditions have to be fulfilled for sponsoring to be deducted:</p><p>-The expense does not constitute a gift,</p><p>-The sponsoring expense is meant to increase or to maintain the companys incomes and</p><p>-The sponsor receives a direct return from the sponsored party that is expected to have a market value that correspond to the sponsoring expense or that the expense is a indirect expense due to that there is a strong connection between the sponsors and the sponsored partys activities.</p><p>What first and foremost causes a problem when making the appraisal of deduction is that establishing a boundary between sponsoring and not deductable gift many times is very difficult to make, especially when the sponsor receives a indirect return.</p><p>The present regulation of sponsoring has been the subject of a lot of criticism, among others that it is not predictable enough and much too restrictive. It is first and foremost the reguirement that there needs to be a strong connection between the sponsors and the sponsored partys activities that have been criticized. This requirement results in that it is pretty easy for the sponsor to get a deduction when he gets a direct return but pretty difficult when he receives a indirect return. Many people and organisations demand a new regulation of sponsoring.</p><p>The government and parliament have so far said that present regulations are sufficient and that there almost is impossible to design regulations concerning deduction for sponsoring that exclude the establishing of a boundary and at the same time covers all situations.</p><p>I think that the present regulation is not satisfactory. To cope with this I suggest that a new regulation that regulates the deduction of sponsoring is introduced into the Swedish Income Tax Act (IL). This is according to me best done through the introcution of a new regulation in Chapter 16 section 9a of the Swedish Income Tax Act (IL) and a addition in Chapter 9 section 2 para. 2 of the Swedish Income Tax Act (IL).</p>