<p>The purpose of this thesis is to establish whether the domestic legislation of Sweden is in tune with the OECD December 2006 report on the attribution of profits to permanent es-tablishments (December 2006 report) and if not how Sweden ought to conform. How to attribute business profits to a permanent establishment (PE) is laid down in Article 7 of the OECD Model Tax Convention on Income and on Capital. In December 2006 the OECD released a report on how profits (losses) are to be attributed to PEs. The report lays down the current approach on how Contracting States should interpret Article 7 and is referred to as the authorised OECD approach. The purpose of the December 2006 Report is to re-vise Article 7 in order ensure a common interpretation on the Article. The aim is to apply the OECD Transfer Pricing Guidelines (TP Guidelines), otherwise applicable on transac-tions between a parent company and a subsidiary, by analogy to PE situations.</p><p>The profits attributable to a PE are to be decided by using a two-step analysis. Under the first step a PE is to be hypothesised as a distinct and separate enterprise. The functions performed, assets used and risks assumed are to be determined and attributed to the rele-vant parts of the enterprise. In order to do this the economic ownership of assets is to be regarded. According to the OECD the functions performed by the people working within a PE, the significant people functions (SPF), are decisive when attributing assets and risks. To support the use of assets and the assumption of risks a PE is to be provided with a proper amount of “free” capital. Under the second step of the analysis a fair share of the entire enterprise’s profit is to be attributed to the PE. The actual amount of profit is to be established by performing a comparability analysis and by thereafter applying different transaction methods, using the method that best expresses an arm’s length price to the dealing at hand. To calculate a proper profit a PE shall be allowed to deduct interest.</p><p>Sweden does not have much legislation concerning transfer pricing and there is hardly any legislation concerning PEs. There are no specific provisions in Swedish law on how to at-tribute profits between a head office and a PE. Furthermore, there are only a few judge-ments and no official guidelines regarding the attribution of profits to PEs. According to the domestic legislation of Sweden the amount of attributed profit shall be determined on the basis of separate accounts. The existing guidance in Swedish case law is not in tune with the authorised OECD approach. Swedish courts have ruled contrary to the authorised OECD approach when it comes to attributing “free” capital to a PE, allowing for deduc-tions of internal royalty payments and for recognising internal interest dealings. Further-more, a transfer of assets from a Swedish head office to a foreign PE has under certain cir-cumstances not been considered a taxable event. Since Sweden has not officially imple-mented any new legislation and the courts have not Stated any new principles regarding the attribution of profits to PEs it is unlikely that new concepts as the authorised OECD ap-proach will be adhered to at present time. In order to comply with the authorised OECD approach Sweden would need to introduce some new legislation.</p><p>We suggest that Sweden implement a Section in its domestic legislation based on the authorised OECD approach. If Sweden adopts our proposed Section it would provide for a more unitary and consistent international approach and a needed certainty for enterprises on the treatment of PEs for tax purposes.</p> / <p>Uppsatsens syfte är att utreda huruvida Sveriges lagstiftning är i linje med OECDs decem-ber 2006 rapport och huruvida eventuell anpassning av gällande lagstiftning bör företas. Hur vinster skall fördelas till fasta driftställen bestäms av artikel 7 i OECDs Modellavtal för beskattning av inkomst och kapital. I december 2006 presenterade OECD en rapport om hur vinster (förluster) bör fördelas till fasta driftställen. Rapporten beskriver hur medlems-Staterna bör tolka artikel 7 och är refererad till som den godkända OECDtolkningen. Syftet med december 2006 rapporten är att revidera artikel 7 för att få till stånd en enhetlig tolk-ning av artikeln. Målet är att OECD TP Guidelines, annars tillämpliga på transaktioner mellan moder- och dotterbolag, skulle tillämpas analogt på situationer gällande fasta drift-ställen.</p><p>Vinster hänförliga till ett fast driftställe skall bestämmas genom användning av en två stegs analys. Under det första steget i en sådan analys antas det fasta driftstället utgöra ett särskilt och separat bolag. De funktioner som utförs, tillgångar som används och risker som kan tänkas uppkomma i det fasta driftstället bestäms. För att kunna göra detta skall den eko-nomiska äganderätten av tillgången bestämmas. Funktioner som är av speciellt värde och som utförs av personal som arbetar vid det fasta driftstället, så kallade betydelsefulla perso-ners funktioner, är avgörande vid en fördelning av tillgångar och risker. För att stödja an-vändningen av tillgångar och antagandet av risker skall en skälig del av företagets fria kapi-tal tilldelas det fasta driftstället. Det andra steget i analysen skall bestämma hur mycket av bolagets vinst som skall tilldelas det fasta driftstället. Den vinst som skall fördelas bestäms utifrån en jämförbarhetsanalys och genom att tillämpa olika internprissättningsmetoder. Den metod som bäst ger uttryck för ett armslängdspris skall tillämpas på den gällande ”transaktionen”. För att beräkna en skälig vinst skall det fasta driftstället få göra ränteav-drag.</p><p>Generellt sett har Sverige inte mycket lagstiftning gällande internprissättning och det finns knappt någon lagstiftning gällande fasta driftställen. Svensk lagstiftning innehåller inga spe-cifika regler om hur vinster skall fördelas mellan ett huvudkontor och dess fasta driftsälle. Vidare finns endast ett fåtal rättsfall och ingen officiell vägledning av vinsters fördelning till fasta driftställen. Enligt gällande svensk lagstiftning skall summan av den vinst som skall fördelas bestämmas genom tillämpning av separata konton. Den vägledning som ges ur svensk rättspraxis är inte i linje med den godkända OECDtolkningen. Svenska domstolar har dömt i motsats till den godkända OECDtolkningen vad gäller fördelning av fritt kapital till ett utländskt fast driftställe och vad gäller tillåtenheten göra avdrag för interna royalty- och räntebetalningar. Vidare har det under vissa omständigheter inte ansetts vara en be-skattningsbar händelse då en tillgång flyttas mellan ett huvudkontor och ett fast driftställe. Då Sverige inte implementerat någon ny lagstiftning och domstolarna inte slagit fast någon ny rättspraxis gällande fördelning av vinster till fasta driftställen är det inte sannolikt att nya koncept som framgår av den godkända OECDtolkningen kommer att bli åhörda i Sverige för närvarande. För att vara i linje med den godkända OECDtolkningen skulle Sverige be-höva introducera ny lagstiftning på området.</p><p>Vi rekommenderar att Sverige implementerar ny lagstiftning baserad på den godkända OECDtolkningen. Om Sverige skulle välja att implementera vårt föreslagna tillägg i lag-stiftningen skulle det bidra till en mer konsekvent behandling av fasta driftställen och en nödvändig säkerhet för bolag avseende beskattningen av fasta driftställen.</p>

No description available.

No description available.

<p>The development within the European Union is that we are heading towards a common internal market. The law has during the year become more harmo-nized within the Union in many areas.</p><p>The company law within the European Union has become harmonized through several company law directives and the freedom of establishment, which is included in the EC Treaty.</p><p>The aim of an internal market is about to be achieved, but there are still differences between the systems of law within the Member States. To avoid these differences within the area of company law a common European company type became reality in 2004, the European public limited-liability company.</p><p>Companies within the European Union have the possibility to create a Euro-pean public limited-liability company (SE Company). The SE Company is mainly governed by the SE Regulation.</p><p>The SE company has advantages like the possibility to move the registered office from one Member State to another without losing its legal personality. It can also make the company structure easier and relief administrative costs for a company with activity in the European Union.</p><p>The company was supposed to be governed by one single set of rules, the SE Regulation, no matter where in the Union the company has its registered of-fice. This has not become reality since the SE Regulation on several occasions refers back to the national company law.</p><p>The SE Company has not been a success, only a few SE companies have been created. The advantages do not seem to be that important reasons, the companies do not seem to think that it is worth the cost and the trouble to change type of company.</p>

<p>Syftet med uppsatsen är att klarlägga försäkringsförmedlarens ansvar samt att belysa de situationer där förmedlarens ansvar är otydligt. Jag ska även bedöma om dessa situationer leder till en rimlig/orimlig riskfördelning mellan berörda parter. Jag ska utreda hur dessa situationer bör lösas och vad som bör göras för att tydliggöra försäkringsförmedlarens ansvar, samt ansvarsfördelningen mellan försäkringsförmedlaren och försäkringsgivaren. Denna uppsats är ämnad att läsas av personer som kommer i kontakt med dessa frågeställningar,</p><p>såväl personer som arbetar inom försäkringsbranschen som försäkringstagare. Läsaren bör inneha grundläggande juridiska kunskaper.</p>

1994 trädde Skuldsaneringslagen i kraft och har sedan dess varit kraftigt debatterad. Vissa anser att lagen fyller sin funktion, medan andra anser att den bara utgör en möjlighet för skuldsatta att komma undan sina förpliktelser och att många skuldsaneringar är misslyckade, eftersom gäldenärerna återskuldsätter sig. Uppsatsen syfte är att mot bakgrund av de grundläggande syftena i skuldsaneringslagen utröna vilka kriterier som kan avgöra huruvida en skuldsanering är lyckad eller misslyckad. Återskuldsättning under pågående skuldsanering diskuteras utifrån olika intressenters statistik och om återskuldsättningen är ett problem som innebär att möjligheten till skuldsanering bör avskaffas. En misslyckad skuldsanering kan sägas föreligga när gäldenären av någon anledning inte fullföljer skuldsaneringen och det rehabiliterande syftet därför inte uppnås. Återskuldsättning kan vara orsak till att en skuldsanering inte slutförs, men utgör i sig inget hinder för skuldsaneringsinstitutet. I stället måste hänsyn tas till vilken typ av skulder det handlar om samt ur vilket tidsperspektiv som bedömningen är relevant.

Denna uppsats behandlar revisorns externa skadeståndsansvar gentemot styrelsens ledamöter. I uppsatsen utreds frågan huruvida en styrelseledamot skulle kunna vara “ någon annan” i den mening som avses i 29 kap. 1 § ABL. Frågan blir aktuell när en styrelseledamot, till följd av att revisorn inte har fullgjort sina skyldigheter enligt 9 kap. 3 § ABL, har blivit personligt betalningsansvarig. Uppsatsen inleds med grundläggande fakta om skadestånd som rättslig konstruktion. Därefter behandlas de särdrag som utmärker skadestånd i ett aktiebolagsrättsligt sammanhang. Vidare synas några ansvarsbegränsande rättsprinciper såsom normskyddsläran och principen om befogad tillit. Avslutningsvis studeras ett antal ändamål med aktiebolagslagen. Vid en sammanvägning av de argument som talar för respektive emot finner vi att styrelseledamoten, vid revisorns överträdelse av 9 kap. 3 § ABL, inte utgör “ någon annan” i den mening som avses i 29 kap. 1 § ABL.

Utöver de lagenliga formerna av värdeöverföringar som återfinns i 17 kap. ABL, kan i förarbeten och doktrin särskiljas varianter som inte anses förenliga med lagstiftningen. Dessa utgörs bland annat av förskotts- och interimsutdelningar, och ska sanktioneras med återbäringsskyldighet och bristtäckningsansvar. Med hänsyn till avsaknaden av ett uttryckligt förbud, har det genom åren uppstått en gränsdragningsproblematik mellan dessa olovliga utdelningsvarianter och förbjudna lån. I denna studie har främst med hjälp av förarbeten och doktrin redogjorts för gränsdragningen, och undersökts begreppens underliggande definitioner. Närståendelåneförbudet har genom åren varit tämligen omdiskuterat, både i fråga om dess existens och underliggande syften. Sanktionerna som följer av förbjudna lån är både civilrättsliga, straffrättsliga och skatterättsliga. Det kan därmed direkt konstateras att en överträdelse av låneförbudet medför betydligt mer ingripande sanktioner än olovliga värdeöverföringar. Det är en av orsakerna till att gränsdragningen är essentiell, inte minst med hänsyn till förutsebarhetsprincipen. Frågan om förbjudna penninglån och dess gränsdragning gentemot förskottsutdelningar belystes nyligen i rättsfallet NJA 2021 s. 388. I domen uppställde HD ett antal kriterier som ska tas hänsyn till för att avgöra om en transaktion utgör ett lån eller inte, som i viss mån klargör begreppets tillämpningsområde. Gränsdragningsproblematiken kan orsaka vad som i vår mening får anses vara ett kringgående av låneförbudsreglerna, något som fortfarande inte kan anses utrett. Problematiken grundar sig delvis i den straffrättsliga sanktion som följer av låneförbudet, eftersom domaren i sin bedömning av en transaktion därmed är bunden av legalitetsprincipen. I uppsatsen lämnas rekommendationer i syfte att tydliggöra rättsläget och dess föreliggande gråzon. Ett uttryckligt förbud mot förskotts- och interimsutdelningar synes inte motiverat, utan istället föreslås andra åtgärder som kan vidtas för gränsdragningens klargörande. Utöver det nämnda finns anledning att utöka de kriterier som används för att fastställa huruvida en transaktion utgör ett förbjudet lån eller inte. I den alternativa lösningen ingår en avkriminalisering av låneförbudet, vilket skulle öppna dörrar för en vidare och mer ändamålsenlig tolkning utifrån förbudets syfte. Mycket i låneförbudets historia talar även för att reglerna är i behov av reformering.

<p>Tredjepartslogistik är en företeelse som under de senaste åren kommit att bli vanligt förekommande både i Sverige och internationellt. Själva företeelsen som sådan innebär att ett företag eller liknande genom avtal låter en tredjepartslogistiker ombesörja sitt behov av transporter, lagerhållning, förpackning, enklare montering etcetera. Sett ur ett juridiskt perspektiv ger just själva avtalet, det vill säga tredjepartslogistikavtalet, upphov till spörsmål angående hur detta är att klassificera. Ett så pass ingående samarbete mellan tredjepartslogistikern och dennes motpart som tredjepartslogistik typiskt sett utgör kan enligt associationsrättsliga grunder komma att ge upphov till ett enkelt bolag snarare än ”enbart” ett köpare-säljare-förhållande mellan parterna. Om så kan bedömas vara fallet uppkommer möjligheten att avtalsparterna kommit att åtaga sig mer juridiskt långtgående förpliktelser visavi varandra än vad dessa är medvetna om eller önskat vid avtalets ingående.</p><p>Med utgångspunkt i associations- och köprättslig lagstiftning utreds i denna uppsats utifrån vilka omständigheter det kan avgöras huruvida avtal om tredjepartslogistik är att se som bildande av ett enkelt bolag eller köp av tjänst samt vilka de juridiska följderna blir av ett sådant avgörande. Som komplement till de sedvanliga rättskällorna har två avtal om tredjepartslogistik som används av svenska tredjepartslogistiker begagnats.</p><p>I uppsatsen har funnits att det är främst förekomsten eller avsaknandet av ett gemensamt vinständamål mellan logistikern och dennes motpart som är av störst betydelse för hur avtal om tredjepartslogistik är att klassificera. Vad gäller de juridiska följderna har vidare konstaterats att det föreligger principiella snarare än faktiska materiella skillnader mellan den associations- och köprättsliga lagstiftningen i det nu utredda fallet. Exempelvis kan nämnas skillnader avseende formerna för beslutsfattande och fördelning av uppkommen vinst mellan parterna i anledning av avtalet. Avsaknandet av mer påtagliga differenser kan i synnerhet förklaras med det omfattande bruket av dispositiv lagstiftning, vilket medför att den avtalsmässiga reglering som parterna själva ombesörjer tillmäts störst juridisk dignitet.</p> / <p>Thirdpartylogistics and related services are offered by most international logistic companys. Besides the undertaking of mere transports, thirdpartylogistics typically includes the execution of other services such as storage, repacking and assembling the clients products. From a legal point of view agreements concerning thirdpartylgistics raises the issue regarding how to legally classify the agreement in question. The thorough cooperation between the logistic company and its client needed to perform the agreed services could in accordance with Swedish company and partnership regulations give rise to partnership constellation rather than a purchase of a service. This could in turn result in that the parties involved have accepted more far-reaching legal obligations towards one another than wished for or intended.</p><p>In this thesis the above mentioned issues concerning the legal classification of agreement thirdpartylogistics are further exeplored with starting point in Swedish company and partnerhip law. Furthermore are the legal consequences of such classifacation in respect to the concerned parties obligations obligations towards each other thouroughly examined.</p><p>In the thesis it has been found that the most decisive circumstance to consider regarding the legal classifiaction of agreements concerning thirdpartylogistics is the presence or lack of joint earnings between the parties in question. Regarding the legal consequences it has been found that altough there are considerably principle differences between a partnership agreement and purchase dito, the de facto differences however seems to be of a more moderat kind. This could be explained by the extensive use of non-mandatory legislation in Swedish partnership law.</p>

<p>Every year approx. 110 billion SEK is being used In Sweden to finance research. The government contributes with 22 percent, i.e. approx. 25 billion SEK. The universities are equally financed by the government and private contributors.</p><p>The tax laws concerning these contributions are somewhat unclear, and this can generate problems. The two important questions that can arise are if the contribution is deductible, and if the receiver has to declare the income in his taxation. The essay focuses on the situations where the contribution is deductible for the giver and tax free for the receiver, i.e. when there is a lack of reciprocity in the taxation. This generates a lack of tax income for the government, and can lead to tax planning</p> / <p>Samhället har ett intresse av att forskning bedrivs. Varje år används ca. 110 miljarder kr till forskning i Sverige, varav staten står för ca. 22 procent, d.v.s. ca. 25 miljarder kronor. Universitetens forskning finansieras av staten och externa finansierare med ungefär lika stora delar.</p><p>De skatterättsliga reglerna angående forskningsbidrag är något oklara och detta kan leda till problem. Frågor som kan uppstå i anledning härav är i vilken utsträckning en näringsidkare åtnjuter avdragsrätt för forskningsbidrag till universitet, stiftelser, juridiska och fysiska personer, samt även i vilken mån detta bidrag är skattefritt för mottagaren? Främst inriktas uppsatsen mot de situationer där bristande reciprocitet uppstår. De frågeställningar som behandlas härvidlag är i vilken mån denna bristande reciprocitet kan läkas, och på vilket sätt detta kan ske.</p><p>Förhållandet mellan att det inte krävs någon motprestation för avdragsrätt i anledning av forskningsbidrag, och att en intäkt utan någon motprestation leder till skattefrihet skapar problem. Detta förhållande synes inte vara avsett av lagstiftaren och det ger visst utrymme för ’otillbörlig’ skatteplanering.</p>