I takt med avregleringen och privatiseringen av traditionellt statliga och kommunala verksamheter konkurrerar privata och offentliga aktörer i allt större utsträckning med varandra. Regeringen uppmärksammade detta växande problem och för att råda bot på detta infördes nya regler i konkurrenslagstiftningen som trädde i kraft den 1 januari 2010. Reglerna kretsar kring konfliktlösningsregeln vilken ger allmän domstol möjlighet att förbjuda en offentlig aktör att bedriva en viss verksamhet eller tillämpa ett förfarande som kan ha en konkurrenssnedvridande effekt på marknaden. Verksamheter och förfaranden som är försvarliga utifrån allmän synpunkt eller förenliga med lag kan inte förbjudas med konfliktlösningsregeln. Författaren har utrett vilken typ av verksamheter och förfaranden som fångas av konfliktlösningsregeln och vilka problem som kan uppstå vid en tillämpning av konfliktlösningsregeln. Författaren har under uppsatsens gång kommit fram till att konfliktlösningsregeln fångar alla säljverksamheter och förfaranden som innebär att den offentlige aktörens säljverksamhet eller förfarande utgör en begränsning av konkurrensen. Förfaranden och säljverksamheter som faller utanför den kommunala kompetensen kan alltså inte förbjudas med konfliktlösningsregeln så länge som de inte begränsar konkurrensen och minskar säljtrycket på marknaden. Konfliktlösningsregeln fångar situationer där en offentlig aktörs prissättning i säljverksamhet understiger marknadsvärdet på en konkurrensutsatt marknad. Det konkurrensbegränsningskriterium som uppställs för att konfliktlösningsregeln skall bli tillämplig gör att konfliktlösningsregeln kan utjämna konkurrensen mellan privata och statliga aktörer. Konfliktlösningsregelns tillämpning i förhållande till verksamheter som ligger inom den kommunala kompetensen innebär inte något problem då verksamheter inom den kommunala kompetensen torde vara försvarliga utifrån allmän synpunkt om de ökar konkurrenstrycket. Om den kommunala verksamheten inte ligger inom den kommunala kompetensen torde den heller inte vara försvarlig utifrån allmän synpunkt men kan då ändå inte förbjudas enligt konfliktlösningsregeln såvida den inte utgör en konkurrensbegränsning.

No description available.

<p>Double taxation treaties play a vital part in the international relations between states</p><p>regarding taxation matters. Since double taxation can occur as soon as a person has</p><p>income in more than one state, it is very important that there can be effective remedies</p><p>to the problems that can occur in these situations. Double taxation treaties are</p><p>necessary in most situations created by international trade and they are even more</p><p>important in such a free flowing economic co-operation such as the EU, where the</p><p>trade between the Member States is not only free but also very frequent.</p><p>Most double taxation treaties are based on the Model Treaty created by the OECD.</p><p>Even states not members of the organization use it as a model for their treaties. This</p><p>means that treaties between Member States of the EC are often rather similar, but</p><p>many times have been drafted without consideration taken to EC law. This can create</p><p>problems since the European Court of Justice (ECJ) has stated in its case law that</p><p>even though the Member States are solely competent when it comes to direct taxation,</p><p>that competence must be used in accordance with EC law. Since double taxation</p><p>treaties are directed at flows of income and capital between states, it is most</p><p>probable that they can run afoul of EC law.</p><p>After some judgments of the ECJ the situation is clearer now, but there are still some</p><p>possible future problems. Examples of such problems are trailing taxes, limitations of</p><p>benefits and the most favoured nation (MFN) principle. The latter has been before</p><p>the Court, but there are many questions surrounding the MFN principle that has not</p><p>been answered satisfactorily. Even if more cases are brought before the Court and it</p><p>gives more guidance on how the Member States shall conclude treaties with each</p><p>other, it is still preferable with proper EC legislation on the subject. It must also be</p><p>mentioned that the ECJ has shown reluctance to disrupting the tax treaty networks in</p><p>place and has been reluctant to dismiss rules based on the OECD Model Treaty.</p><p>Several different solutions to these problems have been put forward, ranging from</p><p>doing almost nothing and just letting the development in the case law have its way to</p><p>a complete regulation of these issues through legislation by the EC. The two most interesting</p><p>solutions presented are a Multilateral EU Tax Treaty or an EU Model Tax</p><p>Treaty. Both of these two different methods would mean that the problems would</p><p>have a proper solution in that it would implement common rules that would be applicable</p><p>over the whole of the EU.</p>

No description available.

<p>Hyressättningen av bostadslägenheter skall i dagsläget ske i enlighet med det så kallade bruksvärdesystemet. Systemet innebär att hyran för en lägenhet skall sättas till ett belopp som motsvarar hyresnivån för likvärdiga lägenheter. Om hyresgästen anser hyran vara oskälig kan denne ansöka hos hyresnämnden om en prövning av densamma. Hyresnämnden skall då företa en jämförelseprövning av hyrorna för likvärdiga lägenheter. Lägenheter anses vara likvärdiga då de har samma bruksvärde, vilket innebär att de skall inneha samma värde på bostadsmarknaden. Vid fastställande av en lägenhets bruksvärde skall hänsyn tas till bland annat lägenhetens storlek, modernitetsgrad, användningssätt, planlösning, ljudisolering och geografiska läge, men även andra till lägenheten kopplade faciliteter som exempelvis hiss och sopnedkast skall tas i beaktning. Bruksvärdesystemet är ett mycket omdebatterat hyressättningssystem, vilket har medfört ett flertal omarbetningar och förändringar av systemet under årens lopp. En särskilt omdiskuterad fråga är vilken betydelse fastighetens geografiska läge skall ha för lägenhetens bruksvärde. Problemet som uppstår gällande i vilken utsträckning fastighetens geografiska läge skall beaktas i samband med bruksvärdet, är att bruksvärdet skall bedömas objektivt och frågan huruvida ett läge är bättre än ett annat torde i stor utsträckning utgöra en subjektiv bedömning.</p><p>Syftet med magisteruppsatsen är att klargöra hur bruksvärdesystemet utvecklats från dess införande fram till dags dato, och hur framtiden för systemet ser ut. Arbetet har en viss fokusering på frågan om fastighetens geografiska läge, vilken betydelse det hitintills har givits och vilken betydelse det i framtiden kommer att ges.</p><p>Bruksvärdesystemet sades vid dess införande innebära ett friare hyressättningssystem som var tänkt att efterlikna ett marknadsrättsligt system. Vissa begränsningar ämnades emellertid införas i systemet för att tillgodose hyresgästens intressen av ekonomisk och social trygghet i boendet. Systemet har dock under årens lopp kommit att i allt större utsträckning begränsa hyresvärdens frihet vid hyressättningen av lägenheter, samtidigt som hyresgästen har erhållit en allt starkare position. Det har emellertid gått så långt att det i dagsläget kan sägas att hyresgästens intressen tillgodoses i betydligt högre utsträckning än hyresvärdens. Bruksvärdesystemet har enligt författaren utvecklats från att vara ett extremt hyresvärdsvänligt hyressättningssystem, vilket efterliknade ett marknadsrättsligt system, till att nuförtiden vara ett i hög grad begränsat hyressättningssystem, vilket inte torde kunna sägas efterlikna ett marknadsrättsligt system. Förslag på förändringar av systemet har lagts fram, vilka emellertid fortfarande är under beredning i regeringen. Förslagen torde medföra, om dessa genomförs, att bruksvärdesystemet tar ett steg mot att återigen efterlikna ett marknadsrättsligt system med vissa begränsningar i hyresvärdens frihet, till förmån för hyresgästens sociala och ekonomiska trygghet.</p><p>Vad gäller beaktandet av fastighetens geografiska läge uttalades vid införandet av bruksvärdesystemet att hänsyn skulle tas till läget, men hur eller i vilken utsträckning sådant beaktande skulle ske uttalades inte. Begreppet har sedan införandet inte kommit att utvecklas lagtextmässigt utan har i sin helhet utvecklats genom rättstillämpningen. Rättsskipande myndigheter synes emellertid inte till fullo begripit hur beaktande av det geografiska läget skall ske, och då bedömningen i hög grad är subjektiv synes utvecklingen varit tämligen neutral. Det har uttalats att ett centralt läge på objektiva grunder skall anses vara mer värt än ett ocentralt, men någon direkt genomslagskraft kan lägeskriteriet inte påstås ha erhållit. Frågan är dock i stor utsträckning rättspolitisk, och då de rättsskipande myndigheterna skall vara objektiva och politiskt neutrala har de undvikit att företa starka uttalanden angående lägets betydelse. Läget torde emellertid ges större betydelse i framtiden, då det är en faktor hyresgäster värderar högt, och eftersom hyressättningen har uttalats skall avspegla hyresgästers värdering av lägenheterna bör läget således tas i beaktande. Ökad hänsyn till det geografiska läget bör sannolikt även leda till en bättre balanserad hyresmarknad, varför författaren tror att det i framtiden kommer att ges en större betydelse.</p>

<p>Utifrån en problembaserad rättsdogmatisk metod tar uppsatsen sin utgångspunkt i Sveriges beskattningsregler avseende riskkapitalinvesteringar, i en situation där utländska juridiska personer tillskjuter kapital till svenska onoterade aktiebolag. Inledningsvis identifieras en tydlig skillnad i beskattningen av två tillsynes jämförbara handlingsalternativ, en riskkapitalinvestering jämfört med en direktinvestering, samtidigt som den allmänt vedertagna neutralitetsprincipen anger att det skattemässiga utfallet av två ekonomiskt jämförbara handlingsalternativ inte får avvika från varandra. Uppsatsen syftar därför till att konstatera huruvida Sveriges beskattningsregler avseende riskkapitalinvesteringar strider mot neutralitetsprincipen samt om det för det skatterättsliga området får anses komplicerat att utforma rättvisa och neutrala rättsregler. Proposition 2009/10:36 utgör även föremål för uppsatsens behandling då en lagändring i enlighet med propositionen skulle medföra fundamentala förändringar avseende beskattningen av riskkapitalinvesteringar i Sverige.</p><p>Med riskkapitalinvestering avses i uppsatsen att en utländsk juridisk person efter att ha varit i kontakt med ett svenskt riskkapitalbolag, tillskjuter en viss mängd av sitt disponibla kapital till en i Sverige etablerad riskkapitalfond, som i sin tur investerar i svenska onoterade aktiebolag. En svensk riskkapitalfond genererar skattepliktiga kapitalvinster under förutsättning att aktieinnehavet i de svenska onoterade aktiebolagen avyttras till ett pris som överstiger dess anskaffningsvärde. Då en riskkapitalfond idag etableras som ett kommanditbolag är det enligt gällande rätt fondens utländska juridiska delägare som är skyldiga att betala skatt för riskkapitalfondens inkomster. Så som begränsat skattskyldiga beskattas de utländska juridiska personerna enbart för vissa i lagtexten explicit angivna inkomstkällor i Sverige, där fast driftställe för näringsverksamhet utgör den enda inkomstkällan av relevans för uppsatsens behandling. Rekvisiten näringsverksamhet och fast driftställe är därför föremål för en i uppsatsen djupgående analys.</p><p>Riskkapitalfonden anses bedriva en näringsverksamhet genom att utgöra en självständig och vinstmaximerande förvärvsverksamhet som bedrivs varaktigt, kontinuerligt och i en viss omfattning. Vidare utgör riskkapitalfonden även ett fast driftställe, då fonden frambringar investeringsförfarandets samtliga inkomster genom att stadigvarande och uteslutande bedriva sin affärsverksamhet från Sverige. Innehavet i en svensk riskkapitalfond medför således att ett fast driftställe för näringsverksamhet uppstår för fondens utländska juridiska delägare, vilka därmed beskattas för fondens samtliga inkomster i Sverige.</p><p>Vid en direktinvestering investerar de utländska juridiska personerna istället direkt i de svenska onoterade aktiebolagen genom att kontakta en svensk bank som köper och säljer aktierna enligt uppdrag. Genom det upprättade avtalsförhållandet med den svenska banken uppstår även i samband med en direktinvestering, ett fast driftställe för näringsverksamhet i Sverige. Skattskyldigheten undanröjs dock då innehavet vid en direktinvestering, tillskillnad från en riskkapitalinvestering, i regel faller inom tillämpningsområdet för de skatterättsliga undantagsreglerna avseende näringsbetingade andelar. Idag uppstår således en tydlig skillnad i beskattningen, ur ytterst jämförbara skatterättsliga förutsättningar, för en riskkapitalinvestering och en direktinvestering. För att ställa Sveriges beskattningsregler i relation till neutralitetsprincipen krävs vidare att de två handlingsalternativen är ekonomiskt jämförbara.</p><p>Genom beaktande av rent ekonomiska faktorer, består de båda handlingsalternativen av en utländsk juridisk person, som med hjälp av en mellanhand vidtar investeringar i svenska onoterade aktiebolag utan att vara fysiskt närvarande i Sverige. Då den utländska juridiska personen vidare, genom sin renodlade kapitalplacering har ett huvudsakligt syfte som består i att maximera avkastningen vid båda handlingsalternativen, förefaller den ekonomiska jämförbarheten vara mycket tydlig.</p><p>Den ekonomiska jämförbarheten i kombination med skillnaden i det skattemässiga utfallet för de två handlingsalternativen, utgör själva kärnan till att de svenska beskattningsreglerna avseende riskkapitalinvesteringar får anses strida mot neutralitetsprincipen. Vidare påvisar den rättsliga grunden till gällande rätt, att det inte är särskilt komplicerat att införa rättvisa och neutrala rättsregler på området. Ett avgörande från Regeringsrätten som bestämmer att riskkapitalfonden ej utgör ett fast driftställe för näringsverksamhet, eller att inkludera kommanditbolag i regelverket för näringsbetingade andelar, skulle nämligen påtagligt reducera den i uppsatsen identifierade bristande neutraliteten.      </p><p>En analys av Proposition 2009/10:36 påvisar potentiellt omfattande framtida förändringar för uppsatsens behandlade skatterättsliga område. Genom att infoga kommanditbolag i regelverket avseende näringsbetingade andelar kommer, om lagförslaget accepteras, såväl utdelningar som kapitalvinster vara helt befriade från skatt för riskkapitalfonden och dess utländska juridiska delägare. Utländska juridiska personer med intresse för svenska onoterade aktiebolag, kommer vid en lagändring således att vidta investeringsbeslut baserade på rent ekonomiska faktorer, där den slutliga avkastningen och valet av handlingsalternativ i framtiden inte kommer att göras beroende av det svenska skatterättsliga regelverkets utformning.</p><p>  </p><p> </p>

<p>Business profits constitute the main part of income derived through international business and these profits are only to be taxed in the home state of the enterprise. However, if the enterprise conducts business in a host state through a PE, the profits attributable to the PE are taxable in the host state. Article 7 of the OECD Model Tax determines the profits attributable to the PE.</p><p>Nevertheless, Member States have interpreted Article 7 of the OECD Model Tax Convention in various ways. In order to provide consensus the OECD adopted an authorised OECD approach for attributing profits to PEs.</p><p>The first part of the purpose of this thesis is to study the Swedish approach for attributing profits to dependent agent PEs in relation to the authorised OECD approach. An enterprise from the home state can be considered to have a dependent agent PE in the host state if it conducts business in the host state through a dependent agent located therein. This is provided that the agent has the authority to conclude contracts in the name of the enterprise and exercises this authority regularly.</p><p>Under the authorised OECD approach for profit attribution to dependent agent PEs it is possible to allocate profits to the PE in excess of the arm’s length remuneration paid to the dependent agent. Thereby, the OECD has adopted the dual taxpayer approach as the authorised OECD approach.</p><p>According to the author’s opinion the Swedish perspective regarding profit attribution to dependent agent PEs differs from the authorised OECD approach as the dual taxpayer approach so far has not been applied in Sweden. Furthermore, it differs as the attribution of capital to PEs is not allowed according to case law and as far as the recognition of internal dealings is concerned.</p><p>When the OECD adopted the dual taxpayer approach as the authorised OECD approach another method was available; the single taxpayer approach. In line with this approach no further profits in excess of the arm’s length remuneration to the dependent agent can be attributed to the dependent agent PE. However, the single taxpayer approach was rejected as the authorised OECD approach, which has lead to disagreement within the international tax community.</p><p>Therefore, the second part of the purpose of this thesis is to study to what extent the authorised OECD approach is sustained. This is done by analysing reactions to the single and dual taxpayer approach among business and academic circles.</p><p>The author believes that reactions against the dual taxpayer approach mainly arise in situations when an enterprise in the host state gives rise to a dependent agent PE. Therefore, the authorised OECD approach should have recognised that different types of dependent agent PEs might arise and the approach is only sustained to the extent that a person belonging to the foreign enterprise leads to the existence of a dependent agent PE.</p>

<p>When someone dies there will always be an inheritance, an inheritance that earlier has been seen as a national concern. However, every year there are about 450 000 deaths within the European Union linked to more than one country, either when the deceased has changed his state of residence or when he has assets in another state, for example a Swedish national with a summer house in Spain. The problem is to determine which na-tional law that is supposed to be applicable to the inheritance.</p><p>There are two principles that can be applicable on the choice of law, the principle of na-tionality and the principle of residency. If the principle of nationality is used the inherit-ance will be regulated by the deceased`s citizenship while the principle of residency takes aim on the deceased´s last domicile instead. Conflicts can occur between the two principles so that the legacy must be divided between two different legislations.</p><p>In October 2009 the Proposal for a Regulation of the European Parliament and of the Council on jurisdiction, applicable law, recognition and enforcement of decisions and authentic instruments in matters of succession and the creation of a European Certificate of Succession was presented, a regulation that will try to create harmonized rules on in-teralia the inheritance matters. The principle of residency is supposed to be the general rule according to the regulation, but the deceased should still have the privilege to choose the rules in his country of nationality to govern the succession. But is it really necessary to harmonize the rules of applicable law or is it satisfying with the rules that is today? This is questions that will be answered in this essay.</p>

<p>This thesis examines the effects from Directive 2009/49/EC. This directive amend the Fourth and Seventh Company Directives, the Accounting Directives, regarding the information that Small and Medium-sized Enterprises (SME) have to present in notes connected to both the annual reports and notes to the consolidated accounts, in situations with subsidiaries when its necessary to draw up consolidated accounts.</p><p>The Accounting Directives does not affect all companies, almost only private limited liability companies, is this type of companies the only one discussed. Directive 2009/49/EC is not affecting all sizes of private limited liability companies within the European Union, since the most important reason for implementing it is to give SMEs less administrative burden by lower requirements regarding the information presented in notes attached to the reports.</p><p>The implementation of Directive 2009/49EC is a positive change since it is in line with the idea of an Internal Market with equal rights and obligations to all sized of limited liability companies, private or public. The lower obligations in the annual reports in the Fourth Directive are for SMEs to the better because of the less administrative burden and the loss of information for interested is not more important, but of course, for some it is crucial. Amending the Seventh Directive may have larger effect to some companies, most likely medium-sized SMEs, since the obligation to draw consolidated accounts will for some companies not be necessary.</p>

<p>Rättsläget idag är att skatteflyktslagen (1995:575) består av en generalklausul med fyra rekvisit som är kumulativa. När de fyra rekvisiten i generalklausulen är uppfyll-da är det möjligt för domstolarna att döma uttagande av skatt trots att det inte regle-ras i den aktuella lagen. En konflikt uppstår med den skatterättsliga legalitetsprinci-pen som säger att ingen skatt får uttagas utan stöd i lag. Det uppstår en paradox där det i teorin förespråkas för rättsdemokrati och förutsebarhet men i praktiken är fullt möjligt att kringgå dessa grundläggande rättsprinciper med en generalklausul. Skatte-flyktslagen är omdebatterad och har gett upphov till många åsikter i praxis och dokt-rin. Skatteflyktslagen har behövts eftersom skatteflykt bland fysiska och juridiska personer har ansetts vara ett problem. Sverige som är välkända för sin offentliga sek-tor är beroende av skatteintäkter för sin välfärd vilket är ett skäl till att skatteflyktsla-gen infördes år 1980 och har sedan dess modifierats flera gånger.Den skatterättsliga legalitetsprincipen är en rättssäkerhet till skydd för medborgarna mot statligt maktmissbruk av uttagande av skatt. Principen uttrycker kravet på följ-samhet till de föreskrifter som den lagstiftande makten instiftat.Rättsväsendet är försiktiga med att tillämpa den skatterättsliga legalitetsprincipen, de hänvisar till generalklausulen i skatteflyktslagen som är tillämplig på många skatte-rättsliga områden utan att diskutera och motivera sitt beslut, vilket har visat sig i de flesta praxisfall i denna uppsats. Denna uppsats visar vidare på att rättsväsendet utgår från att de tre första rekvisiten i generalklausulen är tillämpliga utan vidare diskus-sion och lägger målets tyngdpunkt på syftesrekvisitet.Mitt förslag till hur generalklausulen i skatteflyktslagen inte längre ska strida mot den skatterättsliga legalitetsprincipen och bör tillämpas är att i skattelagarna, t.ex. in-komstskattelagen eller mervärdesskattelagen införa en inledande paragraf som stad-gar att om en handling från ett skattesubjekt skulle strida mot de fyra rekvisiten i ge-neralklausulen så ska dess tillämpning ha företräde. Jag anser vidare att skatteför-månsrekvisitet bör omformuleras.</p>