I Sverige är det omkring 200 000 personer som fått diagnosen demens. Läkemedelskostnaderna för behandling av demenssymtomen anses uppgå till 160 miljoner kronor/år i Sverige. Att använda sig utav icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärder kan ses som ett alternativ, både ur etisk synpunkt såväl som ekonomisk. Det är därför viktigt att sjuksköterskan känner till vilka omvårdnadsåtgärder som finns tillgängliga. Syftet med litteraturstudien var att belysa sjuksköterskans icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärder i omvårdnaden av oroliga, agiterade och aggressiva personer med demens. Studien genomfördes som en litteraturstudie där 14 vetenskapliga artiklar och två avhandlingar granskades och analyserades. I resultatet skapades fyra kategorier, aktivitet relaterat till social samvaro, musik, kommunikation och dans. Resultatet visade att för att lindra lidande hos personer med demenssymtom, är insikten om livshistorian och intressen grundläggande för det goda vårdandet. Detta kan ske genom att föreslå en meningsfull aktivitet. Exempel på sådan aktivitet kan vara dans, musik, små gruppträffar eller handarbete. Det framgår att det existerar alternativa icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärder som kan lindra oro, agitation och aggression hos personer med demens. Dessa anses inte vila på lika hög vetenskaplig grund som farmakologisk behandling då kunskapen inom det området inte är lika evidensbaserad. Ytterligare forskning inom området är därför önskvärt i form av kliniska framtida pilotprojekt för att bevisa dess effektivitet / The number of people with dementia in Sweden is around 200 000. The costs of medication for those people are 160 million Swedish crones/year. Using non-pharmacological nursing measures can be seen as an alternative, at an ethical point of view as well as an economic. It’s therefore very important that the nurse knows about the different treatments and is capable to delegate this further. The aim of this study was to illuminate the nurse non-pharmacological nursing measures in purpose to reduce the anxiety, agitation and aggression in people with dementia. This study was a literature study where 14 articles and two dissertations were used to form the result. In the result 4 categories were created, activity related to socializing, music, communication and dance. The result shows that to relief suffering in persons with dementia it's important to know the individual and this person’s life-history, for the purpose to relief anxiety but also to divert aggressive behaviors in different situations. To know the persons interests and life-history is important to be able to give the person a meaningful activity. An example of this can be dance, music, small group meetings and handcraft. There exist non-pharmacological approach to reduce anxiety, agitation and aggression in persons with dementia. Those strategies are not as scientific as the pharmacological nursing measures because is not that evidence-based. More research in this area is therefore requested such as a clinical pilot study to prove its effectiveness.

Thèse (M.Ps.)--Université Laval, 2003. / Bibliogr.: f. 55-62. Publié aussi en version électronique.

Made available in DSpace on 2014-06-11T19:35:05Z (GMT). No. of bitstreams: 0 Previous issue date: 2010-10-18Bitstream added on 2014-06-13T19:24:22Z : No. of bitstreams: 1 moro_et_dr_botfm.pdf: 937385 bytes, checksum: 9e101ac2b11f89e9c6186ed43a37a823 (MD5) / Coordenação de Aperfeiçoamento de Pessoal de Nível Superior (CAPES) / A agitação ao despertar tem sido descrita como um fenômeno comum em crianças anestesiadas com agentes inalatórios. Apesar do sevoflurano e do desflurano serem os agentes mais comumente associados a essa complicação, ainda não está claro se a incidência da agitação é menor com o emprego do isoflurano. Diferentes agentes têm sido empregados para reduzir a probabilidade de ocorrência da agitação ao despertar. A dexmedetomidina, um agente α2-agonista altamente seletivo, parece reduzir a incidência dessa complicação após anestesia com sevoflurano ou desflurano. No entanto, ainda não se avaliou os efeitos da administração desse agente em crianças submetidas à anestesia com isoflurano. O presente estudo teve como objetivo testar a hipótese de que a incidência de agitação ao despertar é maior em crianças anestesiadas com o sevoflurano quando comparada àquela observada após a anestesia com o isoflurano, segundo a aplicação de uma escala validada e com confiabilidade comprovada (Pediatric Anesthesia Emergence Delirium - PAED) aplicada na sala de recuperação pósanestésica (SRPA). Também foi avaliada a hipótese de que a administração da dexmedetomidina antes do fim da anestesia reduz a incidência dessa complicação. Realizou-se ensaio clínico, comparativo, randomizado, duplo cego e controlado. Foram estudadas 140 crianças, com idade entre 2 e 12 anos, submetidas à amigdalectomia, associada ou não à adenoidectomia, sob anestesia geral. As crianças foram distribuídas, de forma aleatória, em quatro grupos de estudo de acordo com o anestésico inalatório empregado para a manutenção da anestesia e pela administração ou não da dexmedetomidina no final da cirurgia: Grupo S (n=35) – Sevoflurano e solução fisiológica; Grupo SD (n=35) – Sevoflurano e dexmedetomidina 0,5 μg.kg-1; Grupo I (n=35) Isovoflurano e solução fisiológica; Grupo ID (n=35)... / Agitation at awakening has been described as a common phenomenon in children anesthetized with inhaled agents. Although sevoflurane and desflurane have been more frequently associated with this complication, the incidence of agitation is lower when isoflurane is employed. Different agents have been used to reduce the probability of agitation at awakening occurrence. Dexmedetomidine, a highly selective α2-agonist, seems to decrease the incidence of this complication after anesthesia with sevoflurane or desflurane. However, the effects of this agent on children anesthetized with isoflurane remain unassessed. The purpose of this study was to test the hypothesis that the incidence of agitation at postanesthesia awakening is higher in children anesthetized with sevoflurane than in those receiving isoflurane by using a validated and proven reliable scale (Pediatric Anesthesia Emergence Delirium - PAED) applied in the post-anesthesia recovery room (PARR). In addition, the hypothesis that dexmedetomidine administration, before the end of anesthesia, reduces the incidence of this complication was also tested. This comparative, randomized, double-blinded, controlled clinical trial included 140 children (aged between 2 and 12 years) undergoing tonsillectomy with or without adenoidectomy under general anesthesia. The children were randomly allocated into four groups, according to the inhaled anesthetic used for anesthesia maintenance and the use or not of dexmedetomidine by the end of surgery: Group S (n=35) – Sevoflurane and saline solution; Group SD (n=35) – Sevoflurane and dexmedetomidine 5 μg.kg-1; Group I (n=35) Isoflurane and saline; Group ID (n=35) – Isovoflurane and dexmedetomidine 5 μg.kg-1. Anesthesia was induced with 50% O2/ N2O and sevoflurane via a face mask. Propofol, alfentanil and neuromuscular blockade were used according to the anesthesiologist’s choice for tracheal... (Complete abstract click electronic access below)

Orientador: Norma Sueli Pinheiro Módolo / Banca: Eliana Marisa Ganem / Banca: Leandro Gobo Braz / Banca: Emília Aparecida Valinetti / Banca: José Fernando Amaral Meletti / Resumo: A agitação ao despertar tem sido descrita como um fenômeno comum em crianças anestesiadas com agentes inalatórios. Apesar do sevoflurano e do desflurano serem os agentes mais comumente associados a essa complicação, ainda não está claro se a incidência da agitação é menor com o emprego do isoflurano. Diferentes agentes têm sido empregados para reduzir a probabilidade de ocorrência da agitação ao despertar. A dexmedetomidina, um agente α2-agonista altamente seletivo, parece reduzir a incidência dessa complicação após anestesia com sevoflurano ou desflurano. No entanto, ainda não se avaliou os efeitos da administração desse agente em crianças submetidas à anestesia com isoflurano. O presente estudo teve como objetivo testar a hipótese de que a incidência de agitação ao despertar é maior em crianças anestesiadas com o sevoflurano quando comparada àquela observada após a anestesia com o isoflurano, segundo a aplicação de uma escala validada e com confiabilidade comprovada (Pediatric Anesthesia Emergence Delirium - PAED) aplicada na sala de recuperação pósanestésica (SRPA). Também foi avaliada a hipótese de que a administração da dexmedetomidina antes do fim da anestesia reduz a incidência dessa complicação. Realizou-se ensaio clínico, comparativo, randomizado, duplo cego e controlado. Foram estudadas 140 crianças, com idade entre 2 e 12 anos, submetidas à amigdalectomia, associada ou não à adenoidectomia, sob anestesia geral. As crianças foram distribuídas, de forma aleatória, em quatro grupos de estudo de acordo com o anestésico inalatório empregado para a manutenção da anestesia e pela administração ou não da dexmedetomidina no final da cirurgia: Grupo S (n=35) - Sevoflurano e solução fisiológica; Grupo SD (n=35) - Sevoflurano e dexmedetomidina 0,5 μg.kg-1; Grupo I (n=35) Isovoflurano e solução fisiológica; Grupo ID (n=35)... (Resumo completo, clicar acesso eletrônico abaixo) / Abstract: Agitation at awakening has been described as a common phenomenon in children anesthetized with inhaled agents. Although sevoflurane and desflurane have been more frequently associated with this complication, the incidence of agitation is lower when isoflurane is employed. Different agents have been used to reduce the probability of agitation at awakening occurrence. Dexmedetomidine, a highly selective α2-agonist, seems to decrease the incidence of this complication after anesthesia with sevoflurane or desflurane. However, the effects of this agent on children anesthetized with isoflurane remain unassessed. The purpose of this study was to test the hypothesis that the incidence of agitation at postanesthesia awakening is higher in children anesthetized with sevoflurane than in those receiving isoflurane by using a validated and proven reliable scale (Pediatric Anesthesia Emergence Delirium - PAED) applied in the post-anesthesia recovery room (PARR). In addition, the hypothesis that dexmedetomidine administration, before the end of anesthesia, reduces the incidence of this complication was also tested. This comparative, randomized, double-blinded, controlled clinical trial included 140 children (aged between 2 and 12 years) undergoing tonsillectomy with or without adenoidectomy under general anesthesia. The children were randomly allocated into four groups, according to the inhaled anesthetic used for anesthesia maintenance and the use or not of dexmedetomidine by the end of surgery: Group S (n=35) - Sevoflurane and saline solution; Group SD (n=35) - Sevoflurane and dexmedetomidine 5 μg.kg-1; Group I (n=35) Isoflurane and saline; Group ID (n=35) - Isovoflurane and dexmedetomidine 5 μg.kg-1. Anesthesia was induced with 50% O2/ N2O and sevoflurane via a face mask. Propofol, alfentanil and neuromuscular blockade were used according to the anesthesiologist's choice for tracheal... (Complete abstract click electronic access below) / Doutor

Introduction: The world population is getting older and dementia is becoming morecommon. Behavioral and psychological symptoms affect the lives of the dementia, theirrelatives and the work environment for healthcare staff. Music has been shown to have apositive effect on these symptoms. Aim: To explore how different types of music therapy affects symptoms as anxiety andagitation in dementia. Method: A literature study based on ten quantitative scientific articles. The articles werefound from searches in the databases “PubMed” and “CINAHL”. Quality review was donewith SBU ́s template “assessment of randomized studies” (SBU, 2020) and JBI ́s template“Checklist for quasi-experimental studies” (JBI, 2020). For the result analysis a contentanalysis was used by Forsberg & Wengström (2016). Results: The content analysis divided the results into three categories: Group/individualmusic therapy, active/passive music therapy and music according to the participants'preferences. The articles found that music therapy had a relieving effect on anxiety and/oragitation. Music therapy in a group setting showed better results than individual musictherapy. Active participation encouraged commitment to the intervention. Music selected bythe participants increased the music's positive effects. Conclusion: Music therapy proved effective in alleviating anxiety and agitation. It provedespecially effective in group setting, in active participation and when the preferences of theparticipants were taken into consideration. If musical therapy is implemented in the dementiacare it can be a method for alleviating anxiety and agitation.

Bakgrund Demenssjukdomar, som blir allt vanligare, kan medföra beteendemässiga och psykiska symtomvid demens (BPSD). Dessa symtom förekommer någon gång hos ungefär 90 % av alla personermed demenssjukdom. BPSD kan innebära ett stort lidande för såväl den demenssjuke som fördennes anhöriga samt en yrkesmässig utmaning för vårdpersonalen. Syfte Syftet med denna litteraturstudie är att belysa olika utbildningar för personal som arbetar isärskilda boenden och vårdar brukare med oro/agitation kopplat till BPSD samt att beskriva deneffekt utbildningarna givit vad gäller oro/agitation som är kopplat till BPSD. Metod En litteraturstudie har genomförts med sökning i databaserna ”PubMed” och ”CINAHL”. Åttakvantitativa interventionsstudier som motsvarade syftet har analyserats och granskats.ResultatVi har i denna studie kommit fram till att utbildningar som syftat till individanpassade strategierför brukarna har givit positiv effekt vad gäller oro/agitation. Slutsats Studierna vi tittat på uppfattades vid en första anblick som tämligen olika. De har varierat mellanlängre och kortare utbildningar samt har haft olika innehåll, men det som vi har kunnat se somden gemensamma nämnaren för alla dessa utbildningar är att fokus ligger på individen och inte påsjälva sjukdomen. I denna studie har vi kunnat se ett positivt samband mellan personalutbildningsom syftar till individanpassade insatser och en minskad oro/agitation hos brukare med BPSD. / Background Dementia can cause behavioural and psychological symptoms of dementia (BPSD). Thesesymptoms may occur sometimes in approximately 90% of all people with dementia. BPSD caninvolve a great deal of suffering for both the person suffering from dementia as for his or herfamily and constitutes a professional challenge for the staff. Aim The aim of this study is to illustrate some of the educational interventions that exists for the staffcaring for persons suffering from anxiety/agitation caused by BPSD, the effect those interventionshas had on anxiety/agitation related to BPSD. Method A literature search has been made in the databases ”PubMed” and ”CINAHL”. A total of eightquantitative articles were selected, reviewed and analysed.ResultsThe result of this study indicated that staff education that aims to give individualized interventionsfor the residents seem to have a positive effect on anxiety/agitation on persons suffering fromdementia. Conclusions The educational interventions reviewed in this study was at a first glance quite different from eachother but the thing that was common in all the studies was that they aimed to give individualizedinterventions for the residents. In this study, we could see a positive connection between staffeducation aiming to give individualized interventions based on the resident’s preferences and adecreased level of anxiety/agitation in residents suffering from BPSD.

Syfte: Syftet var att undersöka effekten av omvårdnadsåtgärder vid agitation och oro hos personer med demenssjukdom. Bakgrund: Demens är en sjukdom som innebär en kognitiv svikt av olika grad som försämrar den kognitiva förmågan hos den drabbade. Hos personer med demenssjukdom kan beteendemässiga och psykiska symtom vid demens (BPSD) som agitation och oro uppstå. Dessa typer av BPSD kan vara uttryck för exempelvis bristande kommunikationsförmåga och orsaka lidande. Metod: Detta examensarbete är en litteraturbaserad översikt baserat på nitton vetenskapliga artiklar. Resultat: Visar fyra huvudteman, dessa teman är: omvårdnadsåtgärder med grund i; -bemötande och behov, -miljö, -aktivitet samt -fysisk aktivitet. Valda omvårdnadsåtgärder visade sig i majoritet ha en positiv effekt på agitation och oro. Diskussion: I diskussionen diskuteras effekten av omvårdnadsåtgärderna och möjliga orsaker till resultatet samt hur dessa kan behöva anpassas till personcentrerad nivå. Konklusion: Åtgärderna kunde ha olika effekt och påverkas av personens intresse och tidigare upplevelser i livet. Flera åtgärder kunde bidra till att personalen lärde känna personen på ett annat sätt vilket kunde underlätta tillämpningen av omvårdnadsåtgärder och öka förståelse för personens beteende. / Objective: The objective was to investigate the effect of nursing interventions for agitation and anxiety in people with dementia. Background: Dementia is a disease in which the cognitive impairment of varying degrees that impairs the cognitive ability of the affected. In people with dementia behavioral and psychological symptoms in dementia (BPSD) can occur as agitation and anxiety. These types of BPSD can be expressed, for example, in lack of communication skills and cause suffering. Method: This thesis is a literature-based study based on nineteen scientific articles. Results: The result displays four main themes, these themes are nursing actions based on; -treatment and needs, -environment, -activity and -physical activity. Selected nursing interventions showed that the majority had a positive effect on agitation and anxiety. Discussion: The effect of nursing interventions and the possible reasons for the results are discussed and how these can be adapted to a person-centered level. Conclusion: Interventions could have a different effect on people but also be affected by the person's interests and past experiences in life. Several interventions could help the staff to get to know the person in a way which could facilitate the implementation of nursing interventions and increase understanding of the person's behavior.

<p>I Sverige lever idag ungefär 150 000 personer med en demenssjukdom och det är vanligt att personen uppvisar ett agiterat beteende. Antalet som drabbas av en demenssjukdom ökar i takt med att människan lever längre. Syftet med litteraturstudien var att belysa beröring som omvårdnadsintervention vid demensrelaterad agitation. Studien genomfördes utifrån Polit och Beck’s (2008) riktlinjer för litteraturstudier och bygger på elva granskade artiklar. Via databaserna Cinahl, PubMed, PsykInfo samt AMED har data insamlats. Litteraturstudiens resultat visar på en minskning av agitationsbeteende hos studiedeltagarna, under tiden när massage ges, under interventionsperioden samt i ett fåtal fall även en tid efter att interventionen är avslutad. Beröring har även visats ge en motsatt effekt hos personerna, där agitationen istället ökade. Resultaten redovisas under två huvudkategorier: <em>Betydelsen av beröring under intervention och <em>Betydelsen av beröring efter avslutad intervention. Vidare redovisas resultat i underkategorierna <em>Handmassage och <em>Taktil massage. </em></em></em></em></p>

I Sverige lever idag ungefär 150 000 personer med en demenssjukdom och det är vanligt att personen uppvisar ett agiterat beteende. Antalet som drabbas av en demenssjukdom ökar i takt med att människan lever längre. Syftet med litteraturstudien var att belysa beröring som omvårdnadsintervention vid demensrelaterad agitation. Studien genomfördes utifrån Polit och Beck’s (2008) riktlinjer för litteraturstudier och bygger på elva granskade artiklar. Via databaserna Cinahl, PubMed, PsykInfo samt AMED har data insamlats. Litteraturstudiens resultat visar på en minskning av agitationsbeteende hos studiedeltagarna, under tiden när massage ges, under interventionsperioden samt i ett fåtal fall även en tid efter att interventionen är avslutad. Beröring har även visats ge en motsatt effekt hos personerna, där agitationen istället ökade. Resultaten redovisas under två huvudkategorier: Betydelsen av beröring under intervention och Betydelsen av beröring efter avslutad intervention. Vidare redovisas resultat i underkategorierna Handmassage och Taktil massage.

Syftet med studien var att studera hur sällskapsdjur kan påverka demenssjukas beteendeproblem och vara ett komplement till medicinsk behandling med lugnande läkemedel hos patienter med demens.Studien genomfördes som en systematisklitteraturstudie. Metoden författarna använde sig av var att de valde ut 9 stycken vetenskapliga artiklar från år 1999-2009 som hittats i olika databaser och referenslistor. Artiklarna analyserades genom att texten delades upp i de olika kategorierna lugnade effekt/oro, aggression, kontakt/beröring och läkemedelsanvändande. Resultatet visade att beteendeproblemen som aggression och oro, i flera av studierna blev bättre i sällskapsdjurs närvaro, men bara under den tiden som deltagarna fick animal assisted therapy (AAT). När deltagarna blev utan AAT försämrades deras beteendeproblem igen. Olika slags typer av sällskapsdjur användes vid behandling med AAT. Hunden visades vara det sällskapsdjur som användes mest. Slutsatsen blev att de flesta studierna visade på en positiv effekt på närheten av ett sällskapsdjur inom demensvården. Alla studier kunde inte visa på en signifikant skillnad men vårdpersonals upplevelse var att de demenssjuka hade en tendens till förbättrande av sina beteendeproblem.