The Fairy Star; or Boucicault's Revenge is based on an incident which occurred in the relationship between actress Agnes Kelly Robertson and her common-law spouse, the actor and dramatist Dion Boucicault. The action of the play takes place late in the afternoon of September 3, 1875, in the parlor of Robertson's home, Langham Place. The dramatic conflict revolves around their meeting for the first time after a two-year separation, during which time Boucicault had forced Robertson to virtually retire from the stage and remain at home with their six children. When Robertson learns that Boucicault desperately needs her to star in his latest theatrical production, she sets out to win back her place as the star of both his life and his plays.

Zugl.: Leipzig, University, Diss., 2005.

Thesis (Ed.D.)--Teachers College, Columbia University. / Tyepscript; issued also on microfilm. Sponsor: Katherine R. Nelson. Dissertation Committee: Frederick D. Kershner, Jr. Includes bibliographical references.

Thesis--Indiana University. / Vita. eContent provider-neutral record in process. Description based on print version record. Bibliography [189]-194.

No description available.

This analysis of Keats's poem proffers evidence and arguments to support the contention that The Eve of St. Agnes presents allegorically the poet's speculations regarding the relationship between eros and agape, speculations which include a sharp criticism of Christianity and a model for a new, more "humanistic" system of salvation. The union of Madeline and Porphyro symbolizes the reconciliation of the two opposing types of love in an apocalyptic marriage styled on the Biblical union of Christ and the Church. The irony inherent in the poem arises from Keats's use of Christian myths, symbols, and sacraments to accomplish this purpose.

Our aim in this work has been to redesign ModernFamilies and make a user-friendly interface for people with aphasia. The focus has been to identify general issues they might face while using different technology and applications, in order to find better alternative design for ModernFamilies, with a focus on usability. To approach this issue, we used a qualitative method. Our study includes several interviews and observations preformed in conjunction with the AGNES project (AGeing in a NEtworked Society) and speech therapists. Aphasia requires simple design that in the same time gives them support to understand and use technology and different applications. This paper can be used as a guide for designers who develop applications for people with aphasia and the results can also be applied to improve general user friendliness.

Uppsatsen undersöker skildringen av den kvinnliga samkönade sexualiteten i Agnes von Krusenstjernas romanserie Fröknarna von Pahlen. Den utgår från den queerteoretiska tanken att identiteter är uppbyggda på motsatser och att heterosexualitet behöver homosexualitet för att definiera sig själv. Således är homosexualitetens funktion att vara allt det som heterosexualiteten inte är. Det finns en diskrepans mellan samkönat begär och den homosexuella identiteten, och den homosexuella identitetens uppgift är att hålla den heterosexuella identiteten ren. Jag fokuserar den gräns som Krusenstjerna drar mellan lärarinnan Bell von Wendens homosexuella identitet och hennes elev Angela von Pahlens samkönade begär, samt hur Angelas sexuella identitet, trots hennes samkönade begär, hålls ren genom skildringen av Bells homosexuella identitet. Den gräns som dras mellan Bells homosexuella identitet och Angelas samkönade begär är emellertid inte rigid. Därför är det inte alltid tydligt när Angelas samkönade relationer till Bell, Stanny Landborg och Agda af Sauss går från att vara vänskapsrelationer till att bli kärleksrelationer. Jag anser att det är häri Krusenstjernas subversiva potential ligger.

[pt] Esta pesquisa constrói um diálogo entre os retratos de invenção performados pela escritora Gertrude Stein e pela cineasta Agnès Varda. Estes atos de escrita são criações paradoxais, experimentos de linguagem que montam e desmontam as figuras evocadas. As estratégias de composição empregadas pelas duas autoras foram analisadas a partir dos conceitos de gesto, na visão de Vilém Flusser; e das noções de desconstrução e de contra-assinatura, como entendidas por Jacques Derrida. O estudo traça um paralelo entre suas retratísticas - consideradas aqui como ensaios performáticos (performances ensaísticas?) - por meio da insistência de gestos e de formas performativas do fluxo da consciência, que colocam em xeque ideias dualistas como eu-outro; dentrofora; e razão-percepção. São atos de escrita que fazem das figuras retratadas um atravessamento de sons, imagens e palavras. Nestes experimentos de linguagem, as realizadoras abraçam o paradoxo, tendo como foco não a forma, mas o movimento que desfaz a forma, para reconstruí-la de novo e de novo, fazendo de suas escritas corpos errantes que se (des)constroem no trânsito entre a estética e a política. / [en] This research builds a dialogue between the portraits of invention performed by the writer Gertrude Stein and the filmmaker Agnès Varda. These acts of writing are paradoxical creations, language experiments that assemble and disassemble the evoked figures. The composition strategies employed by the two authors were analyzed from the concepts of gesture, in the view of Vilém Flusser; and the notionsof deconstruction and counter-signature, as understood by Jacques Derrida. The study draws a parallel between their portraiture - considered here as performative essays (essayistic performances?) - through the insistence of gestures and performative forms of the flow of consciousness, which put in check dualistic ideas such as I-other; inside-outside; and reason-perception. They are acts of writing that make the portrayed figures a crossing of sounds, images and words. In these language experiments, the filmmakers embrace paradox, focusing not on form, buton the movement that undoes form, to reconstruct it again and again, making theirwritings wandering bodies that are (de)constructed in the transit between aesthetics and politics.

Med syftet att undersöka de ofödda och nyfödda barnens anonymitet i Agnes von Krusenstjernas roman Kvinnogatan, har jag med hjälp av metoden som Jonathan Culler har utvecklat ur teorin dekonstruktion visat att, den till synes marginella aspekten, anonymiteten hos barnen, ingår i en argumentationslinje i romanen. För att belysa kvinnornas utsatta situation på ett tydligt sätt och argumentera för deras autonomi vad gäller reproduktionsfrågor, är det fördelaktigt att låta barnen förbli identitetslösa och därmed inte erhålla en väsentlig del i argumentationen. Det ligger dock en inre motsägelse i textens logik, då belysningen av problematiken ur ett kvinnoperspektiv i kontexten har som syfte att förkasta männens maktutövning, samtidigt som en maktutövning utövas på de ofödda och nyfödda barnen genom bl.a. inställningen till deras identitet och människovärde. Den inre motsättningen handlar om avhumanisering och människovärde; samtidigt som målet är att visa på kvinnornas värde som människor, sker en parallell värdeminskning av barnen (främst genom anonymiseringen av dem). På samma gång som den omänskliga behandlingen av kvinnorna förkastas i textens argumentation med önskan om att tala om kvinnor som subjekt, behandlas barnen som objekt; trots att både kvinnan och barnet är människor.