Asylrätten är en global angelägenhet som på grund av sin gränsöverskridande karaktär berör alla stater i någon utsträckning. Det är ett väldigt emotionellt laddat ämne som behandlar människor som befinner sig i svåra situationer och på grund av ömmande omständigheter flyr för sina liv. För att skydda dessa utsatta människor har globala normer instiftats, som är universellt gällande och som alla stater måste iaktta.  Under den senaste tiden har staterna stått inför en av de största flyktingkriserna i moderna tid. Staterna har prövats hårt då de försökt hantera den storskaliga mängden människor som söker skydd, vilket till slut har lett till att staterna har börjat stänga sina portar. Asylrätten är nu mer begränsad än på länge. Ett allt vanligare motiv för sådana begränsningar är med hänsyn till allmän ordning och säkerhet, vilket är precis vad denna uppsats kommer behandla.  I denna uppsats ämnar vi just att undersöka hur sådana begränsningar av asylrätten får göras med hänsyn till allmän ordning och säkerhet och hur tillämpningen av begreppet faktiskt ser ut. Det erfordrar naturligtvis en förståelse av vad begreppet egentligen innebär och vad som omfattas av dess räckvidd. Utöver dess teoretiska och praktiska innebörd, ämnar vi även söka svar på vilka bakomliggande faktorer som ligger till grund för det rättsläge vi ser idag. Detta innebär att vi bland annat undersöker hur nationella intressen och politiska strömningar har påverkat rätten, samt hur begreppet har utvecklats sedan 1951 fram till idag. Vidare granskar vi hur denna utveckling eventuellt har möjliggjort att nationella intressen har fått större utrymme i asylrättsliga bedömningar, samt hur rättssäkerheten påverkas av begreppets formulering. Dessa utgångspunkter behandlas ingående i uppsatsens diskussionsavsnitt som efterföljs av de slutsatser vi kommit fram till baserat på uppsatsen frågeställningar och presenterat material. Slutligen genomsyras hela framställningen av frågan, har utvecklingen skett på bekostnad av mänskliga rättigheter? / The right of asylum is a global issue that, due to its transnational nature affects all nation states to some degree.  It’s a very emotionally charged subject concerning people who are in exposed situations and because of devastating circumstances flee for their lives. To protect these vulnerable people global standards have been established which are universally applicable which all states must comply with.  Recently, numerous states have faced one of the largest refugee crises in modern times. These states have been tested in the attempt to deal with the large-scale migration that eventually has led to the increasing closing of borders. The right of asylum is now more limited than in a long time. A growing frequently used motive for such restrictions is with regard to public order and security, which is exactly what this thesis will concern. This thesis investigates how restrictions of asylum rights can be made with regard to public order and security and how the application of the term is actually used. This requires an understanding of how the term is defined, interpreted, and what is covered by its scope.  In addition to its theoretical and practical forms we explore answers to the factors that lay the foundation to the legal situation we see today. Through this process we investigate how national interests and political currents have influenced the right of asylum, and how the idea of public order and security has evolved from 1951 to present times. Furthermore we examine how this development has made it possible for national interests to influence the evaluation of the right to asylum. Finally, the entire petition of the matter is pervaded by the question, has the development been at the expense of human rights?

I den här uppsatsen analyseras den rättsliga grunden som möjliggör för polisen att behandla personuppgifter i syfte att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Till att börja med konstateras att begreppet personuppgifter kan avse i princip alla uppgifter som går att hänföra till en person. När sådana uppgifter samlas in kan de utgöra ett intrång i rätten till personlig integritet, antingen till följd av uppgifternas karaktär som känsliga, eller att uppgifterna tillsammans visar på hur den enskilda lever sitt liv. Den personliga integriteten skyddas både i RF och Europakonventionen. Eftersom en förutsättning för ett demokratiskt samtal är att den enskilda har rätt att pröva sina åsikter i sin ensamhet eller tillsammans med andra utan statens inblandning får personuppgiftsbehandling även betydelse för demokratiska rättigheter så som mötes- och demonstrationsfriheten.  Polisens personuppgiftsbehandling regleras framför allt i BDL och PBDL. För att behandling ska få ske krävs att det finns en rättslig grund för behandlingen, till exempel upprätthållande av allmän ordning, samt att ändamålet med behandlingen specificeras. Behandlingen måste även vara proportionerlig till det intrång i rättigheterna som den innebär vilket framkommer genom bestämmelsen om behandlingens nödvändighet.  Gällande rekvisitet upprätthållande av allmän ordning och säkerhet framkommer att polisens uppgift att upprätthålla allmän ordning skiljer sig från uppgiften att upprätthålla allmän säkerhet, även om begreppen till viss del är svårdefinierade. Det konstateras även att all brottsbekämpande verksamhet kan anses falla inom upprätthållande av allmän ordning och säkerhet medan åtgärder av rent hjälpande natur faller utanför begreppet.  Implementeringen av dataskyddsdirektivet kritiseras utifrån att allmän ordning och säkerhet inte nämns som begrepp utan att det snarare verkar som att direktivet endast avser omfatta personuppgiftsbehandlingen för upprätthållande av allmän säkerhet. Vidare är det svårt att läsa sig till när personuppgiftsbehandlingen i syfte att upprätthålla allmän ordning och säkerhet är tänkt att användas av polisen. Dessa svårigheter kritiseras utifrån legalitetsprincipen som ställer krav på lagens kvalitet och förutsebarhet. Till följd av att bestämmelsens påverkan på grundläggande rättigheter inte vägs mot de fördelar som bestämmelsen eventuellt kan innebära för polisen kritiseras lagstiftningen även utifrån proportionalitetsprincipen.

This dissertation studies early seventeenth century local government, both the secular and religious, in order to investigate that period’s concepts of ”the good society”, and the strategies that were used to achieve and retain this ideal. The goal of the investigation is to give a broader understanding of early modern society at the local level. Order and balance appear to have been the overriding goal for the local institutions in Linköping. Justice and well-being were not a question of individual rights, but rather were found in corporative associations in which differences together created a hierarchical harmony and order. People who stood outside these were threatened by marginalization. For those who were “on the inside” resources were available. In the town were found material resources such as wells and gristmills, the community of the parish and the rådsturätt. Local authorities do not express any concept of development or a utopia of change. It did not seek to redistribute material resources or systematize support for specific vulnerable groups. A fundamental welfare strategy was to fit people into households within which they could support themselves. In the same way the religious punishments, can be seen as an important welfare strategy. To recreate order was also a way of appeasing God. If God liked what he saw, then perhaps he would rest his hand over the congregation. In summary it can thus be said that the local government tried to formulate the conditions for welfare by creating the premises for two important spheres—the home and the parish.