Studiens syfte var att undersöka erfarenheter hos psykoterapeuter inom psykiatrin av att bedriva KBT med patienter som samtidigt lever med kronisk och/eller allvarlig somatisk sjukdom. Detta utifrån frågeställningar om hur KBT-terapeuter beskriver hur samtidig allvarlig och/eller kronisk somatisk sjukdom påverkar det terapeutiska arbetet och hur terapeuterna förhåller sig till denna påverkan i relation till att genomföra terapin? Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex psykoterapeuter som alla hade KBT-inriktning och arbetade inom psykiatrin. En tematisk analys gjordes sedan av intervjuerna och där framkom huvudteman som följsamhet, helhetssyn och organisatorisk påverkan. Följsamhet till patienternas behov av anpassning gällde allt från längden på sessionerna till möjligheten att pausa terapin under vissa perioder. Att ha en helhetssyn kunde innebära att psykoterapeuten klev utanför sitt expertområde för att samarbeta med den somatiska vården kring en patient, eller att patienten kunde ta rollen som expert kring den somatiska sjukdomen. Det kom även fram att yttre förutsättningar som den organisatoriska tillhörigheten påverkade hur terapeuten kan förhålla sig till patienter med samtidig psykisk och somatisk ohälsa. De informanter som tidigare arbetat inom somatisk vård beskrev att de använde denna erfarenhet som stöd medan de informanter som inte hade samma erfarenhet beskrev att detta var något de kunde sakna i dessa ärenden. Då många människor lever med allvarlig och/eller kronisk somatisk sjukdom samtidigt som de har behov av psykoterapi, är detta en aspekt av vården som är viktig att ha vetskap om. Vi kan konstatera att det finns en kunskapslucka att fylla om hur man i psykoterapi kan hantera och arbeta med samtidig psykiatrisk och somatisk problematik som vi är övertygade om skulle komma psykoterapeuter generellt till nytta, inte enbart de som arbetar inom psykiatrisk vård.

Bakgrund: Redan på 1970-talet uppmärksammades närståendes situation inom vården, och trots att det har skett en ökning kring familjerelaterad forskning under de senaste 20 åren finns det fortfarande brister inom familjerelaterad omvårdnad Syfte: Syftet med studien var att beskriva närståendes upplevda behov av stöd från sjuksköterskan när en anhörig drabbas av allvarlig sjukdom eller skada. Metod: Den studie som genomfördes var en litteraturstudie, den inkluderar 10 artiklar varav 8 var kvalitativa och 2 var kvantitativa. Sökningar gjordes i Cinahl, PubMed och DiVA. Innehållet analyserades och kategorier identifierades. Resultat: Två huvudkategorier och tre underkategorier identifierades. Första huvudkategorin var närståendes behov, med underkategori betydelsen av kommunikation i vården med de närstående samt återhämtning. Den andra huvudkategorin var stöd som finns att tillgå, med underkategorierna närståendes delaktighet i vården. Slutsats: Studien visar på att närstående upplever ett stort behov av få vara delaktiga i vården kring patienten, framförallt genom att få information. Att göra närstående delaktiga kan minska den upplevda stressen vilket kan leda till ett ökat förtroende för vården. / Background: Already in the 1970’s were significant others situation in the healthcare highlighted, and although there has been an increase on family-related research over the past 20 years, there are still gaps in family-related care. Aim: The aim was to describe significant others experience of needs from the nurse, when a patient suffer from a serious illness or injury. Method: The study was conducted as a literature review, which included 10 articles of which 8 were qualitative and 2 were quantitative. Searches were made in Cinahl, PubMed and DiVA. The content was analyzed and themes were identified. Result: Two main themes and three subthemes were identified. The first main theme was the significant other’s needs, with the first subtheme being the meaning of communication in healthcare with the significant other and the second subtheme being recovery. The second main theme was available support, with the subtheme being significant others participation in care. Conclusion: The study implies that significant others felt a need to be involved in health care around the patient, especially by getting information. To involve the significant other can reduce the stress experience, which in turn can raise the trust in health care.

Bakgrund: Tjugo procent av de som vårdar en närstående i Sverige idag är föräldrar som vårdar sina barn i hemmet. Vårdandet är så tidskrävande och omfattande att det innebär stor påfrestning för föräldrarna. Den kontinuerliga kontakten föräldrarna måste ha med sjukvården gör sjuksköterskan betydelsefull. I sjuksköterskans kompetensbeskrivning ingår en stödjande roll till anhöriga. Syfte: Syftet var att belysa föräldrars upplevelse av att vårda sitt allvarligt sjuka barn. Metod: En litteraturöversikt enligt Fribergs (2012) metod gjordes. Översikten är baserad på tolv vetenskapliga artiklar hämtade ur databaserna CINAHL och PubMed. Teman som utkristalliserade sig i artiklarnas resultat delades in i kategorier och subkategorier.  Resultat: Resultatet presenteras i två huvudkategorier med tillhörande subkategorier. Första huvudkategorin “Diagnostillfället” beskriver föräldrarnas känslomässiga upplevelser och sjukvårdens betydelse i samband med diagnostillfället. Andra huvudkategorin “Upplevelser av det konstanta vårdandet” beskriver hur föräldrarna påverkats känslomässigt och socialt, den påverkan vårdarrollen haft på identiteten, svårigheter i kontakten med sjukvården samt det behov av hjälp och stöd som framkom. Diskussion: Resultatet diskuteras med Betty Neumans omvårdnadsteoretiska systemmodell som utgångspunkt. Föräldrarna påverkades på flera plan och sjukvården visade sig ha en betydande roll i detta. Föräldrarna beskrev behov av hjälp och stöd som sjukvården inte tillgodosåg i tillräcklig utsträckning. Sjuksköterskor behöver ha en helhetssyn med fokus på ett individ- och grupperspektiv i både bemötande och utformning av hjälp och stöd. / Background: Twenty procent of people giving care to a relative in Sweden today are parents who care for their severe ill child at home. The care is time-consuming and extensive and becomes a big strain for the parents. The continuous encounters with the health care makes the nurse’s role more significant. The nurse's competence description embrace a supportive attitude towards relatives. Aim: The aim of this study was to describe parents' experience of caring for their severe ill child. Method: A literature review in accordance to Fribergs (2012) method was carried out. The review is based on twelve scientific articles retrieved from the databases CINAHL and PubMed. Themes that emerged in the results of the articles were sorted into categories and subcategories. Results: The results is presented in two main categories with associated subcategories. The first main category "diagnosis" describes parents’ emotional experiences and the significance of the health care system associated with the occasion of the diagnosis. The second main category "experiences of providing constant care" describes how parents are affected emotionally and socially, the impact the caring role had on the identity, difficulties in dealing with the health care system and the need for help and support that were identified. Discussions: The results are discussed using the Neuman systems model as a framework. The parents were affected on several levels and in relation to this the health care system played a significant role. The parents described need of help and support was not fully provided for. To meet these parents in the best way possible, nurses need to have a holistic view with an individual and a group perspective both in approach and design of the health care.

Bakgrund Hopp innebär att vi fortfarande tror på en potentiell framtid. När ett barn drabbas av en allvarlig sjukdom orsakar sjukdomen ofta att känslor pendlar mellan hopp och hopplöshet inför de komplikationer som uppstår under sjukdomens gång. För att sjuksköterskan ska kunna ge god omvårdnad krävs familjefokuserad omvårdnad vid mötet med familjerna. Sjuksköterskan kan använda sig av föräldrarnas kunskap för att få en så bra relation till barnet som möjligt, samtidigt som föräldrarna behöver vägledas av sjuksköterskan. Syfte Syftet var att beskriva hur sjuksköterskan kan inge och bevara hopp hos föräldrar vars barn vårdas på sjukhus på grund av allvarlig sjukdom. Metod Denna litteraturöversikt baserades på 15 vetenskapliga artiklar. Databassökningen genomfördes i databaserna PubMed och CINAHL, där både kvalitativa och kvantitativa studier inkluderades. De inkluderade artiklarna kvalitetsgranskades enligt Sophiahemmets bedömningsmall och analyserades med stöd av Kristenssons (2014) Integrerade analys. Resultat Fyra kategorier skapades; Sjuksköterskans behov av kunskap om hoppets betydelse för föräldrar, Sjuksköterskans samtalande, Stödjande och trygghetsskapande funktion, Anpassad information och utbildning samt Användning av strategier. Resultatet utvisar att hopp alltid finns närvarande hos föräldrarna - även om hoppet ibland upplevdes svårare att hålla fast vid. Föräldrarnas hopp består huvudsakligen av en förlitan om barnets tillfrisknande, och en önskan om att barnet skulle undgå allt för många negativa vårdupplevelser. Resultatet beskriver även att sjuksköterskan, beroende på föräldrarnas behov, kan ge anpassad information genom individualiserad utbildning och stöd. Slutsats Sammanfattningsvis visar resultatet att sjuksköterskan med hjälp av ett helhetsperspektiv och förmedlandet av olika hanteringsstrategier kan förbättra familjens välbefinnande och öka föräldrars känsla av hopp. Sjuksköterskan kan genom samtal, undervisning och anpassad information inge och bevara hopp till föräldrar vars barn vårdas på grund av allvarlig sjukdom utan att för den delen förmedla en felaktig bild av barnets prognos. / Background Hope means that we believe in a potential future. When a child is suffering from a critical illness the illness often triggers fluctuating feelings between hope and hopelessness due to complications during the treatment-process. Nurses ability to provide good nursing in the meeting with families requires family-focused care. The nurse can use parents' knowledge to develop the best possible relationship with the child meanwhile guiding the parents through the treatment process.  Aim The aim was to describe how the nurse can inspire and maintain hope within parents whose child is treated in a hospital due to critical illness. Method This literature review was based on 15 research articles. A database search was conducted through CINAHL and PubMed, from which both qualitative and quantitative studies were included. The articles were later quality-assessed in accordance to Sophiahemmet’s matrix and analyzed through Kristensson’s (2014) Integrated analysis.  Results Four categories were created; The nurse's need of knowledge about the meaning of hope to parents, The nurse´s conversational-, supportive- and comforting function, Adapted information and education and The use of strategies. The result shows that parental hope is constantly present, although it occasionally can be difficult to retain. Parental hope consists of a reliance in the child's recovery while hoping that the child won’t suffer through too many negative experiences. The result also describes how the nurse can provide customized information through individualized education and support.  Conclusions In summary, the result shows that the nurse, through a holistic perspective and the use of different coping strategies, can improve the family's wellbeing and sense of hope. Through conversations, education and adapted information, the nurse can inspire and maintain hope within parents whose children are treated due to critical illness without conveying an unrealistic image of the child's prognosis.

Bakgrund: Barns besök inom intensivvården har tidigare varit förbjudet. En bristande kompetens beskrivs av sjuksköterskor kring att möta barn som närstående vilket resulterar i att sjuksköterskor lättare exkluderar barn. Barn upplever blandade känslor kring besök på IVA och uttrycker ett behov av involvering.  Syfte: Syftet var att beskriva barns besök på IVA ur barnets och sjuksköterskans perspektiv.  Metod: En systematisk litteraturstudie med kvalitativa, kvantitativa och semikvalitativa studier analyserades med en integrativ granskningsmodell. Databassökningarna i Pubmed och Cinahl resulterade i fjorton artiklar.  Resultat: Mötet med en betydelsefull person gav blandade känslor hos barn och skapade utrymme för fantasi. Fantasi var ett sätt att hantera situationen när allvaret kröp nära inpå. Mötet berörde barn på olika sätt och utgången av mötet var olika beroende på förutsättningarna. Barn beskrev vikten av involvering och hur bristande involvering påverkade och att ges plats var av vikt för barns välmående. Det fanns faktorer som styrde och påverkade tillgången till sin närstående vilket utmanade delaktigheten för barn. Vid en kris beskrev barn vikten av att få vara barn och vad det innebär, de beskrev samtidigt känslor av ansvar och vilket lidande det genererade. Barn eftersträvar en normal vardag när en närstående blir sjuk. Vid sjukdom och kris växer barns utsatthet, där mänskliga faktorer påverkar. Närvaro och delaktighet skapar en betydelsefullhet.  Slutsats: Det är viktigt för barn att få vara delaktiga när en närstående är kritiskt sjuk och vårdas på IVA. Barn som exkluderas lider och löper risk för en långsiktig psykisk ohälsa. Frustration ses hos barn när de inte blir sedda och respekterade som närstående och när sjuksköterskor uppvisar brister i bemötandet upplever barn känslor av minskad involvering och att inte bli sedda. Sjuksköterskor behöver och efterfrågar därför utbildning och stöd i att inkludera barn. Vidare finns ett stort behov av modern forskning då erfarenheter kring barn som närstående till patient på IVA saknas vilket utgör en risk för vidare utveckling av området. / Background: Children has historically been restricted to visit the intensive care unit. Nurses describe a lack of competence in meeting children as close relatives which results in nurses more easily excluding children. Children experience mixed feelings about visits to the ICU and express a need for involvement.  Aim: The aim was to examine child visits to the ICU from the child's and the nurse's perspective.  Method: A systematic literature study with qualitative, quantitative and semi-qualitative studies was analyzed with an integrative review model. The database searches were performed on Pubmed and Cinahl and resulted in fourteen articles.  Result: The meeting with a significant other gave mixed feelings in children and created space for imagination. Imagination was a way of dealing with the situation when the seriousness elevated. The meeting affected children in different ways and the outcome of the meeting was different depending on the conditions. Children described the importance of involvement and how lack of involvement affected them and being given space was important for children's well-being. There were factors that affected the children's access to their loved ones, which challenged the participation of the children. In a crisis, children described the importance of keeping their childhood intact, they also described feelings of responsibility and that it generates suffering. Children strive for a normal everyday life when a close relative becomes ill. In case of illness and crisis, children's vulnerability grows, and human factors affect the outcome. Attendance and participation create meaning.  Conclusion: It is important for children to be able to participate when a close relative is critically ill and cared for at ICU. Children who are excluded suffer and are at risk of long-term mental illness. Children experience frustration when they don't get any attention or respect as close relatives and when nurses show a lack om caring children experiences reduced involvement and not being seen. Nurses therefore need and demand education and support in including children. Furthermore, there is a large need for modern research on children’s experience as close relatives to a patient in ICU, which constitutes a development of the area.