Study objectives: Examine ambulance personnel’s perceptions of skills / training and knowledge with regards to the existing mechanical / manual compressions and frequency of training during a work shift. Do ambulance personnel think that mechanical compressions increase survival? Are there concerns that the device could damage the patient? Design: A cross-sectional study, quantitative approach with qualitative elements was conducted. Methods: Questionnaire form, which was answered by 44 ambulance personnel in an ambulance organisation in Sweden. Participants were on a scale of 1-5 to select how they agree with the claims of the study form and also submit their own comments. The questions were compiled with SPSS 17.0. A content analysis was conducted of participants' comments. Results: Ambulance personnel believe that practice is necessary, but that in general this training is not carried out frequently enough. The training is not prioritised. Colleagues are overwhelmingly positive when spontaneous training is initiated. Better procedures and training materials mentioned as a factor strengthening conditions. It is considered equally important to have good knowledge of the performance of manual chest compressions, not relying solely on the mechanical ones. No one expressed any immediate concerns that mechanical chest compressions could cause damages, but stated that mechanical chest compressions do make a difference in a positive way in comparison to the manual ones. Conclusion: Exercise is not prioritized. Exercise routines should be reviewed. Availability of training material and its quality can be optimized. There is a need to identify attitudes to exercise and is important to find ways to create motivation and practice pleasure.

Objective: To determine the factors associated with an increased risk for PTSD in ambulance personnel and the barriers faced in accessing support for work related stress (WRS). Methods: A cross-sectional study of voluntary participants comprising 388 ambulance personnel was conducted. Participants completed self-administered questionnaires: Impact of Event Scale-Revised (IES-R), EMS Critical Incident Inventory (CII), EMS Chronic Stress Questionnaire (EMSCSQ), SF-36 Quality of Life questionnaire (SF-36) and Connor-Davidson Resilience Scale (CD-RISC) which were used to assess PTSD and level of occupational stressors. Results: The prevalence of PTSD in the study population was 30%. Participants were predominantly female (55%), median age 38 (IQR; 31 - 44) years with a professional qualification (83%). Those with PTSD were more likely current smokers (OR=1.76, 95% CI: 1.05 - 2.95), current illicit drug users (OR=16.4, 95% CI: 1.87 - 143.86) and problem drinkers (OR=3.86, 95% CI: 1.80 - 8.23). A self-reported mental health condition (OR=3.76, 1.96 - 7.21), being treated for a medical condition (OR=1.95, 1.22 - 3.11), exposure to chronic WRS (OR=1.05, 1.04 - 1.07) and high critical incident stress score (OR=1.03, 1.02 - 1.04) were positively associated with PTSD risk. Barriers to seeking help for WRS included concerns that services were not confidential, and that the participant's career would be negatively affected. Conclusion: The PTSD prevalence in ambulance personnel is considerably higher than that found in previous studies conducted among this occupational group in the Western Cape. Identified risk factors should inform interventions designed to support ambulance personnel and a greater focus on addressing barriers to accessing care is needed.

No description available.

As ambulance staff, are there any risks that critical incidents may be experienced as traumatic and affect the individual negatively? What the outcome will be for those affected depends on how well prepared the ambulance staff is. Research shows that peer support is an important feature to reduce the risk of the caregiver to suffer from posttraumatic stress disorder and how the continued careing becomes. The first support, however, is the most important thing when a carer experiences a critical incident. The aim of this study was to identify how ambulance staff experiences peer support. The methodology of the study was a triangulation, which means that quantitative and qualitative methods are mixed. This methodology makes it possible to study the subject as deeply as possible and still maintain a high validity and reliability. A questionnaire was designd and sent out to the informants. There were 169 persons who were asked to participate. The survery was voluntary and anonymous. A total number of 100 carers with different job titles chose to participate. A majority of the ambulance staff said that they had experienced a critical incident that influenced them at work. The results show that peer support is important to most people and that a majority of those affected chose to talk to their colleague in connection with the incident. When peer support was not used this had to do with personal chemistry and/or that it was not considered necessary. The results show that it would be desirable if a professional kept regular monitoring or reflection with those affected by a critical incident. Not a colleague since personal chemistry may lead to unsatisfactory results.

Syfte. Att kartlägga förekomsten av muskuloskeletala besvär hos kvinnlig och manlig ambulanspersonal och att analysera muskuloskeletala besvär i relation till kön, ålder, anställningstid, utbildning och självskattad fysisk belastning. Bakgrund. Arbetsbelastningen för ambulanssjukvården ökar världen över. Arbetet i ambulans innefattar hög fysisk belastning vilket medför hög risk för muskuloskeletala besvär där smärtor i nedre delen av ryggen är dominerande. Design. En kvantitativ tvärsnittstudie med deskriptiv och jämförande design. Metod. Studien genomfördes genom en webbaserad enkät som besvarades av kvinnlig (n=24) och manlig (n=62) ambulanspersonal verksamma på fyra orter i Sverige. Enkäten omfattade bakgrundsinformation om deltagarna. Frågor om de upplevt besvär i nacke, bröstrygg, ländrygg eller axlar/skuldror de senaste sju dagarna samt självskattad fysisk belastning vid stationsarbete och utryckning. Analyser gjordes i statistikprogrammet SPSS 23.0 med t-test och chi 2-test. Resultat. Kvinnlig ambulanspersonal rapporterade 8 (33 %) att de upplevt besvär i nacke, 6 (25 %) i bröstrygg, 11 (46 %) i ländrygg och 6 (25 %) i axlar/skuldror. Manlig ambulanspersonal rapporterade 18 (29 %) att de upplevt besvär i nacke, 15 (24 %) i bröstrygg, 31 (50 %) i ländrygg och 19 (31 %) i axlar/skuldror. Totalt rapporterade 53 (62 %) deltagare att de upplevt besvär. Resultatet visar högre grad av självskattad fysisk belastning vid stationsarbete hos deltagarna med muskuloskeletala besvär. Slutsats. Muskuloskeletala besvär är vanligt förekommande hos ambulanspersonal. Det finns ett behov om ökad kunskap om orsaker till muskuloskeletala besvär och hur dessa kan förebyggas för att främja god hälsa hos ambulanspersonal. Forskning kan fokusera på hur ambulanspersonal med muskuloskeletala besvär upplever sin hälsa och om ambulanspersonalen upplever begränsning i arbetet relaterat till besvären. / Aim. To identify the prevalence of musculoskeletal disorders among female and male ambulance personnel and analyze musculoskeletal disorders in relation to gender, age, employment and rate of perceived exertion. Background. Workload for the ambulance service increases worldwide. Working in an ambulance includes high physical strain that leads to high risk of musculoskeletal disorders where pain in the lower part of the back is dominant. Design. A quantitative cross-sectional study with descriptive and comparative design. Method. The study was conducted using an online survey answered by female (n=24) and male (62) ambulance personnel working in four ambulance stations in Sweden. The questionnaire included background information about the participants and questions about self-reported musculoskeletal disorder in neck, upper back, lower back or shoulders for the last seven days as well as physical strain at station work and emergency call outs. Analyses were conducted in SPSS 23.0 whit independet t-test and chi-square test. Results. Of the female ambulance personnel eight (33 %) reported discomfort in the neck, 6 (25 %) at the upper back, 11 (46 %) at the low back and 6 (25 %) in the shoulders. Among male ambulance personnel reported 18 (29 %) discomfort at the neck, 15 (24 %) at the upper back, 31 (50 %) at the low back and 19 (31 %) in the shoulders. Totally 53 (62 %) reported some form of musculoskeletal disorder. The results show higher levels of self-reported physical strain at station work among participants with musculoskeletal disorders than those without. Conclusion. Musculoskeletal disorders are common among ambulance personnel. There is a need for more knowledge about the causes of musculoskeletal disorders and prevention of these to promote good health among ambulance personnel. Research may focus on how ambulance personnel with musculoskeletal disorders perceive their health, and if ambulance personnel are experiencing limitation in work related to musculoskeletal disorders or not.

Background: One million emergency cases, which includes any type of ambulance transportation, are handled each year in Sweden. Ambulance personnel are required to have the ability and knowledge to identify all patients’ individual needs in different environments. Therefore, the ambulance nurse holds a great responsibility in the ambulance service whereby incorrect treatment could result in a catastrophic outcome. Aim: To describe how ambulance personnel experience and cope with their work situation. Another purpose was to review the sampling of the studies. Methods: This descriptive literature review is based on twelve scientific articles which was searched through the databases Cinahl and PubMed, and then compiled under three main themes and six sub-categories. Main results: Ambulance personnel use to a large extent their experiences based on prior knowledge and experiences to cope. Ability to interact and co-operate with other was elementary, both before, during and after the encounter with the patient. The ability of maintaining a balance between presence and distance, which is required to nurture the patient in an integrated way, was difficult in demanding situations. Through reflection, especially with the support of others, difficult experiences could be processed, resulting in both professional and personal development. Conclusion: Ambulance personnel meet and take care of their patients based on their previous knowledge and experiences. Therefore, further research should aim at finding how lived experiences could be transformed into valuable knowledge. / Bakgrund:En miljon akutfall, som innefattar någon typ av ambulanstransport, hanteras varje år i Sverige. Ambulanspersonalförutsätts ha förmåga och kunskapatt kunna identifiera alla patienters individuella behov i olika typer av miljöer. Således innehar ambulans-sjuksköterskanett stort ansvar, då felaktiga behandlingsåtgärder kan få katastrofala följder. Syfte:Att beskriva hur ambulanspersonal upplever och hanterar sin arbetssituation. Ytterligare ett syfte varatt granska hur studiernas urval skett. Metod:Den deskriptivt designade litteraturstudien bygger på tolv vetenskapliga artiklar som söktes via databaserna Cinahl och PubMed. Artiklarnasammanställdes under tre huvudteman samt sex subkategorier. Huvudresultat:Ambulanspersonal hanterade i stor utsträckning sina upplevelser utifrån tidigare kunskaper och erfarenheter. Förmåga till interaktion och samarbetemed andra var elementär, både före, under och efter mötet med patienten. Att upprätthålla den balans mellan närhet och distans,som erfordrades för att vårda på ett fullt integrerat sätt,upplevdes svårt i krävande situationer. Genom reflektion, särskilt med stöd av andra, kunde svåra upplevelser bearbetas vilket resulterade i både professionell och personlig utveckling. Slutsats:Ambulanspersonal har setts hantera sina upplevelser och det vårdande mötet med patienten utifrån tidigare kunskaper och erfarenheter, därförär det angeläget att fortsatt forskning syftar till att finna hur levd erfarenhet kan omsättas till värdefull kunskap.

Akutmottagningar, psykiatrin, jourcentraler, äldrevården och ambulanssjukvården är några av de verksamheter som är utsatta för hotfulla och- eller våldsamma situationer inom sjukvården. Situationer som sjuksköterskor associerar till hot och- eller våld är i mötet med intoxikerade personer, vid triagering av lämplig/korrekt vårdnivå och i de fall då patienterna inte delar samma åsikter som sjuksköterskorna vid bedömning av lämplig vårdnivå. Det är inte enbart patienterna som är våldsamma utan också anhöriga eller åskådare. Rapportering av hot och- eller våld är bristande vilket kan bero på attityden hos en del sjuksköterskor att det ingår i yrkesutövningen. Hotfulla och våldsamma situationer ökar inom hälso- och sjukvården. Dessa situationer har belysts tidigare inom ambulanssjukvården vilket motiverar till att sammanställa redan existerande forskning i en systematisk litteraturöversikt. Syftet är att undersöka ambulanspersonalens erfarenheter av hotfulla och- eller våldsamma situationer i sin yrkesutövning. Till resultatet analyserades och sammanställdes tio kvantitativa studier och en kvalitativ studie. Det framkommer i resultatet att vanligast är att ambulanspersonal utsätts för verbala hot i form av trakasserier. Efterföljande var hot om fysiskt våld. Förövaren är den vårdsökande, den vårdsökandes anhöriga men även kollegor. Våld av fysisk karaktär förekommer oftare mot kvinnlig personal. Förövarna som var våldsamma var ofta drogpåverkade, patienter med skalltrauma, diabetes eller demens. Det rapporteras om sexuella trakasserier och sexuella övergrepp vilket den kvinnliga personalen var särskilt utsatta för. Gemensamt är bristen av rapportering av hotfulla och- eller våldsamma situationer. Orsaker till detta var dåligt förtroende för ledningen och att hot och- eller våld ansågs ingå i yrkesutövningen. Åtgärder från organisatorisk nivå i form av utbildning av ambulanspersonal krävs för att öka medvetenheten av potentiellt hotfulla och- eller våldsamma händelser. Med ökad medvetenhet kring fenomenet höjs personalsäkerheten, arbetsmiljön förbättras vilket leder till ökad patientsäkerhet.

<p>Arbetet som ambulanspersonal är påfrestande, såväl fysiskt som psykiskt.</p><p>Att vara fysiskt vältränad är säkerligen en fördel, men kan man vara</p><p>vältränad även på det psykiska planet? Många studier har gjorts om</p><p>ambulanspersonalens copingstrategier, men få har gjorts i Sverige. Studier</p><p>gjorda utomlands har visat att några av de vanligaste copingstrategierna hos</p><p>ambulanspersonal är socialt stöd, emotionell- och kognitivcoping. Denna</p><p>studie har gjorts för att belysa relationen mellan socialt stöd och coping</p><p>angående arbetsmiljöstressorer hos ambulanspersonal i Mellansverige.</p><p>Författaren genomförde studien genom intervjuer av fyra kamratstödjare</p><p>inom ambulansen. Resultatet visade att socialt stöd har en stor betydelse för</p><p>ambulanspersonalen för att lägga upp copingstrategier i hanteringen av</p><p>arbetsmiljöstressorer. Studien visar samma tendens hos ambulanspersonal</p><p>utomlands.</p>

Arbetet som ambulanspersonal är påfrestande, såväl fysiskt som psykiskt. Att vara fysiskt vältränad är säkerligen en fördel, men kan man vara vältränad även på det psykiska planet? Många studier har gjorts om ambulanspersonalens copingstrategier, men få har gjorts i Sverige. Studier gjorda utomlands har visat att några av de vanligaste copingstrategierna hos ambulanspersonal är socialt stöd, emotionell- och kognitivcoping. Denna studie har gjorts för att belysa relationen mellan socialt stöd och coping angående arbetsmiljöstressorer hos ambulanspersonal i Mellansverige. Författaren genomförde studien genom intervjuer av fyra kamratstödjare inom ambulansen. Resultatet visade att socialt stöd har en stor betydelse för ambulanspersonalen för att lägga upp copingstrategier i hanteringen av arbetsmiljöstressorer. Studien visar samma tendens hos ambulanspersonal utomlands.

År 2011 uppgick antalet personer som suiciderat i Sverige till 1387. Studier visar att den suicidbenägna patientens första kontakt med sjukvården är avgörande för hur det kommande vårdförloppet kommer att utvecklas. Ambulanspersonal är en av många yrkesgrupper som möter suicidbenägna patienter. Studier visar även på att om patienten möts av dåliga attityder så kan det medföra negativa konsekvenser för patienten. Syftet med studien var att översätta, re översätta och validera en engelsk enkät: the Suicide Behavior Attitude Questionnaire (SBAQ): för användning i den svenska ambulanssjukvården. Metoden i att översätta, re översätta och validera SBAQ följde de tio stegen som tagits fram av the translation and cultural adaptation group. Elva ambulanssjuksköterskor medverkade i valideringen av den svenska SBAQ. Resultatet åskådliggör att det är möjligt att översätta och validera den engelska enkäten SBAQ till svenska. Studien kan därför ligga till grund för en mer omfattande studie inom ambulanssjukvården med den svenska SBAQ som instrument. Det här kan bidra till ökad uppmärksamhet och vid behov förbättringar avseende ambulanspersonalens bemötande i framtida situationer med suicidbenägna patienter. / In 2011, the number of persons who committed suicides in Sweden amount to 1387. Studies show that the suicide-prone patient's first contact with health services is crucial for how the future care process develops. Ambulance personnel is one of many professional groups that meet suicide prone patients and studies make clear that if the patient is met with bad attitudes it can result in negative consequences for the patient. The aim of the study was to translate, retranslate and validate an English questionnaire: the Suicide Behavior Attitude Questionnaire (SBAQ) for use in the Swedish ambulance service. The method to translate, retranslate and validate SBAQ followed the ten steps developed by the translation and cultural adaptation group. Eleven ambulance nurses participated in in the validation of the Swedish translated SBAQ. The results illustrate that it is possible to translate and validate the English SBAQ survey to Swedish. The study can therefore be the basis for a more comprehensive study within the ambulance service with the Swedish SBAQ as tool. This may help increase attention and, if necessary, improvements by ambulance personnel treatment in future situations with suicidal patients.