Smärta är en vanlig orsak att söka akutsjukvård, ambulanssjuksköterskan möter en stor variation av patienter i varierande miljöer och ska lindra lidande för patienter. Det saknas kunskap om hur ambulanssjuksköterskor upplever användning av farmakologisk smärtlindring. Syftet var att beskriva ambulanspersonalens erfarenheter av användning av farmakologisk smärtlindring. Metoden som valdes var en litteraturöversikt med systematisk sökning. Sex kategorier identifierades: Patientens fysiska behov, Livsstil och medicinsk historik, Uttryck och uppfattning, Oro för biverkan, Bristande utbildning skapar osäkerhet samt Tidigare erfarenheter. Konklusionen var att det är många faktorer som tas i beaktande vid smärtlindring prehospitalt, allt ifrån patientens livsbetingelser, kulturella preferenser och sjukdomshistorik till hur situationen ser ut på platsen och hur långt det är till sjukhuset. Det är en komplex uppgift att lösa på ett adekvat sätt, det behövs utbildning och erfarenhet för att lösa den uppgiften på ett personcentrerat och tillfredställande sätt. / Pain is a common cause for patients to seek emergency medical assistance, the specialized ambulance nurse meet a variety of patients in all kind of environment and is supposed to ease the suffering of the patients. There is a lack of knowledge of the experience of how specialized nurses experience the use of pharmacological pain management. The aim for this study was to describe the ambulance personnel’s experience of using pharmacological pain management. The opted method was a literature review with systematic search. Six categories were identified: Attention to the patients´ physical needs, Lifestyle and medical history, Expression and perception, Fear of adverse effects, Lack of training results in uncertainty, and Previous experiences. There are a lot of parameters to take into consideration when administrating pain medication prehospital, anything from the patient’s life conditions, cultural preferences and medical history to the status on site and how far away the hospital is located. It is a complex assignment to solve and to solve it in a satisfactory and patient centred manner, additional training and experience is required.

Att arbeta inom ambulanssjukvården innebär ökad risk för att utsättas för en så kallad kritisk händelse som kan leda till olika stressreaktioner bland annat ångest, akut stressyndrom (ASD), posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) och depression. Symptom på dessa reaktioner kan innefatta hjärtklappning, sömn - och koncentrationssvårigheter men också empatitrötthet, vilket påverkar vårdpersonalens förmåga att känna empati med sina patienter och förmågan att vårda dessa på bästa sätt. Avlastande samtal är ett psykologiskt stöd som används för ambulanspersonal i dagsläget som ett försök att motverka olika typer av stressreaktioner.   Syftet var att beskriva kunskapsläget kring avlastande samtal för ambulanspersonal efter att de utsatts för kritiska händelser.   Som metod användes allmän litteraturöversikt med induktiv ansats där 15 vetenskapliga artiklar valdes ut och som besvarade den här studiens syfte. Artiklarna söktes i databaserna CINAHL och PubMed och analyserades med integrerad analys   I resultatet framkom fyra kategorier: utveckling och minskade stressreaktioner, avsaknad av avlastande samtal, negativa upplevelser och informellt kamratstöd.   Som slutsats kan konstateras att det finns ett behov av ökad kunskap och utbildning kring avlastande samtal och stressreaktioner hos ambulanspersonal som utsatts för en kritisk händelse. Den fortsatta forskningen som behövs bör fokusera på en evidensbaserad modell för avlastande samtal. / To work in the field of ambulance care comes with an increased risk to be exposed to a so-called critical incident which can lead to several stress reactions, including anxiety, acute stressdisorder (ASD), posttraumatic stressyndrome (PTSD) and depression. Symptoms of these reactions can include increased heart rate, sleep- and concentration difficulties but also compassion fatigue, which will affect the nursing staff's ability to feel compassion towards their patients and their ability to care for those patients in the best way possible. Relief calls is a form of psychological support that is used for ambulance personnel nowadays as a way of trying to counteract different types of stress reactions.   The aim of this study was to describe the state of knowledge concerning relief calls among ambulance personnel after being exposed to critical incidents.   The method used, was a general literature review with an inductive onset where 15 scientific articles were included that gave answer to the aim of this study. The articles were found in the medical databases CINAHL and PubMed and was analysed using an integrated method.   The result generated four categories: development and reduced stress reactions, lack of relief calls, negative experiences, informal peer-support.   As a conclusion it was found that there is a need for increased knowledge and education concerning relief calls and stress reactions among ambulance personnel that has been exposed to a critical incident. The research needed in the future should focus on finding evidence-based models for relief calls

Bakgrund: Trots omfattande forskning avlider 9 av 10 patienter till följd av ett prehospitalt hjärtstopp i Sverige. När en person drabbas av plötsligt hjärtstopp krävs snabba åtgärder och tiden till hjärt- och lungräddning påbörjas är livsavgörande. Vårdmiljön är stressfull och komplext, vilket kan få konsekvenser för vårdandet. För den drabbade innebär ett hjärtstopp att personen blir sårbar och utlämnad till sin omgivning samtidigt som det är en traumatiskt och svår händelse för närstående att få bevittna. Det krävs därför att ambulanspersonalen, förutom att ta omedelbara beslut som kan vara livsavgörande, även måste ha ett etiskt förhållningssätt och goda kunskaper i omvårdnad. Syfte: Studiens syfte var att beskriva vårdprocessen vid prehospitalt hjärtstopp hos vuxna patienter.  Metod: Studiens genomförande var en litteraturöversikt med en integrerad analys. Datainsamlingen resulterade till att 15 kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga artiklar inkluderades. Artikelsökningar genomfördes utifrån sökord i Cinahl Complete och PubMed.  Resultat: Bearbetningen av artiklarna resulterade i fyra kategorier och 11 underkategorier. När larmet kommer och vårdmötet inleds, Att ta rätt beslut för patienten, Ett värdigt avslut, Ett krävande ansvar för att kunna ge bra vård. Det var viktigtmed mental förberedelse för att kunna ge god vård, förutfattade intryck kunde riskerade att få konsekvenser för patienten. Att skapa ett skyddat vårdutrymme samt skapa tillit och låta närstående vara delaktig belystes, dock kunde den kaotiska och krävande situationen vara ett hinder för detta. Ett patientperspektiv var avgörande för att ta rätt beslut för patienten, gråzoner, etiska dilemman och närståendes förhoppningar kunde dock skapa ett onödigt lidande för patienten. Det var viktigt att skapa ett värdigt avslut för patienten och hantera den avlidnes kropp med respekt. Närståendes behov av omsorg sågs som en del i vårdandet, men krävde att ambulanspersonalen kunde låta sig själv påverkas. Rädsla eller osäkerhet att möta närstående deras sorg kunde få konsekvenser för deras behov av stöd. Vårdmötet innebar påfrestningar för ambulanspersonalen, för att kunna ge en god och professionell vård krävdes organisatoriskt och kollegialt stöd samt regelbunden utbildning. Vikten av erfarenhet belystes. Slutsats: Vårdprocessen vid hjärtstopp hos vuxna patienter prehospitalt kan vara varierande beroende på situation och patientens vård påverkas av flera olika faktorer. Det fanns en stark vilja att värna om patientens värdighet och integritet samt närståendes behov av stöd och omsorg. Att ta livsavgörande beslut var en tung börda vilket kräver erfarenhet och självsäkerhet i sin yrkesroll. Faktorer som gråzoner, tvivel, osäkerhet och påfrestningar på ambulanspersonalen kunde dock medföra onödigt lidande för patienten och att närståendes behov av omsorg åsidosattes under hjärt- och lungräddning. Studien betonar vikten och belyser brister i patientens och närståendes omvårdnadsbehov vid hjärtstopp prehospitalt. / Background: Despite extensive research, 9 out of 10 patients die as a result of an out-of- hospital cardiac arrest in Sweden. When a person suffers a sudden cardiac arrest, rapid action is required and the time for cardiopulmonary resuscitation to begin is vital. The care environment is stressful and complex, which can have consequences for caring. For the victim, a cardiac arrest means that the person becomes vulnerable and extradited to their surroundings at the same time as it is a traumatic and difficult event for close relatives to witness. It is therefore required that the ambulance staff, in addition to making immediate decisions that can be life-changing, also must have an ethical approach and good knowledge of nursing. Aim: The aim of the study was to describe the caring process in out-of-hospital cardiac arrest in adult patients. Method: The study was conducted as a literature review with an integrated analysis. The data collection resulted in the inclusion of 15 qualitative and quantitative scientific articles. Article searches were performed based on keywords in Cinahl Complete and PubMed. Result: The processing of the articles resulted in four categories and 11 subcategories. The main categories were; When the alarm goes off and the care meeting begins, To make the right decision for the patient, A dignified end, A demanding responsibility to be able to provide good care. Mental preparation was important in order to provide good care, predetermined impressions could risk having consequences for the patient. Creating a protected care space as well as creating trust and letting relatives be involved was highlighted, however, the chaotic and demanding situation could be an obstacle to this. A patient- perspective was crucial for making the right decision for the patient, gray areas, ethical dilemmas and relatives' hopes could, however, create unnecessary suffering for the patient. It was important to create a dignified ending for the patient and treat the deceased's body with respect. Relatives' need for care was seen as part of the care process, but required that the ambulance staff could allow themselves to be influenced. Fear or insecurity in facing relatives' grief could have consequences for their need for support. The care meeting meant stress for the ambulance staff, in order to be able to provide good and professional care, organizational and collegial support was required, as well as regular training. The importance of experience was highlighted as very important. Conclusion: The caring process in out-of-hospital cardiac arrests in adult patients vary depending on the situation and the patient's care is affected by several different factors. There was a strong will to protect the patient's dignity and integrity as well as the relatives' needs for support and care. Making life-changing decisions was a heavy burden, which requires experience and self-confidence in one's professional role. However, factors such as gray areas, doubts, insecurity and stress among the ambulance staff could lead to unnecessary suffering for the patient and that relatives' need for care was ignored during cardiopulmonary resuscitation. The study emphasizes the importance and highlights shortcomings in the patient's and relatives' care needs in the event of an out-of-hospital cardiac arrest.

Introduktion: Forensisk omvårdnad blir ett allt mer aktuellt ämne för hälso- och sjukvårdspersonal då brottsliga handlingar ökar i dagens samhälle. Forensisk omvårdnad beskrivs som en specialitet både inom omvårdnad och rättsmedicin. Att bedöma, dokumentera och behandla skador, beträda eventuell brottsplats på korrekt sätt och vetskap om var eventuella fynd kan finnas som tyder på att ett brott har begåtts är exempel på vad som ingår i den forensiska omvårdnaden. Ambulanspersonal arbetar i många olika miljöer och situationer vilket innebär att de omedvetet eller medvetet kan behöva beträda en brottsplats. Syfte: Att beskriva ambulanspersonalens erfarenheter av forensisk omvårdnad vid misstänkt eller bekräftad brottsplats. Metod: Kvalitativ intervjustudie med ambulanssjukvårdare, sjuksköterskor och ambulanssjuksköterskor. Totalt 13 personer deltog rekryterande från hela Sverige. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fem underkategorier: Prioritering är att rädda liv, Vikten av den egna tryggheten och säkerheten, Varierande förutsättningar i att beträda och agera, Strävan efter att inte förstöra bevismaterial och Bristande kunskap och utbildning. Av dessa skapades därefter en kategori: Att hantera forensisk omvårdnad i med och motgång på misstänkt eller bekräftad brottsplats. Slutsats: Ambulanspersonalens primära fokus är att rädda liv oavsett om de arbetar på en brottsplats. Trygghet och säkerhet främjar omhändertagandet av patienten, men ambulanspersonalen har bristande kunskap i hur platsen ska beträdas och hur bevismaterial skall behållas intakt. Av den anledningen är det betydande att implementera utbildning och riktlinjer för att stödja ambulanspersonalen i att hantera dessa situationer på bästa sätt. Ytterligare forskning i området är behövs för att kunna ge mer kunskap i området.

Bakgrund: Tidigare forskning visar på att ambulanspersonalen har en ökad risk för att utsättas för arbetsrelaterad stress vilket kan leda till såväl psykiska som fysiska skador. Det kan i sin tur påverka ambulanspersonalens funktionsförmåga och därmed kan såväl omvårdnaden för patienten samt patientsäkerheten komma att äventyras och risken för att patienten ska drabbas av en vårdskada samt ett vårdlidande ökar. Syfte: Syftet med studien var att belysa ambulanspersonalens upplevelser av arbetsrelaterad stress och dess inverkan på patientsäkerheten. Metod: Studien genomfördes med kvalitativ metod. Elva semistrukturerade intervjuer genomfördes för att besvara studiens syfte, fem män och sex kvinnor deltog. Inklusionskriterierna var att informanterna var yrkesverksamma inom ambulanssjukvården. Således var ingen yrkeskategori inom ambulanssjukvården exkluderad. Urvalet skedde genom ett bekvämlighetsurval samt ett snöbollsurval. Materialet har analyserats med hjälp av manifest analysmetod. Resultat: Resultatet sammanfattas i tre kategorier och sju underkategorier. Resultatet visade på att ambulanspersonalen upplevde en arbetsrelaterad stress. Upplevelsen av den arbetsrelaterade stressen och dess inverkan på patientsäkerheten kunde ses utifrån flera olika perspektiv, såväl negativa som positiva. För hög arbetsrelaterad stress upplevdes ogynnsamt för såväl ambulanspersonalen som för patienten och dess säkerhet medan en rimlig nivå av stress ansågs gynnsamt. Stöd och kunskapsutbyte mellan kollegor och stöd från organisationen upplevdes vara en viktig del i arbetet inom ambulanssjukvården för att besvara den emotionella belastning som den arbetsrelaterade stressen kunde framkalla, känslan av att vara otillräcklig samt att vilja prestera. Slutsats: Ambulanspersonalen tillsammans med enhetscheferna för ambulanssjukvården bör gemensamt identifiera faktorer som utlöser stress på individnivå för att bibehålla ambulanspersonalens hälsa, utveckling samt bibehålla patientsäkerheten. / Background: Previous research has shown that ambulance personnel have an increased risk of exposure to work-related stress, which can lead to both psychological and physical harm. This in turn may affect the functional ability of ambulance staff, potentially jeopardizing patient care as well as patient safety. The likelihood of a patient experiencing healthcare injury of suffering related to care is also increases. Aim: The objective of the study was to illuminate the experiences of ambulance personnel regarding work-related stress and its impact on patient safety. Methods: A qualitative study was conducted. Eleven semi-structured interviews were conducted to address the study's aim, involving five men and six women. The inclusion criteria stipulated that the informants were actively working in ambulance healthcare. Consequently, no professional category within ambulance healthcare was excluded. The participants were recruited by convenient and snowball selection. The data was analysed using a manifest analysis method. Results: The result is summarized in three categories and seven subcategories. The results showed that ambulance personnel experienced work-related stress. The experience of the work-related stress and its impact on patient safety could be viewed from various perspectives, both negative and positive. A high work-related stress was perceived unfavourably for both the ambulance personnel, the patient and the patients´ safety, while a reasonable level of stress was considered beneficial. Support and knowledge exchange among colleagues, as well as organizational support, was seen as an important part in ambulance healthcare to address the emotional burden that the work-related stress could evoke, the feeling of insufficiency, and the desire to perform. Conclusion: The ambulance personnel, together with unit managers for the ambulance healthcare, should collaboratively identify factors that can trigger stress, to sustain the ambulance personnels health, development and patient safety.

Bakgrund: Enligt rapporter ökar våldet i Sverige och de visar även på att hot samt våld är vanligare inom vissa arbetsbranscher. Ambulanspersonal har en stor uppgift att ge vård oavsett vem eller vilken situation de möter. Vid händelse av hot och våld påverkas relationen mellan patient och vårdare, vilket också påverkar vårdarnas förmåga att ge vård. Syfte: Syftet är att belysa ambulanspersonalens erfarenhet av hot och våld relaterat till vårdandet av patienten. Metod: Studien genomfördes enligt en kvalitativ metod genom en systematisk litteraturstudie via databaser så som Cinahl, PubMed och Scopus. Den insamlade data analyserades med hjälp av Bettany-Saltikov och McSherrys stegmodell som består av nio steg. Resultat: Litteraturstudiens resultat utgörs av en sammanställning av 12 vetenskapliga artiklar, det framkom fyra huvudkategorier och elva underkategorier. Resultatet visar att förmågan att vårda påverkas av händelser med hot och våld. Det påverkar vårdarna och patienten, vilket gör att patientvården blir lidande. Fynd som anses viktiga är den acceptans och normalisering som finns kring våldshandlingar. Det klassas som en del av arbetet och konsekvenserna av utsattheten för hot och våld tas inte på allvar. Slutsats: Hot och våld har ökat i samhället och lett till en ökad normalisering bland både personal och patienter. Hot och våld påverkar inte enbart personalen utan även patientvården. Stor efterfrågan bland ambulanspersonal finns gällande kunskap, verktyg och stöd för att kunna hantera hot och våld, men även behovet av att utveckla allmänhetens kunskap för en långsiktig förbättring. / Background: According to reports, violence is increasing in Sweden and showing that threats and violence are more common in certain labor industries. Ambulance personnel have a big task to provide care regardless of who or what situation they encounter. In the event of threats and violence, the relationship between patient and ambulance carer is affected, which also affects the ambulance carer’s ability to provide care. Purpose: The aim was to illustrate the ambulance personnel’s experience of threats and violence related to the care of the patient. Methode: The study was conducted according to a qualitative design through a systematic literature study by the databases such as Cinahl, PubMed and Scopus. The collected data were analyzed using Bettany-Saltikov and McSherry's (2016) step model consisting of nine steps. Results: The results of the literature study consist of a compilation of 12 scientific articles, four main categories and eleven subcategories emerged. The results show that the ability to care is affected by events with threats and violence. It affects the ambulance carers and the patient, which means that patientcare i violated. Findings that are considered important are the acceptance and normalization that exists around acts of violence. It is classified as part of the work and the consequences of exposure to threats and violence are not taken seriously. Conclusion: Threats and violence have increased in society and led to increased normalization among both staff and patients. Threats and violence affect both staff and the patientcare. There is a great demand among ambulance personnel for knowledge, tools and support to be able to handle threats and violence, but also the need to develop the public's knowledge for long-term improvement.