No description available.

<p>Under 1980-talet ökade arbetstempot och kraven inom organisationer samtidigt som den egna kontrollen och påverkan minskade tydligt. Vilket resulterade i att alltfler sjukskrev sig. Den psykosociala stressen blev den centrala orsaken till ohälsan. Olika studier har visat att psykosocial stress kan leda till muskelbesvär. Den viktigaste komponenten i återställning av balansen är tid för återhämtning. Tandvårdspersonal är en av de grupper som uppger och rapporterar hög frekvens av muskuloskeletala besvär, främst i nacke, axlar och skuldror. Olika interventioner har prövats för att åtgärda problemet. Denna studie syftar till att undersöka effekterna av arbetstidsförkortning (2.5 timmar) och träning på arbetstiden (2.5 timmar) på psykosociala faktorer och hälsa bland kvinnlig tandvårdspersonal. Resultatet visar att undersökningsdeltagarna i tids- och motionsgruppen rapporterar färre muskelbesvär och andra hälsoproblem än kontrollgruppen sex månader efter att projektet påbörjades. Samtidigt rapporterar undersökningsdeltagarna i dessa två grupper minskning av arbetskraven och ökning av den egna kontrollen. Sammanfattningsvis är resultaten goda och visar värdefullheten av hälsofrämjande insatser i alla fall i sex månader.</p>

Under 1980-talet ökade arbetstempot och kraven inom organisationer samtidigt som den egna kontrollen och påverkan minskade tydligt. Vilket resulterade i att alltfler sjukskrev sig. Den psykosociala stressen blev den centrala orsaken till ohälsan. Olika studier har visat att psykosocial stress kan leda till muskelbesvär. Den viktigaste komponenten i återställning av balansen är tid för återhämtning. Tandvårdspersonal är en av de grupper som uppger och rapporterar hög frekvens av muskuloskeletala besvär, främst i nacke, axlar och skuldror. Olika interventioner har prövats för att åtgärda problemet. Denna studie syftar till att undersöka effekterna av arbetstidsförkortning (2.5 timmar) och träning på arbetstiden (2.5 timmar) på psykosociala faktorer och hälsa bland kvinnlig tandvårdspersonal. Resultatet visar att undersökningsdeltagarna i tids- och motionsgruppen rapporterar färre muskelbesvär och andra hälsoproblem än kontrollgruppen sex månader efter att projektet påbörjades. Samtidigt rapporterar undersökningsdeltagarna i dessa två grupper minskning av arbetskraven och ökning av den egna kontrollen. Sammanfattningsvis är resultaten goda och visar värdefullheten av hälsofrämjande insatser i alla fall i sex månader.

The purpose of this study was to investigate the association between physical activity and perceived stress, energy and musculoskeletal disorders among office-workers and warehouse-workers and also to see if there were any differences depending on work-place and gender. The method that was used to collect data was three different validated questionnaires that measured stress and energy (the Stress-Energy questionnaire), musculoskeletal disorders (intensity and localization of pain, a Pain Drawing questionnaire with a VAS-scale) and physical activity (IPAQ – the short version). Eighty-eight workers participated in the study. Forty-seven of them were office-workers and forty-one were warehouse-workers. The result showed that there was a positive association between the variables stress and musculoskeletal disorders (r=,339) (p=,003) and also stress and energy (r=,228) (p=,033) among all workers. The warehouse-workers perceived more muscle-pain (p=,032) and less energy (p=,069) than the office-workers. Among the office-workers were the men more physically active then the women (p=,002). There was also a tendency that the more physically active the office-workers were, the less stressed they felt (-r=,294) (p=,059). The conclusions are that physical activity seems to be associated with a lower stress-level among the office-workers and that the association between stress and pain could be different depending on psychical activity at work.

No description available.

Problemformulering: Muskuloskeletala besvär är vanligt bland yrkeschaufförer i den svenska transportsektorn, och synergonomi är en ofta underskattad riskfaktor. Begränsad forskning om sambandet mellan samsynsproblem och muskuloskeletala besvär gör att problemets omfattning och konsekvenser är oklara. Samsynsproblem är svårigheter att använda båda ögonen samtidigt för att se och bearbeta bilder. Syfte: Syftet med den här tvärsnittsstudien var att undersöka förekomsten av samsynsproblem och muskuloskeletala besvär bland yrkeschaufförer och om muskuloskeletala besvär samvarierar med samsynsproblem. Metod: Data i studien hämtades från ett register. Det var totalt 197 yrkeschaufförer som besvarade enkäten. Förekomsten av samsynsproblem och muskuloskeletala besvär analyserades genom deskriptiv statistik och studiens andra frågeställning har analyserats genom inferentiell statistik och inkluderade två regressionsanalyser. Resultat: Förekomsten av samsynsproblem totalt i populationen var 18% och förekomsten av muskuloskeletala besvär totalt i populationen var 22%; taxi- och busschaufförer var överrepresenterade. Regressionsanalyserna visade att muskuloskeletala besvär och samsynsproblem samvarierar (p &lt; 0.05) med och utan kontrollvariabler. I den justerade regressionsanalysen samvarierar variabeln socialt stöd i hemmet med muskuloskeletala besvär hos taxichaufförer och socialt stöd i arbetet hos långtradarchaufförer. Slutsats: Yrkeschaufförer är sannolikt en yrkeskategori som har en hel del ohälsa och ett stressfullt jobb. Studien visar en association mellan muskuloskeletala besvär och samsynsproblem bland yrkeschaufförer, men den fastställer ingen kausalitet. Det finns begränsad forskning om denna yrkeskategori, och mer forskning behövs.

Syfte. Att kartlägga förekomsten av muskuloskeletala besvär hos kvinnlig och manlig ambulanspersonal och att analysera muskuloskeletala besvär i relation till kön, ålder, anställningstid, utbildning och självskattad fysisk belastning. Bakgrund. Arbetsbelastningen för ambulanssjukvården ökar världen över. Arbetet i ambulans innefattar hög fysisk belastning vilket medför hög risk för muskuloskeletala besvär där smärtor i nedre delen av ryggen är dominerande. Design. En kvantitativ tvärsnittstudie med deskriptiv och jämförande design. Metod. Studien genomfördes genom en webbaserad enkät som besvarades av kvinnlig (n=24) och manlig (n=62) ambulanspersonal verksamma på fyra orter i Sverige. Enkäten omfattade bakgrundsinformation om deltagarna. Frågor om de upplevt besvär i nacke, bröstrygg, ländrygg eller axlar/skuldror de senaste sju dagarna samt självskattad fysisk belastning vid stationsarbete och utryckning. Analyser gjordes i statistikprogrammet SPSS 23.0 med t-test och chi 2-test. Resultat. Kvinnlig ambulanspersonal rapporterade 8 (33 %) att de upplevt besvär i nacke, 6 (25 %) i bröstrygg, 11 (46 %) i ländrygg och 6 (25 %) i axlar/skuldror. Manlig ambulanspersonal rapporterade 18 (29 %) att de upplevt besvär i nacke, 15 (24 %) i bröstrygg, 31 (50 %) i ländrygg och 19 (31 %) i axlar/skuldror. Totalt rapporterade 53 (62 %) deltagare att de upplevt besvär. Resultatet visar högre grad av självskattad fysisk belastning vid stationsarbete hos deltagarna med muskuloskeletala besvär. Slutsats. Muskuloskeletala besvär är vanligt förekommande hos ambulanspersonal. Det finns ett behov om ökad kunskap om orsaker till muskuloskeletala besvär och hur dessa kan förebyggas för att främja god hälsa hos ambulanspersonal. Forskning kan fokusera på hur ambulanspersonal med muskuloskeletala besvär upplever sin hälsa och om ambulanspersonalen upplever begränsning i arbetet relaterat till besvären. / Aim. To identify the prevalence of musculoskeletal disorders among female and male ambulance personnel and analyze musculoskeletal disorders in relation to gender, age, employment and rate of perceived exertion. Background. Workload for the ambulance service increases worldwide. Working in an ambulance includes high physical strain that leads to high risk of musculoskeletal disorders where pain in the lower part of the back is dominant. Design. A quantitative cross-sectional study with descriptive and comparative design. Method. The study was conducted using an online survey answered by female (n=24) and male (62) ambulance personnel working in four ambulance stations in Sweden. The questionnaire included background information about the participants and questions about self-reported musculoskeletal disorder in neck, upper back, lower back or shoulders for the last seven days as well as physical strain at station work and emergency call outs. Analyses were conducted in SPSS 23.0 whit independet t-test and chi-square test. Results. Of the female ambulance personnel eight (33 %) reported discomfort in the neck, 6 (25 %) at the upper back, 11 (46 %) at the low back and 6 (25 %) in the shoulders. Among male ambulance personnel reported 18 (29 %) discomfort at the neck, 15 (24 %) at the upper back, 31 (50 %) at the low back and 19 (31 %) in the shoulders. Totally 53 (62 %) reported some form of musculoskeletal disorder. The results show higher levels of self-reported physical strain at station work among participants with musculoskeletal disorders than those without. Conclusion. Musculoskeletal disorders are common among ambulance personnel. There is a need for more knowledge about the causes of musculoskeletal disorders and prevention of these to promote good health among ambulance personnel. Research may focus on how ambulance personnel with musculoskeletal disorders perceive their health, and if ambulance personnel are experiencing limitation in work related to musculoskeletal disorders or not.

Bakgrund: Muskuloskeletala besvär är den näst vanligaste anledningen till sjukfrånvaro i Sverige. Studier har visat att en bra behandling för detta är träning efter hemträningsprogram utformat av en fysioterapeut. Ett problem är dock följsamheten som kan sträcka sig upp mot 60-70%. Vad som orsakar detta är av stort intresse att undersöka för att på bästa sätt kunna hjälpa patienten och få dem mer delaktiga i sin behandling.  Syfte: Syftet med studien var att undersöka följsamheten hos personer med muskuloskeletala besvär som fått ett hemträningsprogram av en fysioterapeut. Metod: Studien vände sig till vuxna från 18 år som de senaste två åren har fått ett hemträningsprogram på grund av muskuloskeletala besvär. Deltagarna rekryterades genom olika facebookgrupper och data samlades in genom en egenskapad webbenkät. Resultat: Totalt deltog 46 personer, 33 kvinnor och 13 män. Deltagarna var mellan 20 och 79 år.  Av dem svarade 34 deltagare att de följde sitt hemträningsprogram och 12 deltagare svarade att de inte gjorde det. Faktorer som påverkade följsamheten var inställning, förtroende för fysioterapeuten, tron på programmets effekt, grad av smärtlindring, motivation, tidsåtgång och omfattning på hemträningsprogrammet samt känslan av att kunna påverka sina besvär. Konklusion:  En god följsamhet gynnas av en god relation mellan deltagare och fysioterapeut där fysioterapeuten visar förståelse för patientens situation. Dessutom är det viktigt att fysioterapeuten arbetar individbaserat och är tydlig med instruktioner samt vad hemträningsprogrammets syfte är.

Ambulanspersonal (ambulanssjuksköterskor, specialistsjuksköterskor och ambulanssjukvårdare) förväntas klara av både fysiska och psykiska påfrestningar och samtidigt utföra en patientsäker vård. Framförallt de fysiska påfrestningarna kan skapa muskuloskeletala besvär hos ambulanspersonalen. Muskuloskeletala besvär kan leda till arbetsrelaterade förslitningsskador i nacke, skuldror, ländrygg och knän. Syftet med studien var att beskriva ambulanspersonalens upplevelse av regelbunden strukturerad fysisk aktivitet. Studien utfördes med kvalitativ design och en induktiv ansats där sex manliga deltagare intervjuades. Den genomförda innehållsanalysen resulterade i tre tydliga kategorier; självupplevd hälsovinst, säkrare omhändertagande och skadeförebyggande. Samtliga deltagare uppgav att de fick bättre ork, bättre sömn, bättre och snabbare återhämtning, mindre muskuloskeletala besvär och en positiv indirekt påverkan på patientsäkerheten. / Ambulance personnel (specialist nurses and paramedics) are expected to self-manage the risk of both physical and mental strain while performing safe patient care. It is mainly physical strain that can lead to musculoskeletal disorders among ambulance personnel. These musculoskeletal disorders can result in work-related repetitive strain injuries in the neck, shoulders, lower back and knees. The aim of the study was to investigate how regular structured physical activity can positively impact ambulance personnel. The study was conducted with qualitative design and with an inductive approach where six male informants were interviewed. The conducted analysis process resulted in three distinct categories; self-perceived health benefits, safer caretaking and injury prevention. All respondents reported that they experienced improved stamina, sleep and faster recovery. Also, they experienced less musculoskeletal problems than prior to undertaking regular physical activity. Furthermore, the informants felt that regular physical activity as such, had an indirect influence on patient safety.

The purpose of this thesis was to investigate how motion analysis can be used as service to reduce the rate of upper-body musculoskeletal disorders (MSDs) in forestry, and propose a design based on the identified requirements. The project was carried out in collaboration with a Power Tools and Accessories Manufacturer (PTAM). Work-related upper-limb musculoskeletal disorders cost the European Union about 0.5-2% of its Gross Domestic Product yearly, cause immeasurable human suffering, and strain societal resources, not to mention the effect on the finances of the firm employing the afflicted individual. Forestry is the most prolific industry in terms musculoskeletal disorders, with a prevalence rate of circa 6 recorded MSDs per 100 workers and year. MSDs can be prevented, if individuals are aware of the risk. However, the traditional ways of creating awareness are clearly not working, considering the high rates of MSDs. Self-tracking technologies are therefore proposed as a new, more effective, way of increasing risk awareness among forestry workers. By increasing awareness, exposure and subsequent risk can be reduced. This thesis was initiated by a literature study, user observations and an interview study at PTAM, followed by a technical evaluation and synthesis of the ergonomic parameters. Early concepts were developed, tested with users, and reworked according to their feedback. Some relevant ethical dimensions of this innovation were also considered as the technology has great potential for both positive and negative influence, which can have profound effects on the users and affect their willingness to engage in self-tracking. The proposed solution is called the Ergonomic Risk Assessment service (ERA). The ERA is a conceptual service that uses motion analysis to assess the risk of developing musculoskeletal disorders caused by hazardous working postures. The ERA is composed of two parts: the tracking unit and the data analysis. The tracking unit is a sports shirt with integrated Bluetooth and IMU sensors which gathers motion data that is used in the automated analysis to assess exposure and risk. The assessments are communicated back to the user via real-time indications and long-term overviews. As a service, the ERA has potential to generate considerate value and have a significant impact on the social and economic sustainability for nations, firms, and individuals, if designed and implemented in an ethically responsible manner. / Syftet med den här rapporten var att undersöka hur rörelseanalys kunde användas som en tjänst för att minska förekomsten av muskuloskeletala besvär (MSDs) i överkroppen bland skogsarbetare, samt att föreslå en design av ett sådant system baserat på de identifierade behoven och kraven. Projektet utfördes i samarbete med PTAM, ett företag som tillverkar motordrivna verktyg och tillbehör. Arbetsrelaterade muskuloskeletala besvär i överkroppen kostar årligen EU ca 0.5–2% av dess BNP, orsakar ett omätbart lidande och belastar samhällets resurser, för att inte nämna dess inverkan på ekonomin bland de drabbade individernas arbetsgivare. Bland de olika industrierna är skogsbruk värst drabbat av MSDs, med en prevalens på ca 6 anmälda MSDs per 100 anställda och år. MSDs kan förebyggas, om individerna är medvetna om risken. De traditionella sätten att skapa riskmedvetenhet fungerar uppenbarligen inte, med tanke på den höga förekomsten av besvär. Därför föreslås teknik för självövervakning som ett nytt och mer effektivt sätta att öka riskmedvetandet bland skogsarbetare. Genom att öka medvetenheten kan exponeringen och risken att utveckla muskuloskeletala besvär minskas Den här masteruppsatsen inleddes av en litteraturstudie, användarobservationer, och en intervjustudie på PTAM, som följdes av en teknisk utvärdering och en syntes av de ergonomiska parametrarna. Preliminära koncept utvecklades, testades med användare, och anpassades efter deras återkoppling. Några relevanta etiska dimensioner av den här innovationen beaktades, då tekniken har potential till positiv så väl som negativ inverkan, vilket kan ha djupgående effekter på användarna och påverka deras villighet att använda sig av självövervakningssystemet. Den föreslagna lösningen kallas för ERA (Ergonomic Risk Assessment service). ERA är en konceptuell tjänst som använder sig av rörelseanalys för att uppskatta risken att utveckla muskuloskeletala besvär orsakade av skadliga arbetsställningar. Lösningen består av två delar: spårningsanordningen och dataanalysen. Spårningsanordningen består av Bluetooth- och tröghetssensorer vilka samlar rörelsedata, som i sin tur används i analysen för att utvärdera exponering och risk. Utvärderingen kommuniceras sedan till användaren via realtidsindikationer samt långtidsöversikter. Som en tjänst har ERA potential att generera avsevärt värde och ha en betydande påverkan på den sociala och ekonomiska hållbarheten för nationer, företag, och individer, och det designas och implementeras på ett etiskt, ansvarsfullt vis.