Anestesisjuksköterskans vardag kännetecknas av en omfattande användning av avancerad teknik. Kännedom om teknisk apparatur/utrustning behövs för att kunna behärska teknologier på ett tryggt och säkert sätt. Den tekniska utvecklingen inom elektronik har sedan andra världskriget utvecklats snabbt, det är en möjlighet som tagits väl vara på när det gäller övervakningsutrustning inom sjukvården. Narkosapparater och pumpar skiljer sig åt mellan sjukhus och tillverkare, vilket skulle kunna skapa en osäkerhet av att inte behärska sin utrustning, därtill kommer läkemedels ordinationer som bestäms av anestesiläkare, men läkemedelsdosen administreras av anestesisjuksköterskan. Syftet med uppsatsen var att belysa anestesisjuksköterskors erfarenheter och upplevelser av att arbeta i en högteknologisk vårdmiljö. Metoden är kvalitativ med induktiv ansats, där datainsamlingen har utförts med hjälp av nio semistrukturerade intervjuer. Resultatet presenteras i fyra kategorier: Att vara del i en högteknologisk utveckling, att utveckla en klinisk blick, teknik som både säkerhet och falsk trygghet och anestesisjuksköterskans personliga utveckling. Samtliga kategorier är uppbyggda av ett antal tillhörande subkategorier. Den tekniska utvecklingen inom området anestesi har sedan 70-talet utvecklats från att anestesisjuksköterskan gjorde det mesta förhand till dagens moderna anestesiapparater. Apparaturens utveckling innebar att anestesisjuksköterskorna fick händerna fria till att utföra andra sysslor som till exempel dokumentation. Deras kliniska blick som fortfarande är den viktigaste faktorn kompletteras med mätvärden från övervaknings utrustning. Anestesisjuksköterskorna utvecklar en klinisk blick genom att bygga erfarenheter och samla kunskap över tid. Den avancerade anestesiapparaturen utnyttjas inte till fullo för att göra dessa små finjusteringar som kan optimera varje unik anestesi, utan flertalet anestesisjuksköterskor använder så mycket som de behärskar för att genomföra en anestesi på ett säkert och patientvänligt sätt. Intresset för teknik är gemensamt för de flesta av informanterna och tekniska prylar är en del i vardagen även privat.

<p>Postoperativt illamående och kräkning (PONV – Post Operative Nausea and Vomiting) är den mest frekventa komplikationen efter anestesi och är ett problem där orsakerna är många och skiftande. Ursprunget är multifaktoriellt med patientrelaterade, medicinska, anestesiologiska och kirurgiska faktorer. </p><p>Syftet med litteraturstudien var att undersöka om reversering av muskelrelaxantia ökar frekvensen av PONV. </p><p>Metoden var en litteraturstudie baserad på 14 vetenskapliga artiklar. Artiklarna analyserades utifrån frågeställningen: Påverkar anestesipersonalen risken för PONV genom att reversera muskelrelaxantia? Analysen resulterade i tre olika svar på om reverseringen påverkade frekvensen av PONV: </p><p>Reversering ökar risken för PONV, reversering i kombination med atropin minskar risken för PONV samt </p><p>reversering påverkar inte risken för PONV. </p><p>De viktigaste resultaten var att majoriteten av studierna visade att neostigmin inte ökade risken för PONV. </p><p>Det finns inte någon enhetlig definition av begreppet PONV, det är därför en svårighet att jämföra olika studieresultat. Det vore intressant att se och jämföra resultat från studier där PONV har definierats och analyserats på samma sätt samt att patienterna hade fått samma typ av premedicinering, anestesiform och postoperativ smärtbehandling. Dessutom vore det av intresse att göra studie för att se om den preoperativa informationen som anestesisjuksköterskan ger kan påverka frekvensen av PONV. </p><p>Önskvärt vore att finna de metoder som minskar incidensen av PONV för det är inte bara en vinst för patienten utan innebär även en kostnadseffektiv vård.</p>

<p>Syftet med uppsatsen är att få kunskap om anestesisjuksköterskans upplevelse i medverkandet av arbetet vid hjärtstoppslarm. Studien har en deskriptiv explorativ design med kvalitativ ansats. Intervjuerna blev nio varav tre informanter var män och sex kvinnor, yrkeserfarenheten var från nio månader till 20 år. Bearbetning av transkriberat material gjordes genom innehållsanalys. I resultatet framkom fem kategorier och 24 underkategorier. Kategorierna beskriver tankar och reaktioner innan larmet, arbetet vid hjärtstopp, inskolning och fortbildning, reflektioner och tankar kring liv och död samt organisation. Konklusionen av arbetet är följande: informanterna beskriver att klar struktur behövs i dessa situationer och att en bra ledning är viktigt för ett välfungerande teamarbete. Hjärtstoppsteam räddar liv i nödsituationer och det är nödvändigt att det finns möjlighet till reflektion och delgivning av erfarenheter för att vidareutveckla arbetet.<strong> </strong></p> / <p>The purpose of this study is to gain insight into the nurse anesthesia experience of involving the work of the cardiac arrest emergency. The study has a descriptive exploratory design with a qualitative approach. The interviews were nine; three informants were men and six women. Professional experience was from nine months to 20 years. Processing of the transcribed material was done by content analysis. The results revealed five categories and 24 subcategories, categories describing thoughts and reactions before the alarm, the work of the cardiac arrest, training and acclimatization, reflections and thoughts about life and death and the organization. The conclusion of this work is as follows; informants describe the complete structure is needed in these situations and that good management is important for a good teamwork. Cardiac arrest team saves lives in emergencies and it is essential that there is an opportunity for reflection and sharing of experiences to further develop the work.</p>

Syftet med uppsatsen är att få kunskap om anestesisjuksköterskans upplevelse i medverkandet av arbetet vid hjärtstoppslarm. Studien har en deskriptiv explorativ design med kvalitativ ansats. Intervjuerna blev nio varav tre informanter var män och sex kvinnor, yrkeserfarenheten var från nio månader till 20 år. Bearbetning av transkriberat material gjordes genom innehållsanalys. I resultatet framkom fem kategorier och 24 underkategorier. Kategorierna beskriver tankar och reaktioner innan larmet, arbetet vid hjärtstopp, inskolning och fortbildning, reflektioner och tankar kring liv och död samt organisation. Konklusionen av arbetet är följande: informanterna beskriver att klar struktur behövs i dessa situationer och att en bra ledning är viktigt för ett välfungerande teamarbete. Hjärtstoppsteam räddar liv i nödsituationer och det är nödvändigt att det finns möjlighet till reflektion och delgivning av erfarenheter för att vidareutveckla arbetet. / The purpose of this study is to gain insight into the nurse anesthesia experience of involving the work of the cardiac arrest emergency. The study has a descriptive exploratory design with a qualitative approach. The interviews were nine; three informants were men and six women. Professional experience was from nine months to 20 years. Processing of the transcribed material was done by content analysis. The results revealed five categories and 24 subcategories, categories describing thoughts and reactions before the alarm, the work of the cardiac arrest, training and acclimatization, reflections and thoughts about life and death and the organization. The conclusion of this work is as follows; informants describe the complete structure is needed in these situations and that good management is important for a good teamwork. Cardiac arrest team saves lives in emergencies and it is essential that there is an opportunity for reflection and sharing of experiences to further develop the work.

Postoperativt illamående och kräkning (PONV – Post Operative Nausea and Vomiting) är den mest frekventa komplikationen efter anestesi och är ett problem där orsakerna är många och skiftande. Ursprunget är multifaktoriellt med patientrelaterade, medicinska, anestesiologiska och kirurgiska faktorer. Syftet med litteraturstudien var att undersöka om reversering av muskelrelaxantia ökar frekvensen av PONV. Metoden var en litteraturstudie baserad på 14 vetenskapliga artiklar. Artiklarna analyserades utifrån frågeställningen: Påverkar anestesipersonalen risken för PONV genom att reversera muskelrelaxantia? Analysen resulterade i tre olika svar på om reverseringen påverkade frekvensen av PONV: Reversering ökar risken för PONV, reversering i kombination med atropin minskar risken för PONV samt reversering påverkar inte risken för PONV. De viktigaste resultaten var att majoriteten av studierna visade att neostigmin inte ökade risken för PONV. Det finns inte någon enhetlig definition av begreppet PONV, det är därför en svårighet att jämföra olika studieresultat. Det vore intressant att se och jämföra resultat från studier där PONV har definierats och analyserats på samma sätt samt att patienterna hade fått samma typ av premedicinering, anestesiform och postoperativ smärtbehandling. Dessutom vore det av intresse att göra studie för att se om den preoperativa informationen som anestesisjuksköterskan ger kan påverka frekvensen av PONV. Önskvärt vore att finna de metoder som minskar incidensen av PONV för det är inte bara en vinst för patienten utan innebär även en kostnadseffektiv vård.

No description available.

Trauma är den vanligaste dödsorsaken under livets första fyra årtionden och kan orsaka stort lidande för den enskilda individen samt höga samhällskostnader. I Sverige saknas nationella och regionala riktlinjer för traumaomhändertagande, men ett flertal projekt pågår för att uppnå en säkrare traumavård. På grund av det låga antalet traumalarm av större dignitet får anestesisjuksköterskan, som ingår i det multiprofessionella traumateamet, efter genomgången Trauma Nursing Core Course (TNCC) -utbildning ringa praktisk övning vilket kan medföra en svårighet i att upprätthålla förvärvad kunskap. Syftet med studien var att beskriva anestesisjuksköterskans uppfattning av att kunna arbeta evidensbaserat vid omhändertagandet av en patient på akutmottagningen i samband med ett traumalarm. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex verksamma anestesisjuksköterskor och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Efter bearbetning av data framträdde tre kategorier: krav på kunskap, krav på arbetssätt i akutrummet och möjlighet till utveckling. En rad specifika förutsättningar krävs för att anestesisjuksköterskan ska kunna arbeta evidensbaserat i samband med ett traumalarm. Det krävs att anestesisjuksköterskan har erhållit kunskap genom förvärvad erfarenhet i sina vardagliga anestesiologiska arbetsuppgifter, ett giltigt TNCC certifikat, delaktighet vid traumaövningar, debriefing efter traumalarm samt ges möjlighet till utveckling. Resultatet kan bidra till ökad medvetenhet hos anestesisjuksköterskor som medverkar i traumaomhändertagande att arbeta evidensbaserat, vilket i sin tur kan bidra till en ökad patientsäkerhet med förhoppningsvis minskat lidande för den enskilda patienten samt i förlängningen minskade kostnader för samhället.

Bakgrund och problemformulering Forskning rörande perioperativa sjuksköterskors uppfattningar av att delta i organdonationsprocessen är ganska begränsad. De flesta studier är internationella och det kan vara svårt att applicera till svenska förhållanden. Studier som gjorts särskiljer inte perioperativ personal som grupp. Därmed blir det svårt att identifiera de olika personalkategoriernas uppfattningar från varandra. Syfte Studiens syfte är att kartlägga anestesisjuksköterskors uppfattningar av att delta i organdonationsprocessen från avlidna patienter. Metod Författarna har valt att göra en kvalitativ studie. Författarna intervjuade sex anestesisjuksköterskor på tre olika sjukhus, på olika sjukhusnivåer. Datainsamlingen har skett med öppna intervjuer som skrivits ut ordagrant och sedan analyserats med fenomenografi utifrån Alexanderssons modell. Resultat Resultatet presenteras i tre beskrivningskategorier. Uppfattningar i relation till professionen, uppfattningar i relation till ingående organdonationsteam och uppfattningar i relation till existentiella perspektiv. Diskussion Resultatet visar att anestesisjuksköterskan vill göra det lilla extra under operationen av respekt för donatorn men även för mottagarna av de olika organen. Anestesisjuksköterskan är av uppfattningen att det gästande uttagsteamet är lätt att samarbeta med, att de gärna informerar och berättar och att en positiv utveckling i samarbetet har skett över tid. Vid avstängning av ventilatorn under en organdonation upplever de att de tappar sin roll i teamet och att de som anestesisjuksköterskor inte har en tydlig funktion. Samtidigt vill de vara med hela vägen tills operationen är färdig. Stöd och support från sin egen organisation efter en organdonation uppfattas som bristfällig. De samtalar ibland sinsemellan i det team som varit engagerade i ingreppet ofta i samband med att operationssalen iordningställs efteråt. Någon organiserad debriefing inom organisationen verkar inte finnas.

Det är idag ovanligt att anestesisjuksköterskor larmas ut på prehospitala larm. Det kan tänkas vara en stor utmaning eftersom det innebär arbete i främmande miljöer och med nya kollegor. Tidigare forskning inom området är knapphändig. Syftet med studien var att undersöka anestesisjuksköterskans upplevelse av att åka på larm prehospitalt. Studien hade en kvalitativ ansats där semi-strukturerade intervjuer  användes för att svara på syftet. Tio anestesisjuksköterskor från två medelstora sjukhus i södra Sverige intervjuades. Materialet analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade på tre övergripande kategorier: Press, Otrygghet och Kontroll. Anestesisjuksköterskorna upplevde att det fanns en press på dem att ta rollen som luftvägsexpert men även att lösa andra problem uppstod i det prehospitala omhändertagandet av patienten. Dessa förväntningar motsvarade inte alltid anestesisjuksköterskornas syn på den egna kompetensen. För att möta dessa förväntningar använde sig anestesisjuksköterskorna av olika metoder. Det kunde innebära att kontrollera medhavd utrustning eller att förbereda sig mentalt. Anestesisjuksköterskorna upplevde att den viktigaste aspekten i det prehospitala arbetet var ett väl fungerande samarbete, innehållande respekt och ödmjukhet inför varandras kunskaper. Handledning samt interprofessionellt kunskapsutbyte mellan professionerna var aspekter som förslagsvis kan stärka och förbättra samarbetet ytterligare.

Bakgrund: Kommunikation är en viktig del av anestesisjuksköterskans arbete för att kunnasamarbeta med medlemmarna i det intraoperativa teamet och säkerställa säkerheten förpatienten på operationssalen. 50% av alla komplikationer som sker efter en operation kanrelateras till kommunikationsproblem och skulle kunna undvikas. För att förståkommunikationen i det intraoperativa teamet och kunna göra förbättringar är det av intresse attundersöka och skapa en förståelse av anestesisjuksköterskans erfarenheter av kommunikation.Syfte: Syftet var att belysa anestesisjuksköterskans upplevelser av kommunikationen i detintraoperativa teamet på operationssalen.Metod: Tio semistrukturerade intervjuer av anestesisjuksköterskor från två olika sjukhus iSverige genomfördes. Deltagarna valdes ut med hjälp av ett bekvämlighetsurval. Intervjuernatranskriberades och analyserades utifrån en tematisk innehållsanalys.Resultat: Analysen resulterade i tre teman baserade på åtta underteman. Första temat Känslanav samarbete baserades på tre underteman: tydlighet i det som sägs, verbal respons ochuppdaterad information. Känsla av trygghet var det andra temat och här beskrev deltagarna ettförberedande samtal inför operationen samt att kunna tolka utan att prata. Dessa två temanbeskrev sådant som deltagarna identifierade som bra kommunikation medan det tredje tematKänslan av utanförskap däremot identifierade negativa erfarenheter och upplevelser avkommunikationen i det intraoperativa teamet. Här beskrev anestesisjuksköterskorna frånvaroav kommunikation, att inte bli bekräftad och att inte våga prata.Slutsats: Anestesisjuksköterskorna hade erfarenhet av positiv och negativ kommunikation i detintraoperativa teamet på operationssalen. Det fanns en dynamik och variation ikommunikationen som berodde på teammedlemmarnas förmåga att kommunicera och utövandeav makt i kommunikationen. Därför finns ett behov av ökad medvetenhet, utbildning ochövning i det kommunikativa samspelet. Eftersom teamet består av flera olika professioner ochdet bara är anestesisjuksköterskans synvinkel som undersökts krävs det vidare forskning för attkunna skapa en helhetsbild.