Bakgrund: Specialistsjuksköterskor inom anestesi- och intensivvård kommer möta patienter med substansberoende i den perioperativa vården. Att smärtlindra patienter med substansberoende kan vara en utmaning då särskild farmakologisk hänsyn behöver tas till dessa patienter. Patienter med substansberoende får ofta otillräcklig perioperativ smärtlindring. Kliniska, evidensbaserade riktlinjer spelar en grundläggande roll för att förbättra vården för patienter med substansberoende genom att hjälpa specialistsjuksköterskor att fatta de bästa omvårdnadsbesluten för dessa patienter. Syfte: Syftet med studien var att beskriva i vilken omfattning det förekommer riktlinjer för perioperativ smärtlindring till vuxna personer med substansberoende, samt att beskriva hur innehållet i olika riktlinjer inom området överensstämmer med varandra. Metod: Studien har genomförts som en kvalitativ studie med beskrivande design. Riktlinjerna har granskats med en manifest innehållsanalys. Huvudresultat: Åtta regioner hade riktlinjer för perioperativ smärtlindring för patienter med substansberoende medan fem regioner saknade fastställda riktlinjer gällande patientgruppen. Tre huvudkategorier identifierades i granskningen: Preoperativ bedömning, Perioperativ smärtlindring och Perioperativt omhändertagande. Patienter med substansberoende bör identifieras och en individanpassad smärtplan bör göras i samråd med en smärtspecialist. Multimodal smärtlindring, inklusive regional anestesi och perifera blockader, är att föredra för patientgruppen. God omvårdnad, tydlig information och ett gott bemötande är viktigt för att smärtlindringen ska fungera. Slutsats: Det förekommer både regionala och lokala riktlinjer avseende den perioperativa smärtlindringen till patienter med substansberoende. Tydliga riktlinjer kan leda till bättre omvårdnad och ökad kvalitet på den perioperativa vården för dessa patienter. Multimodal smärtlindring är viktigt och leder till ökad komfort.

Introduktion: Anestesidjup är ett uttryck för hur djupt en patient är sövd vid generell anestesi. Bedömningen av anestesidjup är främst en subjektiv kliniskt bedömning och en viktig uppgift för anestesisjuksköterskan. Anestesidjupsmonitorering är teknisk utrustning som kan användas som stöd i bedömningen av anestesidjup. Bispectral Index och Entropy är två metoder för anestesidjupsmonitorering där man med medicinteknisk utrustning läser av hjärnans aktivitet för att bedöma anestesidjup. Syfte: Syftet med denna scope review var att sammanställa och beskriva aktuell forskning om anestesidjupsmonitorering med Bispectral Index och Entropy vid generell anestesi. Metod: En scoping review utifrån 26 vetenskapliga artiklar genomfördes med stöd av Arksey och O’Malleys metodiska ramverk för scoping reviews. Huvudresultat: Bispectral Index och Entropy är signifikant samstämmiga vid generell anestesi. Användningen av BIS-övervakad anestesi när man jämförde med standardvård resulterade i lägre doser anestesimedel. De patienter med BIS-övervakad anestesi hade färre blodtrycksfall perioperativt, vaknade snabbare och upplevde färre långsiktigt negativa konsekvenser av anestesi. Slutsats: Slutsatsen är att BIS och Entropy presterar likvärdigt vid generell anestesi. Kan man implementera anestesidjupsmonitorering med BIS som den del i bedömningen av anestesidjup kan man ge säkrare och bättre vård med mindre risk för negativa peri- och postoperativa effekter och biverkningar. Det behövs mer forskning på Entropy för att kunna dra samma slutsatser som för användningen av BIS. / Introduction: Depth of anesthesia is an expression of how deeply a patient is sedated during general anesthesia. The assessment of depth of anesthesia is primarily a subjective clinical assessment and an important task for the anesthesia nurse. Anesthesia depth monitoring consist of technical equipment that can be used as support in the assessment of depth of anesthesia. Bispectral Index and Entropy are two methods for depth of anesthesia monitoring where brain activity is read to assess depth of anesthesia. Aim: The aim was to compile and describe current research on the use of depth of anesthesia monitoring with Bispectral Index and Entropy in general anesthesia. Method: A scoping review based on 26 scientific articles was carried out with the support of Arksey and O'Malley's methodological framework for scoping reviews. Main results: Bispectral Index and Entropy are significantly consistent in general anesthesia. The use of BIS-monitored anesthesia when compared with standard care resulted in lower anesthetic doses. Those with BIS-monitored anesthesia had fewer blood pressure drops perioperatively, woken up faster, and experienced less long-term negative consequences of anesthesia. Conclusion: The conclusion is that BIS and Entropy perform equally in general anesthesia. If you can implement depth of anesthesia monitoring with BIS as part of the assessment of depth of anesthesia, you can provide safer and better care with less risk of negative peri- and postoperative effects and side effects. More research is needed on Entropy to be able to draw the same conclusions as for the use of BIS.

Bakgrund: Verbal kommunikation är ett av flera sätt att förmedla smärta genom. Patienter som är påverkade av läkemedel med sederande effekt har en försvårad situation att förmedla smärtan. Sjuksköterskor behöver kunna bedöma smärta hos patienter som är påverkade av sedering. Smärtbedömning hos sederade patienter kräver kunskap och förståelse, så att adekvat smärthantering ska kunna sättas in och att konsekvenser av obehandlad smärta undviks. Obehandlad smärta kan leda till akut och långvarigt lidande för patienten. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter och upplevelser av att bedöma smärta hos sederade patienter på anestesi- och intensivvårdsavdelning. Metod: En litteraturstudie med systematisk ansats baserad på tio vetenskapliga artiklar var av sju kvalitativa och tre kvantitativa, publicerade mellan 2015–2022. Databaserna som användes var PubMed och CINAHL. Data som extraherats analyserades genom en innehållsanalys. Resultat: Arbetserfarenhet identifierades som en viktig del i smärtbedömningen. I bedömningen av smärta värderades förändringar i stigande vitalparametrar, kroppsliga tecken som grimaser och oroligt beteende vilket var starkt förknippat med smärta. Kunskap om smärta, förståelse för patientens individuella behov och förutsättningar var viktiga områden för en individanpassad smärthantering. Sedering försvårade kommunikationen för patienten, därav prioriterade sjuksköterskorna smärtlindring. Slutsats: Sjuksköterskor belyste att arbetserfarenhet var betydelsefull för deras smärtbedömning samt att det fanns tecken hos patienten som kunde tolkas som smärta. Förändringar i vitalparametrar användes som en faktor som vägdes in i smärtbedömningen. Det var för sjuksköterskorna högt prioriterat att smärtlindra patienter som var sederade och det framkom att det kunde vara en balans mellan smärtlindring och sedering.

Bakgrund: Det anestesiologiska omvårdnadsansvaret kräver särskild kompetens och erfarenhet. Vid anestesiologisk vård såsom induktionen krävs nära samarbete. Kommunikationen i teamet har visat sig avgörande för teamsamarbetet. Faktorer som kan påverka kommunikationen är hierarki, stress, relationen till kollegor eller tron på den egna förmågan. Syfte: Att kartlägga anestesisjuksköterskors erfarenheter av kommunikationen i teamet vid induktion. Metod: Enkätstudie med kvantitativ ansats. Enkäten bestod av 35 frågor varav de första fem kartlade demografiska data. Resterande frågor bestod av påståenden vilka besvarades med likertskala. Data analyserades i Statistical Package for the Social Sciences (SPSS). Deskriptiv statistik gav en överblick av datainsamlingen och analytisk statistik användes för jämförelse av grupper.   Resultat: 53 anestesisjuksköterskor besvarade enkäten. Majoriteten ansåg att kommunikationen har stor betydelse för patientsäkerheten. Samtliga uppgav att de i varierande grad vågar ifrågasätta oklarheter vid induktion. Det fanns positiva erfarenheter av att kommunikationsverktyg främjar kommunikationen. Slutsats: För en säker vård vid induktion krävs en fungerande teamkommunikation. Kommunikationen påverkas av personliga egenskaper, arbetserfarenheter, stress eller hur olika kommunikationsverktyg används. Främjande faktorer för kommunikationen är utbildning och relationsbyggnad inom teamet. Arbetserfarenhet och ålder kan påverka hur kommunikationen i teamet vid induktion uppfattas.

Bakgrund: Forskning visar att oro inför anestesi skapar ett stort vårdlidande och ger sämre utfall efter operation. Oro inför anestesi drabbar nästan hälften av alla patienter som genomgår ett kirurgiskt ingrepp. Anestesisjuksköterskan har en viktig uppgift att minska patienters oro inför anestesi genom olika omvårdnadsstrategier. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva olika omvårdnadsstrategier för att lindra patienters oro inför anestesi. Metod: Kvantitativ litteraturstudie med systematisk ansats Resultat: Visar sju övergripande omvårdnadsstrategier som kan lindra oro inför anestesi. Muntlig information där patienten informerades av sjukvårdspersonal om vad som skulle hända innan anestesin. Videoinformation där patienten fick se informationsvideo om vad som ska hända. Preoperativt psykologiskt stöd. Musik där musik spelades innan anestesi. Avslappningsmetod som oroslindring. Beröring där patienter fick massage innan anestesi.  Slutsats: Studiens resultat visar sex omvårdnadsstrategier som kan implanteras inom anestesiologisk omvårdnad för att minska patienters oro inför anestesi. Det är viktigt att anestesisjuksköterskan kan lindra oro inför anestesi för att motverka det kortvariga lidandet som oron orsakar. Tidigare forskning visar att oroliga patienter har sämre postanestesiologiskt utfall. Framtida forskning bör fokusera på hur effektiva dessa omvårdnadsstrategier är. / Background: Studies show that anxiety associated with anesthesia creates a great deal of suffering and worsen surgical outcomes. Anxiety before anesthesia affects about half of all surgical patients. The anesthesiological nurse plays an important role in lessening patients anxiety before anesthesia using nursing care. Aim: The aim of this study was to describe nursing care strategies to lessen the patients anxiety before anesthesia. Metod: This study used a quantitative literature analysis with a systematic approach. Results: This study found six nursing strategies to reduce anxiety before anesthesia. Verbal information to patients about the procedure from health care personnel. Video information where patients watched a video detailing the procedure. Preoperative psychological support. Music which entailed that the patient listened to music before anesthesia. Relaxation exercises to mitigate anxiety. Physical contact where patients received massage before anesthesia.  Conclusion: This study shows that six different nursing strategies that can be implemented in anestesiological nursing to reduce patients anxiety before anesthesia. It is important that the anestesiological nurse is able to reduce patients anxiety before anesthesia to lessen the patients suffering. Previous studies also show that patients with anxiety have worse post-anesthesiological outcomes. Future research should aim to measure the effectiveness of the nursing strategies presented in this study.

Bakgrund: Hypotermi innebär en kroppstemperatur under 36°C och är vanligt förekommande vid kirurgi under generell anestesi. Hypotermi kan leda till allvarliga komplikationer perioperativt och orsaka onödigt vårdlidande för patienter. Anestesisjuksköterskan ska ha kompetens om hur hypotermi hos vuxna vid kirurgi under generell anestesi kan förebyggas och undvikas med aktuella evidensbaserade omvårdnadsåtgärder. Syfte: Syftet var att beskriva förebyggande omvårdnadsåtgärder för att undvika vårdlidande som orsakas av hypotermi hos vuxna patienter som genomgår kirurgi under generell anestesi.Metod: En litteraturstudie med systematisk ansats som inkluderade 18 artiklar. Kvalitetsgranskning genomfördes med hjälp av mallar från SBU och GRADE. Resultatet utfördes med induktiv analys samt en narrativ syntes. Resultat: I litteraturstudien framkom omvårdnadsåtgärder som kategorier mot att minska vårdlidande genom förebyggande av hypotermi, dessa var passiva och aktiva värmemetoder. Den aktiva värmemetoden, såsom värmetäcke, i kombination med andra aktiva värmemetoder minskade förekomsten av hypotermi jämfört med passiva värmemetoder. Patienter upplevde även ökad subjektiv känsla av värme och hade mindre förekomst av frossa med aktiv värmemetod jämfört med passiv värmemetod. Slutsats: Anestesisjuksköterskan behöver använda aktiva värmemetoder perioperativt då värmemetoden signifikant minskar och förebygger hypotermi och vårdlidande för patienten. Genom att ge god vård och tillgodose patientens grundläggande behov i upprätthållande av normal kroppstemperatur, kan vårdlidande i form av frossa och obehagskänsla av kyla postoperativt lindras och undvikas.

Bakgrund: Majoriteten av alla patienter som skall sövas inför en operation är rädda för den anestesi och kirurgi som väntar. Det är svårt att definiera vad trygghet innebär och hur det kan skapas för en enskild person, eftersom detta kan variera från individ till individ. Trygghet är en viktig del av hälsa och finns med som krav på hälso- och sjukvården i hälso- och sjukvårdslagen. Enligt denna ska vården kunna tillgodose patientens behov av trygghet under vårdtiden. Det är viktigt att sjuksköterskan förstår och inser vikten av att skapa trygghet för patienten, för att kunna ge en ökad trygghet när det behövs. Syfte: Syftet med studien var att undersöka anestesisjuksköterskors strategier för att skapa trygghet hos patienter inför en anestesi. Metod: Examensarbetet består av en kvalitativ innehållsanalys med en intervjuguide baserad på semistrukturerade frågor. Studien utgår från intervjuer med tolv stycken anestesisjuksköterskor verksamma vid tre olika sjukhus i västra Sverige.Resultat: Resultatet bygger på tre huvudkategorier: Kommunikation, Med hjälp av yttre faktorer samt Individanpassadvård. Slutsats: Att anpassa mötet utifrån patienten var viktigt för att skapa trygghet. Anestesisjuksköterskan skapade trygghet genom att kommunicera, informera samt via kroppskontakt. Trygghet skapades även genom anestesisjuksköterskans förhållningssätt gentemot patienten, samt, ett gott teamarbete och med hjälp av läkemedel. En viktig aspekt i processen med att skapa trygghet var även att låta anhöriga få vara en stöttande del inför anestesi. Nyckelord: Anestesi, Trygghet, Preoperativt, Patient / Background: The majority of patients that are going to need anesthesia before surgical procedures are afraid of being anesthesised and the surgical procedure awaiting. It is difficult to define what security for the patient is and how it can be created for the individual, as this can vary from individual to individual. The sense of security is an important part of health and wellbeing and is included as a criteria for health and medical care, that is included in Swedish hälso och sjukvårds lagen. According to this, so must medical care meet the need of the patient security during care. It is important that the anesthesia nurse understands and realizes the importance of the feeling of security for the patient, and so enables him/her to give increased security when needed.Aim: The Aim of this study was to examine the anesthesia nurses strategies for create a sense of security in patients before anesthesia.Method: This study consist of a qualitative content analysis with an interview guide based on semi-constructed questions. Twelve anesthesia nurses from three different hospitals in the west of Sweden were interviewed.Result: The result builds upon three main categories: Communication, With help of outer factors and personalized care.Conclusion: To adapt the meeting from the patient perspective was as important to create a sense of security. The anesthesia nurse created a sense of security through communication by informing the patient and through body contact. A sense of security was also created through the anesthesia nurses approach to the patient, good team work and through medications. An important aspect to create a sense of security was to let a next of kin be a support.Key words: anesthesiology, sense of security, pre-operative,patient.

Glass particle contamination of medication occurs when opening ampules which may cause patient harm. The use of filter needles reduces this risk. Many anesthesia providers use ampules daily, but do not use filter needles when aspirating medications from ampules. In addition, filter needles may not be readily available at the anesthesia medication preparation site. Not using filter needles or having them available for use can increase the risk of patient harm by glass particle contamination. The purpose of this project was to increase anesthesia provider’s knowledge thereby improving compliance with evidence-based standards when preparing medications from ampules. The goal is to increase filter needle use when medication is aspirated from an ampule in order to decrease the risk of glass particle contamination to the patient. This project consisted of a one-group pre/post intervention design using a piloted self-developed survey, an education intervention, and tracking of filter needle use. The convenience sample of eighty-three recruited anesthesia providers included anesthesiologists, nurse anesthetists, and anesthesiologist assistants that consented to participate. The filter needle inventory was tracked via an existing software program to determine filter needle use three months prior and three months after the intervention. Data were collected and analyzed using descriptive statistics. The results of this project found greater awareness among participants of standards and organizations regarding filter needle use with ampules, greater awareness of availability of filter needles on anesthesia carts, and a five-fold increase in filter needle usage by participants three months following the intervention as compared to three months prior to the intervention.

Introduktion: Anestesi på barn ställer anestesisjuksköterskan inför en komplex situation. Barn är oroliga inför det okända som ska hända. För att minska oron behöver anestesisjuksköterskan reducera deras nivå av oro. Föräldrarna tryggar barnen och tillsammans med dem ska anestesisjuksköterskan delge barnen trygghet. Syfte: Beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter i att bemöta och lindra oro hos barn som ska genomgå anestesi. Metod: En kvalitativ intervjustudie, innehåll analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Sammanlagt intervjuades 8 anestesisjuksköterskor med varierande ålder och yrkeserfarenhet. Resultat: Anestesisjuksköterskornas erfarenheter visade att skapa trygghet, ha ett avledande tillvägagångsätt och att utgå ifrån den egna professionen var viktigt för att bemöta och lindra oro. Att samarbeta med föräldrarna, skapa en relation till barnet och ha bra preoperativa förberedelser tycktes skapa trygghet hos både barnet och föräldern. De använde sig av avledande strategier för att flytta den negativa oron till något positivt. Den erfarenhet som anestesisjuksköterskorna hade gav dem en trygg grund i de situationer som inte var fullt så optimala. Då det inte fanns några färdiga mallar i hur de ska bemöta och lindra oro hos barn ansåg de flesta att ”fingertoppskänslan” har stor betydelse. Det viktiga var att hela tiden anpassa sig till barnet och ta den tid som behövdes. Slutsats: Studien belyste anestesisjuksköterskans erfarenhet av att bemöta och lindra oro hos barn. I resultatet framkom att anestesisjuksköterskan upplevde svårighet att bemöta oroliga barn samt att det var en svår situation de ställdes inför. Emellanåt kunde samarbetet med oroliga föräldrar vara svårt, dock kunde samarbetet förbättras om anestesisjuksköterskan och föräldern hade samma målbild. Det ställdes höga krav på kompetens och ödmjukhet samtidigt som anestesisjuksköterskan hade en viktig roll i att skapa trygghet hos barnen. / Introduction To prepare a child for anesthesia put the nurses in a complex situation. The child is worried about the unknow that is going to happen and therefore the nurse needs to reduce the child’s level of anxiety and worry. The parents are supposed to comfort the child and together with the nurse they should help the child to manage the difficult situation. Aim: Describe the anesthesia nurses experience in addressing and reducing anxiety in children who are about to undergo anesthesia. Method:A qualitative interview study of 8 nurses with different age and work experience where included and interviewed. Result: Based on the experience of the nurses it showed that the most important thing where to create comfort, use distractions and the ability to use their previous professional experience. To be able to cooperate with the parents, create a relationship with the child as well as excellent preoperative preparation seemed to create comfort in both the child and the parents. The nurses used distracting strategies to transfer the negative anxiety to something more positive.  Since there are no written guidelines of how to comfort children about to undergo anesthesia the nurses had to use and incorporate their previous experience as an anesthesia nurse. The nurses mentioned that it is crucial to be able to sense and evaluate the situation and then act based on the conclusion. The most important thing was to adapt and conform to the need of the child and not rush the process. Conclusion: The study highlighted the experience of the nurse’s preoperative care. The result showed that the nurses experienced difficulty to care for worried children as well as the complex situation they were presented with. Sometimes worried parents made the situation more complex for the anesthesia nurse since they were not able to cooperate and work together. However, the corporation could be improved if the anesthesia nurse and the parent had the same goal and a joint way of handling the situation. The anesthesia nurse were required to have high professional competence, advanced humility as well the ability to make sure that the child  is comfortable and relaxed.

Background: Thoracic aortic aneurysms and dissections (TAAD) have a genetic component with an estimated 20-25% of the patients having a positive family history. An aneurysm often precedes a dissection. Acute aortic dissections are associated with high mortality and morbidity, even when operated on. Complications due to prophylactic surgery are considerably fewer. Therefore, patients at risk for dissection should be identified, followed-up and evaluated for prophylactic intervention. Aims: 1. To establish reference values for ascending (AoA) and descending aortic (AoD) diameters measured by computed tomography. 2. To study the effectiveness of phenotypic cascade screening in families with an inherited form of thoracic aortic aneurysms and dissections (FTAAD) and to address questions that arise when screening for a genetic disorder is applied. 3. To study the agreement of aortic diameters obtained by TTE and MRI and to study aortic stiffness in individuals from families with FTAAD. 4. To perform exome sequencing in order to identify pathogenic sequence variants causing FTAAD, to characterize the phenotype, and to compare thoracic aortic diameter and stiffness in mutation carriers and non-carriers. Results: Paper I: The diameter of the thoracic aorta increased by 0.17 mm (0.12 – 0.20 mm) per year. The mean sex-related difference in diameter was 1.99 mm (1.28 – 2.60 mm) with men having larger aortas than women. The mean difference in aortic diameter per unit BMI was 0.27 mm (0.14 – 0.44 mm). Upper normal limits for the AoA can be calculated by the formula D (mm)=31+0.16*age and for the AoD by D (mm)=21+0.16*age. Paper II: Of 106 individuals from families with FTAAD but without known thoracic aortic disease, 19 individuals (18%) were identified to have a dilated AoA. The expected number of individuals in this group with an autosomal dominant disease would have been 40 (p<0.0001). In first-degree relatives younger than 40, we found only one individual with a dilated aorta although the expected number of individuals with disease causing mutation would have been 10. Paper III: Of 116 individuals investigated, 21 were identified with thoracic aortic dilatation and 95 individuals with normal thoracic aortic diameter. Aortic stiffness increased with age and diameter. The individuals with aortic dilatation were older than those without (49 vs. 37 years, p=0.001) and showed lower aortic elastic properties. The diameters measured by TTE and MRI correlated strongly (r2=0.93). The mean difference in diameters between the two methods was 0.72 mm (95% CI 0.41-1.02) with TTE giving larger diameters than MRI. Paper IV: From exome sequencing and segregation analysis, a 2-bp deletion in the MYLK gene (c.3272_3273del) was identified to cause FTAAD. The age and the aortic diameter at dissection or rupture varied in the family members. We did not find any differences in aortic diameter, aortic stiffness, or pulse wave velocity between carriers and non-carriers. Conclusions: Thoracic aortic diameter increases with age, and sex and body size are also associated with the diameter. In FTAAD, screening identifies family members with a previously unknown aortic dilatation. However, a normal aortic diameter does not exclude an individual from being a carrier of FTAAD. TTE can be used in follow-up for the ascending aorta. Individuals identified to have a dilated thoracic aorta have increased aortic stiffness compared to individuals with normal thoracic aortic diameter. The MYLK mutation (c.3272_3273del) causes thoracic aortic dissections with variable clinical expression. No differences in aortic stiffness were identified between MYLK mutation carriers and non-carriers.