Bakgrund: I den palliativa vården är det viktigt att involvera anhöriga då också deras livssituation förändras när en familjemedlem befinner sig i livets slutskede. Särskilt viktigt är det när det uppstår problem kring näringsintaget, då näringsintaget försämras eller upphör. Ofta hamnar sjuksköterskans fokus på patienten och de anhöriga kan åsidosättas eller glömmas bort. Anhöriga är dock en stor del av den palliativa vården och behöver ett stort stöd från sjuksköterskan då de ofta upplever sig vara ensamma och ställs inför många känslomässiga frågor, bland annat frågor kring familjemedlemmens näringsintag. Syfte: Syftet med studien var att belysa anhörigas upplevelser av sjuksköterskans stöd då patientens näringsintag försämras eller upphör i den palliativa vården. Metod: Studien genomfördes som en litteraturstudie baserad på sju vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Artiklarna analyserades med hjälp av Graneheim och Lundmans beskrivning av innehållsanalys. Resultat: Av analysen framkom tre kategorier och en underkategori som beskriver att anhöriga såg möjligheten att vara delaktig i vården som en viktig form av stöd och de kände sig ofta helt ansvariga för sin familjemedlems palliativa vård vilket gjorde det svårt att lämna över ansvaret över näringsintaget till sjuksköterskan. Resultatet visade även att det informativa stödet och bemötandet var betydelsefullt för upplevelsen av sjuksköterskans stöd. Slutsats: Resultatet visade att anhöriga upplever att sjuksköterskan drar sig undan, lämnar dem ensamma med sina frågor och tankar samt att det informativa stödet var otillräckligt. Studiens resultat kan användas för att få förståelse och kunskap kring vilka faktorer i stödet som anhöriga upplever är betydelsefulla när näringsintaget försämras eller upphör i den palliativa vården. Sådan förståelse och kunskap skulle kunna användas för att utveckla och förbättra stödet genom att fokusera på de faktorer som anhöriga upplever är av betydelse.

Bakgrund: Med palliativ vård avses den vård som patienten får i livets slutskede, där syftet är att lindra lidande och främja livskvalitet. Den palliativa vården i hemmet har under senare år ökat, dels på grund av att tillgången av kvalificerad vård genom hemsjukvård har utvecklats. Sjuksköterskans roll inom den palliativa vården är att tillgodose patientens men även anhörigas behov. Syfte: Syftet var att beskriva anhörigas erfarenheter av palliativ vård då en patient vårdas i hemmet, anhörigas behov av stöd samt hur situationen påverkar vardagen. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ ansats. Resultatet är baserat på 13 vetenskapliga artiklar som identifierats via databaserna Cinahl, PubMed och Web of Science. Resultat: Resultatet visar att beslutet om den palliativa vården ska ske i hemmet fattas av patienten men är beroende av vilken relation patient och anhörig har till varandra. Att vara tillgänglig 24 timmar om dygnet runt kan vara påfrestande för anhöriga som upplever både fysiska- och psykiska besvär av situationen. Det ansågs viktigt att bibehålla vardagliga rutiner trots att döden är närvarande. Anhöriga behöver stöd från vårdpersonal, familj och vänner för att orka med situationen. Slutsats: Anhörigas behov är individuella. Vårdpersonal behöver mer kunskap om anhörigas behov inom den palliativa vården för att ge ett bättre bemötande till anhöriga när den palliativa vården bedrivs i hemmet.

Bakgrund: Hjärt- och lungräddning [HLR] är första åtgärden som vidtas vid ett hjärtstopp i syfte att bibehålla patientens liv. Vid en HLR-situation uppmuntrar globala organisationer till anhörigas närvaro. Anhörigas val till deltagande vid HLR ska vara frivilligt.  Sjuksköterskor är oftast den profession som är först på plats vid hjärtstopp. Förutom att direkt påbörja HLR ska anhöriga involveras i patientens omvårdnadsplan. Genom att involvera anhöriga kan ett starkare band mellan sjuksköterskor och anhöriga skapas. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa sjuksköterskans uppfattning av att ha anhöriga närvarande vid HLR på sjukhus. Metod: Litteraturstudien följde Polit & Becks (2017) niosteg. I databaserna Pubmed och Cinahl söktes kvantitativa (n=7) och kvalitativa (n=3) vetenskapliga artiklar fram till resultatet. Artiklarna granskades med Polit och Becks (2017) granskningsmallar. Resultat: Resultatet sammanställdes under två huvudkategorier (påverkar situationen och brist på tid och plats) och totalt fem underkategorier (skapar osäkerhet, anhöriga som resurs, riktlinjer underlättar arbetssituationen, behov av anpassat stöd och platsbrist i rummet). Slutsats: Studiens resultat påvisade att sjuksköterskan kände osäkerhet i anhörigas närvaro under HLR. Sjuksköterskan var orolig över fysiska och emotionella reaktioner hos anhöriga som kunde påverka HLR och sjuksköterskans självförtroende. Anhörigas närvaro underlättades av utvecklade riktlinjer på arbetsplatsen.

Många påverkas runt om personen som överkonsumerar alkohol, men forskningen gällande målgruppen är begränsad. Syftet med studien var att fånga upplevelsen av att vara anhörig till en närstående som överkonsumerar alkohol. Frågeställningar: 1) Vilka former av belastning upplever den anhöriga? 2) Vilka känslor är förknippade med den belastning den anhöriga upplever? 3) Hur mycket upplever den anhöriga att den kan påverka alkoholkonsumtionen? 4) Hur mycket upplever den anhöriga att den kan påverka sin belastning? Forskningsansatsen var kvalitativ, fenomenologisk. Sju semistrukturerade djupintervjuer analyserades genom tematisk analys. Resultaten visade att anhöriga upplevde flera stressorer, t ex relationssvårigheter, försämrad hälsa och känslomässig belastning. Coping-strategier användes i försök att minska alkoholkonsumtionen, samt för att hantera belastningen. Varierad upplevelse av framgång rapporterades. Studien bekräftade resultat från tidigare forskning att socialt stöd är viktigt för anhöriga men skam blir ett hinder att söka socialt stöd. Centralt blir därför ett respektfullt och icke-dömande bemötande från omgivningen och fråga för framtida forskning är om anhörigstöd bör innehålla interventioner riktade mot hantering av skam.

No description available.

No description available.

The purpose of this thesis is to try to improve the interaction between people suffering from dementia and their close relatives, to give more support to the close relative to develop the relationship as the disease  progresses and hopefully create a better experience of this often difficult time. The method i chose to work accordingly to is the “double diamond” method with discover, define, develop and deliver as the main parts. Through out all of these stages user testing and user feedback has been the main navigator in what decisions to take.  The result of this thesis ended up as a tray that you have on the table in between the close relative and the relative with dementia. You interact with the tray by lifting and touching the pieces that has different tactility, pictures and text on them to have something to start up a conversation or break a loop that people with dementia often falls into with repeating the same question over and over again. This tray will work as a conversation supporter since one of the biggest problems that occurred during the discover phase was that close relatives didn’t know what to talk about when they met their sick parents/grandparents. This led them to feel hesitant to pay a visit though feeling guilty that they should. The conclusion is that this product will for many close relatives make the interaction easier with their parents/grandparents and that leading to them have a better experience of their encounter.

No description available.

På en minnesmottagning på ett universitetssjukhus i mellersta Sverige förs det en diskussion om att sjuksköterskan ska träffa patienten vid uppföljande besök efter att demensdiagnos delgivits. Det finns idag inga lokala riktlinjer för vad som skulle ingå i ett sådant besök. Inom andra medicinska specialiteter finns redan rutinen med uppföljande besök hos sjuksköterska och det är uppskattat bland patienter. I Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom framgår bland annat att vården ska vara personcentrerad och att anhöriga ska få stöd. Syftet med föreliggande studie var att belysa hur personer med demenssjukdom och deras anhöriga upplever sin situation. Metoden som valdes var forskningsöversikt. Inkluderade artiklar skulle handla om mild till måttlig demens och övervägande om Alzheimer. I studier med anhöriga skulle även personer med demens delta. Databassökningar gjordes och inkluderade artiklar, 15 stycken, kvalitetsbedömdes och bearbetades. I resultatet sågs att vid diagnosbeskedet reagerade både anhöriga och personer med demens med starka reaktioner, de blev chockade, det fanns redan en uppfattning om de förluster som demenssjukdomen för med sig. Förluster av tankeförmåga, nedsatt verbal förmåga, försämrad förmåga att fatta egna beslut och försämrad förmåga att hitta vilket medförde rädsla att gå vilse. Minnesproblem ställde till det i vardagen och aktiviteter modifierades för att personen med demens skulle kunna fortsätta med dem. Anhöriga fick ta över uppgifter som personen med demens tidigare själv ansvarat för. Den nedsatta verbala förmågan kunde leda till att personer med demens drog sig undan från social samvaro och livskvaliteten påverkades. Känslor av skam var också förknippat med sjukdomen. Slutsats: Resultaten visar tydligt upplevelsen av en livssituation där både person med demens och anhöriga försökte att leva så normalt som möjligt och att detta var strävsamt. Det krävdes flera olika coping-strategier för att hantera situationen. Att få fortsätta att bidra till omvärlden var viktigt.

Bakgrund Kognitiv sjukdom drabbar idag mellan 130 000 och 150 000 personer i Sverige. Sjukdomen är ett komplext tillstånd som kännetecknas av en successiv försämring av den kognitiva- och funktionsförmågan och den benämns ofta som en anhörigsjukdom. Anhöriga får en central del i att utforma omvårdnaden för en person med kognitiv sjukdom som flyttar in på ett vård- och omsorgsboende eftersom personer med kognitiv sjukdom kan få svårigheter i att vara delaktig i sin vård. Anhörigas transition blir tydlig när de går från att vara anhörigvårdare till att endast vara anhörig till en person boende på ett vårdoch omsorgsboende. Syfte Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa anhörigas delaktighet i vården av en person med kognitiv sjukdom boende på ett vård- och omsorgsboende. Metod Litteraturöversikt valdes som design för att svara på syftet. Databaser som användes var CINAHL och PubMed. Det inkluderades 15 artiklar som var med kvalitativ och kvantitativ design och hade samlat information med hjälp av intervjuer och frågeformulär eller kombination av dessa. Resultat Resultatet visar utifrån subteman och övergripande teman att anhöriga kände sig delaktiga när de blev sedda som en resurs och kunde tillgodose vårdpersonalen relevant information om personer med kognitiv sjukdom. Bristande kommunikation mellan vårdpersonal och anhöriga var en stor faktor som gjorde att anhöriga inte kände sig delaktiga. Anhöriga kände också att de behövde få en ökad kunskap om kognitiv sjukdom för att kunna bli mer delaktiga. Slutsats Delaktigheten är central för anhörigas välbefinnande samt för att främja en god relation med vårdpersonal. Genom att göra anhöriga delaktiga i vården kan relevant information om personer med kognitiv sjukdom tillgodoses vilket kan främja omvårdnaden. För att skapa bättre förutsättningar för en ökad delaktighet behöver vårdpersonal kunskap om sjukdomen och anhörigas roll.