I Sverige används både individuell – och familjeterapeutisk behandling för unga nyinsjuknade anorexia nervosa patienter. Familjeterapeutisk behandling rekommenderas. Det finns dock kritik mot familjeterapeutisk behandling som säger att man inte tillräckligt påverkar patienternas kognitiva/affektiva svårigheter. Å andra sidan kan familjesamspelet vara en viktig faktor för förändring av kognitiva/affektiva variabler, då våra självbilder och affekter formas i relation till andra. Negativ självbild och stark självkontroll vid anorexia kan kvarstå efter behandling och kan öka risken för återfall. Studiens syfte är dels att beskriva självbilden på gruppnivå innan och efter behandling av unga anorexia nervosa patienter som behandlats på Stockholm Centrum för Ätstörningar. Vidare är syftet att se om självbilden förändras olika mycket, efter familjebaserad respektive individual terapi. Studien är en registerstudie och använder sig av data från kvalitetssäkringsbasen Stepwise. Totalt ingår 44 patienter. I studien mäts självbild med hjälp av Structural Analys of Social Behavior som är ett självskattningsformulär där självbilden beskrivs i åtta kluster. Anorexia Nervosa patienter har en negativ självbild som kännetecknas av självkontroll, självkritik och självhat. Trots detta upplever de att de tar hand om sig själva i högre utsträckning än normalgruppen. Vid ett årsuppföljning har självbilden normaliserats oavsett individual eller familjebehandling, vilket talar för att psykoterapi är verksamt för unga anorexia nervosa patienter.

Anorexia nervosa är en allvarlig ätstörning som ofta har en psykiatrisk samsjuklighet. Maudsleys familjeterapi är en evidensbaserad metod som har empiriskt stöd att vara effektiv och bör erbjudas alla ungdomar och familjer med anorexia nervosa. Det har dock konstaterats att de inte alltid räcker med Maudsley-modellen, utan i dessa fall rekommenderas tilläggsbehandling för att fler ska bli friska. Den behandling som erbjuds patienter med anorexia nervosa för ungdomar under 18 år delas in i tre faser enligt Maudsley-modellen och studien undersöker Dialektisk beteendeterapi (DBT), färdighetsträning som en tilläggsbehandling till familjeterapin under slutfasen i behandlingen. Via en enkät undersöktes ungdomarnas upplevda nöjdhet och nytta med behandlingen samt deras upplevelse av gruppledarnas insats. Utvärderingen som baseras på 25 ungdomars svar vid sista grupptillfället och visar att ungdomarna upplevt sig nöjda med den tilläggsbehandling de fått samt gruppledarnas insats. Ett moment om självkänsla/självförtroende, som även innehöll områden som perfektion, var särskilt uppskattat av flertalet som också tyckte att det avsnittet borde få större plats. Slutsatsen är att DBT färdighetsträning kan vara en värdefull tilläggsbehandling vid svår och långdragen anorexia nervosa för ungdomar.

Bakgrund: Anorexia är en ätstörning som främst drabbar unga kvinnor och som yttrar sig både fysiskt och psykiskt. Sjukdomen drabbar inte enbart den enskilda individen utan hela dess omgivning. Mötet med vården är viktigt för att underlätta tillfrisknandet för kvinnorna. Syfte: Syftet var att belysa unga kvinnors upplevelser av att leva med anorexia. Metod: En kvalitativ litteraturstudie baserad på fem självbiografier som analyserades med Lundman och Hällgren-Graneheims (2012) manifesta innehållsanalys. Resultat: Det framkom att anorexia medförde stora förändringar i kvinnornas liv. De upplevde anorexian som en inre röst som styrde över livet. Sociala relationer blev lidande som följd av att mat och vikt blev livets medelpunkt. I tillfrisknandet var vårdrelationerna och anhörigas stöd av stor vikt för att främja hälsan.  Slutsats: Anorexia är en komplex sjukdom där många faktorer påverkar behandlingsresultatet, inte minst patientens egen vilja att bli frisk. Alla möten och personer, exempelvis ett välfungerande teamarbete mellan professioner i vården har betydelse för att uppnå ett gott behandlingsresultat. Sjuksköterskan kan, genom att ge trygghet och vara en fast punkt, bli en viktig tillgång i behandlingen av unga kvinnor med anorexia. Även anhöriga har en avgörande roll för kvinnornas tillfrisknande då de både kan vara ett stöd och skapa motivation.

<p>Emotions guide the way individuals interact with the world, influencing nearly every psychological process from attention, to learning, to metacognition. Constructionist models of emotion posit that emotions arise out of combinations of more general psychological ingredients. These psychological ingredients, however, also form the building blocks of other affective responses such as subjective reactions to rewarding and social stimuli. Here, I propose a domain-general account of affective functioning; I contend that subjective responses to emotional, rewarding, and social stimuli all depend on common psychological and neural mechanisms. I support this hypothesis with three independent studies using both a basic science approach and a clinical approach. In the first study (Chapter 2) I demonstrate that the ventromedial prefrontal cortex (vmPFC), which has been implicated in encoding the value of primary, monetary, and social rewards, also encodes the hedonic value of emotional stimuli. In addition to showing that the mechanisms responsible for processing affective information are shared across reward and emotional processing, I also discuss the relevance of a domain-general constructionist account of affect for clinical disorders. In particular, I hypothesize that in anorexia nervosa (AN), affective disturbances should be manifest across responses to emotional, rewarding, and social stimuli (Chapter 3). In Chapter 4, I provide empirical evidence for this conclusion by demonstrating that when viewing social stimuli, women with a history of AN show disturbances in the insula, a brain region that is responsible for interoceptive and affective processing. This suggests that the interpersonal difficulties frequently observed in patients with AN may be due to biases in domain-general affective responses. In Chapter 5, I support this conclusion by showing that individual differences in harm avoidance in healthy women, women with a current diagnosis of AN, and women who have recovered from AN explain the relationship between disordered eating and social dysfunction. Collectively, these results indicate that subjective affective responses to rewarding, emotional, and social information all rely on common mechanisms as would be suggested by a domain-general theory of affect. Furthermore, the application of a constructionist domain-general account of affect can help to explain the fundamental nature of affective disturbances in psychiatric disorders such as AN.</p> / Dissertation

<p><strong>Bakgrund:</strong> Anorexia nervosa drabbar ca 1 procent av alla kvinnor och 0,1 procent av alla män innan 18 års ålder i Sverige. Patientgruppen återfinns i både allmänsjukvård och psykiatriska vårdavdelningar. Sjuksköterskan behöver redskap för att utveckla en vårdrelation till dessa patienter, då vårdrelationen är essentiell för att uppnå hälsa. <strong>Syfte:</strong> Att belysa de olika faktorer som påverkar vårdrelationen mellan sjuksköterska och patient med diagnosen anorexia nervosa. <strong>Metod:</strong> Studien är en systematisk litteraturstudie. Totalt åtta artiklar analyserades för att få fram ett resultat. <strong>Resultat:</strong> Vi kom fram till fyra kategorier som påverkade vårdrelationen. Dessa är bemötande, kunskap, föreställningar och kontroll. <strong>Slutsats:</strong> Vi kom fram till att en medvetenhet och kunskap om dessa faktorer hos sjuksköterskan bör leda till en förbättrad vårdrelation.</p>

This study hypothesized body weight and eating patterns to be important discriminators of psychological characteristics among eating disordered groups. A total of 146 bulimic and non-bulimic women from underweight (anorexic), normal weight, and overweight (obese) categories were examined. Based upon the theoretical and research literature reviewed, this study hypothesized locus of control, personal potency, self-esteem, and psychopathology to be central psychological characteristics in anorexia nervosa, bulimia, and obesity. These variables were measured by Rotter's Internal-External Locus of Control Scale, the Semantic Differential Potency Scale, Rosenberg's Self-Esteem Scale, and the Minnesota Multiphasic Personality Inventory, respectively. The relative importance of these variables in the disorders was also addressed. Results showed women in the eating disordered groups examined to demonstrate the following psychological characteristics: (1) Non-bulimic anorexics--an external locus of control, low self-esteem, and hysteria; (2) Bulimic anorexics--the greatest external locus of control, the lowest self-esteem, psychopathic deviance, hysteria, thought disorder, depression, a preoccupation with somatic concerns, and hypofemininity; (3) Normal weight bulimics--an external locus of control, low self-esteem, psychopathic deviance, hysteria, thought disorder, and depression; (4) Non-bulimic obese--low self-esteem; and (5) Bulimic obese--low self-esteem, an external locus of control, thought disorder and depression. The primary conclusion drawn from this study is that bulimia is a better predictor of the psychological characteristics than body weight. Bulimia, across all weight categories, was associated with an external locus of control, low self-esteem, psychopathic deviance, hysteria, thought disorder, and depression. That there was little variability in personality characteristics associated with bulimia across weight categories emphasized the stability of the symptom constellation associated with this disorder. This study supported the view of the normal weight bulimic as psychologically similar to the bulimic anorexic. This study also supported the stance that simple obesity does not represent a unitary psychological disorder.

No description available.

Background: Response to treatment in anorexia nervosa entails various challenges, including an increased risk of relapse and re-admission in those treated as inpatients. A better understanding of patients’ experiences is paramount to improve treatment acceptability and outcome. This qualitative study aimed to explore the lived experiences of adult female inpatients undergoing a specialist inpatient treatment programme for anorexia nervosa. Methods: Semi-structured interviews were carried out with 21 female participants (aged 18-41 years) with a diagnosis of anorexia nervosa, undergoing treatment in a specialist inpatient eating disorder unit. Data were analysed using interpretative phenomenological analysis (IPA). Results: Qualitative analysis highlighted 5 master themes which underpinned treatment experiences: (1) Shifts in control, (2) Experience of transition, (3) The importance of supportive staff relationships, (4) Sharing with peers and (5) Process of recovery and self-discovery. Conclusions: Overall, findings suggest patients experience a process of change and adjustment during inpatient treatment in relation to their levels of perceived control, attachment to the treatment environment and a sense of self-identity. Treatment experiences appear to be influenced by the development of supportive relationships and the provision of individualised care.

Research has described and many clinicians have reported the anorectic patient as socially disconnected, having a disembodied sense of self, perfectionist expectations, and inadequate and shameful feelings. The more intense the internal war, the more food-focused and self-defeating behavior ensues, thwarting one's ability to receive value, self-acceptance, and love. Addressing the anorexia phenomenon, this study considered, from a sociological perspective, the dynamics of attachment and shame. On the basis of 4 propositions and using a multi-method, case-replication design, attachment and shame patterns for 5 restrictive and 5 normal eaters were compared, as determined by scores from the Parental Bonding Instrument, Inventory of Parental and Peer Attachment, Internalized Shame Scale, and personal interviews. Analysis was progressive, as propositions were tested by pattern-matching steps of rating, comparing, and interpreting recurring responses to self-report and interview questions. All anorectics reported a dominant mother, with whom 4 were over attached and struggled ambivalently for autonomy, and a quiet, inexpressive father, whom 4 considered frequently absent or unavailable. As compared to normal eaters, anorectics' trust and communication scores were lower for both parents and peers. Generally, anorectics showed markedly higher internalized shame. Findings indicated that nonoptimal parental bonding patterns were related to shame. The maternal bonding pattern of affectionless control (high protection, low care) showed the highest shame score, although affectionate constraint (high protection, high care), the most frequently found pattern, also showed a high shame level. There were polarized differences between restrictive and normal eaters, especially in regards to self-hatred, low self-esteem, and suicide ideation. Anorectics also reported more inferiority and peer alienation. Other emergent findings were noted. A modification of a self-definition/relatedness illustration was suggested, as well as a model for the development of anorexia. Social implications, treatment suggestions, and future research recommendations were also presented.

Examensarbetet skildrar föräldrars upplevelser av att ha ett barn med Anorexia Nervosa. Föräldrarna har ett stort ansvar och en betydande roll under sjukdomstiden. Anorexia Nervosa har blivit en alltmer vanlig sjukdom som ofta drabbar flickor i tonåren och sjukdomen kännetecknas av en självsvält med en rädsla för att öka i vikt. Studien är litteraturbaserad. Nio vetenskapliga artiklar användes och analyserades i relation till syftet. Resultatet visar att föräldrarna upplevde att sjukdomen förändrade livssituationen. Äktenskapet blev drabbat och det beskrevs att det ofta fanns en oro för hur syskon påverkades. Stora delar av dygnet bestod av att se till att det drabbade barnet fick i sig näring. Föräldrar upplevde även en förändring av sitt egna liv då allt fokus låg på att hjälpa sitt barn att övervinna sin sjukdom. Frustration, oro och skuld var återkommande känslor som föräldrar upplevde i vardagen. Inledningsvis sökte föräldrarna information på egen hand för att få sina farhågor om sjukdomen bekräftade. Då de senare beslutade sig för att söka hjälp via vården upplevde ett flertal av föräldrarna att de blev dåligt bemötta av vårdpersonal. För att kunna hantera vardagen under sjukdomstiden beskrev föräldrar strategier som varit betydelsefulla för dem. Resultatet pekar på att föräldrar upplever ett behov av stöd under barnets sjukdomstid. Sjuksköterskan kan uppfylla föräldrars behov av stöd genom att bekräfta deras situation och inge ett hopp. Genom kunskap om föräldrars upplevelser kan sjuksköterskan utveckla sitt kompetensområde och öka kvalitén i omvårdnadsarbetet utifrån föräldrarnas behov. / Background Until the 80’s Anorexia Nervosa (AN) was a rare disease. With the influence from media and the growing ideal of how a human body should look like, AN is nowadays a more common disease. AN often have a negative effect on parents. Therefore, it is important that nurses and society gain an understanding of parents experiences of having a child with AN, and how it impact their lifes. Aim The aim of the study was to illuminate the experience of being a parent to a child with AN. Method This study is a literature review over qualitative scientific articles, which have been analyzed through a method of five steps according to Friberg. Results The results showed that AN has a negative impact on parents, both the personal life and family life. It also describes parents’ need for support. Parents experience many negative feelings as worrying, frustration and fear. They often had bad experiences of treatment from medical staff. Conclusion This study provides an understanding of parents’ feelings of having a child with AN. Parents have an important role for their children during their illness and on the road to recovery. If parents should be able to take the responsibility that comes with having a child with AN, they need support. Otherwise they can be a threat to their own health. This is something that the nurse should pay attention to.