Att bli frisk från Anorexia Nervosa innebär en lång och hård kamp mot sjukdomen. Många kvinnor beskriver hur de upplever en särskild vändpunkt då tillfrisknandet börjar. Syftet med studien är att undersöka kvinnors upplevelse av tillfrisknandet från Anorexia Nervosa i Sverige. Frågor som studien ställer är om vändningen kommer när kvinnorna är under vård och vilka faktorer som påverkar tillfrisknandet. För att få fram kvinnors upplevelser användes en kvalitativ ansats. För att samla in data lästes sex olika självbiografier som var skrivna i Sverige på svenska. Böckerna lästes igenom ett flertal gången för att få en bild av helheten. Därefter gjordes en kvalitativ innehållsanalys. Genom analysen hittades två teman, inre och yttre drivkraft mot hälsa, med fem tillhörande kategorier. Dessa kategorier var sjukdomsinsikt, inre kamp, tankar om framtid,vårdinsatser och omgivningens betydelse. Resultatet visar att kvinnorna inte blir friska bara genom att de får vård. Vården är en av de faktorer som medverkar till en vändning för kvinnan. Resultatet visar även att en individuell och holistisk vård är mycket viktigt.

Bakgrund. Anorexia nervosa anses vara en multifaktoriell sjukdom där psykologiska, sociala, kulturella och biologiska faktorer inverkar. En förvrängd kroppsuppfattning, rädsla att gå upp i vikt och en kroppsvikt mindre än 85 procent av den förväntade är bland annat karakteristiskt för ätstörningen anorexia nervosa. Sjukdomen debuterar vanligen i tonåren. Syfte. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa patienters erfarenhet av behandling och omvårdnad vid anorexia nervosa. Metod. En systematisk litteraturstudie genomfördes och 14 för syftet relevanta artiklar inkluderades. Artiklarna granskades och kvalitetsbedömdes. Genom innehållsanalys bearbetades artiklarna. Resultat. Följande fem kategorier identifierades:Patienten måste ha viljan att bli frisk, betydelsen av relationen till vårdpersonalen, behovet av stöd från närstående, att inte få välja själv och medpatientens betydelse för tillfriskande. Patientens egen vilja och motivation till ett förändrat beteende ansågs avgörande för en effektiv behandling. Patienterna ansåg det viktigt att vårdpersonalen inte bara ser de kroppsliga symtomen utan även att det finns en unik individ bakom sjukdomen. Stöd från närstående och medatienter ansågs viktigt under tillfriskningsprocessen. Diskussion. Patientens unika behov bör sättas i centrum för behanlingen och omvårdnaden. Det är viktigt att vårdperonalen har en helhetssyn och är införstådd i att anorexia nervosa är en multifaktoriell sjukdom för att förstå sig på sjukdomen och kunna skapa en en god relation till patienten. Det kan anses fel att påtvinga en person med anorexia nervosa vård, men kan vara livsavgörande. Slutsats. Utveckling av vården vid anorexia nervosa bör ständigt utvecklas utifrån patientens behov i takt med att samhället förändras.

Studien utgår från en kvalitativ metod med en hermeneutisk utgångspunkt där semistrukturerade intervjuer har samlat in datan. Syftet med studien var att belysa behandlares uppfattningar om behandlingsmetoder för Anorexia Nervosa hos unga flickor, 13-19 år. Problemformuleringarna var: Hur behandlare använder de behandlingsmetoder som finns, hur behandlare uppfattar de behandlingsmetoder som finns samt hur uppfattar behandlarna behandlingen i framtiden. Resultatet visar på att familjeterapi är den ledande behandlingsmetoden då familjen har en betydande roll för flickans tillfrisknande. Behandlarna uppfattar att behandlingsmetoderna fungerar, men att det krävs att patienten får den behandling hon behöver. I framtiden ser behandlarna inte att det är metoderna eller behandlingen som ska förändras, utan samhällets syn på sjukdomen och ideal bör förändras.

The purpose of this study was to investigate the presentation and outcome of anorexia nervosa (AN) within the pediatric population. A retrospective chart review of individuals who were admitted for the first time to hospital between 2000-2005 for treatment of AN was completed. Individuals were classified as Early Pediatric AN (admitted <14 years old) or Later Pediatric AN (≥14 years old). It was hypothesized that the Early Pediatric AN group would have a less severe presentation, as measured by percent ideal body weight (%IBW) and medical stability at admission, and better outcome as measured by rate of weight gain post-discharge, number of hospitalizations and the Morgan-Russell General Outcome Scale rating. The study contained a total of 207 cases, larger than many previous studies in pediatric AN. The study found that younger age at presentation was associated with admission at a higher %IBW but not medical stability. Age at presentation did not predict rate of weight gain or rehospitalization; however, the Early Pediatric AN group had a better outcome on the Morgan-Russell scale.

The purpose of this study was to investigate the presentation and outcome of anorexia nervosa (AN) within the pediatric population. A retrospective chart review of individuals who were admitted for the first time to hospital between 2000-2005 for treatment of AN was completed. Individuals were classified as Early Pediatric AN (admitted <14 years old) or Later Pediatric AN (≥14 years old). It was hypothesized that the Early Pediatric AN group would have a less severe presentation, as measured by percent ideal body weight (%IBW) and medical stability at admission, and better outcome as measured by rate of weight gain post-discharge, number of hospitalizations and the Morgan-Russell General Outcome Scale rating. The study contained a total of 207 cases, larger than many previous studies in pediatric AN. The study found that younger age at presentation was associated with admission at a higher %IBW but not medical stability. Age at presentation did not predict rate of weight gain or rehospitalization; however, the Early Pediatric AN group had a better outcome on the Morgan-Russell scale.

Bakgrund: Anorexia nervosa drabbar ca 1 procent av alla kvinnor och 0,1 procent av alla män innan 18 års ålder i Sverige. Patientgruppen återfinns i både allmänsjukvård och psykiatriska vårdavdelningar. Sjuksköterskan behöver redskap för att utveckla en vårdrelation till dessa patienter, då vårdrelationen är essentiell för att uppnå hälsa. Syfte: Att belysa de olika faktorer som påverkar vårdrelationen mellan sjuksköterska och patient med diagnosen anorexia nervosa. Metod: Studien är en systematisk litteraturstudie. Totalt åtta artiklar analyserades för att få fram ett resultat. Resultat: Vi kom fram till fyra kategorier som påverkade vårdrelationen. Dessa är bemötande, kunskap, föreställningar och kontroll. Slutsats: Vi kom fram till att en medvetenhet och kunskap om dessa faktorer hos sjuksköterskan bör leda till en förbättrad vårdrelation.

Anorexia nervosa är ett allvarligt tillstånd med hög dödlighet i långtidsuppföljningar. Trots detta finns i dagsläget ingen tydlig evidens vad gäller val av metod eller effektivitet när det gäller behandling för denna problematik. Föreliggande uppsats rapporterar preliminära resultat från en randomiserad kontrollerad studie av självhjälp med e-poststöd för individer med full och partiell anorexia nervosa. Syftet var att undersöka huruvida en behandling i självhjälpsformat som bygger på rekommenderade riktlinjer för vård av anorexia nervosa samt acceptance and commitment therapy är effektiv med avseende på beteende-, attityd- ochpersonlighetsvariabler relaterade till ätstörningsproblematik samt generella variabler som depression, självkänsla, tillfredställelse med livet och social anpassning. Under tidsperioden inkluderades 15 deltagare i studien och randomiserades till behandling(N=7) eller väntelista (N=8). Deltagare genomgick EDE-intervju före och efter behandling respektive väntelista samt svarade på en rad självskattningsformulär. Behandling respektive väntelista pågick under 12 veckor där deltagare i behandlingsgruppen arbetade på egen handmed ett nyskrivet självhjälpsmaterial med stöd via e-post från en kontaktperson.”Intent-to-treat”-analyser visade på enstaka signifikanta förbättringar i inomgruppsjämförelser mellan för- och eftermätning för behandlingsgruppen på attitydvariabler. Deltagarna i behandlingsgruppen försämrades dock signifikant på den generella variabeln social anpassning. Beräkning av kliniskt signifikanta förbättringar visade på enstaka förbättringar för enskilda deltagare. Ingen deltagare rörde sig ur en ätstörningsdiagnos men två deltagare i behandlingsgruppen ökade i vikt. Ingen deltagare i väntelistgruppen ökade lika mycket, istället gick tre ner motsvarande vikt. Slutsatserna är att resultaten är för preliminära för att med säkerhet kunna uttala sig ombehandlingsformatets effektivitet för denna problematik. Data från fler deltagare samt uppföljningsmätningar behövs för att kunna besvara frågeställningarna på ett adekvat sätt.

Bakgrund: Eftersom det blivit allt vanligare med ätstörningar som anorexia nervosa finns det en stor möjlighet att vårdpersonal träffar på dessa patienter inom vården oavsett vårdområde. För att som sjuksköterska kunna bemötta dem på bästa sätt och erbjuda en god vård, krävs det kunskap kring upplevelser av att leva med denna sjukdom. Syfte: Syftet med litteratur studien var att undersöka upplevelsen av anorexia nervosa. Metod: Metoden som användes var en litteraturstudie med en kvalitativ analys. Fem självbiografier utgjorde studiens datamaterial och de analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I analysen framkom två huvudkategorier som ligger till grund för resultatet. Dessa var upplevelsen av lidande och upplevelsen av trygghet. Resultatet visade att individen med anorexia nervosa går igenom ett lidande som genomtränger hela deras liv. Lidande kunde yttra sig på olika sätt och i samband med olika upplevelser. Framförallt upplevdes lidandet ihop med maktlöshet över sin situation och tvångsåtgärder som de utsattes för. Och ett kontrollbehov som skapade en negativ trygghet och ett lidande då individen upplevde sig fängslad i rutiner och regler. Det fanns även ljus i mörkret där människan kunde uppleva en trygghet i sin livsvärld med hjälp utav familj och vänner. Slutsats: Människor med anorexi går ständigt igenom ett lidande i kampen emot sjukdomen och en inre röst som begränsar dem i deras livsvärld. Individer med anorexisjukdom har ett stort kontrollbehov och lever i en maktlöshet som genomsyrar deras livsvärld. Relationen till familj och vänner var mycket betydelsefullt för kvinnornas livsvilja. Det var familjens och vännernas kärlek som fick kvinnorna börja känna tro och hoppas att någon dag bli frisk.

published_or_final_version / Journalism and Media Studies Centre / Master / Master of Journalism

Women with anorexia nervosa tend to be ambivalent about change and resistant to treatment. A growing number of researchers suggest that this ambivalence must be targeted early on, before attempting to engage clients in action-oriented treatment that focuses on immediate symptom reduction. However, in order to appropriately address client ambivalence, it must be accurately evaluated with empirically validated instruments. The purpose of this thesis was to develop and validate a Decisional Balance (DB) measure of readiness for change in anorexia nervosa. In Study 1, 246 women with anorexia nervosa completed the DB, and a subset completed the DB again one week later. Unlike traditional decisional balance measures that have two factor (pro-con) solutions, factor analytic techniques indicated that a three factor solution provided the best fit for the DB data in this study. These factors included general negative consequences of the disorder (Burdens), valued achievements such as self-control, being very thin, and striving for perfection (Benefits), and using anorexia nervosa as a means for avoiding aversive emotions, challenges, and responsibilities (Avoidance Coping). The DB demonstrated good internal consistency and test-retest stability. In study 2, 80 women with anorexia nervosa completed the DB, along with other measures of readiness for change, as well as measures unrelated to readiness. Support was found for both convergent and divergent validity. Finally, in study 3, 80 women with anorexia nervosa completed the DB, and a measure of anticipated difficulty completing symptom-challenging recovery activities. In addition, participants attempted to complete three recovery activities in the week following initial assessment. Criterion validity was not well supported, most likely because the concurrent and predictive validity measures focused on behavior change, when non-behavioral measures may have been more appropriate. Overall, the results suggest that the DB for anorexia nervosa is a measure of awareness or insight about the functions of this disorder. The theoretical and clinical implications of this research are reviewed and directions for future investigations are proposed.