I dagens informationssamhälle har den språkliga förmågan blivit allt viktigare, både i tal och skrift. Just denna betydelsefulla förmåga kämpar elever med språkstörning dagligen med. Undervisningen behöver av denna anledning utformas, organiseras och anpassas efter de behov som elever med språkstörning har. Därför har denna studie valt att ta del av den erfarenhet som några yrkesverksamma i tal- och språkklasser och språkspår besitter kring hur de organiserar undervisningen för att skapa gynnsamma förutsättningar för lärande och utveckling för elever med språkstörning. Studien är en kvalitativ studie där yrkesverksamma genom semistrukturerade intervjuer har fått möjlighet att dela med sig av sin kunskap kring elever med språkstörning. Resultatet har framför allt diskuterats utifrån ett sociokulturellt perspektiv, men även dilemmaperspektivet har en viktig roll framför allt i diskussionen kring elevernas delaktighet. Resultatet visar att elever med språkstörning är en heterogen grupp med olika behov. För att skapa gynnsamma förutsättningar för elever med språkstörning krävs det att de vuxna skapar en lärmiljö med tydliga rutiner och struktur över skoldagen, samt kreativitet i utformandet av material och aktiviteter. En stor del av de anpassningar som görs i skolans lärmiljö handlar om att kompensera för elevernas begränsade kognitiva funktioner och de svårigheter eleverna ställs för i sin skolvardag. Trots att de yrkesverksamma besitter en stor kunskap om språkstörning, så uppstår dilemman kring hur undervisningen ska bedrivas för att passa alla och hur elevernas självkänsla ska hållas intakt i förhållande till måluppfyllelse och betyg.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om förskollärares beskrivningar av hur de arbetar språkutvecklande i förskolan. Studiens teoretiska utgångspunkter är det sociokulturella och relationella perspektivet. Studiens forskningsfrågor besvarades genom en kvalitativ forskningsansats där semistrukturerade intervjuer användes. Den insamlade datan analyserades utifrån studiens teoretiska utgångspunkter samt tidigare forskning. Resultatet visar att samtliga förskollärare beskriver att de arbetar språkutvecklande på förskolorna men strategierna som användes skilde sig åt mellan förskolorna. Resultatet visar dock att alla förskollärare är eniga om att TAKK (Tecken som stöd och kompletterande kommunikation) och visuellt stöd är avgörande faktorer i ett språkutvecklande arbete som inkluderar alla barn. Aktivt närvarande pedagoger i förskolan är väsentliga för möjligheten till att främja alla barns kommunikation och interaktion med andra barn.