Datorer och mobiltelefonerna är idag allestädes närvarande i skolan och elever, lärare eller skolledning funderar sällan på hur detta påverkar lärandet. Den större delen av den tidigare forskningen visar att med ökad mobiltelefonanvändning kommer försämrade skolresultat. Kemididaktiken innebär ofta att hjärnans spatiala och mer visuella förmågor behövs i kemin och där är den handskrivna anteckningen bättre än anteckningen på tangentbord. Syftet med detta examensarbete var att undersöka om frånvaro av dator och mobiltelefon, kan förbättra elevers lärande i kemi, mätt i deras förmåga att prestera på kemiprov. Dessa elevers resultat på kemiproven jämfördes med en kontrollgrupp som hade med sig datorer och mobiltelefonen i klassrummet. Jag valde positivismen kvantitativa ansats tillsammans med Karl Poppers kritiska rationalismen till den vetenskapsteori ur vilket perspektiv jag analyserade undersökningens resultat. Metoden som användes var kvantitativ analys där de två olika gruppernas provresultat på 4 olika kemiprov jämfördes statistiskt med ett Students t-test. Resultat: Students t-test visade att där inte fanns någon skillnad mellan grupperna; t(120) = 1,98, p = 0,19. En subgruppsanalys gjordes på gruppen med svagare elever, alltså elever som före undersökningen presterat sämre i kemi och Students t-test visade att inte heller här fanns någon skillnad mellan grupperna; t(56) = 2,00, p = 0,11. Medelpoängen för hela gruppen med datorer och mobiltelefoner blev 12,4 poäng och de utan 14,4 poäng. Medelpoängen för subgruppen med de svaga eleverna, blev för gruppen med datorer och mobiltelefoner 7,2 poäng och gruppen utan 9,8 poäng. Slutsatsen blev att mobiltelefonen är en för gymnasieeleven essentiell del av livet och mobiltelefonen bär eleven alltid med sig, ibland även om man vill hjälpa sin kemilärare att ta examen och bli en legitimerad lärare genom att deltaga i hans undersökning.

Arbetet ställer frågor kring omfattningen, sammanhangen och anledningarna till varför elever och lärare genomför skapande aktiviteter i form av att anteckna, rita och bygga i biologiämnet. Svaren har inhämtats genom tematisk analys av enkätsvar från 98 elever samt 3 lärare i Biologi 1 och 2 på gymnasiet. Utöver detta diskuteras även frågan hur undervisningen kan utvecklas utifrån svaren tillsammans med teorier kring förkroppsli-gande/embodiment och estetisk upplevelse. Den utvidgade didaktiska triangeln används för att resonera kring hur skapandet kan förklaras utifrån relationen mellan lärare och elev och utifrån elevens undersökande samt lärarens representation av kunskaps-/ämnesinnehållet. Arbetet konstaterar att skapandet och förkroppsligandet av kunskapen kan bli en del av elevens bildning och identitetsprocess. Den estetiska upplevelsen det innebär att skriva för hand, rita och bygga i biologi leder i förlängningen till att eleverna får en relation till ämnet, det skapar en mening utöver kunskap om begreppen, eleverna förkroppsligar kunskapen och kan sätta sig själv i relation till både kunskapen och till omvärlden samtidigt som en inlärningsprocess äger rum. Resultaten från enkäten visar att eleverna antecknar för hand i hög grad, även utan att läraren uppmanar till det, och de visar på en medvetenhet kring antecknandets roll för minne och inlärning. De svarar att de antecknar för hand för att det innebär att det blir lättare att rita då. Anteckningarna/teckningarna används för att minnas och förstå och som underlag för att plugga till prov. Många elever ritar under lektioner i biologi, som ett sätt att anteckna. Vid laborationer antecknas och ritas det i mindre omfattning, dels på grund av tidsbrist, dels på grund av att det ofta finns en utdelad laborationshandledning. Andra skäl till att inte anteckna är att elever vill fokusera på att lyssna istället. Några väljer att anteckna i dator och anger skälet att det går snabbare och blir mer organiserat. Lärarnas svar berättar om flera olika sammanhang som skapande aktiviteter förekom-mer och de är utspridda över läsåret och olika ämnesområden. Skälen till att planera in olika skapande aktiviteter, som att rita eller bygga, handlar om att tillgodose olika sorters lärande, öka förståelsen för komplexa processer och samband och för att förenkla eller förtydliga något som annars kräver många ord eller långa beskrivningar.