The purpose of this thesis is to study how swedishness is constructed and narrated in two Swedish documentary series that picture the Swedish participation in the international ISAF mission in Afghanistan. The main focus lies on how the Swedish soldier as such is portrayed, on which values, characteristics and qualities that they are said to embody and how these are linked to notions of swedishness, particularly the strong historical narrative, formed during the second half of the twentieth century, that defines Sweden as a peaceful, neutral and humanitarian state, with peaceful, enlightened and democratically minded citizens. Theoretically it draws on the concept of metanarrative to explain how ideas of shared national origin translates in to a broad organizing discourse, that defines, interprets and communicates notions of what it means to be a Swede and what is needed to make claims on swedishness. Another concept, that of national bodyscape, is also used to further define and explain how ideas of nationality are embodied and take the form of specific characteristics and  personal qualities. The meaning-making in these two series makes use of the above mentioned definition of swedishness as defined by humanitarian concerns, democratic ideals and moral superiority to construct an image of the Swedish soldiers as on the one hand soft, humanitarians, who are needed in Afghanistan because of their especially strong sense of justice and moral, and, on the other, as tough soldiers, who are able to participate in every aspect of the war as fighters. These two images combined create a notion of a particularly Swedish type of soldier, who brings the separate roles of soldier, humanitarian worker and diplomat together and realises them in one individual, and who appears to be more capable in all these roles than both their American and Afghan allies. By shifting the narrative focus and change which part of the Swedish metanarrative that they choose to connect to, the series can also maintain the emphasis on the soldiers as Swedes, while at the same time showing them participating in situations or discussing aspects of their work that is not usually associated with swedishness, or that previously has not been a part of the broader metanarrative.

Sammanfattning/abstract Bakgrund: En transsexuell person upplever sig tillhöra det motsatta könet och vill oftast korrigera sin kropp genom hormonbehandling och kirurgi så att den stämmer överens med det kön som personen identifierar sig med. Enligt den vårdvetenskapliga livsvärldsteorin är en människas kropp inte bara säte för hennes upplevelser utan också för hennes identitet. Genom kroppens sinnen skapar man en bild av sig själv och sin omvärld. Detta medför att om kroppen förändras, förändras även identiteten och tillgången till världen. Kunskapen om transsexuella personer hos personal inom hälso- och sjukvården är mycket bristfällig. Transsexuella personer utsätts inte sällan för diskriminering, intolerans och utanförskap. Syfte: Syftet med vår uppsats är att belysa transsexuella personers upplevelser av identitet och förkroppsligande. Metod: En litteraturstudie baserad på åtta vetenskapliga kvalitativa artiklar utfördes. Innehållsanalysen av datan gjordes enligt Granheim och Lundman. Resultat: Fyra kategorier framkom ur analysprocessen, dessa är: Den kroppsliga transitionen, som behandlar de transsexuella personernas upplevelser av kroppens förändring i relation till en könsbytesprocess. Inre och yttre identitet, som handlar om upplevelser av överensstämmelse mellan den kropp man fötts i och den inre identiteten. Familjerelationer som behandlar olika positiva och negativa aspekter av familj och vänners reaktioner på den transexuella familjemedlemmen. Den sista kategorin Att vara transsexuell i samhället och det offentliga rummet handlar om hur transsexuella personer upplever det bemötande de får och hur samhället ser på dem. Diskussion: Det som diskuteras i resultatdiskussionen är betydelsen av att se på kroppen som ”levd” för att förstå den kroppsliga transitionen, inkongruensen som uppstår mellan den inre känslan av könsidentitet och det yttre biologiska könet och att vara transsexuell i ett heteronormativt vårdsammanhang och samhälle. Detta diskuteras utifrån livsvärldsteorin och teorin om den levda kroppen och lyfts ytterligare genom begreppet Othering. Även etiska förhållningssätt diskuteras i samband med frågan om vården och samhällets heteronormativitet. Nyckelord: Transsexualitet, identitet, förkroppsligande, livsvärld, narrativ Keywords: Transsexual, identity, embodiment, lifeworld, narrative analysis

Avatarer är vanligt förekommande i datorspel och används för nöjes skull men avatarer används även i seriösa spel. Rapporten undersöker hur en persons självkänsla och body image kan stärkas med hjälp av en avatar och vilka egenskaper avataren behöver ha. Undersökningen genomförs som en litteraturstudie. Slutsatsen är att det troligen går att skapa en avatar för detta ändamål, men att det är många aspekter att ta hänsyn till och att det inte är helt självklart vilka val som behöver göras. Viktigt verkar dock att användaren själv får välja sin avatar, att till exempel typen av klädsel påverkar liksom avatarens längd. Det verkar också vara en avvägning om det är bäst att skapa en avatar som liknar personen själv eller att skapa en avatar som har förmågor som personen kan se upp till för att må bättre. Vilket alternativ som är bäst varierar troligen från person till person.

This essay explored gendered embodiement within the practice of kinbaku, also called shibari or Japanese rope bondage. The research has been done within the Swedish kinbaku community using ethnographic methods consisting of interviews with practitioners of kinbaku and complete participation observations. By using phenomenology of touch as a methodological and theoretical approach together with theories of somatechnics the intimate experiences and relationships practitioners have to kinbaku, the practice of rope bondage can be understood as processes of embodiement through affect, sensation and technology. By using this understanding of kinbaku questions are asked about how these embodied positions are gendered and further what possibilities, restrictions and potential of renegotiating these positions are embedded within the practice.

I denna uppsats har två filmer ur kampanjserien The Spirit of Travel från lyxmodevarumärket Louis Vuitton analyserats med syftet att undersöka om det är någon skillnad i att marknadsföra sig med eller utan celebrity endorsement. De frågeställningar jag ämnat besvara är vilka kärnvärden och attribut som kommer tilltals, hur förkroppsligandet skiljer sig åt i de två filmerna samt vilken betydelse en celebritet kan ha för ett varumärke. Filmerna fungerar som reklamkampanj för varumärkets produkter samtidigt som de agerar resekatalog. De båda filmerna utspelas på tropiska destinationer, den ena med ett antal till synes anonyma fotomodeller och den andra med två välkända celebriteter. Studien har utförts med den kvalitativa analysmodellen semiotisk bildanalys vilket jag kombinerat med en retorisk analys då filmerna innehåller både bild, text och berättarröst. Jag har använt mig av en befintlig modell för att undersöka hur mening överförs från varumärke genom celebritet till konsument. Denna modell har jag applicerat på mitt empiriska material för att se vilken typ av identifikationsform vi som mottagare känner gentemot Louis Vuitton och vad det faktiskt är vi mottagare identifierar oss med. Varumärkets vision är att konsumenterna ska se resan som själva upplevelsen och inte destinationen. Varumärkets kärnvärden resa, historia och hantverk framställs tydligt i de båda filmerna. Analysen har visat att celebriteterna förmedlar självsäkerhet, styrka, oräddhet och nyfikenhet. Celebriteterna förhöjer produkterna och får dem att kännas ännu mer exklusiva. Fotomodellerna å andra sidan framstår mer som rekvisita vilket förstärks av de poser de arrangerats i för att framhäva varumärkets produkter. Av analysen utläser jag att de identitetsdrag vi som mottagare borde vilja identifiera oss med förutom kropparna och celebriteternas skönhet, är styrka. Analysen har visat att användningen av celebriteter i marknadsföring således är ett sätt för både celebritet och varumärke att marknadsföra sig genom. En fotomodell är inte kapabel att skapa samma individualisering och karaktärisering i samma utsträckning som en celebritet vilket visat sig tydligt i denna studie.

Nutida forskning har beskrivit medvetandet som förkroppsligat, i motsats till dualismen inom västerländsk kultur som nedvärderat kroppen och separerat den från själen. Genom fokuserade intervjuer med terapeuter från olika inriktningar har tydligt integrativa perspektiv på kropp och själ, samt en mängd förhållningssätt till klientens och terapeutens egen kropp framträtt. Kroppen har beskrivits som sanningsbärare och rik informationskälla. Terapeutens uppgift att facilitera affektivt laddade upplevelser har framlyfts, liksom vikten av ett öppet förhållningssätt till beröring och benämnandets centrala roll som brygga mellan kropp och själ. En relationell modell byggd på kroppslig interaktion för hur terapeuter kan hjälpa klienter att närma sig andra och sig själva har utformats. Uppsatsen ger stöd för att terapiarbete och utbildning kan utvecklas genom medvetna och aktiva förhållningssätt till kroppen.

Den här uppsatsen bygger på en kvalitativ studie av ett tiotal kvinnors erfarenheter av graviditet i nutid. Studiens syfte är att få kunskap om graviditeten som kulturell process, genom att utforska hur levda erfarenheter formas i relationen mellan kropp och materialitet. Studien fokuseras till fyra tematiska områden som utgörs av graviditetsbeskedet, ultraljudsundersökningen, kroppens förändringar och tankar kring det väntade barnet. Det empiriska materialet består av intervjuer och observationer. Studien visar på att relationen mellan ting och människa framträder under flera av graviditetens faser; så som i kvinnornas strävan efter att bli gravida, i bekräftelsen av graviditeten och i förhållandet till det ofödda barnet. Vidare visar undersökningen hur förkroppsligandet av graviditeten och erfarandet av kroppens förändringar formas i relation till tankar och känslor i kvinnornas medvetande.

Denna systematiska litteraturstudie presenterar fyra olika perspektiv på hur kroppen kan integreras i fysikundervisningen. Dessa är det fysiska, fenomenologiska, ekologiska och sociokulturella perspektivet. Syftet med studien är att utifrån ämnesdidaktisk forskning problematisera och diskutera hur kroppen kan användas som redskap i fysikundervisningen i årskurs 4–6. De frågeställningar som utgåtts från är hur kroppen kan användas som en naturlig del i fysikundervisningen för att gynna elevernas lärande. Den andra frågeställningen är vilka utmaningar som redogörs för att använda kroppen som redskap i fysikundervisningen. Användningen av kroppen visade sig bidra till en ökad förståelse för undervisningens innehåll och ett ökat engagemang hos eleverna. De elever med goda förkunskaper gynnades inte lika mycket som de eleverna med begränsade förkunskaper. Detta är något lärare kan ha i åtanke för att anpassa undervisningen efter elevernas behov. Vad gäller utmaningar anses undervisningstiden begränsa lärarnas möjligheter att ge eleverna en likvärdig undervisning.

During the last decade of the twentieth century both ’manhood’ and gender studies seems to have undergone changes. With the field of masculinity and the critical studies of men, added as ’subsections’ of broader gender studies, new knowledge has been produced to better grasp the production of gender and power relations of patriarchy. During the same decade as the ’metrosexual’ first appeared of the urban stage, acts of homophobia and attitudes towards ’manhood’ seems to have changed. The ’macho’ ideal from the eighties apparently gave way for a more inclusive and gentle masculinity and this ’softening’ of men resulted in ’the new man’ or ’new masculinity’. Brittish journalist and author Mark Simpson, who published the first ’obersvation’ of metrosexuality back in the nineties, now proposes that a new generation of metrosexual men have entered the international stage of masculinity. He calls them ’spornosexuals’. According to Simpson they are the heirs of the metrosexuals widened or feminized masculinity but instead of ’new man’ attitudes, fashion and grooming they focus their attention towards their own well chiseled, lean muscular and defined male bodies. This paper reviews academic texts on men, masculinity and the male body in an attempt to create a sociological understanding of the spornosexual expression and practice. / Under slutet av förra seklet verkade både ”manlighet” och genusvetenskap ha förändrats. Med nya fält som maskulinitet och kritiska mansstudier breddades studier av genus och ny kunskap har producerats för att bättre belysa produktionen av genus och patriarkala maktrelationer. Samma årtionde som den ”metrosexuella” mannen dök upp, verkade homofobi ha minskat och attityder kring manlighet förändrats. ”Macho-idealet” från åttiotalet hade till synes givit vika för en mera öppen och mildare maskulinitet, och denna mjukare manlighet resulterade i föreställningar om ”den nya mannen”. Journalisten Mark Simpson, som myntade begreppet ”metrosexualitet”, föreslår nu att en ny generation av metrosexuella klivit upp på den internationella maskulina scenen. Han kallar dem ”spornosexuella”. Enligt Simpson är de arvtagare av metrosexualiteten, men istället för mode och hår- och hudvård fokuserar de spornosexuella på sina egna välformade muskulösa manliga kroppar. Denna uppsats försöker genom akademiska texter om män, maskulinitet och den manliga kroppen sociologiskt belysa spornosexualitet.

This study focuses on the material aspects of the wood and metal workshop, which is one out of two learning settings in the Sloyd subject. Sloyd is a compulsory school subject in Sweden, which includes textile, wood and metal work. Historically, wood and metal Sloyd has been dominated by male pupils and teachers. The purpose of the thesis is to describe and analyse how the materialized masculinity of the wood and metal workshop is embodied by the pupils during class. The study concerns 41 observed lessons in three different workshops, during the period of 2011-2013. Six groups have been ob- served and the observations have been complemented with individual interviews, group interviews and one video recording. The study is conducted from a gender perspective, which considers sociomaterial structures to be a part of a gender structure. Following Raewyn Connell, Yvonne Hirdman and others, the gender structure of the sociomaterial wood and metal workshop is brought to light. But the main focus lies on the embodied phenomena of the sociomaterial structure. This is applied through a hermeneutical phenomenological methodology, where the main analytical tools have been ”the corporeal turn” as presented by Maxine Sheets-Johnstone, ”the lived body” as Merleau-Ponty describes it, and Young’s interpretation of”situatedness” in feminist phenomenology. As regards the results, an overarching structuralistic analysis of pupils’ expectancies and be- haviours in the setting, along with historical documents, show that the wood and metal workshop holds a strong material classification in school. It is geographically peripheral and resembles the workshops of the industry outside school, rather than classrooms inside school. The workshop also has a strong inner classification, where the metal room is classified as the most masculine place in the workshop, and the painting room and the workbench are classified as being weak in masculinity. Analysis shows that the materiality close to the skin (caps, dirt, protection gear and garments) is embodied both as an ex- pression or a visual sign for others, but also as a tactile immanence or non- visual objectification of the body. Analysis also shows that the materiality in contact with the hand of- ten has an elongated form. The common use of elongated objects (wagging, fencing, poking, crafting) in the Sloyd groups are described as a consequence of historical views on masculine movements and transcendence by the founders of male (wood and metal) Sloyd. Furthermore, the processing of the common three-dimensional materials are analysed as "inside", as a non-visual kinetic-kinaesthetic experience that lessens the visual objectification of the body. Beyond the reach of the hand, the three- dimensional, silent and personal artefacts render specific intersubjective situations. The space of the workshop is considered performative, using the silent and three-dimensional objects as proposals of intersubjective situations and tactile-kinaesthetic turn-takings. Conclusively, the results are discussed in relation to concepts of individuality and corporeal meaning in the workshop, the concrete rather than abstract masculinity, and in relation to the well-used concept of mediated experience in creative subjects such as Sloyd. / Genusforskarskolan