By analyzing the corpus of administrative seals from the late Middle Kingdom, this study attempts to identify what type of administration was in practice. This was achieved mainly through the use of an observational and comparative approach in the analysis of institutional and title-seals from four late Middle Kingdom sites. It has been concluded that royal mortuary complexes and Nubian military installations were administered on both a local and a centralized level. On the one hand, individuals mentioned on title-seals could be linked to various local departments attested on institutional seals. In most cases, they were affiliated to certain areas of activity linked to a specific institution. Additionally, at all sites represented in the study, traces of the central administration remain – evident from the accumulation of title-seals belonging to royal officials and extra-local institutional seals coming from royal donations. While each site displayed a unique institutional structure, parallels could be made between them. Late Middle Kingdom administrative seals point to a societal structure which in some sense was rigid, particularly on a local level. However, local activities appear to have also been overseen and operated by a mobile class of higher officials. / Genom att analysera sena mellersta rikets administrativa sigillkorpus söker denna studie att utröna vilken typ av administration som bedrevs. Detta har genomförts framför allt genom att observationsstudier samt komparativa tillvägagångsätt har tillämpats i analysen av institutionella sigill samt titelsigill från fyra historiska platser daterade till det sena mellersta riket. Studien visar på att både kungliga gravkomplex samt nubiska militära installationer administrerades på en lokal och centraliserad nivå. Å ena sidan har individer som omnämns på titelsigill kunnat länkas samman till olika lokala institutioner som även attesterats på institutionella sigill. I de flesta fall var dessa individer anslutna till arbetsområden tillhörande en viss institution. Vid samtliga platser kvarstår dock spår av en centraladministration –vilket ter sig tydligt i förekommandet av titelsigill tillhörande kungliga ämbetsmän samt icke-lokala institutionella sigill från kungliga donationer. Även fastän varje enskild plats hade en distinkt institutionell uppbyggnad kunde paralleller dras mellan dem. Mellersta rikets administrativa sigill tyder på en samhällsstruktur som på ett antal plan, särskilt på en lokal nivå, var fast. Samtidigt styrdes dessa lokala verksamheter emellertid av en mer rörlig klass av högre tjänstemän.

Brown impasto is a fine, commonly burnished ceramic ware in use during the Orientalizing period in South Etruria. In previous scholarship, it has only been described, and understood mainly from funerary contexts. This thesis sets out to unravel the performance and use of the ware, targeting a local understanding at San Giovenale, the settlement whose published brown impasto assemblage is arguably the largest. A statistical approach is applied within a framework of behavioural archaeology in order to understand why brown impasto technology and use changed over time and between use contexts. To elucidate patterns of change clearly, the analysis is carried out on three different scales: from side-wide, to context-specific, to artefact-specific levels. The results expose the complexity of the published material but open up brown impasto to new interpretations. Aware of the caveats of San Giovenale’s recorded archaeology, the thesis suggests ways forward to test the validity of the new findings made. / Brun impasto är ett keramiskt fingods som användes under Södra Etruriens Orientaliserande period. Godset har enbart beskrivits i tidigare forskning, dessutom endast i gravsammanhang. Den här uppsatsen reder ut dess materialegenskaper och användningsområden i boplatskontexten av San Giovenale, vars utgrävda mängd brun impasto bör ses vara större än andra undersökta Etruskiska boplatser. En statistisk analys inom ramarna av Michael Schiffers beteendearkeologi har tillämpats för att närma sig en förståelse om varför brun impasto-teknologi och dess användning förändrades med tiden och emellan de utrymmen godset användes i. För att tydligt påvisa förändringsmönster har analysen delats in i tre olika steg: ett allmänt, ett kontextspecifikt, och inom det senare, ett föremålsspecifikt. Resultaten belyser problematiken med det undersökta materialet men öppnar brun impasto för nya tolkningar. Med den stundtals bristfälliga dokumentationen av San Giovenale-materialet i åtanke, föreslår uppsatsen framtida forskningsriktningar att validera de gjorda upptäckterna med.

This paper is about the process of recording and reconstructing ancient artifactsand buildings

Rekonstruktioner inom arkeologi är en effektiv metod för att visuellt återskapa forntida föremål och miljöer. De har potentialen att skapa och förmedla trovärdig kunskap, samt engagera allmänheten om vår gemensamma forntid. En väl utförd rekonstruktion bör vara grundad i arkeologisk dokumentation, välgrundade tidigare tolkningar och analogier. Dock har rekonstruktioners kvalité och trovärdighet varit varierande, vilket även påverkar hur tillförlitlig informationen som förmedlas till en betraktare är. I studien utförs en kritisk granskning av två rekonstruerade betsel från båtgravfältet i Vendel, benämnda som praktbetsel XII och betsel XIV. Dessa är för närvarande del av Statens historiska museums utställning ”Forntider”. Rekonstruktionernas utförande undersöks samt utvärderas utifrån parametrarna trovärdighet och funktionalitet. / Archaeological reconstructions are an effective way to visually re-create ancient objects and landscapes. They hold the power to create and convey credible knowledge and engage a broader audience about our common past. A well-made reconstruction should be based on archaeological documentations, legitimate previous interpretations, and analogies. However, the quality and reliability of archaeological reconstructions showcase a wide variety which also effect the conveyed information’s credibility. This study aims to critically examine two reconstructed bridles from the boat-grave cemetery in Vendel, referred as “praktbetsel XII” and “betsel XIV”. These are currently part of the exhibition “Forntider” at Statens historiska museum. The execution of the reconstructions is examined and evaluated based on the parameters of credibility and functionality.

Depåfynd och anledningarna bakom deras nedläggelser har länge varit forskningsfrågor. Begreppet har definierats olika utav diverse författare. Flera forskare har utvecklat kriterier för vad som utgör ett depåfynd, samt om det har nedlagts i sakralt eller profant syfte. Gemensamt för en rituell tolkning är att depåplatsen har extraordinära naturliga egenskaper, något vattenmiljöer uppfattas besitta. Med området Östra Ljungby i Trolle-Ljungby socken, Skåne som undersökningsområde kommer uppsatsen ställa fyndmaterialet mot dessa kriterier. Fyndmaterialet har påträffats i både fast- och våtmark samt består till stor del av olika typer av yxor, verktyg och dolkar som typologiskt dateras till tidsperioder från mesolitikum till äldre bronsålder. Utifrån en hypotes om vattens personskap utforskas även en möjlig koppling mellan vattendepåfynden och folktrossägen. Tidsmässiga likheter och skillnader analyseras samt diskuteras i syfte att förstå deponeringsplatsernas kontinuitet. Det kan slutledas att flera sakrala depåer har nedlagts i Östra Ljungby, där vissa har gjorts på samma plats över långa tidsspann. Alltså finns det tecken som hänvisar till att undersökningsområdet haft en kontinuerlig deponeringstradition. Vidare finns en koppling till seder som gjorts för att skydda sig mot näcken. Däremot bör det belysas att en sådan koppling är svår att fastställa på grund av svårigheterna att rekonstruera forntida ritualer och ideologier. / Hoards and the reason behind their depositions have long been research questions. The term has been defined differently by various authors. Several researchers have developed criteria for what constitutes a hoard, as well as whether it has been deposited for a sacred or profane purpose. Common for a ritual interpretation is that the deposition place has natural properties that are extraordinary, something watery environments are believed to possess. With the area of Östra Ljungby in the parish of Trolle-Ljungby, Skåne as the research area, the essay will compare the finds against these criteria. The material found have been discovered in both solid ground and wetlands, and consists largely of various types of axes, tools and daggers that are typologically dated to time periods from the Mesolithic to the Early Bronze Age. Based on a hypothesis concerning the personhood of water, a possible connection between the wetland hoards and folklore is explored. Temporal similarities and differences are analysed and discussed in order to further understand the continuity of the deposition sites. It can be concluded that several sacral depositions have been made in Östra Ljungby, where some have been made in the same place over long periods of time. Thus, there are signs that point to the study area having a continuous depositional tradition. Furthermore, there is a connection to customs made in order to protect oneself against näcken. However, such a connection is difficult to establish due to the difficulties in reconstructing prehistoric rituals and ideologies.

In the 3rd century, over a relatively short time span more than 100 hillforts were constructed in the southern part of Uppland. In 750 A.D. most were deserted. This period coincides with large political changes in Europe. It also marked a time with increasing water-borne long-range trade. The thesis seeks to find correlations between the sudden emergence of the hillforts, and the long-range trade, in the context of models for ancient economics. The thesis shows that there is a strong correlation between the location of the hillforts and the waterways. It also shows a correlation between hillforts and grave mounds, indicating the hillforts role as a monument for a local elite. The central place for the waterways is Old Uppsala, supporting the assumption made by Michael Olausson and Anders Bornfalk Back, that Old Uppsala was a regional center. In terms of World Systems Theory, Old Uppsala would be a core, dependent on goods from a periphery. Highlighting interactions between the WST sub-systems using New Institutional Economics, the thesis points to the use of tribute systems between a local elite and the surrounding area both for generating trade and constructing the hillforts, manifesting the local leader and controlling the waterways, governed by Old Uppsala. / Under det 3:e århundrandet, byggdes under en relativt kort tidsperiod fler än 100 fornborgar i södra Uppland. År 750 e.Kr. hade de flesta övergivits. Denna period sammanfaller med stora politiska förändringar i Europa. Det var också en tid när vattenburen långväga handel ökade. Uppsatsen söker korrelationer mellan den plötsliga uppkomsten av fornborgarna, och den långväga handeln, i en kontext av modeller för forntida ekonomiska system. Uppsatsen påvisar en stark korrelation mellan fornborgarnas placering och farlederna. Den visar också en korrelation mellan fornborgar och gravhögar, som indikerar fornborgarnas roll som monument för den lokala eliten. Centralplatsen för farlederna är Gamla Uppsala, vilket ger stöd till antagandet av Michael Olausson och Anders Bornfalk Back, att Gamla Uppsala var ett regionalt centrum. I termer av ”World Systems Theory”, var Gamla Uppsala en ”core”, beroende av varor från en periferi. Genom att tydliggöra interaktioner mellan de olika WST-systemen med hjälp av New Institutional Economics, pekar uppsatsen på användandet av tributsystem mellan en lokal elit och dess omgivning, både för att möjliggöra handel och för att uppföra fornborgarna, och därigenom manifestera den lokala ledaren och kontrollen över farlederna, styrt från Gamla Uppsala.

This thesis has illustrated the importance of the identification of tooth marks between humans and carnivores within an archaeological context and has provided further potential for advancement to future research. Stone Age sites from Europe have acted as case studies where the bones from both experimental and archaeological research have been analysed and discussed through an is taphonomic theoretical perspective. For the osteological analysis analysed experimental bones with a microscope to see identifications of tooth marks. In a comparative analysis, the experimental bones have been compared to archaeological assemblages from the Stone Age and one site from the Bronze Age.  The result shows that the experimental material contained every tooth mark in the human-chewed material, whilst the dog-chewed material only contained the back teeth. The bones showed that the human chewing had mainly been processed with the incisors, canine and premolar. In contrast, the dog bones showed that dog chewing had mainly been processed with the premolars and molars. / Denna uppsats har illustrerat vikten av identifiering av tandmärken mellan människor och köttätare i ett arkeologiskt sammanhang och har gett ytterligare potential för avancemang till framtida forskning. Stenåldersplatser från Europa har fungerat som fallstudier där benen från både experimentell och arkeologisk forskning har analyserats och diskuterats genom ett tafonomiskt teoretiskt perspektiv. För osteologisk analys analyserade experimentella ben med ett mikroskop för att se identifieringar av tandmärken. I en jämförande analys har de experimentella benen jämförts med arkeologiska samlingar från stenåldern och en plats från bronsåldern. Resultatet visar att det experimentella materialet innehöll varje tandmärke i det mänskliga tuggade materialet, medan det hundtuggade materialet endast innehöll de bakre tänderna. Benen visade att det mänskliga tuggandet huvudsakligen hade bearbetats med framtänder, hörntand och premolar. Däremot visade hundbenen att hundtuggandet huvudsakligen hade bearbetats med premolarerna och molarerna.

This study To preserve or not to preserve, an archaeological study on damage to the forest's cultural remains aims to problematize and understand the reasons why damage to ancient and other cultural-historical remains in the County of Västernorrland maintains at a high level, despite the fact that laws concerning ancient monuments have been expanded and strengthened several times since 1942. A hermeneutic qualitative analysis and inductive method is used to increase our knowledge and understanding concerning the underlying processes in order to explain why prehistoric and historic sites continue to be damaged and destroyed. To answer this one has to put Swedish legislation regarding cultural remains in a broader socio-historical context. The result shows that there are more factors that oppose any attempt to protect cultural remains than factors that favor conservation.

Under vikingatiden och medeltiden hade Gotland förmodligen en omfattande tingsorganisation. För Banda ting har Suderting förmodats vara en tingsplats utmed Idån och Fjäle Myr som syntes vara betydelsefulla på Mejer’s 1600-tals karta. Vilken betydelse har våtmarker som Fjäle Myr och vattendrag som Idån haft för tingsorganisationen och kommunikationer i Banda ting under järnålder? Syftet med denna uppsats var att undersöka vattendrag och tingsgränser i Banda ting under järnålder, samt identifiera nätverk och kommunikationsleder. Uppsatsen har utifrån historiskt kartmaterial återskapat vattendrag, våtmarker och gränser. Samt använt rumsliga metodanalyser i GIS av fornlämningar i landskapet. Kommunikationsleder och gränser har studerats med ett teoretiskt ramverk att landskapet, i form av topografi, vattendrag och våtmarker, formar dessa. Resultatet av analysen visar att fornborgar har haft en viktig funktion i att försvara kommunikationsleder, även att nätverk och makt hänger ihop i en bredare tingsorganisation. Vattendrag och våtmarker som Fjäle Myr och Stormyr var farbara och utgjorde ett större kommunikationsnätverk. Samt att tingsgränser har en korrelation till vatten och är möjliga att återskapa med rumsliga analyser. / During the Viking Age and the Middle Ages, Gotland likely had an extensive thing organization. Suderting is assumed to be the thing place for Banda, located along Idån and Fjäle Myr which appeared to be significant on Mejer's 17th century map. What significance did wetlands such as Fjäle Myr and waterways such as Idån have for the thing organization and communication during the Iron age in Banda ting? The purpose of this essay was to investigate waterways and boundaries in Banda ting during the Iron Age, also to identify network and communication routes. Based on historical map material, the essay has recreated watercourses, wetlands and borders. As well as used spatial method analyzes in GIS of ancient remains in the landscape. Communication routes and borders have been studied with a theoretical framework that the landscape shapes these in the form of topography, waterways and wetlands. The result of the analysis shows that hill forts have had an important function in defending communication routes, that network and power connect in a wider organization of things. Waterways and wetlands such as Fjäle Myr and Stormyr were navigable and formed a larger communication network. And that thing boundaries have a correlation to water and can be recreated with spatial analyses.

Den här uppsatsen behandlar 62 mynt från den arkeologiska utgrävningen vid Zeushelgedomen Labraunda på Uppsala universitets myntkabinett. Syftet med uppsatsen är att förstå de kontaktmönster som fanns mellan Zeushelgedomen och omvärlden. Men även att dokumentera och digitalisera mynten. Syftet uppnås genom en nätverksanalys baserad på en kvantitativ myntundersökning och etableringen av en digital myntkatalog över det undersökta materialet. Från nätverksanalysen kan en stark koppling etableras mellan Zeushelgedomen och staden Mylasa. Det var helgedomens funktion som en regional maktbas och starka koppling till Hekatomndierna som utgjorde grunden till relationen. Myntmaterialet bekräftar också Zeushelgedomens omfattande roll under 200 talet f.Kr. då 33 av de undersökta mynten dateras till den tiden. Detta motsäger en vanlig tolkning vilket är att mängden aktiviteter minskade i Zeushelgedomen under den hellenistiska perioden. Med de kompletterande inskrifterna är det tydligt att Labraunda hade en viktig status i den turbulenta tidsåldern som följde Alexander den stores död. Mynten som användes inom helgedomen var för det mesta vanliga bronsmynt såsom nr 501051 från Mylasa och nr 501065 från Stratonikeia. / This essay examines 62 coins from the archaeological excavation at the Zeus sanctuary Labraunda at Uppsala University's coin cabinet. The purpose of the essay is to understand the contact patterns that existed between the Zeus sanctuary and the outside world. But also to document and digitize the coins. The purpose is achieved through a network analysis based ona quantitative coin survey and the establishment of a digital coin catalog of the examined material. From the network analysis, a strong connection can be established between the sanctuary of Zeus and the city of Mylasa. It was the shrine's function as a regional power baseand strong connection to the Hekatomnids that formed the basis of the relationship. The coin material also confirms the extensive role of the sanctuary of Zeus during the 2nd century BC. as 33 of the coins examined date to that time. This contradicts a common interpretation which is that the amount of activity decreased in the sanctuary during the Hellenistic period. With the supplementary inscriptions, it is clear that Labraunda had an important status in the turbulentage that followed the death of Alexander the Great. The coins used within the sanctuary were mostly common bronze coins such as No. 501051 from Mylasa and No. 501065 from Stratonikeia.