Syftet med studien är att undersöka pedagogers erfarenheter och kunskaper om barn som riskerar att hamna i, eller befinner sig i utsatthet. Samt hur kunskaperna och erfarenheterna möjliggör eller förhindrar att barn som befinner sig i utsatthet identifieras av förskolan. Studien synliggör hur pedagoger beskriver barns utsatthet och vilka strategier de har för att identifiera och möta barn i utsatthet. Eftersom olika rapporter och studier visar på att den psykiska ohälsan hos barn är ett växande samhällsproblem och att förskolan uppmärksammas som en plats där upptäckande av barn som far illa är stor, är studien ytterst relevant för yrkesverksamma inom förskolan.    Empirin samlas in genom kvalitativa intervjuer och analyseras utifrån ett intersektionellt perspektiv. I resultatet framkommer det likheter med tidigare forskning som visar på att förskolans personal behöver mer kunskap om olika sätt barn kan riskera att hamna i utsatthet på. Resultatet visar även på att pedagogernas föreställningar och förväntningar bidrar till identifierandet av barn som befinner sig i utsatthet. Samtliga av de intervjuade personerna bekräftar att förskolan har en stor, viktig och avgörande roll för barns välbefinnande.