<p>Vi har valt att studera barns spontana musicerande för att se vilken/vilka funktioner/syften den har och vilka faktorer som påverkar det spontan musicerande, samt vid vilka situationer den fö-rekommer. Vi har valt att begränsa oss genom att observera barn i 6-9 års ålder, på tre olika skolor, i tre veckor under vår VFU (verksamhetsförlagd utbildning). För att få veta vad pedago-gerna har observerat har vi även gjort kompletterade intervjuer med dem.</p><p>Vi har sett att varje tillfälle till spontanmusicering är påverkat av ett flertal faktorer, som vad barnen för stunden håller på med och vilken sinnesstämning de befinner sig i. Vårt huvudresul-tat har varit att glädje är en av de starkast påverkande faktorerna för barns spontana musiceran-de. De situationer och funktioner där spontanmusicerandet genereras är skiftande men vi har sett användningsområden som tidsfördriv, socialt umgänge, kinesestetiskt mm.</p><p>Av intervjuerna med pedagogerna har vi fått fram att de inte har trott att spontanmusicering fö-rekommer i särskilt stor utsträckning men att samtliga pedagoger ändå är eniga om att spontan-musicerandet är viktigt och utvecklande för barnen. På vilket sätt det är viktigt och utvecklande är pedagogerna dock inte helt eniga om.</p>

BAKGRUND: Det är av stor vikt att arbeta med barns inflytande och meddemokratiska processer eftersom detta står tydligt i förskolansstyrdokument. Forskning visar flera positiva effekter av attinvolvera barnen i den pedagogiska verksamheten.SYFTE: Vi vill undersöka hur pedagoger på tre förskolor arbetar medbarns inflytande och demokratiska processer, samt vadpedagogerna anser om barns möjligheter till inflytande. Vi villäven undersöka hur barnen upplever sina möjligheter tillinflytande i förskolans verksamhet.METOD: Vi har använt oss av metoderna self report, observation ochintervju. Vi har genomfört både barnintervjuer ochpedagogintervjuer, dessa genomfördes på tre förskolor. Vigenomförde totalt 15 barnintervjuer och 7 pedagogintervjuer ochlämnade ut 8 self reports.RESULTAT: I vårt resultat kom vi fram till att pedagogerna på de treundersökta förskolorna försöker arbeta aktivt med barns inflytande. En del i det arbetet är att vara lyhörda och att fångaupp barnens tankar och intressen. Röstning och barnens val är delar av demokratiska processer. Pedagogerna försöker äventänka sig för innan de säger ”nej” till barnens förslag – etttillåtande klimat, dock uttryckte pedagogerna att de borde blibättre på att synliggöra barns inflytande för barnen. Barnenuttryckte i sina intervjusvar att pedagogerna lyssnar på dem ochde flesta barnen uttrycker att de får lov att bestämma påförskolan, men ”inte precis när som helst”. / Uppsatsnivå: C

<p>Denna uppsats handlar om blyga barn i förskolans verksamhet. Syftet med uppsatsen är att ta reda på hur det blyga barnet tar sig fram i den pedagogiska miljön i förskolans verksamhet, samt hur det blyga barnet bemöts i den pedagogiska miljön. Undersökningen har genomförts på sex olika förskolor. Åtta olika pedagoger har intervjuats med en kvalitativ intervjuform kring deras erfarenhet och syn på blyga barn i sin verksamhet. Resultatet visar att de blyga barnen klarar av de situationer som de känner sig trygga i. Generellt klarar sig dessa barn under rutiner och styrda aktiviteter då detta sker under tydliga strukturer, genom regler och pedagoger. De blyga barnen hamnar ofta i bakgrunden i större grupper, som till exempel samling. Pedagogen har en stor betydelse för det blyga barnet, det behöver pedagogens speciella stöd för att klara av vissa situationer i den pedagogiska verksamheten. Tillit till pedagogen var viktigt enligt pedagogerna. Tilliten skapades på olika sätt på de olika förskolorna. Blyga barn är beroende av att ha någon vid sin sida hela tiden. Intervjuerna visade att några av de blyga barnen dock trivdes i sin ensamhet.</p>

Denna uppsats handlar om blyga barn i förskolans verksamhet. Syftet med uppsatsen är att ta reda på hur det blyga barnet tar sig fram i den pedagogiska miljön i förskolans verksamhet, samt hur det blyga barnet bemöts i den pedagogiska miljön. Undersökningen har genomförts på sex olika förskolor. Åtta olika pedagoger har intervjuats med en kvalitativ intervjuform kring deras erfarenhet och syn på blyga barn i sin verksamhet. Resultatet visar att de blyga barnen klarar av de situationer som de känner sig trygga i. Generellt klarar sig dessa barn under rutiner och styrda aktiviteter då detta sker under tydliga strukturer, genom regler och pedagoger. De blyga barnen hamnar ofta i bakgrunden i större grupper, som till exempel samling. Pedagogen har en stor betydelse för det blyga barnet, det behöver pedagogens speciella stöd för att klara av vissa situationer i den pedagogiska verksamheten. Tillit till pedagogen var viktigt enligt pedagogerna. Tilliten skapades på olika sätt på de olika förskolorna. Blyga barn är beroende av att ha någon vid sin sida hela tiden. Intervjuerna visade att några av de blyga barnen dock trivdes i sin ensamhet.

Vi har valt att studera barns spontana musicerande för att se vilken/vilka funktioner/syften den har och vilka faktorer som påverkar det spontan musicerande, samt vid vilka situationer den fö-rekommer. Vi har valt att begränsa oss genom att observera barn i 6-9 års ålder, på tre olika skolor, i tre veckor under vår VFU (verksamhetsförlagd utbildning). För att få veta vad pedago-gerna har observerat har vi även gjort kompletterade intervjuer med dem. Vi har sett att varje tillfälle till spontanmusicering är påverkat av ett flertal faktorer, som vad barnen för stunden håller på med och vilken sinnesstämning de befinner sig i. Vårt huvudresul-tat har varit att glädje är en av de starkast påverkande faktorerna för barns spontana musiceran-de. De situationer och funktioner där spontanmusicerandet genereras är skiftande men vi har sett användningsområden som tidsfördriv, socialt umgänge, kinesestetiskt mm. Av intervjuerna med pedagogerna har vi fått fram att de inte har trott att spontanmusicering fö-rekommer i särskilt stor utsträckning men att samtliga pedagoger ändå är eniga om att spontan-musicerandet är viktigt och utvecklande för barnen. På vilket sätt det är viktigt och utvecklande är pedagogerna dock inte helt eniga om.

Följande studie inleds genom att nämna några framstående forskare, historiska och aktuella, vars teorier och perspektiv gällande barns kommunikation genom lek har haft betydande inverkan på dagens förskola. Några exempel på forskningsområden som framhävs är bland annat barns förmåga till metakommunikation, metakognition, leksignaler men även ickeverbala och verbala strategier. Samtidigt hävdar en forskare att förskollärare tenderar ha en förenklad syn på kommunikationens betydelse gällande barns lek. Av den anledningen är studiens syfte att synliggöra hur yngre barn (1-3 år) kommunicerar med varandra genom lek i jämförelse med äldre barn (4-6 år) och deras sätt att kommunicera genom lek.Den kvalitativa metod som har funnits lämpligast i avseende med studiens syfte och frågeställningar är observationer i form av löpande protokoll. En av flera fördelar med observationer är att det ger en tydlig och verklighetstrogen bild över barns sätt att kommunicera genom lek men även vad som är utmärkande inom varje ålderskategori. Observationsmaterialet har bearbetats utifrån tre olika kategorier; metakognition/metakommunikation, leksignaler och ickeverbal/verbal kommunikation med avsikt att avgränsa och förtydliga områden som ska undersökas. Dessutom har insamling och bearbetning av observationsmaterial handskats med största varsamhet utifrån Vetenskapsrådets forskningsetiska principer.Sammanfattningsvis visar resultatet att 1-3 åringar föredrar att kommunicera med varandra genom kroppsspråk, ansiktsuttryck och gester medan 4-6 åringar inte har samma behov på grund av ett mer utvecklat språk. Samtidigt visar de äldsta barnen behov av att ibland kommunicera vad de kommunicerar eller tänker under en lek, trots att deras metakognitiva och metakommunikativa förmågor är välutvecklade. Vidare framkommer det att metakognition och metakommunikation inte nödvändigtvis är utvecklade vid en specifik ålder som det har förmodats enligt tidigare forskning. Däremot tyder resultatet på åldersskillnader gällande barns förmåga att skilja mellan lek och verklighet genom att byta tempus under en pågående lek. Tid är nämligen ännu ett abstrakt och svårbegripligt fenomen hos 1-3 åringarna jämfört med 4-6 åringarna. Avslutningsvis synliggör resultatet att kommunikativa leksignaler som exempelvis skratt, leenden och ljudeffekter är vanligt förekommande inom samtliga ålderskategorier.

Syftet med den här studien var att undersöka hur barnen tolkar symboler med fokus på symbolspråket Bliss. Fyra aktiviteter genomfördes med en barngrupp på en förskola. Metoden för insamlande av material var genom deltagande observation, ljudinspelning, fältanteckningar, att föra dialog och ställa frågor till barnen. Det insamlade materialet analyserades och delades in i temaområden vilka var: hur barnen tolkar symboler och vilka strategier använder barnen sig av när de tolkar symboler. Resultatet visar att barnen tolkar symboler bland annat genom tidigare erfarenheter och visuell transparens. Slutsatser som dragits är att barn uppfattar och tolkar symboler omkring sig och har lättare att läsa av symboler med hög visuell transparens.

Syftet med denna studie var att ta reda på förskolechefers uppfattningar och erfarenheter om barn som stängs av i förskola pga. obetald barnomsorgsavgift. Kvalitativa intervjuer har genomförts med åtta förskolechefer och resultatet har analyserats med IPA, där tre huvudteman har tolkats fram. Dubbla känslor gentemot avstängning beskriver hur informanterna uttrycker sig för och emot bestämmelsen avstängning av barn. Olika roller och åtaganden handlar om hur förskolecheferna uppfattar sin egen roll och vilka olika befogenheter de tillskriver sig. Stigmatisering som följd handlar om att informanterna upplever att avstängning kan ge stigmatiserande effekter för de barn och familjer som drabbas, då de redan lever i socioekonomiska svårigheter. Studiens slutsatser är att informanternas uppfattningar om sin roll som chef och sina befogenheter påverkar hur de agerar vid en avstängning. En annan slutsats är att barnperspektivet i myndighetsutövandet är bristande. Avslutningsvis ges rekommendationer och förslag på metoder, som barnkonsekvensanalys samt individuell prövning om barnets eget behov till förskolan. Detta för att närma ett barnperspektiv i beslut och värna om barnets bästa.

Syftet med denna studie var att ta reda på förskolechefers uppfattningar och erfarenheter om barn som stängs av i förskola pga. obetald barnomsorgsavgift. Kvalitativa intervjuer har genomförts med åtta förskolechefer och resultatet har analyserats med IPA, där tre huvudteman har tolkats fram. Dubbla känslor gentemot avstängning beskriver hur informanterna uttrycker sig för och emot bestämmelsen avstängning av barn. Olika roller och åtaganden handlar om hur förskolecheferna uppfattar sin egen roll och vilka olika befogenheter de tillskriver sig. Stigmatisering som följd handlar om att informanterna upplever att avstängning kan ge stigmatiserande effekter för de barn och familjer som drabbas, då de redan lever i socioekonomiska svårigheter. Studiens slutsatser är att informanternas uppfattningar om sin roll som chef och sina befogenheter påverkar hur de agerar vid en avstängning. En annan slutsats är att barnperspektivet i myndighetsutövandet är bristande. Avslutningsvis ges rekommendationer och förslag på metoder, som barnkonsekvensanalys samt individuell prövning om barnets eget behov till förskolan. Detta för att närma ett barnperspektiv i beslut och värna om barnets bästa.