Uppsatsen undersöker hur tre barnbiblar utgivna 1739, 1883 och 1983 i Sverige återberättar bibelberättelsen om syndafloden och Noa. Den lyfter genom adaptationsteorin fram vad som tillkommit och vad som tagits bort från originalberättelsen när denna anpassats till en yngre målgrupp. Fokus ligger på vilket stoff som använts och hur det gestaltas. Resultaten sätts sedan in i respektive samtida kontext där fokus ligger på barnsyn och kristendomens roll i samhället. Det visar sig att barnbiblarna till stor grad avspeglar den samtid de tillkommit i men att undantag också finns. Upplysningens och romantikens idéer ges väldigt lite utrymme till förmån för den traditionella, kristna barnsynen och den mekaniska pedagogiken. Genom barnbiblarna kan man följa hur synen på barnet förändras från en stackars varelse med arvsynd till en social individ. Samhällets ökande grad av sekularisering genom åren blir tydlig och gudsbilden förändras från en hämndlysten till alltigenom god gud. Man kan tydligt avläsa att lydnad är en dygd som varit eftersträvansvärd i samtliga barnbiblar men att sätten för att uppnå lydnad varierar med tiden.

This paper analyzes two selected passages from six children’s Bibles with respect to their use of the narrator’s voice and focalization. This means that the texts are analyzed with a focus on who is telling the story and from whose perspective it unfolds. The analyzes are also built upon what has been added or taken away from the Bible texts and what functions the illustrated pictures have. In this way, the result can also be analyzed through a theory about use of history; that is the idea that morality and identity formatting shape history telling. In this study the different children’s Bibles tend to lift different aspects of the Bible stories. Even though the aims of the book writers cannot be known for sure, their intentions of moralizing or shaping a certain Christian or Jewish identity, such as the institution of pesach or the communion, can be anticipated. Furthermore, the study shows that the children’s Bible genre is often very didactic, while moralization is generally avoided in newer versions. A general distinction between how the Old Testament and the New Testament stories are told can also be spotted. In the latter one, the reader receives more insight about the characters inner and outer speech, which could make it easier to identify and sympathize with them.

I denna uppsats studeras, främst med hjälp av en narrativ analys, berättelsen om när Jesus går på vattnet i Barnens bibel med text av Anne de Vries och svensk översättning av Ylva Eggehorn, Barnbibeln med text av Gwen Ellis och svensk översättning av Åsa Hofverberg och De yngstas bibel med text av Karyn Henley och svensk översättning av Ulla-Stina Rask. Syftet med uppsatsen att se om några, och i sådana fall vilka, förändringar som sker när en bibelberättelse återberättas för barn, och sedan se hur dessa påverkar berättelsen. Med hjälp av Elizabeth Struthers Malbons metod för narrativ analys där berättelsen studeras utifrån karaktärer, miljö, handling och retorik studeras barnbiblarna och Matteusevangeliet först var för sig. Dessa jämförs sedan med varandra för att se om det går att se några likheter och skillnader och slutligen se hur de grepp som författarna tagit påverkar bibelberättelsen.