I detta självständiga arbete undersöks nio barnböckers framställning av pojkar, flickor och icke-binära samt vilka effekter könsnormer i barnlitteratur kan ha på barns identitetsskapande. Studien utgår från en kvalitativ metodansats i form av en diskursanalys. Böckerna har analyserats utifrån ett genusperspektiv med fokus på normaliseringsprocesser. Syftet med studien är att bidra till en ökad förståelse för vilka budskap om könsnormer som framträder i barnlitteratur på förskolor och hur de kan påverka förskolebarn. För att analysera vilka egenskaper karaktärer tillskrivs i de valda böckerna har Nikolajevas (2004) genusschema använts som analysverktyg. Schemat ger en tydlig överblick på stereotypiska maskulina respektive feminina attribut som Nikolajeva (2004) menar ofta tilldelas pojkar och flickor i barnlitteratur. I resultatet framkommer en reproduktion av stereotypiska könsnormer i övervägande delen av böckerna. I böcker som visar sig inneha andra könsnormer än det heteronormativa finns mer könsneutrala karaktärer men det skymtas fortfarande en stor andel maskulina egenskaper och vissa stereotypiska inslag. Ett av studiens centrala resultat visar att äldre barnböcker visar sig ha starkare stereotypiska könsnormer än nya barnböcker. Dock visar tidigare forskning att det kan behövas barnlitteratur med en variation av könsnormer så att alla förskolebarn får möjligheten att finna meningsskapande i sitt läsande av barnböcker.

Uppsatsen behandlar hur barn skapar och kommunicerar platser i förskolans utomhusmiljö. Detta harundersökts i form av en etnografisk studie på en förskola. Täta beskrivningar ur det empiriskamaterialet har analyserats som social koreografi och utifrån en idé om platsskapande som socialinteraktion i vilken ett identitetsskapande anses äga rum. I analysen av resultatet framgår det att barnenskapar och kommunicerar platser genom att interagera med mellanrum i befintliga strukturer och medvarandras platsskapande spår. Det framgår också att barnen skapar platser genom att dekonstrueravuxnas konstruktioner samt genom att delta i vuxeninitierade platsaktiviteter. Därtill visar analysen attvuxnas olika inramningar samt olika sätt att orkestrera ger barnens plats- och identitetsskapande olikautrymme. En övergripande slutsats är att den sociala miljön har betydelse för barnens plats- ochidentitetsskapande i förskolans utomhusmiljö, för att platsskapandet bygger på social interaktion somenligt analysen både möjliggörs och begränsas av olika strukturer och aktörer.