Syftet med studien är att öka kunskapen om vilka strategier barn i förskolan använder för att skapa utrymme för lek, i tid och rum. Studien ska besvara våra forskningsfrågor: Vad ser barn som avbrott i lek? Vilka strategier uttrycker barn för att fortsätta leka, trots avbrott? Frågorna undersöktes genom individuella barnintervjuer i form av gåturer med tillhörande ritsamtal samt kompletterande observationer av barns lek i förskolan. Empirin har tolkats genom det teoretiska perspektivet agentisk realism och genererat ett resultat. Resultatet visar att barn främst ser andra barn som avbrott i lek. Vid dessa avbrott uttrycker de ofta aktiva strategier för fortsatt lek. Studiens slutsats är att avbrott och strategier är viktiga aktörer i lek. Dessa blir tillsammans med människor, material, tid och rum det som leder till den lek som blir till. Det barn ser som avbrott i lek upplevs dock individuellt och är beroende av var, vad och vilka som intra-agerar. Detta gäller även de strategier barn uttrycker för att fortsätta leka, trots avbrott.

Syftet med denna kvalitativa studie är att synliggöra ett- till treåringarnas kommunikativa strategier för att ta kontakt med varandra i den fria leken. Med denna studie vill jag försöka närma mig barns perspektiv och synliggöra hur barn närmar sig varandra utan det verbala språket. Barns kommunikation och språkutveckling ses som komplex och den börjar redan från födseln för att sedan utvecklas med barnet, utifrån barnet och barnets behov. Studien utgår ifrån barns kommunikation innan leken, därmed har även lek en stor betydelse för barnen och barns vardagsliv.  Lek bör inte ses som något enkelt, utan i leken utvecklar barnen många olika förmågor på sina egna villkor. Den teoretiska utgångspunkten i denna studie är sociokulturella perspektiv tillsammans med fenomenologin och teorins om barns livsvärld. Yngre barn kommunicerar på många olika sätt, kroppsspråket är centralt eftersom barnen kommunicerar genom bland annat kroppen, gester och miner. Därmed användes i studien en kvalitativ forskningsansats med observationer som empirisk insamlingsmetod. Jag använde delvis strukturerade observationer med stöd i ett observationsschema i syfte att fokusera på de kommunikativa strategier som barnen använde, eftersom den verbala kommunikationen inte var i fokus. Resultatet visar sju stycken kommunikativa strategier som användes av barnen frekvent, i syfte att ta kontakt med varandra i barns fria lek. Strategierna ses som ett samspel som skapas mellan barnen, de kommunicerar och förstår varandra utan att ha erövrat det verbala språket. Bland annat visar resultatet att barns strategier betyder något utifrån barnets egna perspektiv, därmed blir alla möten som barnen involveras i, både verbala och icke verbala, ett meningsskapande. Kroppen är viktig och central för barns kommunikation eftersom barnen inte utvecklat det talade språket ännu.

This study is about parents’ perception of child poverty in Sweden, how children get affected by family finances and how children can handle difficulties with being poor. The parents in this study express that there are times when the children do not have the same opportunities as their peers. According to the parents it is because of the families’ shortcomings in the economy, which can be seen through their leisure activities, clothes and holidays. Not being able to afford brand name clothes can give offense and be stigmatizing. Based on the parents' stories, we have interpreted the children's handling of situations through different strategies. The children mainly use adaptation and avoidance strategies to handle different situations.  Adaptation strategies are where the child adjusts and accepts the situation and avoidance trategies where the child avoids situations that are stigmatized. The children also use action strategies where they actively try to change their situation. / Studien handlar om föräldrars uppfattning om barnfattigdom i Sverige, hur barn påverkas på grund av familjens ekonomi och hur barn kan hantera svårigheter att vara fattig. Föräldrarna berättar att det finns tillfällen då barnen inte har samma möjligheter som sina kamrater. Enligt föräldrarna beror det på familjernas brister i ekonomin, vilket blir tydligt när det kommer till fritidsaktiviteter, kläder och helgdagar. Att inte ha råd med varumärkeskläder kan ge upphov till utanförskap och vara stigmatiserande. Baserat på föräldrarnas berättelser har vi tolkat barnens hantering av situationer genom olika strategier. Barnen använder främst anpassnings- och undvikandestrategier för att hantera olika situationer. Anpassningsstrategier är där barnet anpassar och accepterar situationen och undvikandestrategin är där barnet undviker situationer som stigmatiserar. Barnen använder också handlingsstrategier där de aktivt försöker förändra sin situation.