Syftet med studien är att öka kunskapen om vilka strategier barn i förskolan använder för att skapa utrymme för lek, i tid och rum. Studien ska besvara våra forskningsfrågor: Vad ser barn som avbrott i lek? Vilka strategier uttrycker barn för att fortsätta leka, trots avbrott? Frågorna undersöktes genom individuella barnintervjuer i form av gåturer med tillhörande ritsamtal samt kompletterande observationer av barns lek i förskolan. Empirin har tolkats genom det teoretiska perspektivet agentisk realism och genererat ett resultat. Resultatet visar att barn främst ser andra barn som avbrott i lek. Vid dessa avbrott uttrycker de ofta aktiva strategier för fortsatt lek. Studiens slutsats är att avbrott och strategier är viktiga aktörer i lek. Dessa blir tillsammans med människor, material, tid och rum det som leder till den lek som blir till. Det barn ser som avbrott i lek upplevs dock individuellt och är beroende av var, vad och vilka som intra-agerar. Detta gäller även de strategier barn uttrycker för att fortsätta leka, trots avbrott.

I denna studie har syftet varit att undersöka hur barn inkluderas och exkluderas i den fria leken på förskolan. Observationer av barn i den fria leken och intervjuer med förskollärare och barnskötare har genomförts för att få svar på forskningsfrågorna som handlar om hur barn inkluderar och exkluderar varandra i den fria leken och varför, hur pedagoger uppfattar att barn inkluderar och exkluderar varandra i den fria leken samt hur pedagoger arbetar för att främja inkludering/förebygga exkludering i den fria leken. Allt material har analyserats och diskuterats med utgångspunkt i tidigare forskning och William Corsaros identifierade tillträdesstrategier. Resultatet av både observationerna och intervjuerna tyder på att barn använder ett flertal olika strategier för att försöka ta sig in i en redan pågående lek och ibland fler strategier i följd samt att barn använder olika strategier för att försvara sitt lekutrymme och sin pågående lek. Resultatet i både observationerna och intervjuerna visar också att exkludering sker både verbalt och icke-verbalt. Detta kan ge uttryck i både ett verbalt ”nej” samt genom fysiska handlingar i form av knuffar och slag. I intervjuerna framkommer det att pedagogerna arbetar förebyggande mot exkludering genom att arbeta med värdegrundsfrågor, olika känslor och gruppstärkande lekar. De menar även på att pedagogernas förhållningsätt är otroligt viktigt. Man bör vara en aktiv, närvarande och lyssnande pedagog.