<p>Bakgrund: Som föräldrar och blivande lärare har vi ofta önskat oss kunskap om vad barn har för tankar, när det sker en förändring i deras liv. En av förändringarna är att börja i förskoleklass och komma till skolans värld. Där har sexåringarna funnits sedan skolformen förskoleklass infördes 1998. Det glapp för barnen som förr fanns mellan sex och sjuåringar återfinns nu mellan fem och sexåringar istället, men är det ett så stort steg för barnen att ta som vi tror det är? Vi ville se vår studie ur ett barnperspektiv och började fundera kring vad begreppet innebar. Vet vi vad barn tänker eller tror vi oss veta, och kan vi ta ett barns perspektiv? Är barnens tankar något vi kan bortse ifrån vid bemötande och planering inför barnens kommande förskoleklasstart. Syfte: Syftet med studien är att belysa några femåringars tankar, föreställningar och förväntningar av att börja i förskoleklass. Metod: I vår studie har vi använts oss av kvalitativa intervjuer, eftersom det var femåringens erfarenheter och deras värld vi hade för avsikt att undersöka. Vi hade två enskilda intervjuer och sex fokusgrupper med tre till fyra barn i varje grupp. Sammanlagt intervjuade vi 21 barn. Eftersom vi inte visste vad barnen tänkte ville vi gå in i vårt arbete med öppet sinne och inte låsa oss med färdiga mallar. Vid datainsamlingen blev vi därför inspirerade av teorin grounded theory, eftersom man där arbetar parallellt med teori och empiri. Resultat: Resultatet visar att femåringarnas tankar runt förskoleklasstarten mest kretsar kring de sociala aspekterna, som kompisar, fröken och de stora barnen på skolan. Deras föreställningar och förväntningar om vad man gör i förskoleklass var varierande, eftersom den information barnen får från olika håll där förståelse saknas, har de svårt att sätta in i sitt rätta sammanhang. Ett av våra resultat handlar om barnens medbestämmande.</p>

Bakgrund: Som föräldrar och blivande lärare har vi ofta önskat oss kunskap om vad barn har för tankar, när det sker en förändring i deras liv. En av förändringarna är att börja i förskoleklass och komma till skolans värld. Där har sexåringarna funnits sedan skolformen förskoleklass infördes 1998. Det glapp för barnen som förr fanns mellan sex och sjuåringar återfinns nu mellan fem och sexåringar istället, men är det ett så stort steg för barnen att ta som vi tror det är? Vi ville se vår studie ur ett barnperspektiv och började fundera kring vad begreppet innebar. Vet vi vad barn tänker eller tror vi oss veta, och kan vi ta ett barns perspektiv? Är barnens tankar något vi kan bortse ifrån vid bemötande och planering inför barnens kommande förskoleklasstart. Syfte: Syftet med studien är att belysa några femåringars tankar, föreställningar och förväntningar av att börja i förskoleklass. Metod: I vår studie har vi använts oss av kvalitativa intervjuer, eftersom det var femåringens erfarenheter och deras värld vi hade för avsikt att undersöka. Vi hade två enskilda intervjuer och sex fokusgrupper med tre till fyra barn i varje grupp. Sammanlagt intervjuade vi 21 barn. Eftersom vi inte visste vad barnen tänkte ville vi gå in i vårt arbete med öppet sinne och inte låsa oss med färdiga mallar. Vid datainsamlingen blev vi därför inspirerade av teorin grounded theory, eftersom man där arbetar parallellt med teori och empiri. Resultat: Resultatet visar att femåringarnas tankar runt förskoleklasstarten mest kretsar kring de sociala aspekterna, som kompisar, fröken och de stora barnen på skolan. Deras föreställningar och förväntningar om vad man gör i förskoleklass var varierande, eftersom den information barnen får från olika håll där förståelse saknas, har de svårt att sätta in i sitt rätta sammanhang. Ett av våra resultat handlar om barnens medbestämmande.

No description available.

Diss. Örebro : Örebro universitet, 2006.

BAKGRUND: Inledningsvis ges läsaren en introduktion genom en återblick i hur pedagoger förri tiden såg på rörelsens betydelse för barns utveckling. Detta följs av en kortsammanfattning om förskolans utveckling i Sverige. Efter det beskrivs tidigareforskning om barns utveckling inom motorik, språk och självkänsla samt vadforskningen säger om rörelselekens betydelse. Därefter kommer en beskrivning avnyare forskning om pedagogers uppfattningar kring rörelsens betydelse.Avslutningsvis beskriver vi rörelsens betydelse för barns hälsa.SYFTE: Vårt syfte är att undersöka nio förskollärares uppfattningar om den organiseraderörelselekens betydelse för barns utveckling. För att utföra denna undersökningvill vi även ta reda på hur dessa förskollärare arbetar med rörelselek och vad depraktiskt gör under de stunderna.METOD: Metoden som vi valt är en kvalitativ metod med inspiration av fenomenografi. Istudien har nio pedagoger intervjuats om deras uppfattningar kring vårt syfte.RESULTAT: Resultatet av vår studie visar att samtliga pedagoger som vi har intervjuat visar enpositiv inställning till rörelse i förskolan. Alla pedagoger rapporterar att de arbetaraktivt med att stimulera barns utveckling genom att använda sig utav rörelselek.Många berättar att de med hjälp utav rörelseleken kan upptäcka brister i barnsmotorik och försöker arbeta bort dessa brister hos barnen genom rörelselek. Fleraav pedagogerna beskriver sin syn på olika kopplingar mellan motorik och lärande,de menar att rörelsen har betydelse bland annat för barns koncentration,självkänsla, sociala samspel och språkutveckling. / Uppsatsnivå: C

<p>Alla elevers förutsättningar och behov är olika. Skolan står därför inför ett stort problem:</p><p>Hur ska man kunna bedriva en undervisning som tar hänsyn till elevens individuella behov?</p><p>Vetenskapen säger att kunskapsutveckling bäst sker vid en nivå som ligger strax över elevens</p><p>egen förmåga. För att kunna utnyttja denna insikt krävs en tydligare individanpassad</p><p>undervisning med en reflekterande dialog.</p><p>I mitt projekt med att ge elever kognitivt stöd i sin läsutveckling har jag försökt bygga upp en</p><p>trepartsrelation, lärare-elev-förälder. Att ge föräldrarna möjlighet att mer konkret delta i</p><p>barnets utvecklings- och inlärningsprocess kan få betydande effekter på många plan. Barnets</p><p>skolarbete blir tydligare uppmärksammat hemma och föräldraengagemanget växer.</p><p>För att kunna genomföra denna aktion behövs en kartläggning av de problem som</p><p>förekommer och vilka åtgärder till förändring som är möjliga att vidta.</p><p>Att inta ett reflekterande förhållningssätt i den förberedande planeringen av åtgärder samt</p><p>under den tid aktionen pågår är nödvändigt. För att synliggöra de mekanismer som haft en</p><p>gynnsam verkan, använde jag följande metoder: enkätundersökning, styrda intervjuer,</p><p>resonerande samtal, läsförståelsetester och inte minst en egen reflekterande dokumentation.</p>

Alla elevers förutsättningar och behov är olika. Skolan står därför inför ett stort problem: Hur ska man kunna bedriva en undervisning som tar hänsyn till elevens individuella behov? Vetenskapen säger att kunskapsutveckling bäst sker vid en nivå som ligger strax över elevens egen förmåga. För att kunna utnyttja denna insikt krävs en tydligare individanpassad undervisning med en reflekterande dialog. I mitt projekt med att ge elever kognitivt stöd i sin läsutveckling har jag försökt bygga upp en trepartsrelation, lärare-elev-förälder. Att ge föräldrarna möjlighet att mer konkret delta i barnets utvecklings- och inlärningsprocess kan få betydande effekter på många plan. Barnets skolarbete blir tydligare uppmärksammat hemma och föräldraengagemanget växer. För att kunna genomföra denna aktion behövs en kartläggning av de problem som förekommer och vilka åtgärder till förändring som är möjliga att vidta. Att inta ett reflekterande förhållningssätt i den förberedande planeringen av åtgärder samt under den tid aktionen pågår är nödvändigt. För att synliggöra de mekanismer som haft en gynnsam verkan, använde jag följande metoder: enkätundersökning, styrda intervjuer, resonerande samtal, läsförståelsetester och inte minst en egen reflekterande dokumentation.

BAKGRUND:Utomhuspedagogik är något vi uppmärksammat bli mer och mer vanligt att arbeta med runt om på förskolorna. Dock blir utflykterna i förskolorna färre, och utemiljöerna blir begränsade av olika faktorer. Förskolegården blir då allt viktigare för barns intellektuella förståelse för sin närmiljö. Att arbeta i utomhusmiljön är ett processinriktat arbetssätt där miljön blir till en medupptäckare i barnens lek, lärande och utveckling. Det utmanar pedagogens roll och ställer krav på de miljöer som förskolan erbjuder.SYFTE:Vårt syfte är att undersöka hur verksamma pedagoger i förskolan resonerar kring användandet av utomhuspedagogik och utomhusmiljö som ett pedagogiskt verktyg för barns utveckling och lärande.METOD:Vår studie utgår från en kvalitativ metod. Vi har intervjuat 12 förskollärare på fem förskolor.RESULTAT:Pedagogerna använder sig av utomhuspedagogik som ett sätt att stimulera barns utveckling och lärande till exempel när det gäller konkret matematik, språkstimulering, barns motoriska utveckling samt utmanande av lek och fantasi. Även den egna rollen i utomhusmiljön var något pedagogerna berättade om. Det som framträtt är tre olika roller, dessa är att finnas till hands, medupptäckaren och att finnas där som observatör vid konflikter. I arbetslagsdiskussioner prioriterades inte diskussioner om utomhuspedagogik och utemiljö.

<p>Vilka erfarenheter har lärare av att barns musicerande leder till effekter på andra områden i livet än det musikaliska? Vad säger forskning om sådana samband? Vi har tittat på bl. a. transferbegreppet, som innebär att övande inom ett område får verkningar på helt andra områden. Om det existerar transfereffekter skulle det kunna vara en anledning till att se över synen på musikämnet. Vi har gjort intervjuer med sex lärare i waldorfskolan, eftersom man där arbetar mycket med musik. Vi gjorde också en litteraturgenomgång i ämnet för att belysa det som lärarna tog upp. Det visade sig att alla lärare i undersökningen hade erfarenheter av att musicerande ger effekter på barns utveckling på icke-musikaliska områden, särskilt visade det sig att den sociala kompetensen utvecklades positivt. Vi delade upp intervjumaterialet i följande tio kategorier. Därefter jämförde vi varje kategori med aktuell forskning. Det visade sig att forskning i stort stödjer lärarnas positiva erfarenheter. Slutsatsen är att det här är ett viktigt område som man inte bör förbise, men man borde forska vidare för att få säkrare kunskap.</p>

Vilka erfarenheter har lärare av att barns musicerande leder till effekter på andra områden i livet än det musikaliska? Vad säger forskning om sådana samband? Vi har tittat på bl. a. transferbegreppet, som innebär att övande inom ett område får verkningar på helt andra områden. Om det existerar transfereffekter skulle det kunna vara en anledning till att se över synen på musikämnet. Vi har gjort intervjuer med sex lärare i waldorfskolan, eftersom man där arbetar mycket med musik. Vi gjorde också en litteraturgenomgång i ämnet för att belysa det som lärarna tog upp. Det visade sig att alla lärare i undersökningen hade erfarenheter av att musicerande ger effekter på barns utveckling på icke-musikaliska områden, särskilt visade det sig att den sociala kompetensen utvecklades positivt. Vi delade upp intervjumaterialet i följande tio kategorier. Därefter jämförde vi varje kategori med aktuell forskning. Det visade sig att forskning i stort stödjer lärarnas positiva erfarenheter. Slutsatsen är att det här är ett viktigt område som man inte bör förbise, men man borde forska vidare för att få säkrare kunskap.