No description available.

No description available.

Das Thema 'Sostakovic und der Barock' wurde ziemlich oft in wissenschaftlicher Literatur behandelt.

Mit der vorliegenden Dissertation möchte ich einen Beitrag zur Erforschung des schriftlosen Kontrapunktes leisten. Damit sollen die Studien zum contrapunto alla mente aus den letzten Jahren, die neues Licht auf dieses Phänomen geworfen haben, um einen Bereich erweitert werden, der bis jetzt wenig Beachtung gefunden hat: die weitere Entwicklung des improvisierten Kontrapunktes in Spanien bis ins 18. Jahrhundert. Dadurch eröffnen sich neue Perspektiven für das Verständnis der spanischen Musikkultur des Barockzeitalters. Zu den expliziten Informationen aus den Quellen, die bereits zugänglich gemacht worden sind, soll ein Teil des implizites Wissens hinzutreten, das in den Contrapunto-Lehren – insbesondere in den Notenbeispielen – eingefangen ist. Die vorliegende Arbeit ist also ein Versuch, dieses implizite Wissen freizusetzen. Auch wenn die tatsächlich erklungenen Improvisationen nicht konkret rekonstruierbar sind, lässt sich die Methodik, mit der professionelle Kontrapunktisten ausgebildet wurden, anhand der Contrapunto-Lehren gut nachvollziehen. Im Kern der Dissertation steht eine vergleichende Untersuchung der Quellen, die versucht, Antworten auf eine zentrale Frage zu finden: Nach welchen Methoden und Techniken hat man in Spanien um 1700 gelernt, Kontrapunkt zu improvisieren? / With this dissertation, I would like to make a contribution to the study of scriptless counterpoint. In doing so, the studies on contrapunto alla mente from recent years, which have shed new light on this phenomenon, will be expanded to include an area that has received little attention until now: the further development of improvised counterpoint in Spain up to the 18th century. The core of the dissertation is a comparative study of the sources, which attempts to find answers to a central question: What methods were used to learn to improvise counterpoint in Spain around 1700?

No description available.

Zugl.: München, Univ., Diss., 2007

Thesis (doctoral)--Universität zu Köln, 1989. / Includes bibliographical references (p. 201-208) and index.

Syftet med det här arbetet är att utforska improvisation i övningsrummet kontra konsertsituationen utifrån från två sonater av Domenico Scarlatti. Improvisatoriska inslag utforskas både i övningsrummet och i konsertsituationer, samt hur spontan improvisation skiljer sig från planerad improvisation. Domenico Scarlatti, begreppet improvisation, och historiska improvisationstekniker tas upp och förklaras i bakgrundskapitlet utifrån litteratur och tidigare forskning. Metodkapitlet beskriver hur arbetet gått tillväga och hur det dokumenterats. Improvisationsövningen har utgått från valda delar ur de två sonaterna. För att utreda improvisationens effekt på konsertsituationer genomfördes två framföranden inför publik med efterföljande intervjuer. Projektet dokumenterades med videoinspelningar, loggbok och videoinspelad loggbok. I kapitlet genomförande visas improvisationsövningens genomförande, framförandena och intervjuernas genomföranden samt resultat från projektet. Projektet visar att publiken inte med säkerhet kunde skilja mellan spontan och planerad improvisation. Publiken upplevde också att de improvisatoriska inslagen tillförde något till musiken. I diskussionskapitlet diskuteras resultaten från genomförandekapitlet. Vidare diskuteras vilka konstnärliga värden improvisationen kan ha om publiken inte hör skillnad mellan det planerade och det spontana samt hur ett improvisatoriskt förhållningssätt kan använ- das som ett konstnärligt verktyg för att skapa ett personligt uttryck och personliga interpretationer. / The purpose of this study is to explore improvisation in the rehearsal room versus concert situations based on two sonatas by Domenico Scarlatti. Improvisational elements are explored both in the practice room and in concert situations, as well as how spontaneous improvisation differs from planned improvisation. Domenico Scarlatti, the concept of improvisation, and historical improvisation techniques are addressed and explained in the background chapter based on literature and previous research. The method chapter describes how the work was carried out and how it was documented. The improvisation exercise has been based on selected parts of the two sonatas. To investigate the effect of improvisation on concert situations, two performances took place in front of an audience with subsequent interviews. The project was documented with video recordings, logbook and video recorded logbook. I describe the progress of the improvisation exercise, the performances and the interviews and the results from the project. The results show that the audience could not with certainty distinguish between spontaneous and planned improvisation. The audience also experienced that the improvisational elements added something to the music. The discussion chapter discusses the results. It is discussed what artistic values improvisation can have if the audience does not hear the difference between prepared and spontaneous improvisation, and how an improvisational approach can be used as an artistic tool to create a personal expression and personal interpretations.

There is a debate among scholars on whether meantone temperament is historically authentic or not for performances of early music today. The debate is in some ways a continuation of an already five hundred years ongoing debate on temperaments and their effects on music. On one side there are those who claim that meantone temperament was the only used temperament during the renaissance and that it was very prevalent during the baroque period too. It should therefore be the obvious choice for early music. On the other side the perception is that meantone temperament was always seen as the lesser of evils and that equal temperament not only is superior in its abilities, but also would have been preferred by most early composers and musicians. This ongoing debate is seldom heard of outside of its spheres, but as this essay shows it is very much a contributor to the views on historical temperaments most period performers hold today.

Inom barocken står det ofta inte så mycket noterat om hur man som musiker ska ornamentera, men det var ändå underförstått att lägga till egna ornament. Syftet med studien var att som violast undersöka vilka ornament som finns inom den tyska senbarocken och svenska folkmusiken, dess likheter och skillnader, samt interpretera J. S. Bachs Bourrée ur Cellosvitno. 3 enligt båda genrernas uppförandepraxis och komma fram till en slutversion som blir min tolkning. Många av ornamenten i respektive genre är lika men skiljer sig i vilken utsträckningde används. Studiens resultat har lett till insikten att om jag får ornamentera fritt som om detvore folkmusik lägger jag till fler ornament än i barocken. Slutversionen är en grund som jag kan utgå från men under ett framförande kan jag improvisera fritt utifrån grunden och välja ornament i stunden. Studien har gett mig verktyg att inkorporera barockornament ifolkmusiken och folkmusikornament i barocken samt att känna friheten från folkmusiken när jag spelar barock. / <p>J.S Bach - Cellosvit No. 3 - Bourrée  (BWV 1009) - Therése Magnusson, viola</p>