Formativ bedömning är ett centralt begrepp inom den svenska skolan idag. Att skapa en undervisning där eleverna får möjlighet att utvecklas och skapa en förståelse och motivation för lärandet är en av lärarnas viktigaste arbetsuppgifter. Studiens teoretiska utgångspunkt utgår från Paul Black och Dylan Wiliams fem nyckelstrategier som ingår i en formativ bedömningspraktik. Dessa fem nyckelstrategier har förtydligats av Dylan Wiliam och Marnie Thompson som framställer strategierna i det ramverk som visas i studiens teoretiska utgångspunkt. Syftet med studien är att undersöka svårigheter och problem med de fem nyckelstrategierna i formativ bedömning som lärare i årskurserna f-3 upplever. Metoden som har använts i denna studie är kvalitativa intervjuer. Intervjuerna gjordes på åtta lärare som undervisar i årskurserna f-3 i två kommuner i Mellansverige. Av studiens resultat framkommer att det finns en mängd problem och svårigheter med att arbeta formativt med elever i årskurserna f-3. Vidare visar resultaten att lärarna upplever en mängd svårigheter och problem. De två största svårigheterna som lärarna upplevde var att lyckas ge återkoppling till eleverna som för lärandet framåt samt att aktivera eleverna som ägare av sitt eget lärande. Att lärarna ansåg att det var svårt att ge eleverna återkoppling var på grund av tidsbristen och att aktivera eleverna som ägare av sitt eget lärande menade lärarna var svårt då på grund av elevernas ålder.

Målet med denna studie har varit att undersöka hur lärare i moderna språk på högstadiet och gymnasiet beskriver och tillämpar formativ bedömnig i sin undervisning. Studien har också tittat närmare på hur lärare resonerar kring de olika formerna av bedömning, formativ bedömning i motsats till summativ bedömning och vice versa. Sex lärare från tre olika skolor har blivt intervjuade om deras syn, åsikt, kunskap och klassrums erfarenhet av formatitvt bedömande och formativ bedömning har studerats och analyserats. Resultatet av undersökningen har visat att enbart ett antal av de fem nyckelstrategierna i formativ bedömning används regelbundet av lärarna. Det har tydligt framkomit att feedback är den delen av formativ bedömning som det fokuseras mest på, både i skriftlig och muntlig form. Då tidsbrist hos lärarna är ett återkommande problem är muntlig feedback den formativa återkopplingen som har använts mest frekvent. Resultatet har också tydliggjort att lärarnas kunskaper i formativ bedömning är mycket varierande och det har visat sig finnas en kunskapsbrist bland lärarna i ämnet formativ bedömning.

Tidigare forskning visar att arbete med formativ bedömning kan ha en stark effekt på lärandeprocessen både för lärare och elever. Denna form av bedömning delar ansvaret för lärandet till tre olika aktörer: lärare, elev och även kamrat som tillsammans ska stödja och fördjupa lärandet. Det forskning även pekar mot är att det finns en utmaning med användandet av formativ bedömning för idrott och hälsa-lärare inom deras ämne. Det uppstod även nya utmaningar på grund av coronapandemin där Folkhälsomyndighetens direktiv krävde att gymnasieskolorna skulle stängas ner och att undervisningen skulle utföras på distans. Distansundervisningen resulterade i att idrott och hälsa-lärare med sitt praktiskt inriktade ämne tvingades förändra sin planering och bedömning. Studien syftar därför till att undersöka och bidra med kunskap kring hur gymnasielärare uppfattar och använder formativ bedömning, detta med utgångspunkt från Black och Wiliams fem nyckelstrategier för formativ bedömning. Både inom vanlig fysisk undervisning och även under perioden med distansundervisning.  Undersökningen av detta utfördes genom sju kvalitativa intervjuer med gymnasielärare som distansundervisade ämnet idrott och hälsa. Resultatet i denna studie visar att idrott och hälsa-lärare utnyttjar aspekter av formativ bedömning som att ge feedback och att skapa belägg för lärandet, men aspekter som att skapa förståelse för lärandet utnyttjas mindre. Att undervisningen inte kunde bedrivas på plats i skolan gjorde att idrott och hälsa-lärarna upplevde svårigheter med att använda och ge formativ bedömning. Lärarna planerade om momenten på distans till att bli mer teoretiska för att bättre kunna veta vad eleverna faktiskt har lärt sig. Elever som föredrar teoretiska uppgifter före praktiska motiverades av det större ansvarstagandet, jämfört med de elever som behöver rutin och lärare vid sig.